... and St. Anger for all!
Så här i efterhand vet jag att jag blev besviken. Load motsvarade få av de förväntningar jag hade på uppföljaren till den i mitt tycke lysande svarta skivan. Men jag minns förväntningarna vi hade och hur vi pratade om den kommande plattan som om det var ett barn som skulle sättas till världen. Ingenting är som väntans tider som bekant.Den 10 juni är det dags igen. Det är fem år sen sist. På bandets hemsida har vi har kunnat följa havandeskapet direkt på nätet där James, Lars och Kirk spelat in det nya alstret som fått det hoppfulla namnet St. Anger. Frågan alla ställer sig är om de ska lyckas prestera en skiva som lever upp till den svarta skivan eller kanske till och med till den legendariska Master Of Puppets. Spekulationerna pågår för fullt på Metalcentrals eminenta diskussionsforum. Jag känner så väl igen snacket och den där känslan av förväntan i luften som är så tjock att man kan skära i den med smörkniv.
Och visst, jag förväntar mig mer denna gång än jag gjorde inför Re-load, S&M och Garage Inc tillsammans. Trots att jag passerat 30 år med god fart så blir jag femton igen när jag läser dagboksinläggen på hemsidan och hör snack, rykten och uttalanden från höger och vänster. Och det hör väl till antar jag. Inget band verkar engagera mer än Metallica vare sig man gillar dem eller inte. Alla har en åsikt. Vissa slutade lyssna när Cliff Burton dog (påstår de i alla fall) och tycker att den svarta skivan var en sellout. Andra upptäckte bandet i och med den och gillar det som kom efteråt. Själv tycker jag att guldåldern slutade efter 1991 men tillstår att det finns guldkorn här och där på de senare plattorna. S&M är dock undantaget från detta, eftersom den är en av rockhistoriens mest obegripliga skapelser.
Det som talar för att St. Anger blir en riktigt bra skiva är just namnet. "Ilskans helgon" blir det ju om jag översatt rätt. Hetfield har berättat att mycket av skivan handlar om hur man hanterar ilska och då bör ju musiken och texterna gå i den andan också. Överhuvudtaget verkar bandet mer hungriga nu än tidigare. Loadplattorna kom i efterdyningarna av den svarta skivan och de kunde inte bli större. Sen dess har mycket hänt och jag vet inte om Metallica är det största hårdrocksbandet i världen längre. Alltså har Metallica blivit något av en underdog igen. Hungriga lejon jagar som bekant bäst!
Efter som att jag lyssnat på Metallica sen 1986 så är jag ganska härdad. Jag hänger med dem i upp och nedförsbackar. För i mina ögon är de det bästa bandet genom tiderna. Ingen kommer att ta den platsen av dem i mitt hjärta. Och som jag hoppas! Den 10 juni får vi veta om våra förväntningar infrias. På kvällen den 9:e juni kommer jag antagligen att stå där utanför Skivbörsen på Sigmatorget i Västerås och vänta på att klockan ska slå tolv, igen!
Magnus Gustafsson
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
