Jag vill inte veta allt!
Länge var det så. Jag skaffade inga fler skivor med Candlemass och snart så splittrades bandet så mystiken bestod. Nightfall var det enda spår jag hade av gruppen och jag har älskat den skivan sen dess. Så för ett år sedan ungefär började det hända saker. Hela Candlemass katalog började återutges på CD och det talades om en återförening. Kul, tänkte jag och skaffade snart Nightfall i remasterutgåva. I häftet fanns detaljer kring låtarna, på en av skivorna en video och intervju med bandet. Detta skulle man ju tycka var godis för en Candlemassfantast kan tyckas. Men någonstans började mystikens dimmor kring gruppen skingras och magin verkade avta.Nyligen släpptes en dubbel DVD med namnet Candlemass " Document of doom. En konsert och en dokumentär på två skivor. Det var nu som det rämnade helt och hållet. Magin försvann samtidigt som jag tryckte på playknappen. Där var de allihop livs levande. Ett gäng nästan medelålders herrar som inte alls verkade speciellt sataniska eller speciellt "doomiga". Tja det skulle vara Messiah då men han hade en påträngande småländsk dialekt. Dessutom verkade låtskrivaren Leif Edling inte speciellt sympatisk alls, bara jobbig. Candlemass visade sig bara vara ett helt vanligt band med helt vanliga människor som medlemmar. Suck!
Vad lär vi oss av detta då? Jo att ibland är det bättre att inte veta. Det finns fler exempel på detta; när Kiss slutade sminka sig blev gruppen något helt annat. Vanliga snubbar som inte alls var lika tuffa som de mystiska figurer dom var innan. Det spelar ingen roll att man sedan började sminka sig igen för både ni och jag vet att Gene Simmons bara är en ful, gubbsjuk äldre herre med så många dollars att det sprutar ur öronen på honom. Så cool som han var på Destroyertiden blir han aldrig igen. Och den dagen Slipknot bestämmer sig för att lyfta på maskerna kommer samma sak att hända med dom.
TV-serier om berömda rockikoner bidrar också till att förstöra det magiska som gör en bra rockstjärna. Ozzy Osbourne kommer för alltid att vara en senildement gubbe som struttar omkring och sluddrar och ropar "SHAAAROOON" långt efter att MTV slutat sända repriserna av de två omgångar som spelats in. Mannen som skapade rockhistoria först i Black Sabbath och sedan som soloartist har fått hela mytologin runt omkring sig förstörd. Visst visste vi att han var lite skadad men han var ju för sjutton The Ozzman, rösten som sjunger Ironman och Paranoid! Inte en Alzheimerspatient i vardande. Ingenting han kommer att göra i framtiden blir lika bra eftersom magin försvunnit. Vi vet helt enkelt för mycket.
Rockmusik och i det här fallet hårdrocken är en form av teater, en illusion. Artisterna skapar den tillsammans med oss som lyssnar på skivorna och går på konserter. Grupperna och artisten måste låtas vara ouppnåeliga för att det ska funka. Den som idag kanske lyckats bäst med att upprätthålla mytologin om sin person är Marilyn Manson. Trots att vi vet att han egentligen heter Brian Warner och förmodligen är en ganska normal kille under sminket lyckas han odla myten om sig själv genom böcker, filmer, intervjuer och naturligtvis genom sina skivor. Och hans fans låter honom göra detta eftersom dom vill ha en ouppnåelig idol att se upp till. Den dagen han beslutar sig för att släppa in MTV i sitt vardagsrum och bara vara Brian framför kameran dör Marilyn Manson. Låt oss hoppas att det inte sker!
Nu ska jag gå och sätta eld på min DVD-film med Candlemass och hoppas att jag glömmer allt jag sett så fort som det bara är möjligt. För ibland är det nog bäst att inte veta. Ignorance is a bliss!
Magnus Gustafsson
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
