Evergrey - Ej sönderslitna, varken nu eller då
När hårdrocken framåt slutet på 90-talet återigen började åtnjuta en mer bytande popularitet var det främst hjältar ur det gamla gardet och yngre band som följde i dessas fotspår som gjorde sig mest hörda. Vissa mer framåtskridande akter började emellertid göra sitt för att få en del av kakan, inte minst här i Sverige. IN FLAMES är ett gott exempel på detta och de Göteborgska kollegorna EVERGREY ett annat. De sistnämnda har redan från debuten "The Dark Discovery" (1998) handskats med betydande doser av melankoli och mörker som samsats med progressiva tongångar. År 2008 är man uppe i sju väl mottagna studioalbum och en Grammisnominerad DVD, detta backat av en ansenlig och trogen fanskara. Metalcentral ringde upp trumslagaren Jonas Ekdahl för att samtala om aktuella "Torn" och allmänt ta reda på hur det står till med gruppen idag.
EVERGREYs frontman och centralgestalt Tom S. Englund har under förhandssnacket av "Torn" bland annat gett beskrivningen av ett verk som ska vara en uppdaterad blandning av "In Search of Truth" (2001) och "Recreation Day" (2003). En liknelse som inte alls är dum, enligt Jonas Ekdahl, mannen som innehar trumpositionen i bandet.
" Jo, det kan jag hålla med om, börjar han. Jag tycker att det är samma känsla och atmosfär som de plattorna har. Sen är den ju gjord, vad är det nu, sex-sju år efter dessa, så det har ju hänt en del grejer på vägen där, under de åren. Sedan så är det mycket lir, eller vad man ska säga, mellan alla i bandet, något som man hitta mycket av på både "Search" och "Recreation Day".
2008 markerar Jonas fjärde år hos konstellationen från den svenska västkusten. Under denna period har han hunnit medverka på tre studioalbum samt livesläppet "A Night to Remember". På aktuella "Torn" har intervjuobjektet även åtagit sig en annan uppgift, nämligen att producera skivan tillsammans med Tom. Undertecknad undrar hur han ser på den erfarenheten.
" Jo, mycket jobb (skrattar smått) men även roligt och väldigt nyttigt och givande. Man fick ju lära sig hur mycket som helst men samtidigt även ta mycket mer ansvar på sig. Det fanns jäkligt mycket att tänka på, man var tvungen att lyssna med helt andra öron. Tom och jag har ju gjort mycket av låtarna på den här plattan också, vi har jobbat mycket ihop just vad det gäller inspelningen, bland annat med demos inför "Torn". Vi visste var vi hade varandra och vad vi ville göra med plattan. Sen så har ju både Henke (Danhage, gitarr) och Rikard (Zander, keyboards) kommit med åsikter från sina håll så klart, så vi har inte varit några nazister, att det bara är vara ord som gäller, intygar trummisen.
Värdefulla lärdomar och fria tyglar
Förra EVERGREY-alstret, 2006 års "Monday Morning Apocalypse", producerades i ensam regi av landsmannen Sanken Sandqvist. Orsaken bakom beslutet att helt lämna över spakarna till en utomstående producent har sagts vara att man som band skulle kunna förnya sig och lära sig mer om arbetet i en studio. Har då dessa lärdomar varit till nytta under den senaste skapelseprocessen, tro?
" Absolut, men sedan så kanske det inte har varit så betydande som man kan tro, på den här plattan, menar Jonas. Det var en grymt nyttig process att ha med Sanken när vi spelade in "Monday Morning", för vi kände att vi behövde spela in en sån typ av platta just då. Den här gången tänkte vi lite annorlunda, vi ville utveckla den här grejen mer, att inte vara rädda för att gå utanför ramarna och då kände vi att vi kan göra detta bättre själva. Då vet vi mer vart ramarna ligger och hur vi kan utveckla de på bästa sätt. Sen så kom ju han (Sanken) med en massa tips som var grymt nyttiga att tänka på när man producerar själv. Tom har ju producerat flera av plattorna innan "Monday Morning" med Henke så han vet ju en del också och sen visste ju vi i bandet var vi ville ta den här plattan. Så det var ju mer eller mindre bara att köra på där.
Jonas passar på att utveckla jämförelsen mellan det nya och det förra verket ytterligare:
" Vi ville att det skulle vara ganska så fritt, vi var inte rädda för att sväva ut eller bränna på lite extra solon här och där, till skillnad mot "Monday Morning" som var ganska strikt. Den skulle hållas inom ramen, kan man väl säga, mer typiska hårdrockslåtar, det var inte så mycket utsvävningar som hände på den. Det var bra att göra en sån platta också, jag tycker att den är grym, absolut. Det är många som inte tycker att den är något vidare, men jag tycker att det är grymma låtar och så, men sen så var det ju en lite annan väg vi gick där. Men det behövde vi göra då, resonerar han.
Man går dit den raka vägen för en
Herr Ekdahls beskrivning av "Monday Morning Apocalypse" som en mer traditionell portion hårdrock, stämmer väl överens med den allmänna bilden om att nämnda skiva huserar ett avgjort mindre progressivt sound än de tidigare bidragen till diskografin. Denne artikelskrivare tycker sig dock höra att de ickeproggiga elementen går igen på "Torn", skinnpiskarens påståenden om utsvävningar till trots. Denne hävdar emellertid att detta inte är någon medveten inriktning från bandets håll.
" Nej, det är det nog inte. Det är väl mer att man förändras hela tiden vad det gäller låtskrivandet, i alla fall gör jag det. Man hittar nya tankar och idéer, vi gör ju bara det vi tycker känns rätt och låter bra. Jag förstår att du ändå tycker att det finns likheter mellan plattorna, men det är väl främst att det är lite mer modernt denna gång, lite mer rakare samtidigt som vi har kvar de här schyssta partierna, vilket gör att det inte är lika progressivt fast ändå tekniskt.
En annan skillnad mellan albumet från 2006 och det från 2008 är att man denna gång får ta del av ett rentav ännu ösigare material, de lugna partierna är ytterst få. Jonas kommenterar med en medhållande ton.
" Det tycker jag också. Vi ville inte vara rädda för att dra på och allting blev väldigt drivigt och ösigt. Det är nog för att vi hade jäkligt kul i studion när vi spelade in låtarna och tog fram de här riffen. Det är nog den största anledningen till varför det låter så drivigt. Allt föll på plats bra, det blev ett bra och gött flow i det hela. Sen så bidrar ju Jari (Kainulainen, tidigare känd från STRATOVARIUS) till grymt mycket av det också med sitt baslir. Fantastisk kille och basist, han bidrar ju med mer än man någonsin hade kunnat tänka sig, det är grymt framför allt som trummis att ha honom att bolla med och förlita sig på.
Mindre prog, och mer direkt, okomplicerat ös är alltså receptet som gäller för dagens EVERGREY. Man kan mycket väl tänka sig att denna formel passar fint om man är ute efter att skapa mer lättdiggade, hittiga, om man så vill, kompositioner. Men denna sortens utveckling kan olyckligtvis även råka frambringa en del "sellout"-muttrande från vissa håll, vilket historien har visat gång på gång. Inga sådana rädslor återfinns dock hos Jonas.
" Nej, det är verkligen inget jag tänker på. Så ser jag oss verkligen inte som. Vi gör våran grej och vi kommer alltid att göra det, sen så är det ju upp till folket om de tycker om det eller inte. Det var ett jättesnack för ett par år sedan om vad EVERGREY är för musik, det var sånt jäkla rabalder om det där och man var trött på att ha den här så kallade proggstämpeln på sig, att man var ett proggband och allt sånt där. Herregud, det är ju bara namn, det är inte det som gör bandet. Som ordspråket säger, let the music do the talking.
Känslotexter, strikt klädsel och bostadsbyte
Ett klart sunt synsätt, således. Den som har följt EVERGREY under åren känner till att bandet i sina texter har behandlat ett flertal olika ämnen som bland annat har innefattat religion, barnövergrepp och science fiction. Jonas får frågan om det finns något sammanhängande tema i lyriken på "Torn".
" Nja, det är väl lite olika på den här plattan. Det är ju Tom som har skrivit alla texter och de handlar om mer allvarliga saker som man kan finna hos vemsomhelst. Att känna att man inte passar in någonstans, eller att man inte är omtyckt och sånt, det rör sig mycket om känslomässiga plan. Det är ingen temaplatta den här gången, utan en massa olika ämnen, men inget "rock 'n' roll all night and party every day", om man säger så. Vi har ju den här allvarliga tonen som är viktig för vårat sound. Det är som sagt mycket text på olika känsloplan.
Har du någon rolig historia från studion att dela med dig?
" För att variera oss lite brukar vi ha olika temaveckor. En vecka hade vi kostymvecka, där man var tvungen att komma till studion klädd i kostym och skjorta och finskor och sånt. Sen hade vi även en sportvecka, där vi hade på oss fotbollsuniform och andra passande kläder. Annars så har det varit en väldigt lugn och sansad inspelning, men det är klart att man har skoj och skämtar. Vi har gjort studiodagböcker (vilka kan ses på bandets MySpace www.myspace.com/officialevergrey förf. anm.) där man kan se precis hur det hela har gått till. Det har ju ändå varit mycket humor och garv.
Tidigare i år, närmare bestämt i maj, gjorde EVERGREY ett skivbolagsbyte till tyska SPV, ett synnerligen välrennomerat namn i branschen. Metalcentrals utsände låter Jonas redogöra för anledningen till att man inte längre vistas hos InsideOut.
" Tja, vi ville gå vidare, kände vi. Vi ville pröva något nytt och kände att SPV var de vi kom överens med bäst, de hade den bästa planen att erbjuda oss. Det var inget svårt val egentligen, både vi och dom är jävligt peppade på den här grejen, så det ska bli väldigt intressant att se vad de kan göra för oss och vad vi kan göra för dem, konstaterar skinnpiskaren.
Vad jag har förstått innebär dealen med SPV även att bandet har kontroll över sin hela backkatalog. Innebär detta att vi kan vänta oss några återsläpp i framtiden?
" Det är mycket möjligt. Nu är det inte precis något som jag har tänkt på, det har ju varit så mycket med den nya plattan. Det där får komma när man har tid och är redo. Men det känns gött att ha kontroll över sina gamla släpp.
Man får se vad som händer, men den egna identiteten, den står klar
EVERGREYs planer inför den närmaste framtiden består till stor del föga förvånande av att återigen ge sig ut på vägarna och möta publiken. Bland annat kommer man att agera support till WHITESNAKE på dessas Sverigespelningar i december. I skrivande stund är dock schemat för den kommande våren ännu inte särskilt utmejslat alls.
" Vi håller på och kollar runt vad som känns bäst för oss och vad som känns mest rätt att göra, berättar Jonas. Vi har inte spikat klart någonting utan har lite kvar att fundera på där. Vi börjar ju med Sverigegig och sedan har vi även lite signeringar att göra, sedan får vi se hur det hela slutar.
Samtalet avslutas med att undertecknad påpekar för Jonas att EVERGREY, till skillnad från stadskollegorna HAMMERFALL och IN FLAMES, hittills inte har blivit särskilt direkt kopierade av yngre band. Detta trots att konstellationen i likhet med de två andra kvintetterna har utgjort en klar influens för aspirerande akter. Rösten i andra änden av luren funderar en stund och kommer till en början inte på något svar till vad detta kan bero på men efter att jag nämner att gruppens sound kan vara för svårt att efterapa till punkt och pricka kommer en intressant synpunkt.
" Ja, det kan du ha rätt i och sedan så kan jag tänka mig att mycket bottnar i sången. Tom har ju en så pass egen röst med en speciell karaktär som är svår att efterlikna. Det är ju lättare att komma med en mer typisk Power Metal-röst och även att growla men Toms karaktär är ju väldigt speciell. Det är ju den karaktären som jag tycker gör hela EVERGREY-soundet, mer eller mindre. Det hade ju inte varit EVERGREY om Tom inte hade sjungit, hade någon annan hanterat micken hade det inte alls varit samma sak, tycker jag i alla fall.
Och nog får man ta och ge honom rätt på den punkten.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
