Skribenternas årsbästalistor 2011
Erik Arvidsson:
1. Hell - Human Remains
Drygt 25 år gammalt demo- och EP-material i uppdaterad/nyinspelad form och resultatet är inget annat än snudd på mästerverk. Blasfemisk och dramatisk metal som bjuder innovativa strukturer och fantastiska detaljer. En skapelse att dyrka.
2. Nightwish - Imaginaerum
En fullständigt förtrollande metal-/symfonisaga så ambitiös att man häpnar. Urstarkt material klätt i skönhet, storslagenhet och teatralisk finess. Finnarnas Magnum Opus?
3. Symphony X - Iconoclast
Progressiv metal som vågar ta sig an riktigt hårda och aggressiva uttrycksformer. Att kvintetten dessutom håller det intrikata trakterandet på lagom nivå till förmån för slagkraften i låtarna gör detta till ett av årets träffsäkraste plattor.
4. Iced Earth - Dystopia
Då var amerikanarna åter igen utan vokalist Matt Barlow, men vad gör väl det när fenomenet Stu Block kliven in och regerar. Med ny grym sångare och överraskande hårda och vässade låtskapelser seglar "Dystopia" med lätthet in på min årsbästalista.
5. Draconian - A Rose For the Apocalypse
Jag har sagt det förut och säger det igen; Säfflegänget hör till världens absolut bästa doom/gothic/death metal-akter. Det bevisas inte minst med starka och välbalanserade mörkerskönheten ”A Rose For the Apocalypse”.
Johan Engström:
1. Edguy - Age of the Joker
Efter två mindre jämna plattor, “Rocket Ride” (2006), status: bra, samt ”Tinnitus Sanctus” (2008), som endast nådde upp i godkändstatus, levereras det äntligen ett album som håller samma höga kvalitet som ”Hellfire Club” (2004).
2. In Flames - Sounds of a Playground Fading
In Flames befäster, med senaste plattan, sin position som ett av Sveriges starkaste metalband. Med lite mer aggressivitet hade ”Sounds of a Playground Fading” kanske smakat lika bra som ”Come Clarity” (2006). Nu får vi dock nöja oss med att det är det bästa som bandet presterat sedan nämnda album, vilket inte är illa!
3. Enbound - And She Says Gold
Melodisk metal av hög kvalitet är något som jag aldrig kan få nog av. Tyvärr kan antalet högkvalitativa band i dag räknas på ett fåtal fingrar. Visst är det då extra kul när ett svenskt band som har det som krävs – starka refränger, härliga melodier, låtar som har det där lilla extra och en riktigt bra sångare – dyker upp.
4. Symphony X - Iconoclast
Senast jag njöt av ett progressivt metalabum var 2009. Bandet var Dream Theater och albumet heter ”Black Clouds & Silver Linings”. I år vinner dock Symphony X.
5. Iced Earth - Dystopia
Avsaknaden av vokalisten Matt Barlow känns inte alls så påtaglig som jag befarade. Det har vi Stu Block att tacka för. Vilken sångare!
Johan Hagengren:
1. Hell - Human Remains
Mörkt, teatraliskt och atmosfäriskt. 25 år gamla låtar som polerats till perfektion!
Det märks att Hell redan på tidigt 80-tal var före sin tid.
2. Iced Earth - Dystopia
Nye sångaren Stu Block är en blandning mellan Barlow och Ripper och borde således tilltala båda läger. Bäst av allt är dock att Schaffer börjat skriva bra låtar igen och inte mellanpartier.
3. Bloodbound - Unholy Cross
Inget nytt på metalhimlen men bandet som toppade min årsbästalista 2006 med debuten levererar snygga melodier och arrangemang. Klassisk metal av finaste kvalitet.
4. Steel Panther - Balls Out
Ett av världens mest underhållande liveband kan mycket riktigt vara underhållande även på skiva. Klockrena låtar med buskislyrik som blir mycket roligare med några järn innanför
bröstet.
5. Falconer - Armod
Metal på svenska får många att himla med ögonen och skygga ifrån. Själv ger jag tummen upp när kombinationen folkmusik och metal fungerar så ypperligt ihop med vårt vackra tungmål.
Tomas Lagerlöf:
1. Mastodon - The Hunter
Inget konceptverk denna gång, emellertid ett knippe urstarka kompositioner som spretar än hit, än dit, men som ändå lyckas forma en helhet som var bättre än allt annat 2011.
2. Opeth - Heritage
Ingenting lät vackrare än stockholmarnas tionde studiogiv. Tjugotalet lyssningar krävdes denna gång för att förstå storheten. Men den som väntar på något gott, och så vidare.
3. Graveyard - Hisingen Blues
Debuten lovade förvisso en hel del, men vem kunde ana att Graveyard med skiva nummer två skulle lägga världen framför sina fötter? Hård rock blir banne mig inte bättre än så här.
4. Blood Ceremony - Living With The Ancients
Mindre Ian Anderson och mer Iommi gav BLOOD CEREMONY en välbehövlig ansiktslyftning. Hårdrock med flöjt? Tja, varför inte?
5. Uncle Acid & The Deadbeats - Blood Lust
THE BEATLES möter BLACK SABBATH i en bloddrypande doomorgie av vintagemodell som tål att höras om och om igen.
Stefan Lejon:
1. Moonsorrow - Varjoina Kuljemme Kuolleiden Maassa
Årets och kanske tidernas mest episka album är självskriven etta på min årsbästalista för 2011. "Varjoina..." är de facto det ultimata soundtracket till mänsklighetens förfall och undergång. Danny Elfman hade inte kunnat göra ett bättre jobb!
2. Antichrist - Forbidden World
Vad får man om man slänger ner lika delar östeuropeisk ondska, teutonisk ilska och svensk melodikänsla i thrashkitteln? Inget mindre än 2000-talets i särklass bästa thrashplatta. Upp med hornen i luften och dyrka!
3. Hell - Human Remains
Årets stora överraskning stod gubbarna i HELL för. Alla med koll på NWOBHM-historien visste att bandet hade en låtskatt utöver det vanliga i sin gömma. Att de skulle kunna återinspela dessa med ny sångare 25 år senare och uppnå detta mästerliga resultat trodde nog få var möjligt. En fantastisk platta rakt igenom!
4. Primordial - Redemption at the Puritan's Hand
Precis som i fallet MOONSORROW så målar PRIMORDIAL, i vanlig ordning, upp en tragisk bild av en värld som snart nått vägs ände. Varenda ton är förkrossande bra och det är inte utan att man börjar längta lite smått efter harmageddons ankomst.
5. Riot - Immortal Soul
Vilken comeback! "Thundersteel" har alltid varit en av mina absoluta favoritplattor och när det utannonserades att just den plattans line-up återförenats blev jag överlycklig. Med "Immortal Soul" infriar och överträffar RIOT alla förväntningar! Ett fantastiskt album och ett måste för alla med förkärlek till melodier och framförallt falsettsång!
Peter Lindgren:
1. Within Temptation - The Unforgiving
Att Within Temptation är ett riktigt bra band har de redan visat flera gånger tidigare, men att de hade ett sånt här kanonalbum i sig hade jag ingen aning om. Hitkavalkad från början till slut!
2. Powerwolf - Blood of the Saints
2009 hade jag föregångaren "Bible of the Beast" som etta och nu tar Powerwolf en nästan lika meriterande andraplats. Helt klart ett av de mest formstarka banden just nu.
3. Bloodbound - Unholy Cross
Fjärde skivan och den snuskigt höga lägstanivån är fortfarande intakt. Ingen ny "Nosferatu" (2005), men heller inte långt ifrån.
4. Rhapsody Of Fire - From Chaos to Eternity
Grymt pålitligt band som alltid levererar. Trots att de i sammanhanget är att betrakta som veteraner tycks de inte veta vad en svacka är.
5. Amorphis - The Beginning of Times
Jag har med en dåres envishet alltid hävdat att Amorphis andra skiva "Tales from the Thousand Lakes" (1994) är bandets bästa. Nu är jag av en annan åsikt. Nya plattan är ett monster!
Fredrik Sandberg:
1. Graveyard - Hisingen Blues
Att på ett rättvist sätt beskriva Graveyard och ”Hisingen Blues” är påtagligt svårt, men en fras som ”en enda lång, intensiv musikalisk orgasm” kommer i alla fall i närheten. Med själslig värme, betvingande sväng och en perfekt retroproduktion får göteborgarna sjuttiotalet att låta bättre än det någonsin har gjort - ens under sjuttiotalet!
2. Märvel - Warhawks Of War
Samma typ av luftig elegans som BLONDIE och QUEEN, samma ösiga driv som KISS, och en Nicke Andersson-värdig förmåga att skriva fästande melodier; lyssna bara på låtar som "Beaten Path", "The Effort" och "A Hobby That Got Out Of Hand". De maskerade superhjältarna från Östergötland imponerar storligen med årets skönaste och mest bekymmerslösa partyrock.
3. Machine Head - Unto The Locust
Att vara aktiva efter så pass många år som Machine Head är en bedrift bara det. Att därtill våga ta ut de kreativa svängarna rejält – och på kuppen langa fram en av årets bästa skivor – är ruskigt starkt. Titelspåret "Locust" är därtill årets bästa metallåt.
4. Vildhjärta - Måsstaden
Vildhjärta förtrollar och förgör med en platta som är lika vacker som den är stenhård. Lika delar iskall skönhet och skoningslös brutalitet i ett får mig att falla pladask för detta progressiva stycke musikalisk misantropi!
5. In Flames - Sounds of a Playground Fading
Jag gissar att en del av In Flames trotjänarfans finner senaste alstret aningen för lättlyssnat. Trots detta kan jag inte låta bli att hylla ”Sounds...”, då det avseende livematerial förmodligen är den starkaste given någonsin från Fridén & Co.
Janne Stark:
1. Smokey Fingers - Columbus Way
Hade aldrig gissat på att Smokey Fingers var från Italien. Sydstaterna, javisst, men inte Italien. Gungande, skitig sydstatsosande rock av högsta kvalité. Årets debut!
2. Kamchatka - Bury Your Roots
Kamchatka, denna inhemska powertrio från västkusten, upphör inte att förvåna. När man tror de just vräkt ur sig sin bästa platta höjer de ribban ännu ett steg.
3. Gugun Power Trio - Solid Ground
Gugun Power Trio är, överraskande nog, från Indonesien. Svavelosande, Hendrixdoftande, riffbestyckad och skitig bluesrock av världsklass. Ett måste!
4. Tracer - Spaces Inbetween
Australien är inte bara AC/DC och kängurur. Tracer är ett levande bevis på att grabbarna down under kan köra förstklassig retrorock med egen touch.
5. Grand Design - Idolizer
När Def Leppard inte är i stånd att nå upp till sin gamla klass, vad gör man då? Jo, den platta de engelska leoparderna borde ha gjort, fast bättre! Plagiat? Nej, tribut!
Sara Söderström:
1. Opeth - Heritage
Årets i särklass bästa platta. Med suveränt sjuttiotalssound och oklanderlig komposition flyttar Opeth fram positionen ytterligare. Gränser tänjs, vyerna vidgas och världen blev plötsligt lite bättre att leva i.
2. Krux - III He Who Sleeps Amongst the Stars
Edling & co har maxat fram ytterligare ett toppenalster. Det är långt mellan Krux-givarna men när det väl levereras görs det med bravur.
3. Djerv – Djerv
In your face-metal på ett ovanligt piggt vis som ogenerat flörtar med mina primitiva sidor. Musik man blir glad av helt enkelt.
4. Dream Theater – A Dramatic Turn of Events
Trots att Portnoy glidit vidare fortsätter drömteatern slunga ur sig högklassig progressiv metal med den kvalitet vi vant oss vid. En lättnadens suck är dragen.
5. Haken - Visions
Lekfull och lättlyssnad symfonirock som får mitt kalla hårdrockshjärta att vekna med smäktande episka melodier, tv-spelsljud och ett 22 minuter långt titelspår med musikalkänsla.
Erik Thompson:
1. Battle Beast - Steel
Klassisk heavy metal går hem som yllebyxor på Grönland, och den kan knappast göras bättre än i dessa finnars tappning. Tacka fan för att Nuclear Blast gör en Hammerfall - kastar sig över detta debutalbum och återutger det själva. Anton Kabanens bedrövliga snabba gitarrsolon är det enda som svär mot perfektionen.
2. Nightwish - Imaginaerum
"Nya" Nightwish är faktiskt ännu bättre än "gamla". Inte för att Anette Olzon sjunger bättre än Tarja Turunen, utan för att Tuomas Holopainen ligger på en "all time high" som låtskrivare. Två klockrena mästerverk på raken - magnifikt.
3. Astral Doors - Jerusalem
Dalkarlarna går från klarhet till klarhet. Dios anda förvaltas utan att plagieras, Nils Patrik Johansson får nu officiellt anses vara den store mannens främste efterföljare, och låtskrivandet blir bara bättre och bättre.
4. Mr. Big - What If...
Ett av senaste års grymmaste comebacksläpp alla kategorier. Pudelrockens kanske mest virtuosa grupp är kanske bättre än någonsin. Låtmaterialet är om något ännu bättre än förr, och produktionen såväl fetare som mera känslostark.
5. Benedictum - Dominion
Ilska och frustration förvänds i något kreativt, närmare bestämt i ett spännande nytänkande i rättan tid. Annars är det fortfarande fråga om gammal god US-metal av det späckfeta slaget, Veronica Freeman förblir en av vår tids främsta hårdrocksvokalister - och bandet valde just rätt tillfälle att sluta med Diocovers.
Neven Trosic:
1. Astral Doors - Jerusalem
Nu måste väl tiden för genombrottet ändå vara inne? För inte kan väl världen vara SÅ orättvis mot Sveriges just nu bästa band?
2. Yes - Fly from Here
Det luktar med rätta "Drama" lång väg, däremot visade sig sångarbytet på ett högst positivt sätt vara allt annat än dramatiskt. Benoît David axlar, i varje fall på skiva, Jon Andersons mantel utan problem.
3. Alice Cooper - Welcome 2 My Nightmare
Variation och underhållning i en förtjusande symbios, vars slag inte har hörts från mannen sedan åtminstone "The Last Temptation".
4. Hell - Human Remains
Hypen är fullt befogad och det i betydligt högre mån än, tja, Ghost. En eldfängd sångare och en starkt teatralisk framtoning är två ytterst vitala faktorer hos denna smältdegel av infernalisk heavy metal.
5. The Devil's Blood - The Thousandfold Epicentre
Inte lika omedelbar som de tidigare släppen, men tjänar mycket på upprepade varv. De progressiva elementen som har letat sig in i soundet är bara välkomna.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
