Edguy går vidare - med fler element från sitt förflutna
Tyska EDGUY tar med sitt nionde studioalbum ”Age of the Joker” ett rejält kliv närmare det sound som gjorde dem så älskade under millennieskiftets power metal-våg. I vanlig ordning tillförs även något nytt, denna gång hämtat från 70-talets pompösa hårdrockshjältar. Basisten Tobias Exxel konstaterar bland annat att folk som kritiserar dem egentligen varken är så många eller jobbiga, och att en grönklädd legend från Sherwoodskogen är ett ypperligt ämne för EDGUYs senaste singel och video.
Med två Tobias i samma band är förväxlingsrisken uppenbar. EDGUY har löst problemet internt genom att benämna sångaren och låtleverantören Tobias Sammet ”Tobi” och basisten Tobias Exxel ”Eggi”. Sistnämnde innehavare av det i varje fall på svenska tämligen lustiga smeknamnet är på gott humör. Han spatserar muntert omkring i sitt hem med telefonen tryckt mot örat och ett halvt öga oavlåtligt vänt mot snart ettårige sonen Julian som snusar i sin säng.
– Först och främst är jag väldigt glad för att ”Tinnitus Sanctus” blev en så stor framgång. Sedan är jag glad över att vi fått göra en lång världsturné. Spelningarna i USA var exempelvis suveräna. Och självfallet var det fantastiskt att öppna för SCORPIONS i Tyskland. Det gav oss en helt ny chans att introducera oss för en äldre generation fans. Jag skulle säga att de flesta som gick på SCORPIONS var i 40-årsåldern och det är ju ganska gammalt, skrattar 38-åringen godmodigt och tillägger:
– SCORPIONS-snubbarna själva ser förstås väldigt unga och friska ut fortfarande. Jag hoppas att jag kan säga detsamma om 25 år. De kunde vara våra föräldrar. Vi gjorde vår sista spelning med dem för två veckor sedan och då hade vi spelat för mer än 10 000 personer varje kväll.
Känns det inte konstigt att vara förband igen när EDGUY är etablerade, för att inte säga stora, sedan många år tillbaka?
– Självklart känns det bäst att spela som headliner. En massa människor dyker upp enbart för huvudbandets skull. Är huvudbandet du själv vet du att det är dig folk kommit för att se. Som förband måste man kämpa, presentera sig för en kanske helt ny publik. Spelar du med exempelvis SCORPIONS så finns det kanske ingen i publiken som vet vem du är. Tobi brukar inleda med orden ”we're EDGUY. We're gonna kick your ass!” Och det tror jag att vi alltid lyckas med eftersom vi är ett glatt hårdrocksband. Efter andra låten brukar allt fler människor stämma in i röjet och i finalen står alla där med nävarna i luften.
– Sedan är det givetvis så, avslutar Eggi, att man får fler tjejer som huvudakt. Men det får förstås inte jag bry mig om längre, tillägger han och låter som om han ser sig skrämt omkring efter eventuella vredgade flickvänner.
Knodd innebär förpliktelser
Faderskapet är, som sig bör, en annan orsak till basistens välbefinnande.
– Jag är väldigt lycklig. Förr hade jag alltid en massa saker som måste göras, nu har jag ännu fler. Just nu sover den lille parveln vilket gör den här intervjun lättare att genomföra... Det är svårt att beskriva hur det är. Jag får inte mycket sömn ens i vanliga fall och nu får jag ännu mindre. Den lille kräver ständig uppmärksamhet när han vill sova, äta, leka... Jag har redan börjat spela gitarr för honom och då grabbar han tag i ackeguran och försöker sjunga med. Jag hoppas att han gillar det. Han är väldigt nyfiken och vill hela tiden peta på gitarren. Jag är riktigt nervös för att han ska spräcka strängarna. Kanske kommer han också att bli gitarrist i ett hårdrocksband. Eller kanske han går åt rakt motsatt håll och börjar spela amerikansk country, funderar Eggi med en hörbar rysning.
Lille Julians stundande ankomst ledde för övrigt till ett pikant mellanspel i EDGUYs historia, nämligen att bandet ”tvingades” ta in självaste Markus Grosskopf från HELLOWEEN som vikarierande basist.
– Jag visste från början att födseln skulle inträffa väldigt tätt inpå spelningen på Wacken och därför pratade jag med Markus, bara för att vara på den säkra sidan. Han är en nära vän. ”Inga problem”, svarade han och pluggade in alla låtar vi ville spela. Wacken ligger bara 40-50 mil från Fulda (EDGUYs hemstad) så därför åkte vi alla dit för festivalen ändå. Min svärfar stod på pass för att köra mig tillbaka men det blev inte nödvändigt. Vi tog ändå in Markus på scenen och körde ”Superhero” och ”Lavatory Love Machine” med honom på bas. Själv körde jag tredjegitarr. Jag var naturligtvis mycket tacksam mot Markus och födseln ägde till slut rum följande vecka när jag skulle ha varit med EDGUY i Storbritannien. Då beslöt jag däremot att stanna hemma för att vara på plats när lillen kom hem. En vecka senare åkte jag dock med till Spanien. Jag kom fram till att det var okej för mig att bara åka dit för en spelning och sedan direkt tillbaka.
Love that big organ
”Tinnitus Sanctus” släpptes i november 2008. Nya albumet ”Age of the Joker” släpps under innevarande augusti 2011. Nära tre år är med EDGUY-mått mätt ett mycket långt uppehåll mellan två studiosläpp. Anledningen till att det blivit så är alltså det utdragna turnerandet för ”Tinnitus Sanctus” samt, givetvis, Tobias Sammets engagemang i sidoprojektet AVANTASIA som upplevde stora framgångar under 2010 med de båda avslutande delarna i albumtrilogin ”The Scarecrow Saga”. Projektet EDGUY har för den skull aldrig varit lagt på is i någon seriös bemärkelse, enligt Eggi.
– Samlar idéer gör vi ständigt. När ett album är avslutat börjar vi omedelbart fundera på nästa.
Resultatet har i det här fallet blivit en platta som, i vanlig ordning, inte låter som något tidigare EDGUY-album. Däremot påminner ”Age of the Joker” bra mycket mer om verken från bandets gryningsålder än om ”Tinnitus Sanctus”. Vilket garanterat kommer att glädja majoriteten svenska EDGUY-fans. Bandets förra platta blev som sagt duktigt framgångsrik på sina håll, men inte i Sverige som EDGUY ofta hyllat som första land att upptäcka bandet. EDGUYs förrförrförra och förrförra album, ”Hellfire Club” (2004) och ”Rocket Ride” (2006), blev monumentala framgångar i Sverige. ”Tinnitus Sanctus” blev däremot en himmelsskriande flopp och sågades skoningslöst av många inbitna fans. I dessas ögon hade EDGUY gått över gränsen för hur långt åt det ”vanliga” hårdrockshållet de kunde dra på bekostnad av sitt välkända power metal-sound.
”Age of the Joker” – inalles EDGUYs nionde studioalbum – är inte en fullständig reträtt tillbaka till de vindsnabba dubbeltrampens territorium. Den har dock mer av ”gamla” EDGUY över sig än någon av bandets plattor sedan ”Hellfire Club”. Elementet av svulstigt överdåd spelar åter en framträdande roll för helheten, denna gång på ett sätt som för tankarna till 70-talets pompösa och proginfluerade hårdrockstitaner som DEEP PURPLE, KANSAS och URIAH HEEP.
– Javisst, instämmer Eggi. Jag tror inte det skedde avsiktligt men vi är allesammans stora fans av de där banden, i synnerhet DEEP PURPLE. Hammondorgeln man hör är en riktig orgel, ingen synt eller dator. En sådan använde vi oss av redan på ”Hellfire Club” som alltid varit min favoritskiva. Låtar som ”The Piper Never Dies” eller ”Navigator” var också 70-talsinfluerade. Den här gången är de influenserna mycket mer framträdande. I synnerhet på ”Robin Hood”, en rolig öppningslåt med en rolig text. Men den handlar inte om någon modern Robin Hood-variant utan om 30-talsversionen med Errol Flynn. Vi gjorde något mycket snarlikt av texten. Jag tycker en Hammondorgel låter mycket bättre än något plastigt, modernt keyboardsound. Jag är glad att vi inte har så många keyboards på nya plattan som på ”Rocket Ride” och ”Tinnitus Sanctus”.
Tomma narrar skramlar mest
En annan sak som för tankarna till en äldre EDGUY-epok är att omslaget till ”Age of the Joker” pryds av en leende hovnarr, liksom 2001 års ”Mandrake”. Likheten är dock inte fullständig. I båda fallen matchar motivets utseende det musikaliska innehållet och narren anno 2011 är en långt mer färgsprakande och uppsluppen figur än sin monokrome, machiavelliskt kallgrinande motsvarighet från tio år tillbaka. Återigen typiskt EDGUY – igenkänningsfaktor, men inte självupprepning.
– För oss i EDGUY är det alltid naturligt med en viss förändring från platta till platta. När vi gick från ”Mandrake” till ”Hellfire Club” frågade alla om vi ändrat på oss med flit. Vårt stående svar på den frågan är nej. Det går alltid åtminstone ett och ett halvt år mellan plattorna. Därför dyker det också alltid upp nya idéer som vi vill testa. Alla band fungerar förstås inte så och för en del behövs det inte heller. MOTÖRHEAD, till exempel, har fritt fram att låta likadant hela tiden eftersom det ändå blir bra. Andra, som METALLICA, förändras ännu mer drastiskt från gång till gång. För oss är det helt naturligt att förändras en liten aning varje gång.
Hur frustrerande är det egentligen att själv vilja utvecklas medan alla dessa fans hänger över era axlar och pressar er att fortsätta i gamla hjulspår?
– Jag tycker inte alls att det är frustrerande. Det finns alltid människor som har något att klaga på och jag tror att alla band har samma problem. Folk som säger att ”det där låter inte 80-tal”, eller något i den stilen. Så vill jag inte tänka. Det är konstigt att vissa människor alltid ska jämföra varje ny platta med ”Vain Glory Opera” (1998), vilket självfallet också är en mycket bra skiva som jag tycker har coola låtar. Jag tycker att den här musiken fortfarande är EDGUY. Vi har ett sound som är omedelbart igenkännligt. Där finns alltid tunga gitarrer vilket enligt min mening är det viktigaste.
– Dessutom, fortsätter Eggi, är de missnöjda inte så många som du tror. På forum finns det vissa människor som ständigt dyker upp för att klaga. Finns det fem negativa omdömen så verkar helheten också negativ. Men de som inte finner något att klaga på skriver heller ingenting. De slösar inte bort sin tid på sådant. Särskilt här i Tyskland drar vi alltid fulla hus och på senaste turnén spelade vi på större ställen än gången innan. Det är ett gott tecken. I Sverige blev vi däremot inte större förra gången. Jag hoppas det blir ändring på det.
Bra eller anus
Det vore i så fall välförtjänt. ”Age of the Joker” är en förträfflig platta som sitter som en smäck efter ungefär två lyssningar – eftersom ingen EDGUY-platta är den andra lik kan man inte räkna med att fullt fatta galoppen redan vid en första lyssning. Producenten och Tobis AVANTASIA-kollega Sascha Paeth har i vanlig ordning skött sig mer än klanderfritt och inhyrde Eddy Wrapiprou tillför en delikat bismak med sitt vräkiga orgelspel.
Vilken låt är då skivans allra främsta? Enligt Eggi är svaret enkelt.
– Självklart ”Robin Hood”. Vi satte ihop den i replokalen så den blev i slutänden helt annorlunda mot vad som var tänkt. Vi hade planerat att ha med en orkester så vi ville skapa en mörk atmosfär. Men på något sätt blev vi aldrig riktigt nöjda. En dag kom Tobi på idén att använda en Hammondorgel istället och det visade sig låta så mycket coolare. Sedan kom han på titeln ”Robin Hood” och ur det föddes planen ”okej, nu ska vi göra en Robin Hood-video”. Alla var omedelbart överens om att den låten måste inleda plattan. På de förra två albumen hade vi långa diskussioner om vilken öppningslåten skulle bli men den här gången var alla av samma åsikt. Det är ovanligt, i EDGUY har vi ofta väldigt olika åsikter.
Ur avdelningen personliga favoriter som inte nödvändigtvis är lika uppskattade av övriga bandet väljer Eggi skivans mörkaste och aggressivaste låt.
– För min del är det ”Faces in the Darkness” eftersom jag kämpade som en tiger för att den skulle komma med. Somliga i bandet hävdade att folk inte skulle förstå sig på den, men jag insisterade på att det var en av mina favoriter. Jag skulle ha blivit mycket besviken om den hade strukits.
Omvänt har ”Age of the Joker” också stunder som enligt Eggi kunnat avvaras men andra i EDGUY håller desto högre.
– Ja. Jag var inte förtjust i ”Breathe”. Det är visserligen en väldigt typisk EDGUY-låt med dubbeltramp, men av en eller annan orsak är den inte min favorit. Så hade jag fått plocka bort en låt skulle det ha blivit den. Men majoriteten sa ”aldrig i livet att den går bort”. Jag blir alltid glad när någon gillar en viss låt så blir ”Breathe” populär kommer jag att säga ”bra att vi inte strök den”. Det var långt viktigare för mig att ”Faces in the Darkness” kom med än att ”Breathe” kasserades.
På och mellan raderna
Direkt fientligt inställd är basisten inte till någon låt, och detsamma menar han gäller för samtliga medlemmar.
– Om någon verkligen avskydde en idé skulle vi inte jobba vidare på den under repningarna. Vill folk dessutom höra en viss låt blir vi automatiskt angelägna om att spela den eftersom gensvaret har en uppeldande effekt. Ett exempel kan vara ”Babylon” (från ”Theater of Salvation”, 1999). Den är väldigt snabb och Felix (Bohnke, trummis och dubbeltrampsansvarig) håller på att bli gammal... Han har redan sagt i intervjuer att han skulle vilja byta ut den mot någon annan snabb låt som ”Wake Up the King” (samma skiva). Felix skulle alltså bli väldigt nöjd om vi inte körde ”Babylon” på nästa turné. Men vi kommer alltid att skriva snabba låtar, och fortsätta spela gamla låtar. EDGUY är inte ett sådant band som säger ”vi är inte längre stolta över våra gamla prylar, vi tänker bara spela det nya”.
En sak som är välkänd bland inbitna EDGUY-fans men beklagligt ouppmärksammad av andra är att Tobias Sammet är en briljant textförfattare. Bandets huvudman är verbalt begåvad och inte minst enastående uppslagsrik. Allvarliga och sorglösa, till och med absurda ämnen behandlas utan åtskillnad och med samma fyndighet. Att lyriken ständigt genomsyras av Tobis egenartade humor har renderat honom kritik som oseriös, vilket säger åtskilligt mer om kritikerna ifråga än om texterna. När Eggi alltså ska utse sin favorit bland nya skivans texter faller valet på en som berör just detta ämne.
– En text jag gillar är ”Two Out of Seven”. Tobi drar ett diplomatiskt skämt om journalister, den typen som alltid ska klaga. Det gäller självklart inte bara journalister, men det här syftar på dem som ständigt ger oss betyget två av sju, klagar för klagandets egen skull. De vill ge oss bara två poäng eftersom EDGUY är för glada och roliga och det är en synd att vara glad och rolig. Titeln kommer av att en av Tysklands största hårdrockstidningar använder en sjugradig recensionsskala, men i texten förekommer även formuleringarna ”3/10” och ”10/10”.
En annan av Eggis favorittexter berör något kanske mer traditionellt metalbetonat: ett kulturhistoriskt minnesmärke.
– ”Rock of Cashel” beskriver en klippa på Irland med ruiner efter ett kungligt slott och som förknippas med mystiska företeelser. Tobi besökte den och blev djupt tagen.
Om gröna dräkter och endräkt
De som redan stämplat EDGUY som oseriösa lär knappast ändra åsikt efter att ha beskådat bandets aktuella video till ”Robin Hood”. Som Eggi nämnde har denna mycket riktigt ett Robin Hood-tema, med bandet utspökat i de gröna trikåer och fjäderhattar som förknippas med den legendariske fribytaren. Till skillnad från vad man kanske skulle tro är texten heller inte metaforisk, utan behandlar bokstavligen ämnet Robin Hood.
– Jag skulle säga att Tobi bara fick sig ett gott skratt åt den där gamla filmen och tillägnade låten den, konstaterar Eggi. Det finns ingen djupare symbolik, inget viktigt budskap. Robin Hood var som en riktig superhjälte för den tiden. Vi tyckte det var coolt att skriva en låt om en riktig superhjälte till skillnad från EDGUY utklädda till superhjältar, som på ”Superheroes” (från ”Rocket Ride”). Återigen kommer det att finnas de som hävdar att videon är för lustig, men jag anser att den passar EDGUY perfekt.
Tobias Exxel är den senast tillkomne i EDGUYs klassiska sättning, tätt efter Felix Bohnke. Båda musikerna sällade sig till bandet efter inspelningen av andra albumet ”Vain Glory Opera”, men Felix kom till skillnad från Eggi med i tid för att hamna på bandfotot i skivans booklet. Detta innebär alltså att dagens EDGUY – kompletterat av den trio som bildade bandet 1992, Tobi och gitarristerna Jens Ludwig och Dirk Sauer – hittills hängt ihop i dryga 13 år. Ingen dålig prestation. Ändå har den saken sällan uppmärksammats, vilket i sin tur beror på att inga eventuella skärmytslingar i EDGUY-lägret kommit till allmänhetens kännedom. Intervjuer har inte avtäckt några interna krakel om musikaliska meningsskiljaktigheter eller Tobis kreativa envälde. Är endräkten inom EDGUY så total att bråk inte ens förekommer? Självklart inte, konstaterar Eggi och tillstår att det visst hänt att en eller annan medlem övervägt att hoppa av. Däremot vill han inte gå in på vem eller vid vilket tillfälle.
– Självklart hinner mycket hända på 13 år. Det har förekommit en del riktigt häftiga bråk som inte varit det minsta roliga. Det är ganska normalt i en relation. Det kan inte alltid vara solsken, någon gång måste även regn falla. Men i EDGUY finner vi alltid en synvinkel som vi kan enas kring. Vi är stolta över det eftersom inte många band håller ihop i 13 år. Det är något mycket speciellt och ju längre vi håller ihop, desto mer kämpar vi för att kunna fortsätta tillsammans. När vi hållit ihop i 20 år kommer vi att kämpa ännu hårdare. Det är inte många band som kan säga att de funnits så länge. Somliga återförenas naturligtvis men det är inte samma sak som att hålla ihop så länge på raken.
Bilagda bisysslor
Eggi är den ende i EDGUY som varit med i ett någorlunda känt band redan före sitt tillträde, i hans fall SQUEALER. Därtill har han, som motvikt till att bli vikarierad för i EDGUY av Markus Grosskopf, själv fått förtroendet att låna ut sina basisttalanger till högt respekterade kolleger.
– Jag blev väldigt stolt när BLIND GUARDIAN för tre år sedan bad mig rycka in för att Olli Holzwarth inte kunde hänga med till Sydafrika. Jag slet hårt för att lära mig allt som behövdes och bli medlem av BLIND GUARDIAN för en dag. Jag är mycket stolt över att någon ansåg mig vara bra nog för det uppdraget. Och för tre månader sedan gjorde jag samma sak i GAMMA RAY när Dirk Schlächter var tvungen att läggas in på sjukhus.
Förutom Tobi är Eggi också den i EDGUY som flitigast gett sin kreativitet ytterligare utlopp i sidoprojekt. Det mest kända är TARAXACUM, som släppte två utmärkta plattor i början av 00-talet och räknade så prominenta musiker som sångaren Rick Mythiasin (ex-STEEL PROPHET) och keyboardgeniet Ferdy Doernberg (ROUGH SILK, Axel Rudi Pell, Uli Jon Roth med många, många fler) bland sina medlemmar. Att tvingas lägga ner detta band är enligt Eggi det jobbigaste han tvingats utstå som musiker.
– Det var ett lågvattenmärke i karriären. Jag tyckte att det var coolt att ha med en amerikansk sångare och allt det där, men det blev för hektiskt. Avstånden mellan medlemmarna var för stora och Ferdy Doernberg var för upptagen. Jag var mycket besviken. Jag tror inte att det blir någon ny TARAXACUM-platta, men jag tror att jag skulle vilja göra en soloskiva till. Fast inte redan nu, nu är jag fullt upptagen med allt som rör ”Age of the Joker”.
Såklart. Albumet släpps den 26 augusti och turnén inleds, som sig bör, i Sverige. Närmare bestämt Malmö den 23 september. Går allt som det ska markerar detta en ny smekmånad för EDGUY och deras svenska publik, och en hejdundrande inledning för plattitelns ”Hovnarrens tidsålder”.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
