Insense faller inte längre mellan stolarna
Om man som metalband inte kör föreskriven dress code och/eller sminkning, och dessutom faller mellan stolarna genremässigt, blir det lätt lite karriärmässig uppförsbacke till en början. När Metalcentral samtalar med Tommy Hjelm, sångare och gitarrist i norska INSENSE, berättar han om hur detta drabbade hans band. Han berättar även om de möjligheter bandet nu fått efter att ha uppmärksammats av Anders Fridén från IN FLAMES, om sitt kluvna förhållande till ordet ”fans”, samt om INSENSE framtidsplaner.
Det är en förhållandevis sävlig Tommy Hjelm som tar telefonluren vid tvåsnåret denna lördag eftermiddag. Orsaken avslöjas tämligen omgående, då frontmannen konstaterar att bandet stigit upp vid 04.00 för att resa från hemstaden Oslo till Gävle där de skall lira på Getaway Rock. När jag får tag på Hjelm sitter han följaktligen och dricker kaffe för allt vad tygen håller, i ett försök att få rätt laddning på plats inför dagens spelning. För många av festivalbesökarna är INSENSE måhända en ny bekantskap, och frågan är vad det är för slags band de kommer att möta? IN FLAMES sångare Anders Fridén har sagt att INSENSE ”…är ett extremt metalband som det är komfortabelt att lyssna på”. Är det en bra beskrivning?
– Nja, jo, kanske... Sångaren tvekar lite innan han fortsätter: Jag vet inte hur extrema vi är, egentligen, även om vi kanske har lite sådant också i vår musik. Vi har nog kanske lite av varje, både hårt och mer soft.
Brittiska metaltidningen Metal Hammer har jämfört norrmännen med band som FEAR FACTORY, HATEBREED och ENTOMBED. Själv tycker jag mig höra drag av så olika akter som MESHUGGAH och IN FLAMES, och undrar därför vad Hjelm och hans mannar egentligen har för influenser?
– Alltså, vi är fyra väldigt olika personer i bandet, med olika musiksmak. Truls [Haugen, trummor] är till exempel väldigt inne på progressiv metal, medan jag själv är svag för traditionell dödsmetall. Det vi ändå har gemensamt är väl influenser från de stora 90-talsbanden: SEPULTURA, FEAR FACTORY, MACHINE HEAD... och så MESHUGGAH också, helt klart.
Misfits med uppförsbacke?
INSENSE är onekligen ett ganska svåretiketterat band. Detta verkar ha legat dem i fatet en smula under de tidiga stadierna av deras karriär, åtminstone om man skall tro bandet självt. Till exempel har Tommy vid ett tillfälle konstaterat att ”...det fanns egentligen ingen plats för ett band som oss på den norska scenen när vi började. Man var antingen ett black metal-band eller KORN-wannabes i mjukisbyxor från Adidas. Oavsett vilket gillade man inte INSENSE – vi föll mellan stolarna”. Hur tog sig då den här uppförsbacken uttryck?
– I början hade vi svårt att få bokningar, det var svårt att få spots på festivaler och så. Det var helt enkelt inte politiskt korrekt att gilla INSENSE. Här börjar norrmannen varva upp, och den tidigare tröttheten är som bortblåst när han engagerat fortsätter:
– Vi i bandet spelar visserligen metal och gillar så klart att göra det, men är kanske inte ett typiskt metalband i övrigt. Vi kör inte grejen med smink eller speciella kläder och så, och när vi började var det nog många i Norge som inte var mogna för det.
När INSENSE lirade på årets Metaltown i Göteborg presenterade Hjelm en låt som härstammande från en av bandets tidigare plattor (aktuella ”Burn In Beautiful Fire” är bandets fjärde). ”Vi har faktiskt släppt fyra skivor”, konstaterade han då, ”men vad hjälper det när vi inte är större än så här?”. Det går lätt att ana en känsla av bitterhet bakom ett sådant uttalande. Borde INSENSE ha varit större än man är idag?
– Nja, det där var nog mest på skoj, skrattar sångaren. Vi har kommit överens om att på scen skall vi ha skoj när vi lirar, och inte spela tuffa. Ett problem för mig är dock att jag har svårt att köra mellansnack för svensk publik. För norsk publik har jag inga problem, men här i Sverige brukar 80 % inte hinna med för att jag pratar så snabbt, 10 % förstår inte norska och 10 % fattar inte humorn...
Ny platta och ljusa framtidsutsikter
Jag konstaterar tyst för mig själv att jag på Metaltown uppenbarligen tillhörde de 10 % som inte fattade humorn, men släpper det förflutna och går in på framtiden. När IN FLAMES frontman Anders Fridén fick höra INSENSE blev han eld och lågor, och signade bandet till sitt eget management Selective Notes. Förutom det har INSENSE nyligen skrivit på ett kontrakt med nya skivbolaget Indie Recordings. Antar att det känns bra inför framtiden nu?
– Absolut! Det känns jätteskönt att ha så många kompetenta människor runt sig, och Selective Notes har varit grymt proffsiga. För första gången känns det verkligen som om någon annan än vi själva jobbar för oss.
En viktig grund för satsningen framåt är givetvis nya plattan ”Burn In Beautiful Fire”. Bandet har konstaterat att den här skivan är mycket mer en helhet än deras tidigare alster. På vilket sätt menar man då?
– Jag vet inte hur mycket du hört av våra tidigare plattor, men de spretar mycket mer musikaliskt. På sätt och vis är de väldigt schizofrena – på en skiva har vi till exempel en väldigt kort låt som i princip är ren grindcore, samtidigt som en annan låt på samma skiva är en mer eller mindre renodlad ballad. Nu känns det som om vi äntligen har hittat vårt uttryck, som att ”det här är INSENSE”.
Skivan är producerad av välrenommerade Daniel Bergstrand, och skall man tro vad man läser verkar herrarna i INSENSE verkligen ha uppskattat samarbetet. Vad var det bästa med att jobba med Daniel?
– Han är väldigt på G med både vår humor som personer och hur vi tänker musik. Dessutom är han en bra kritisk granskare som verkligen kan se och säga att ”det här är riktigt bra, och det här är skit”. Sedan har Daniel blivit en go’ polare i och med vårt samarbete. Han är faktiskt i Gävle nu och hälsar på oss; han sitter precis här bredvid och tar en pilsner.
När det gäller just ljudbilden på nya plattan, har en och annan röst hostat om en själlöst modern produktion. Vad har INSENSE för syn på sådana åsikter?
– Jag håller nog inte riktigt med, konstaterar Hjelm med viss eftertanke. Jag tycker att ljudet är... hur skall jag säga? Lite annorlunda, kanske. Jag tycker inte att produktionen är lika strömlinjeformad som mycket annat man hör idag. Vårt mål är att ljudet skall vara lite fulare, lite skitigare.
– Det jag är rädd för, fortsätter sångaren engagerat, är hur som helst att låta alltför amerikanskt, om du förstår vad jag menar? Många av de samtida amerikanska banden låter till produktionen verkligen helt likadant och fullständigt själlösa. Vi har också märkt att om vi får dåliga recensioner från någon tidning eller website, är det oftast av sådana som skriver upp band som t.ex. ALL SHALL PERISH...
”Jag har svårt för ordet ’fans’...”
Med en färsk platta i bagaget siktar INSENSE självklart på att gigga ganska flitigt. Den här sommaren är det bland annat ett flertal festivaler som står på programmet, där Metaltown, Norway Rock och Getaway Rock är några av de större. Vilket är egentligen att föredra – en festivalspelning för en större publik, eller en publikmässigt mindre men mer intim klubbspelning?
– Personligen är jag glad i festivaler. Då når vi ut till fler personer, och till sådana som annars kanske inte skulle ha sett oss. Det enda möjligen negativa med festivaler är att vi oftast brukar hamna på de minsta scenerna, eftersom vi fortfarande är ett rätt litet band. Det är lite synd då vi är ett band som tycker om att röra på oss rejält när vi lirar.
Ett aktuellt exempel på en ofördelaktig scentilldelning är just årets Metaltown, där INSENSE lirade i Close-Up-tältet samtidigt som ARCH ENEMY spelade på Black Stage, festivalens största – en krock som knappast agerade till norrmännens publikmässiga fördel. Hjelm verkar dock inte det minsta nedslagen över detta:
– Jag tyckte Metaltown var kanon! Det var ändå rätt mycket folk, bra gensvar och riktigt kul att lira. Det är trots allt inte varje dag vi får spela för 500 pers, du vet... Hjelm pausar en stund, och skrattar sedan till när han drar sig till minnes en lustig anekdot från bandets historia:
– Metaltown var hur som helst vår bästa Göteborgs-spelning någonsin. Vår föregående spelning där var på en grekisk restaurang, med typ tre personer i publiken. Det finns ett kort på mig där jag står och skriker som fan framför en vägg med muralmålningar; det ser helsjukt ut. Grekiska restauranger är liksom inte ideala för metalspelningar, om man säger så, skrattar sångaren uppsluppet.
Nej, det är de knappast, eventuell närhet till publiken till trots. Just närhet till fansen verkar annars vara något av vikt för INSENSE. Den som svänger förbi Ultimate Metals forum för bandet kan läsa hur Hjelm ger intresserade fans tips kring hur de kan slipa på sin growl, samt hur de idealt värmer upp strupen inför spelningar. Brukar medlemmarna i INSENSE ofta interagera så nära med fansen, och är det i så fall en medveten PR-strategi eller enbart för att det är roligt? Svaret kommer omgående:
– Alltså, vi är så pass små att det egentligen inte kostar något att bemöta fansen. Det är bara roligt att kunna ha det utbytet! Här pausar sångaren för ett ögonblick innan han med ödmjukhet i rösten tillägger:
– Fast jag måste säga att jag har svårt för ordet ”fans”. Det känns nästan lite pinsamt att använda det uttrycket, så jag brukar prata om ”folk som gillar oss”, konstaterar Hjelm följt av ett hjärtligt skratt.
Framtidsplaner och frisyrval
Vad står då härnäst på ”att göra”-listan för de ödmjuka norrmännen – är det att gigga järnet för att sälja in nya plattan som gäller?
– Tja, först och främst skall vi göra klart sommarfestivalerna, vi har ett par sådana spelningar kvar. Sedan blir det nog en kort Europa-turné i oktober som det ser ut, och så har vi en support-spot åt IN FLAMES på gång som vi så klart är jätteglada över. Frontmannen fortsätter:
– Sedan hoppas vi så klart på några fler spelningar under nästa år, och efter det vill vi nog gå in i studion igen ganska snart.
Det börjar bli dags att avrunda intervjun och låta Hjelm och de andra herrarna i INSENSE fokusera på uppladdningen inför gigget på Getaway Rock, men innan jag släpper honom kan jag inte låta bli att fråga om hans frisyr. Det är nämligen hart när omöjligt att inte imponeras av synen när Hjelm på scen headbangar med meterlånga dreadlocks. Hur länge har det egentligen sparats till den där frisyren?
– Jag slutade klippa mig när jag var 14, och nu är jag 33. Håret började väl locka sig när jag var, säg 18 kanske, så jag har alltså haft dem i... nu måste jag räkna... 15 år! Hjelm låter triumferande när han får ordning på siffrorna, men blir snabbt saklig igen:
– Det är egentligen en väldigt opraktisk frisyr, med ett antal rätt påtagliga nackdelar. Det tar ett dygn för håret att torka när det blivit blött, och vill jag vända på mig i sängen måste jag sätta mig upp. Samtidigt är det onekligen en väldigt effektfull frisyr på scen, så jag väljer att behålla den för showens skull!
Innan vi avslutar samtalet frågar jag Hjelm om det är något mer han vill tillägga? Någon hälsning till (här minns jag vad sångaren nyss konstaterat om sitt förhållande till ordet fans, och anpassar efter en snabb konstpaus mitt ordval) de som gillar INSENSE?
– Jag hoppas att vi kan se er någon gång snart vid spelningar i Sverige. Till dess är ni varmt välkomna att besöka vår hemsida på www.insense.no!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
