Annons

Skribenternas årsbästalistor 2012

Erik Arvidsson:
1. Kreator - Phantom Antichrist
KREATORs starkaste sedan 1990 års ”Coma of Souls”. Maken till välsmidda låtar där hederlig tysk thrash samverkar med undersköna melodislingor och überstarka refränger får man leta länge efter. ”Phantom Antichrist” är inget annat än mästerlig.

2. Candlemass - Psalms of the Dead
Enligt Leif Edling är detta doom-konungarnas svanesång och i så fall går bandet i graven med flaggan i topp. Vilken enastående trilogi de Robert Lowe-sjungna plattorna bildar i och med denna avslutning.

3. Testament - Dark Roots of Earth
All heder till den nya generationens amerikanska thrashband, men med ”Dark Roots of Earth” visar TESTAMENT att ”gammal är äldst”. I mina öron är detta ett av veteranerna absoluta toppverk. En robust konstruktion men ypperligt låtförfattande.

4. Accept - Stalingrad
Att lyckas toppa föregångaren ”Blood of the Nations” kändes som snudd på omöjligt, men ta mig fan om inte gubbarna lyckats raffinera det teutoniska stålet än mer. Låten ”Shadow Soldiers” hör dessutom till ACCEPTs absolut finaste stunder.

5. Orden Ogan - To the End
”To the End” må inte riktigt nå upp till mästerverket ”Easton Hope”s nivå, men understryker ändå att ORDEN OGAN hör till den nya generationens mest lysande Power Metal-akter.

Johan Hagengren:
1. Sabaton - Carolus Rex
Den svenska versionen av Kung Karl är det bästa dalmasarna klämt ur sig någonsin. Starka låtar, medryckande refränger, episkt och storslaget. Att de denna gång sjunger om Sveriges historia (på Svenska!) gör det ännu mer påtagligt och berörande. Hårdrock på Svenska funkar visst, det visar Sabaton med eftertryck.

2. Manowar - The Lord Of Steel
De som känner mig sätter nog i halsen nu när Manowar "bara" kommer tvåa, men Carolus Rex mäktade de inte med att slå den här gången. Trots detta så är bandets senaste giv en skön tillbakagång till ett mer rockigt och traditionellt Manowar, där de på sista tiden så frekvent förekommande klassiska elementen fått stå tillbaka till fördel för mer rakare låtstrukturer. Inga tre-minuters syntintron eller ändlösa monologer utan lyssnaren möts av rena, raka metaldängor av högsta kvalitet. "Manowarriors" kommer bli en given livefavorit framöver, mästerliga "Touch The Sky" lämnar mersmak och hitbetonade "El Gringo" och "Expendable" inbjuder till luggruskande. Mer tack!

3. H.E.A.T - Address The Nation
Ja, jag erkänner, jag var inte alltför hänförd när jag hörde att Kenny Leckremo lämnat skutan och skulle ersättas av "Idol- Erik". Men dessa farhågor fick man äta upp med råge. Plattan är ytterst kompetent, full med material som mäter sig väl med bandets två tidigare släpp. Herr Grönwall sjunger dessutom klockrent! Melodier att döda för och starka arrangemang gör det här till den mest intressanta AOR:en i världen just nu.

4. Bloodbound - In The Name Of Metal
2006 toppade debuten "Nosferatu" min årsbästalista. Den här plattan är inte fullt så stark och dessutom var konkurrensen hårdare i år, men "In The Name Of Metal" är ändå bandets starkaste giv sedan dess. Metal behöver inte vara svårare än så här. Sköna riff, bra melodier och stark sång från ett band som inte direkt återuppfinner stålet, men är nöjda med att förvalta det arv deras föregångare lagt grunden till. Och det gör de med ära.

5. Candlemass - Psalms For The Dead
Jag kommer att sakna Edling med manskaps alltid lika kvalitativa Doom-mackor. När så grabarna går vidare mot nya utmaningar lämnar de oss med flaggan i topp. Skivorna finns som tur är kvar där i hyllan. Ja, "Skivor"...slå upp det!

Tomas Lagerlöf:
1. Neurosis - Honor Found In Decay
Möjligen ett mer lättillgängligt Neurosis, men fortfarande lika bedårande, ondskefullt oroande och omtumlande som tidigare. ”Honor Found In Decay” är årets mest omistliga musikaliska verk.

2. Witchcraft - Legend
Pånyttfödelse är ett slitet begrepp, men vilket annat ord beskriver bättre den utveckling Pelander med manskap tagit med ”Legend”? Häxkraften har aldrig varit mer tilldragande, ljudet aldrig bättre och sången aldrig lika magisk. Hoppas innerligt att det inte dröjer fem år till nästa släpp.

3. Rush - Clockwork Angels
Efter närmare 40 år som band släpper powertrions sitt första konceptalbum. Resultatet? En av de starkaste plattorna i RUSHs diskografi. Gammal är verkligen äldst.

4. Katatonia - Dead End Kings
Vackert, välljudande vemod. Lättillgängligt men inte inställsamt, sällsamt men inte konstlat. Ett perfekt ackompanjemang till hösten, vintern, våren, sommaren etc.

5. Graveyard - Lights Out
Mången var vi som tvivlade på att Graveyard skulle lyckas återupprepa succén. Tji fick vi, ”Lights Out” är nämligen minst lika bra som ”Hisingen Blues”. Stundom rentav bättre.

Stefan Lejon:
1. Testament - Dark Roots of Earth
Årets i särklass starkaste verk i mitt tycke. Här finns precis ALLT som jag älskar med metal. Stenhårda riff, grymma refränger och musicerande på absolut toppnivå. Lägg till detta en sånginsats av Chuck Billy som slår allt! Ett mästerverk i mina öron!

2. Kreator - Phantom Antichrist
KREATOR har haft en mycket hög lägstanivå ända sedan "comebacken" med "Violent Revolution". Här når bandet dock en nivå man inte petat vid sedan "Coma of Souls". Vilka melodier och vilket förbannat driv!

3. Rush - Clockwork Angels
RUSH är ett av mina absoluta favoritband genom alla tider. Om sanningen ska fram hade de dock innan "Clockwork Angels" inte släppt något helgjutet album sedan tidigt 80-tal. Här stämmer allt igen och då blir det förstås magiskt bra!

4. Nekromantheon - Rise, Vulcan Spectre
Ett sjuhelvetes ös från start till mål. Ibland behövs inte mycket mer! Norge kan sin thrash!

5. Witchcraft - Legend
Vilken återkomst av Magnus Pelander och WITCHCRAFT!! Vilket sväng och vilka låtar! Årets låt alla kategorier återfinns här och heter förstås "It's Not Because of You". Inte mycket som behöver sägas. Fantastiskt bra rakt igenom!

Peter Lindgren:
1. Sabaton - Carolus Rex
Sabaton är helt enkelt världens just nu bästa band.

2. Bloodbound - In the Name of Metal
Nästan lika bra som den magiska debuten och det säger inte lite.

3. Luca Turilli's Rhapsody - Ascending to Infinity
Rhapsody, Rhapsody Of Fire, Luca Turilli's Rhapsody... Kärt barn har många namn.

4. Threshold - March of Progress
Alldeles lagom progressivt och framförallt fruktansvärt bra. Thresholds bästa hittills.

5. Testament - Dark Roots of Earth
Helt fantastiskt att ett veteranband kan släppa ett så starkt och inspirerat album så långt in i karriären.

Fredrik Sandberg:
1. Baroness - Yellow & Green
I det evolutionära race som särskiljer utmärkta plattor från alldagliga plattor, är livslängd en viktig faktor. BARONESS bjuder i och med årets dubbelsläpp på ett alster så fullpackat med intrikata små detaljer, snygga tekniska trick, subtila arrangemang och - inte minst - ruggigt starka låtar, att jag efter ett löjligt stort antal spelningar fortfarande hittar nya inslag att glädjas över varje gång jag slänger på den. Det är lika intelligent som det är mångfacetterat, och det är trots hård konkurrens en värdig vinnare av årsbästalistan 2012.

2. Witchcraft - Legend
Egentligen borde kanske WITCHCRAFT ses som värdiga vinnare av årets topplista. Detta eftersom de under topparna på "Legend" bjuder på såväl riff som melodier av renaste 24 karats guld, allt förpackat i en löjligt snygg produktion. Retrovibbarna finns där, men tar egentligen aldrig överhanden, och tokfunkigt groove varvas med hjärtskärande vackra mollpartier. Slutresultatet är en tidlös platta av extremt hög klass!

3. Gojira - L'Enfant Sauvage
Det är tungt. Fast inte lika tungt som det är vackert, förstås. Å andra sidan är det inte lika vackert som det är intelligent och mångfacetterat, och... Tja, ni fattar - "L'Enfant Sauvage" är en ruskigt stark platta, med villken fransoserna bevisar att de är i toppen av tung, progressiv metal för att stanna.

4. Horisont - Second Assault
På förhand var det väl mest frågan om huruvida "Lights Out" med GRAVEYARD "bara" skulle bli årets bästa retrosläpp, eller om den skulle äga hela årsbästalistan? Döm om min förvåning där det istället var HORISONT som joggade hem titeln som årets vassaste 70-talsvibb! Enklaste sättet att förstå varför är att lyssna på en låt som "Crusaders Of Death", vilken ger mig rysningar av välbehag längst med hela ryggraden...

5. Evocation - Illusions Of Grandeur
Med driven tvåtakt och snortight riffande värdigt AT THE GATES, och elegant melankoli och krossande tyngd värdigt AMON AMARTH, dräper boråsarna i EVOCATION till med en platta som får mig att le lika brett som jag nickar taktfast. Måhända låter den aningen daterad till 90-tal, men den är likafullt en av de bättre dödsmetallplattorna de senaste åren.

Janne Stark:
1. Pretty Maids - Maid In Switzerland
Jag vet inte om det är ett enträget spelande i hemmet eller att jag har sett dem otaliga gånger, men Pandemonium är faktiskt bandets bästa hittills och Maid In Switzerland likaså! Energi, spelglädje och performance!

2. Angelwitch - As Above, So Below
Angelwitch debutplatta tillhör fortfarande en av mina absoluta favoriter ur den engelska NWoBHM-eran. Tyvärr hände det inte så mycket mer efter det... förrän nu skall sägas. En ståtlig återkomst!

3. Rush - Clockwork Angels
Det känns betryggande att ett av mina gamla favoritband ännu visar att det vet var skåpet skall stå. En flirt med sjuttiotalet, men ändå så fräscht. Bra jobbat!

4. Killbilly 5¹ers - Welcome To Town Now Get The Hell Out
Det ska vara ett gäng smålänningar till att visa att suverän, skitig sydstatsrock kan levereras även från Sverige. Dra ihop en countrysångare och ett gäng hårdrockare och det blir ljuv musik!

5. Mårran - Mårran
Sjuttiotalet är dött, länge leve sjuttiotalet! När gamla hjältar slår sig ihop med nya dylika, blir det en riktigt trevlig musikalisk blandning. Att de dessutom göt det på svenska funkar helt lysande.

Sara Söderström:
1. Katatonia - Dead End Kings
Storvulet och finstämt på samma gång, inte en ton är fel i detta mästerverk. Absolut toppklass.

2. Graveyard - Lights Out
Ärlig rock som träffar rakt in i hjärtnerven. Bullseye!

3. Sabaton - Carolus Rex
Fruktansvärt trallvänligt, medryckande och hänsynslöst oemotståndligt!

4. The Mars Volta - Noctourniquet
Fullständigt vansinnigt, galet och alldeles, alldeles underbart.

5. Diablo Swing Orchestra - Pandoras Piñata
Lekfull, befriande blandning av swing och metal, kryddad med allt ifrån opera till smurfhits (?!). För högre listplacering hade det dock krävts lite mer tryck i produktionen.

Erik Thompson:
1. Dragonforce - The Power Within
Ny sångare, några fler nya grepp och allting mycket bättre.

2. Loch Vostok - V: The Doctrine Decoded
Hittills främsta storverket från de svenska mästarna på innovationsmetal.

3. H.E.A.T - Address the Nation
Fetare, hårdare och kanske också bättre än någonsin från vår tids bästa pudelrocksvalpar.

4. Demon - Unbroken
Både kvaliteten, stilen och entusiasmen erinrar om guldåldern.

5. Testament - Dark Roots of Earth
En "Black Album" för 2000-talet.

Neven Trosic:
1. Demon - Unbroken
Det går inte att komma ifrån att Demons musik efter 1991 års starka "Hold on to the Dream" har varit hyfsat ojämn, men nu har Dave Hill med mannar äntligen hittat rätt igen. Så. Jävla Rätt. Lyssna på "Shine a Light", "Prey" och "Take Me to Your Leader", bli totalt knockad och njut.

2. H.E.A.T - Address the Nation
Trodde du att sångarbytet från Kenny Leckremo till Erik Grönwall på något vis skulle innebära ett nedköp och ett karriärmässigt felsteg? Tja, uppenbarligen trodde du jävligt fel. Möjligen deras bästa hittills.

3. Candlemass - Psalms for the Dead
Klart som fan att de inte lägger ner, utan istället lär återkomma med ännu ett kraftfullt doomkapitel inom något år, eller så. Å andra sidan har Leif Edling här skrivit ihop en möjlig epilog av den klass han och kollegorna bara har att känna full stolthet över. Vi får väl vänta och se hur det blir.

4. Asphyx - Deathhammer
Någon kallade dessa death/doom-holländare för sin genres motsvarighet till AC/DC. En jämförelse som känns så rätt en jämförelse bara kan bli, med den viktiga skillnaden att australiensarna bara kan drömma om att idag släppa något av denna intensitet och dignitet.

5. Kreator - Phantom Antichrist
"Hordes of Chaos", del två? "Enemy of God", del tre? "Violent Revolution", del fyra? Kreator fortsätter på den inslagna och mycket framgångsrika linjen, nu med ännu fler melodier och något större refränger till på köpet. Sjukt untrüe enligt somliga, sjukt bra enligt oss med koll.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.