Mustasch övertygar - och överraskar
Två år efter succén "Latest Version of the Truth" är mästarna på traditionellt tunggroove MUSTASCH tillbaka med sitt femte, självbetitlade fullängdsalbum. Gitarristen David Johannesson, som här gör sin studiodebut med bandet, berättar för Metalcentral om inspelningen " plus lite annat.
" Jag blev med i bandet för typ ett år sedan, inleder den gitarrspelande Karlstadssonen som, ifall någon missat det, tidigare spelat med stonerveteranerna SPARZANZA. Det första vi gjorde var att åka ut på tvåveckorsturné, och efter det blev det till att ta beslutet om jag skulle stanna i MUSTASCH eller inte.
Vilket valet blev torde vara uppenbart.
" Sedan var det dags att åka ner till Tyskland igen, fem veckor med att bara gigga. Efter det var det Sveriges tur, och redan då talade vi om att spela in en ny skiva. Ralf (Gyllenhammar, MUSTASCHs sångare, gitarrist och ledare " om nu någon missat DET) frågade om jag hade några riff, och jag hade några på gång: de som blev "The Man The Myth The Wreck", "Mine" och "The Audience Is Listening". Alla solon på de nya låtarna tog jag. Ralf vill inte spela såna mer, och det passar mig bra att ta hand om hela den biten.
Inspelningen av albumet tog sin början under januari-februari, men avbröts abrupt då en oväntad komplikation tillstötte: trummisen Mats "Dojan" Hansson hoppade av bandet.
" Då hade vi redan hunnit spela in sju låtar. Danne (McKenzie, ex-JUG MCKENZIE) hade vickat för Dojan vid tidigare tillfällen, så det var rätt naturligt att vi skulle fråga honom. Och när han kom med spelade vi in alltsammans på nytt. Vi lät inte ens Danne lyssna på Dojans inspelningar, vi ville att han skulle skapa sig sin egen bild av materialet.
Så varför hoppade Dojan då av MUSTASCH?
" Han har reumatism. Det är därför Danne fått vicka för honom tidigare, han får värk i armarna och nu pallar han inte att spela längre. Dessutom var han trött på att turnera. Han är glutenallergiker, och utomlands blev det alltid problem för honom med vad han kunde och inte kunde äta.
Så är det otvivelaktigt också. Men därutöver har det gått vissa rykten om att Dojan varit lite väl förtjust i det vilda rock 'n' rollivet, något som ska ha gjort sitt till för att förändra hans hälsa såväl som påverkat hans temperament ytterst ofördelaktigt.
" Det är möjligt, svarar David, med ens mer reserverad. Så kan det vara för alla någon gång ibland. Men han har i alla fall inte spelat trummor någonting sedan han slutade. I alla fall inte när jag pratade med honom senast, för två veckor sedan.
Fräscha uppslag
Men en platta har det alltså blivit till slut, med den enkla titeln "Mustasch" . Och det är inte tu tal om att verket är det mest variationsrika och eklektiska som hittills getts ut under bandnamnet, utan att för den skull innebära någon form av uppbrott från vad trogna MUSTASCH-fans förknippar och förväntar sig av bandet. Därmed inte sagt att inte mer rigida MUSTASCH-ister kommer att beklaga sig över vissa av de mer nytänkande momenten på skivan. I själva verket kan man nog nästan räkna med att de gör det, vad vissa av låtarna beträffar. Tanken tycks ha slagit David också.
" Så kan det vara. Vi kunde ha gjort en "Latest Version of the Truth II", och det ville vi inte göra. MUSTASCH vill utvecklas. Ett band som AC/DC behöver inte göra det, men sådana är inte vi. Folk kanske kommer att fråga "varför kör ni inte på det eller det som ni gjorde förut", men det är ju en ständig utveckling som pågår. Folk sa samma sak till SPARZANZA, för att vi inte ville vara kvar där vi var på första plattan, låta som tio år tidigare. Det skulle inte vara roligt för någon. Kolla bara på METALLICA. Visst, de får mycket skit för vad de gör numera, men de försöker hitta nya vägar att gå. Hur skulle bandet ha låtit annars? De hade nog inte ens existerat längre.
Nu ska det för klarhetens skull påpekas redan nu att majoriteten av låtarna på "Mustasch" faktiskt håller just det stuk, och den klass, som man kan gissa att gruppens trogna beundrare hoppats på. Nya singeln "Mine" är bara en av ett otal potentiella hits och fanfavoriter " detsamma kan sägas om "Heresy Blasphemy", "Damn It's Dark", "The Audience Is Listening" och "Lonely". Andra stunder drar skivan åt det rent metalliska hållet, om än i en fortfarande lika groovebaserad variant som påminner inte så lite om vad som återfinns på de fantastiska GRAND MAGUS senaste plattor. Till denna kategori hör "The Man The Myth The Wreck", "Deep in the Woods" och "Blackout Blues". Och det i sammanhanget ytterst lämpligt betitlade finalspåret "Tritonus" för, givetvis, tankarna till BLACK SABBATH.
Så långt inget alltför kontroversiellt. Men då har man ännu inte nämnt att det även dyker upp stråkar här och var på skivan. Och då i synnerhet på dess båda mest udda inslag: den folkmusiksinfluerade "Desolate" och " håll i hatten " BALLADEN "I'm Frustrated".
De små, små detaljerna
" Det blev väldigt bra i det avseendet, att alla låtar skiljer sig åt, fastslår David. Det bara blev så, det var inget som gjordes medvetet. Och Tobbe varierar ju ljudet, det gör sitt till. Balladen hade Ralf haft liggande i fyra år, men tidigare har han inte kunnat spela in den för Hannes (Hansson, Davids egen företrädare i bandet) och Dojan totalvägrade. Men när han spelade den för oss sa vi bara "ja, kör på det". Det är nya tider för MUSTASCH nu, med två nya medlemmar är det bara naturligt.
Tobbe är alltså Tobias Lindell, ett av vår tids hetaste producentlöften, som MUSTASCHs gitarrist också överöser med det yppersta av beröm.
" Tobbe var klockren att jobba med! Allt i studion är toppmoderna grejer. Och så går det så snabbt för honom när han jobbar. Funkar något inte, så går det bara fem sekunder innan han säger "nej, det är inte bra". Han tvekar aldrig, bara pang på. Och han går in för att ha olika ljud på olika låtar; "Här borde vi ha ett annat bastrummeljud, så vi får ta en annan bastrumma"... Samma sak med gitarren. Han sitter och skruvar, och efter en halvtimme har man bra gitarrljud, och sedan gör han samma sak på nästa låt. Bra trumljud har han fixat på en timme, och sedan drar han bara upp alla reglar och kör. Han sitter inte och filar en halv dag bara på virveltrumman, som många andra gör. Och med oss ville han fånga soundet så som vi verkligen låter. Så som du spelar, så får det låta på inspelningen. Innan oss hade han EUROPE i studion, och John Norum la ett solo per dag. Och då la han det 25 gånger och varje gång lät det typ likadant " det är inte så jävla kul.
Slutresultatet finner David så lyckat att han konstaterar att det var bekymmersamt att komma överens om den idealiska singeln att bana vägen för plattan.
" "Heresy Blasphemy" är, givetvis, en favorit för mig, den är stark rätt igenom. Men när vi skulle ta ut en singel var det inte så lätt. Ena dagen var det en viss låt man ville ha, nästa dag var det en annan. Inte som på förra plattan, där var "Double Nature" det självklara valet. På den här tycker jag det finns flera tänkbara. Till slut blev det "Mine". Vi var tvungna att välja någon, bara för att få ett slut på diskussionen.
Positiv generationsklyfta
Från själva inspelningen har stränggnidaren såväl goda som, åtminstone aningen, jobbiga minnen.
" Det värsta var första tiden, då bodde jag själv där i studion. Ralf bodde hos sin syster, och Stam (Mats Johansson, bas) och Danne i Göteborg. Så jag satt där själv i Kungälv, och det var dessutom februari och tråkig vinter. Jag vaknade klockan sex på morgnarna och fick vänta till klockan tio på att de andra skulle dyka upp, och det fanns inget annat att göra än just vänta.
" Det bästa var när man närmade sig slutet på inspelningen, visste att nu var alla instrument lagda på alla låtar. Men sista kvällen var det panik, med att "nu måste vi få den och den låten helt färdig", och "den låten ska vara först och den ska vara sist".
David konstaterar också att hans nuvarande bandkamrater är tämligen olika som personligheter, och att just därför kompletterar man väl tillsammans det pussel som är dagens MUSTASCH.
" Stam är jättecool och lugn av sig. Ralf är sådan att han skriker först och tänker sedan, fast väldigt cool ändå han också. Danne är den nya, friska fläkten i bandet, otroligt kul att ha med på turné. En spelevink, men så är han yngre också, en 75:a. Precis som jag, jag är 77:a, de andra är 66:a (Ralf) och 68:a (Stam). Det gör oss absolut ingenting, utom att de där två blir fortare trötta, ha ha!
" Nej, men allvarligt talat så märker man att Danne och jag är nyare i bandet, i och med att vi kommer med förslag om hur saker kan göras annorlunda. "Vi gör så här istället", säger vi, och då kanske Ralf och Stam säger "Ja, det är bättre". De har ju varit med i MUSTASCH i tio år, och då är det positivt med nya ögon och öron omkring sig.
Nakenchock
Den 30 september har "Mustasch" Sverige-release, och det följs naturligtvis, och som redan torde vara bekant för dig, käre läsare, av att nästa turné tar sin början.
" I oktober kör vi igång, konstaterar David Johannesson. Första helgen blir det Östersund-Piteå, sedan fortsätter vi med Sverige. Efter det blir det Finland en vecka i november, Danmark i december" det är så långt vi har bestämt nu.
Och allt detta utespelande gör MUSTASCH heller inte enbart för sitt nöjes skull. Vill man vara elak kan man rentav fastslå deras bevekelsegrunder som till stor del ganska krassa, tillstår gitarristen villigt.
" Man måste tyvärr tänka på det affärsmässiga också. Det blir lätt så att man börjar slappa, och hellre gör något annat, och så kommer man plötsligt på: "Visst ja, vi måste ju repa också." Men vi måste tänka på det, om vi ska kunna leva på det här. Så då är det skönt att få turnera, och veta att pengar kommer in.
Tro för den skull inte att MUSTASCH på turné är ett gäng blaserade yrkesmusiker som totalt glömt bort den ädla konsten att skoja runt och ha roligt. David har redan under sin relativt korta tid i gänget hunnit samla på sig en del färgstarka turnéminnen.
" I Tyskland, när vi spelade med DIE APOKALYPTISCHEN REITER, sprang vi upp nakna på scenen under deras spelning. Boots och en tröja var allt vi hade på oss. Då började de spela fel och skratta" Sedan gjorde Ralf och Stam samma sak när vi var förband till VOLBEAT i Köpenhamn. De skrattade ännu värre! Gitarristen och basisten fick syn på oss igen på Metaltown och kom garvande fram till oss: "Era jävla galningar!"
Festligt värre, men knappast ett tilltag lämpat i dagsläget, under den kulna svenska hösten? Fast man vet ju aldrig, om "Mustasch" blir så framgångsrik som den förtjänar på hemmaplan måste det givetvis celebreras på NÅGOT sätt.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
