Skribenternas årsbästalistor 2015
Erik Arvidsson:
1. Draconian - Sovran
”Sovran" är mer eller mindre unisont hyllad av fans såväl som kritikerkår - och det med all rätta. Sveriges goth/doom-regenter har skapat sitt starkaste och mest karaktäristiska album sedan ”Arcane Rain Fell”. Att sångerskan Lisa Johanssons ersättare Heike Langhans dessutom tillför en nerv och dynamik som öppnar upp nya fördolda platser i DRACONIANs mörka universum gör inte saken sämre.
2. Sorcerer - In the Shadow of the Inverted Cross
Det tog dem 27 år att pynta ut sitt första fullängdsalbum, men så är det också ett storverk som de svenska veteranerna lyckats hamra ihop. Episk, melodisk doom/heavy metal när det är som bäst. Dystert och vackert i genuin symbios.
3. Pyogenesis - A Century in the Curse of Time
Årets comeback. Jag fullkomligt dyrkar ”Sweet X-Rated Nothings” och ”Twinaleblood”; d.v.s. skivorna från tiden innan de tappade bort sig i alternativpop/punkträsket. Att tyskarna anno 2015 skulle återvända med en platta som mer eller mindre återupplivar det tunga sound och unikum jag kommit att älska med PYOGENESIS trodde jag aldrig.
4. Avatarium - The Girl With the Raven Mask
Det finns något odefinierbart och magiskt med Avatarium; en svårgripbar kvintessens. Jag vet bara att jag blir helt hänförd av Leif Edlings enigmatiska kompositioner samt briljanta texter framförda med all önskvärd nerv och trovärdighet av vokalissan Jennie-Ann Smith. "Pearls and Coffins" hör dessutom till 2015 års bästa låtar.
5. Emerald Sun - Metal Dome
Det lär inte finnas många själar som har denna platta med på sin årsbästalista, men i mina öron kom ”Metal Dome” under det gånga året att bli bland det bästa jag kunde plocka fram när jag suktade efter ultra-melodisk speed/power metal. Grekerna träffar nämligen mitt i prick med sitt fjärde alster där låtarna är vassa som nyslipade kniv-egg och dessutom fullständigt fria från nyskapandetankar.
Johan Engström:
1. Lancer - Second Storm
Det här är fantastiskt! Jag har inte hört ett så här bra power metalalbum sedan Stratovarius-plattan "Infinite" (2000). Det här blir jag lycklig av!
2. Manimal - Trapped in the Shadows
Sex års väntan är äntligen över. På nya plattan bjuder Manimal på lite mer Priest och lite mindre Queensrÿche, men så bra det här är. Helt klart ett av Sveriges bästa band.
3. Iron Maiden - The Book of Souls
Fakta 1: Maiden kan inte göra ett dåligt album. Fakta 2: Maiden står fortfarande ohotade på heavy metaltronen.
4. Enforcer - From Beyond
Sveriges bästa heavy metalband levererar sitt starkaste album hittills.
5. Stratovarius - Eternal
"Polaris" (2009) är fortfarande bandets bästa sedan Tolkkis avhopp, men "Eternal" är inte långt ifrån.
Henrik Halvardsson:
1. Eclipse - Armageddonize
2015 års absolut bästa hårdrocksalbum gjordes utan tvekan i Sverige. Det är cd:n som gått på högvarv hela året och jag har fortfarande inte tröttnat på den. Sammantaget handlar det om ett gäng väldigt kompetenta musiker som levererade en samling monsterlåtar i en oerhört snygg förpackning. Hatten av för Eclipse!
2. Revolution Saints - Revolution Saints
Länge trodde jag att legenderna Jack Blades, Deen Castronovo och Doug Aldrich tillsammans med den begåvade producenten Alessandro Del Vecchio knåpat ihop årets album. Låtar som ”Turn Back Time”, ”Back On My Trail” och ”Here Forever” är galet bra och faktum är att hela skivan håller samma oerhört höga klass rakt igenom. En pärla!
3. Days of Jupiter - Only Ashes Remain
Jag ska erkänna att jag helt missat detta svenska band som existerat sedan 2012. Det var först när de bokades till Väsby Rock Festival i år som jag spanade in dem och föll som en fura för deras fantastiska post-grunge. Amerikanskt? Onkeligen, men faktum är att Days of Jupiter gjort ett mycket bättre album än vad samtliga av deras kollegor från ”over there” mäktat med i år.
4. House of Lords - Indestructible
James Christian må hända vara den enda medlemmen som är kvar från bandets klassiska sättning och en mängd musiker har kommit och gått genom åren, men personligen tycker jag att House of Lords aldrig låtit bättre. ”Indestructible” är packad med melodiös hårdrock av högsta klass och låten ”Go To Hell” kan vara bandets bästa låt någonsin.
5. Ghost - Meliora
Jag hade hört talas om Ghost sedan tidigare och lyssnat lite på deras tidigare alster utan att fatta tycke för deras 70-tals osande hårdrock. Men 2015 var året då jag gav dem chansen på riktigt och anledningen var ”Cirice”, det första singelsåret från albumet ”Meliora” och utan tvekan en av årets absolut bästa hårdrockslåtar.
Henric Ivarsson:
1. Alfahanne - Blod, Eld, Alfa
Smittande popmelodier dränkta i black metal-mörker och en nihilism värdig namnet gjorde "Blod, Eld, Alfa" till årets bästa släpp.
2. Sulphur Aeon - Gateway to the Antisphere
Lovecraft-dyrkande ockult death metal som fullkomligt kväver allt och alla som vågar sig i närheten.
3. Marduk - Frontschwein
En av Sveriges främsta black metal-plutoner släpper lös 50 minuter krig, död och elände, vad finns det att inte gilla?
4. Tribulation - The Children of the Night
Med sin blandning av 70-tal, gotiskt mörker, esoterisk black metal och jävligt bra musik är Tribulation ett unikum i dagens musikscen.
5. Kontinuum - Kyrr
Isländskt vemod som stundtals för tankarna till syntpop likväl som Fields of the Nephilim.
Tomas Lagerlöf:
1. Tribulation - The Children of the Night
2015 var året då en kvartett från Arvika spelade skjortan av alla. Tio låtar utmanande och okonventionell death metal som kryper innanför skinnet. Mästerligt.
2. Iron Maiden - The Book of Souls
De brittiska veteranerna påvisade att epitetet ”gammal är äldst” i allra högsta grad var gångbart 2015. 35 år efter debuten levererade järnjungfrun ännu en klassiker. Respekt.
3. Ghost - Meliora
Debuten var bra, så också ”Infestissumam”, men med ”Meliora” flyttade hemlighetsmakarna i Ghost fram positionerna ytterligare. Världsherravälde nästa?
4. Mgla - Exercises in Futility
Klassisk black metal av polskt snitt med smittande melodier som mosade det mesta. Trollbindande.
5. Horisont - Odyssey
AOR, hårdrock och progressiv rock gifter sig perfekt på Göteborgarnas fjärde album. Axel Sjöberg (med manskap) har aldrig låtit mer övertygande.
Stefan Lejon:
1. Zierler - Esc
Ett geni har talat...igen. Sällan har jag väntat så ivrigt (och länge) på ett skivsläpp och lika sällan har jag blivit så golvad och tagen av en skiva. Ett progressivt mästerverk från första till sista sekund!
2. Tribulation - The Children of the Night
"The Children of the Night" är en skiva som berör på såväl köttslig som andlig nivå. Ett mästerstycke som tar svensk dödsmetall bortom alla barriärer och skapar en helt ny fåra in i framtiden!
3. Manimal - Trapped in the Shadows
Med tuffheten från Judas Priest kring "Painkiller" och finkänsligheten hos ett Queensrÿche i sitt esse har MANIMAL lyckats skapa en platta som bör ta bandet till oanade höjder!
4. Gloryhammer - Space 1992 : Rise of the Chaos Wizards
Dubbeltramp, magiska melodier, gudabenådad sång och texter om enhörningstårar, kaostrollkarlar och episka rymdslag - vad mer kan man önska sig?
5. Orden Ogan - Ravenhead
Där Blind Guardian dribblade bort sig tog Orden Ogan upp fanan och sprang vidare. Maffiga körer, tuffa riff och en sjuhelvetes melodikänsla är vad som erbjuds och svältfödd som jag är på episk power metal slickar jag girigt i mig varje droppe!
Peter Lindgren:
1. Gloryhammer - Space 1992: Rise of the Chaos Wizards
Jag hade debuten "Tales from the Kingdom of Fife" som trea på 2013 års lista. Uppföljaren är ta mig fan ännu bättre och då är förstaplatsen ett faktum. Power metal exakt som det ska låta.
2. Powerwolf - Blessed & Possessed
Ett av mina absoluta favoritband. Den enda kritik jag har mot "Blessed & Possessed" är väl att Powerwolf redan släppt den här skivan 3 ggr förut. Lite tråkigt att de bara upprepar sig själva, men samtidigt är det ju just precis därför även denna platta är ruggigt bra. Hitkavalkad från början till slut.
3. Serious Black - As Daylight Breaks
Fullständigt lysande debutalbum. Å andra sidan är det ju inga nybörjare i sättningen. Urban Breed visar än en gång varför han är en av mina favoritsångare.
4. Battle Beast - Unholy Savior
Efter en lovande debut och en ännu starkare uppföljare är nu Battle Beast uppe och nosar på de riktigt höga placeringarna. Grymt bra och refrängstark melodimetall.
5. Civil War - Gods and Generals
Liten besvikelse till en början, troligen på grund av extremt högt ställda förväntningar efter den helt fantastiska debuten "The Killer Angels" som toppade min lista för 2013. Plattan har växt rejält, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att debuten var lite, lite bättre.
Fredrik Sandberg:
1. Ghost - Meliora
Fram till nu har jag ag har egentligen aldrig fattat hypen kring Ghost. Visst, de har coola masker, och deras luftiga djävulsrock med rötterna i 70-talet är väl utförd, men är de inte lite lättviktiga? Så tänkte jag åtminstone innan "Meliora", men nu har jag inget val annat än att sälla mig till de frälstas skara. Hela plattan är full av genuina hits, och i princip varje refräng har sådana eleganta hooks att det är i det närmaste omöjligt att inte vilja sjunga med!
2. Paradise Lost - The Plague Within
Paradise Lost är tillbaka – på riktigt. De sorgsna melodierna och vackra mollharmonierna får här sällskap av desperat growl och elaka riff med hooks, vilket gör slutprodukten påtagligt stark. Flertalet låtar är bland det bästa bandet har gjort sedan mitten av 90-talet, och britterna återintar därmed sin rättmätiga plats på doom-tronen. Hail the gloom!
3. Marduk - Frontschwein
”Frontschwein” kravlar sig genom den svavelosande leran och det ångande blodet upp på årsbästalistans podium. Kompromisslöst, halsbrytande snabbt rens mixas med förkrossande tyngd, och känslan som förmedlas matchar krigstematiken i texterna perfekt. Lyssna bara på ”503” - vem kan inte se framför sig larvfötter som obönhörligen mosar ner sårade fiendesoldater i gyttjan...?
4. Amorphis - Under The Red Cloud
Pompöst på gränsen till sliskigt, men ändå påtagligt svårt att värja sig mot. Finnarna i Amorphis levererar ett solitt skivsläpp, med alla komponenter på plats. Produktionen är oklanderlig, tyngden massiv, melodierna vackra och inslagen av medeltid och folkmusik förgyllande snarare än kvävande.
5. Leprous - The Congregation
Vacker, avskalad ångest, men med en skriande desperation som lurar under ytan, och gott om små intrikata detaljer. Snart nog är februaris själadödande kyla och mörker här, och då lär det passa utmärkt att ge sig av på den introverta resa "The Congregation" erbjuder.
Sara Söderström:
1. Ghost - Meliora
Ny påve mässar och de skönsjungande fantomerna låter bättre än någonsin!
2. Graveyard - Innocence & Decadence
Svängigt, trevligt och oemotståndligt uppåttjack! Sjuttiotalet av idag när det är som bäst.
3. Iron Maiden - The Book of Souls
Piggare än på länge levererar veteranerna ett verk i toppklass som osvikligen vrider smilbanden uppåt.
4. Author & Punisher - Melk en Honing
Förtjusande brutalt kraftpaket som skär hörselnerven i bitar.
5. Bell Witch - Four Phantoms
Långsamt, plågsamt, njutbart och glasklart underbart!
Janne Stark:
1. Clutch - Psychic Warfare
Jag tror ärligt talat det är fysikaliskt omöjligt för Clutch att göra en dålig platta. De har levererat guldklimp efter guldklimp och ”Psychic Warfare” är bara ännu en platta som sitter som en pannbiff i en marmorvägg! Smack!
2. Ghost - Meloria
Jag hade lite svårt med hypen innan jag hörde debuten, men den köpte jag med hull och hår. Efterföljaren var inte riktigt lika stark och jag började undra om det bara var en hype trots allt. "Meloria" har med råge bevisat motsatsen!
3. The Deep - Premonition
Gamla NWoBHM-bandet Deep Machine gjorde inte så mycket väsen av sig, även om de var ett bra band. Delar finns med i nya The Deep som levererade en enastående debutplatta med melodisk NWoBHM-klingande hårdrock av modernt snitt.
4. Bernie Torme - Blackheart
Bernie är en sann gitarrhjälte! Hans personliga punkiga stil föll mig i smaken redan innan han gick med i Gillan 1980 och hans solon går inte att missta sig på. "Blackheart" bevisar att han fortfarande leverar som en kung!
5. Mary’s Blood - Bloody Palace
När man ser dessa näpna japanska flickor på bild luras man lätt att tro att detta är slemmig Ja-pop. Glöm det. Helvete vad de levererar!! Benhård metall av bildsköna brudar! De är definitivt mer blood än Mary!
Erik Thompson:
1. Toto - Toto XIV
Före detta föredettingar – AOR-kungarna är bättre än på över 20 år.
2. Enforcer - From Beyond
Fortfarande skrattretande överlägsna alla jämnåriga kolleger/konkurrenter.
3. Avatarium - The Girl With The Raven Mask
Geniet Leif Edling har bildat sitt näst bästa band någonsin på äldre dagar.
4. Sorcerer - In the Shadow of the Inverted Cross
Återuppväckta demokultisar i ännu tjusigare, mer storblommig doomkostym.
5. Tribulation - The Children of the Night
Årets mest hipsterkramade släpp är mycket riktigt helt sagolikt.
Neven Trosic:
1. Iron Maiden - The Book of Souls
Denna jävla platta, alltså. Få saker värmer mer än när ens första och än idag bland de största idoler levererar vassare än på bra många år.
2. Enforcer - From Beyond
Från klarhet till klarhet till klarhet. Om nu bara hemmapubliken kunde ta och rikta in både öron och ögon ordentligt någon gång…
3. Bachman - Heavy Blues
Gammal ÄR äldst. Det räcker så.
4. Magnus Karlsson’s Free Fall - Kingdom of Rock
Såväl huvudsakliga arbetsgivare som diverse sysselsättningar ”vid sidan av” får vika sig kvalitetsmässigt för detta urstarka solosläpp. Ganska precis som på debuten.
5. Eclipse - Armageddonize
Förhoppningsvis leder bandets medverkan i Melodifestivalen till att denna fenomenala uppvisning i gyllene, semimodern AOR får sin välförtjänta, breda uppskattning.
Staffan Wallin:
1. Lancer - Second Storm
“Shut up and take my money, var det ju”, påminde LANCERs sångare Isak Stenvall mig om när jag tvekade inför att att hosta upp 200 kronor för LP-utgåvan av “Second Storm”.
“Jag måste ta ut pengar”, försökte jag. “Ingen fara, jag har swish”, replikerade frontmannen i bandet som fick mitt förtvinade intresse för power metal att vakna till liv genom att vara överlägset bäst 2015.
2. Ghost - Meliora
Sist av alla stämde jag in i hyllningskören av Linköpings självutnämnda maskotar. Det som blir fånigt i live-sammanhang funkar utmärkt i albumformat – kusligt, tungt, catchy. Jag håller till godo, den här prestationen gör Papa Emeritus och De Namnlösa Gastarna inte om i första taget, om någonsin.
3. Gloryhammer - Space 1992: Rise Of The Chaos Wizards
Att leverera på en högre nivå med sitt sidoprojekt än sitt huvudband är en prestation i sig. Att det resulterar i ett av årets bästa skivsläpp säger ännu mer. Tyvärr är det med största sannolikhet ett Alestorm-släpp på tur innan fokus åter vänds till Gloryhammer. Tur att “Space 1992: Rise Of The Chaos Wizards” har möjlighet att räcka till dess.
4. Iron Maiden - The Book of Souls
Jag var fullständigt övertygad om att det enda som återstod för ett av mina forna favoritband var pensionering - en guldklocka och en klapp på axeln för lång och trogen tjänst. Järnjungfrun visade sig dock vara ytterst vital på ålderns höst. Undrens tid är inte förbi, fanimej!
5. Mustasch - Testosterone
En av mina första bekantskaper med Mustasch var som förband till mina dåvarande favoriter In Flames – en vän ropade “dra hem för helvete!” åt skitbandet från Göteborg. Ett och ett halvt decennium senare lyssnar ingen av oss på In Flames, men båda diggar Mustasch och “Testosterone” är bara en av många goda anledningar.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
