Det gamla och nya Europa möts
Tidigare nysläpp från EUROPE efter återföreningen har i någon mån delat bandets traditionalistiska respektive mer nytänkandetörstande publik. På tredje försöket har det legendariska bandet slutligen skapat något som båda dessa grupper kan samlas kring. "Last Look at Eden" har alltså goda förutsättningar att bli EUROPEs hittills största fanfavorit under 2000-talet.
Utan att överdriva, eller verka alltför framstegsfientlig, kan man nog påstå att av alla som med glädje mottog nyheten om EUROPEs officiella comeback 2003, är det ett inte obetydligt antal vars entusiasm svalnat efter att ha tagit del av de studioinspelade frukter som återföreningen burit fram tills nu. "Start from the Dark" (2004) blev förvisso en stor framgång rent försäljningsmässigt, men musikaliskt var den för många en direkt besvikelse med sin smådystra inriktning och relativa snålhet med hitkrokar och allsångsrefränger. Och uppföljaren "Secret Society" (2006), med sitt nästan maniskt spretiga och svårtillgängliga anslag, må ha hyllats som ett föredömligt mognadsbevis av somliga, men minst lika många, om inte fler, fann den snarare anspråksfull, tröttsam och inte minst ännu mer blottad på hitlåtar. Någon bred publikfavorit blev den i alla händelser INTE, och idag låter det faktiskt på EUROPEs sångare och oomtvistlige ledargestalt Joey Tempest själv som om skivans inriktning faktiskt till stor del föddes just ur artistiska komplex.
" "Secret Society" fyllde en annan funktion än nya plattan. Avsikten var att ge bandet en större trovärdighet inför media. Den uppnådde sitt syfte, och vi älskar den verkligen, men den kanske inte är så lättillgänglig som "Last Look at Eden". På förra plattan ville vi medvetet pusha oss att ta ut svängarna, men den här gången fanns det inga regler. Det var bara att skriva direkt från hjärtat.
Ljud-Tobbe
" Vi började skriva redan under förra turnén, därför är den här skivan lite spontanare. Det jag då brukade spela var band som CHRIS CORNELL, ROBERT PLANT, ZZ TOP och WHITESNAKE, och allt det där inspirerade mig. Så vi började spela in, redan medan turnén ännu pågick, så det här har blivit en rock 'n' rollplatta.
En beskrivning så god som någon. På "Last Look at Eden" har EUROPE verkligen tagit ett rejält kliv närmare det rena rock 'n' rollhållet, i betydelsen enklare, omedelbarare och även musikaliskt råare musik. Även om det bevisligen är svårt att använda ordet "råare" om Tobias Lindells utomordentliga och allt utom garagemässiga produktion. Joey är också full av lovord över denne mans insats.
" Vi i bandet är väldigt inspirerade av ljud, och den här inspelningen kommer upp i nivå med de bästa rockplattorna. Vi spelade upp plattor som AUDIOSLAVEs första, och BLACK STONE CHERRYs andra, för att förklara vad vi ville få fram, och vi hade tur. Tobias hade samma influenser, och dessutom hade han tillgång till samma kille som mastrade AUDIOSLAVE-plattan i New York " han använde honom på nya MUSTASCH också. Det är mycket mer tekniska detaljer som ingår för att skapa en sådan här helhet, men det går inte att göra något med ett band som i sig inte låter bra. Men Ian (Haugland) har bra trummor med ett bra sound, Johns (Norum) liv är gitarrer och att få ett ständigt bättre ljud ur dem" Vi är lite nördiga av oss, men väldigt avslappnade när vi spelar. Tobias var hur som helst helt fantastisk, vi ska nog jobba med honom igen.
Mer retro än du tror
Av vad som hittills framkommit kanske det inte verkar som om "Last Look at Eden" egentligen drar sig så värst mycket närmare EUROPEs ursprungliga sound, bara för att den representerar ett avsteg från det utstuderade och snirkliga soundet på "Secret Society". Men låtarnas själva uppbyggnad, för att inte tala om deras följsamma driv och muskulösa refränger, återknyter inte så lite på Upplands Väsby-bornas äldre och karriärdefinierande verk, även om soundet överlag är påtagligen tyngre. Det inledande titelspåret/förstasingeln och efterföljande "Gonna Get Ready" skulle bäggedera ha funnit sig alldeles utmärkt tillrätta på "Prisoners in Paradise" (1991), liksom även balladen "New Love in Town" (det sistnämnda inte utan skäl heller " se nedan). Andra låtar kanske inte direkt låter som något EUROPE tidigare gjort, men däremot som något EUROPE gott kunde ha fått för sig att testa redan första vändan bandet vandrade på jorden. Till dessa senare hör den massivt DEEP PURPLE-influerade "Catch That Plane", som också är en av skivans absoluta höjdpunkter, och den på en gång något funkiga och rent metalliskt brutala "The Beast". Slutprodukten låter som ett återigen förnyat EUROPE, som ändå i hög grad återknyter till gamla rötter. Däribland självfallet det 70-tal som inte minst John Norum redan vällustigt hänvisat till i intervjuer, men även det slags mångsidiga och inte sällan direkt tuffa sound som präglade bandets egna två första plattor, "Europe" (1983) och "Wings of Tomorrow" (1984).
" Det finns lite länkar tillbaks till vårt förflutna, instämmer Joey för att förbehållsamt tillägga: Men när vi gjorde de två första plattorna var vi både mer naiva och mer progressiva, mer influerade av brittisk hårdrock. Alla bandets fem medlemmar har fått med sig influenser genom uppväxtåren, så det finns element här från både 80-talet och 70-talet. Och även 90-talet, på den tiden John var bosatt i L.A.
Föräldraskap
Sammanställandet av EUROPEs musik var förr om åren i det närmaste helt och hållet Joeys angelägenhet. Sedan återföreningen har övriga medlemmar fått ökat inflytande över detta viktiga ansvarsområde, vilket inte nödvändigtvis inverkat positivt på slutresultatet. Sångaren är och förblir emellertid bandets kreativa medelpunkt, även om han själv inte uttrycker saken riktigt så.
" Det är fortfarande jag som skriver mest, men nu skriver jag mer ihop med John och Mic (Michaeli, keyboards) och utväxlar filer med dem från London där jag bor. Sedan skriver vi också en hel del på plats i replokalen i Stockholm. Den här gången är det "Only Young Twice" och "Run With the Angels" som jag skrivit ihop med John Norum. Jag och John Levén (bas) skrev "The Beast" ihop, och jag och Mic har bland annat gjort "New Love in Town". Den skrev vi faktiskt redan till "Prisoners in Paradise", så det är en gammal grej som vi gjort om rejält. Nu handlar den om natten då min son föddes.
Just att bli förälder är, givetvis, en omvälvande erfarenhet för vem som helst, och då sannerligen inte minst om man som Joey blir jämförelsevis sent efter att tidigare ha varit helt sin egen herre under ett långt och aktivt yrkesliv.
" Man blir inslungad i verkligheten, som av ett knytnävsslag. Det är en viktig läxa för personer som jag, vars liv kretsat kring musiken ända sedan tonåren, under 90 % av tiden. Man väljer då att göra enbart det viktigaste av allt som kommer i beröring med ens liv, resten går bort. Det ger bra fokus när jag jobbar med EUROPE. Jag ger bandet 100 % när jag har tid, sedan återgår jag till att ta hand om min son.
Skakade britter
Frontmannen berättar att inspelningen av nya albumet egentligen blev klar redan under mars-april, men att efterarbetet inte hann bli riktigt undanstökat före sommarsäsongen och att detta är orsaken till att skivan släpps först nu. Emellertid är det inte speciellt mycket från själva tillkomsten och inspelningen av "Last Look at Eden" som lämnat några speciella avtryck i hans minne.
" Vi bodde på ett litet hotell i Göteborg när vi spelade in. Jag har minnen av att sitta mitt i natten och skriva ihop texter sista veckan. Det blev mycket hip hop-texter, jag älskar hiphopparnas sätt att leka med orden. Jag har bott 20 år utomlands, och nu BÖRJAR jag själv kunna låta så, ha ha! Man märker de influenserna på "The Beast", "U Devil U" och kanske "Catch That Plane". Egentligen är de enda minnen jag har av att jobba stenhårt!
"Last Look at Eden" är alltså, för att återkomma till det ämnet, en platta som rimligtvis borde kunna tilltala både den nya generation fans EUROPE attraherat sedan återkomsten och även de nostalgiker som funnit bandets närmast föregående produkter alltför väsensskilda från de megaklassiska 80-talssläpp som är så välkända att deras namn inte ens behöver nämnas här.
Olikheterna i fansens periodpreferenser är dock inget Joey säger sig uppleva som negativt.
" Vi gillar det, att det blir diskussion mellan olika läger. Och så sakteliga börjar vi övertyga tvivlarna. Vi har europetheband.com " skitbra site " Myspace och Facebook, där vi kollar vad fansen säger. Men vi går alltid vår egen väg, har aldrig försökt vara någon annan till lags " kanske förr, på någon lugn låt här och där" Men vi vill att fansen ska följa oss, och komma ikapp oss. Det roliga är att med "Last Look at Eden" har det till och med lossnat för oss bland brittiska kritiker. Det är nog mycket tack vare det som stått om oss i Classic Rock. När den publikationen hörde oss köra låtar som LED ZEPPELINs "Since I've Been Lovin' You" (1970) på (fjolårets liveplatta) "Almost Unplugged" blev de chockade, det motsvarade nog inte den bild de hade av oss.
Ett omstritt decennium
Främst John Norum har uttalat sig ytterst kritiskt om den 80-talsperiod som sammanföll med EUROPEs kommersiella storhetstid, och då inte minst dess imagemässiga aspekt med glitter, pudelfrisyrer och" ja, allt det där som sedan dess nervärderats och bespottats så intensivt mer eller mindre oavbrutet men numera återigen hålls i ära av en ny generation " en med bättre vett än 90-talets kritikerindoktrinerade tristessmaniker. Joey Tempest däremot varken ogillar eller skäms över sina egna förehavanden under epoken ifråga.
" Nej, vi var väldigt unga då, gjorde alltid det bästa vi kunde, och allt det där med looken var ju en del av hela MTV- och postergenerationen. Och min egen pudelfrisyr var bara en kul grej, allt jag ville var att se ut som Robert Plant.
" Något jag tycker är lite negativt med 80-talet är att det fanns för mycket leksaker i studion, det blev för mycket överproduktion. Det var en svaghet. Men jag tycker det fanns bra musik, det märker man ju på att så mycket överlevt fram tills nu. Vi spelade för några veckor sedan på en metalfestival i England, Bloodstock, där vi representerade classic rock-inslaget. Det som gjordes på den tiden ligger kvar i folks medvetande. 80-talet handlade väldigt mycket om ytan, men det fanns även bra låtar. Jag tror det är därför EUROPE fortfarande finns kvar. Vi har bra riff, men när vi spelar live låter vi ännu bättre.
EUROPE-fansens benägenhet att leva kvar i 80-talet och vifta bort det färskare materialet är en i viss mån regional företeelse, konstaterar sångaren vidare.
" Det är mer utbrett i vissa länder än andra. Norge och vissa europeiska länder är mer för 80-talet. I England har det börjat lossna, och även i Tyskland lite grann. Nu har vi gjort tre nya plattor och turnerat sedan återkomsten, egentligen är vi ett nytt band. Men fortfarande innehåller vårt liveset mycket material från 80-talet, det är en del av vårt liv och jag tänker inte försöka påstå att det inte existerar. Det enda som är jobbigt med 80-talet är när vissa journalister gör sig roliga över det.
Den sjätte europén
Sättningen Tempest-Norum-Levén-Michaeli-Haugland betraktas som det klassiska EUROPE här i Sverige och eventuellt också i Japan. Men för den stora majoriteten Tellusinvånare som var med på den tiden är EUROPEs klassiske gitarrist Kee Marcello, som ersatte Norum efter dennes avhopp 1986 och var den som ingick i bandet då deras stora världsgenombrott verkligen inträffade och förblev det troget fram tills nedläggningen 1992. I samband med återföreningen övervägdes möjligheten att ta tillbaka Kee tillsammans med John, men däremot aldrig ISTÄLLET för honom, förklarar Joey Tempest.
" Nej, den där spelningen på nyårsafton inför millennieskiftet körde vi med båda gitarristerna, och den enda känslan vi hade just då var: "Vi ska börja spela ihop igen!" Sedan var det flera solokontrakt som måste löpa ut innan vi kunde börja, och när det väl skedde så var Kee väldigt upptagen. Vi hade diskuterat att ge oss ut och spela med alla sex medlemmarna, men det blev inte så i slutänden. Men det känns bra som det är nu. Utan John blir det aldrig riktigt EUROPE, både han och jag måste vara med.
De sammansvetsade
Och det är för övrigt ingen av de fem som sedan återföreningen haft minsta lust att lämna EUROPE.
" Nej, absolut inte. Alla ställer alltid upp till 100 %, det kanske är därför vi har blivit framgångsrika. När vi repar, när vi är ute och spelar, det är aldrig någon som backar. Vi har en gemenskap, det här är killar som ställer upp i alla lägen. Det är ingen som funderat på att hoppa av. Det är bara det att förr kunde vi turnera ett år i sträck, nu balanserar vi vår tid för familjens skull.
Och bland annat av det skälet är också EUROPEs kalender officiellt färdigställd, rätt så minutiöst, ett bra tag framöver.
" Vi planerar två år framåt. Vi turnerar från november, med start i Tyskland och Skandinavien. Vi fortsätter nere på kontinenten i januari-februari, och drar till Japan i mars. Efter det är det festivalsäsong, och nästa höst blir det dags att åka till USA. Så vi har vårt planerat fram tills 2011.
Då vi förhoppningsvis hörs av igen, för att prata om uppföljaren till "Last Look at Eden". Som väl är håller skivan mer än väl att lyssnas på fram till dess. Inget snack om saken " EUROPE har hittat hem. Och samtidigt gått framåt. De, och vi, är i sanning att gratulera.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.