I faderns, sonens och den heliga hörselskadans namn
Tyska EDGUY är kända för att mot slutet av 90-talet ha blivit en del av spjutspetsen i den hårdrocksgenre som idag är mest känd under namnet power metal. Album som "Vain Glory Opera" (1998) och "Theater of Salvation" (1999) ses idag välförtjänt som klassiker och gruppen har sedan genombrottet med dessa fått åtnjuta allt större framgångar, med en tillhörande, stadigt växande, fanskara. På senare år har Tobias Sammet med anhang emellertid börjat blanda upp det snabbmelodiska med mer rak hårdrock och utöver det har även vissa humoristiska teman letat sig in här och där i materialet. Med aktuella vaxet "Tinnitus Sanctus" fortsätter vandringen på samma väg och Metalcentral tar kontakt med gitarristen Dirk Sauer för att bland annat få höra varför denna skiva ska ses som en milstolpe för bandet.
Apropå humor och EDGUY: Titeln på färska skivan är nog så putslustig, men bör inte ses som renodlat tramsig, då den enligt uppgift från gruppens hemsida ska referera till albumets ljudvägg, på ett kraftfullt sätt. Dirk Sauer förklarar namnvalet närmare då han ringer upp denne skribent:
" Vi i bandet kom på titeln när vi satt och snackade i replokalen. Den refererar förstås till spiritus sanctus (den helige anden på latin, förf. anm.) och jag skulle vilja påstå att den är perfekt för albumet. Vi är väldigt glada över resultatet av inspelningen, den blev precis som vi hade tänkt oss och jag tror att folk kommer att förstå länken till titeln när de hör skivan, intygar han.
Magnum opus?
Inget djupare budskap eller varningar angående nedsatt hörsel verkar därmed gå att gräva fram här, således. Vidare till nästa fråga då: Tobias Sammet, bandets sångare och obestridlige centralgestalt, har under förhandssnacket till "Tinnitus Sanctus" gett ännu ett prov på sitt goda självförtroende genom att hävda att detta verk kommer att bli det som konstellationen kommer att bedömas efter i framtiden. Stora ord onekligen, men herr Sauer skriver under på nämnda uttalande utan att tveka.
" Jag anser att detta är vårat mognaste alster hittills, hävdar han. Självklart var skivorna vi gjorde innan väldigt bra de med, men jag tycker att denna är annorlunda. Om vi ska jämföra med "Rocket Ride" (förra skivan, från 2006, förf. anm.) till exempel, det är ett jättebra album och jag älskar alla låtarna där, men vi blandade rätt många stilar och det tror jag blev för mycket för vissa av fansen. Så denna gång försökte vi hålla oss till en inriktning för bandet. Vilket inte betyder att vi inte spelar snabba låtar längre eller ballader, eller att vi inte provar nya saker, men det nya albumet är mycket mer enhetligt. Låtskrivarmässigt är det så gott som perfekt, melodierna är kanon och produktionen är utmärkt. Jag tror att det kommer att bli mycket arbete med att skapa en fortsättning.
Intervjuobjektets tilltro till den senaste studioprestationen är som synes minst lika stark som hans bandkollegas. Emellertid kvarstår faktumet att EDGUY redan har släppt flera bidrag till den egna diskografin vilka av publiken används som måttstock varje gång kvintetten ger ut något nytt. Ta bara 90-talsskivorna som nämns i denna artikels ingress som lysande exempel.
" Ja, självklart, men det är det som är det svåra när man jobbar som musiker och spelar i ett band, du måste alltid försöka göra något bättre än det du senast gav ut, påpekar Dirk. De flesta band fastnar förr eller senare vid en viss punkt i karriären, men vi har inte hamnat där utan hittar alltid ett sätt att överträffa det vi släppte innan och många fans håller med om det. Så jag skulle vilja säga att vi är på rätt väg om vi fortsätter som vi alltid har gjort.
Tilltron till orkesterns allmänna styrka verkar det från detta håll inte heller vara något fel på, nej. Lika bra är väl det, även om det säkerligen alltid kommer att finnas personer som håller fast vid åsikten om att gruppen var bättre förr i tiden, förvisso en åsikt som kan märkas gällande väldigt många akter som har hållit på ett tag.
Tracks
Nåväl, undertecknad går vidare med samtalet genom att fråga ut Dirk om en del av låtarna på den aktuella given. Till att börja med har vi öppningsspåret, "Ministry of Saints", vilket har förärats statusen som singelsläpp såväl som medföljande promovideo. Valet att låta den rätt tunga låten ges ut som singel kan komma som något av en överraskning sett till gruppens tidigare släpp i samma fack, inte minst mer poppiga "King of Fools" (2004) och "Superheroes" (2005). "9-2-9" innehåller i mina öron ungefär samma hittiga DNA som denna duo så jag kommer med en undran om det inte skulle vara lämpligare att ge ut den som singel istället för "Ministry of Saints".
" Saken är den att man normalt sett brukar ge ut en singel eller en EP för att promota albumet och bandet, få speltid på radion och så vidare. Men i exempelvis Tyskland är marknaden för singlar fortfarande låg och folk köper allt mindre och mindre så det är väldigt olönsamt. Det kostar mycket tid för ett band att spela in låtarna till en singel och när folk inte köper den är det ett slöseri med pengar och tid. Så den här gången bestämde vi oss för att ta arbetet vi skulle lägga ner på en singel och istället använda det till själva albumet samt välja ut ett spår som reflekterar det vi har åstadkommit denna gång och som visar vad EDGUY är år 2008. Den här låten, "Ministry of Saints", passar väl för detta ändamål. På förra skivan var folk ibland rädda för att EDGUY håller på att bli för softa och är på väg mot 80-talets hair metalband, men så är inte fallet, inte alls. Jag menar, visst, vill vi spela in en låt som "Fucking With Fire" (2006), vilket är en kanonlåt, så gör vi det, men huvudsaken här är som sagt att låta folk få veta vad EDGUY står för här och nu.
Efter denna tillfredställande förklaring av singelvalet låter artikelförfattaren Dirk mer ingående berätta om några fler av spåren på "Tinnitus Sanctus".
"Sex Fire Religion":
" Tobi (Sammet, förf. anm.) skriver ju alla texter och jag skulle säga att hans lyrik innehåller en djupare mening som var och en måste komma underfund med själv. Det finns en massa plats för att göra många olika tolkningar, men självklart är det en del roliga texter med på den nya plattan. Musik är underhållning och det är det som den borde handla om när allt kommer omkring. Det finns så mycket dåliga saker i livet som händer varje dag, folk borde lyssna på en skiva eller gå på en konsert och ha kul och det borde en text också handla om ibland. Vi tar inte oss själva på ett för stort allvar, om du kollar på metalscenen så finns det många band som är alldeles för allvarliga. Det är ingen underhållning och det är det som hela den här branschen handlar om. Du ska få folk att le ibland, och det är ett bra sätt att arbeta med texter på, att använda en del roliga saker men ändå lämna kvar plats för tolkning.
"Thorn Without a Rose":
" Själva rosen är ju den klassiska kärleksblomman, så det är en bra sak att leka med tematiskt i texten. POISON kom ju med "Every Rose Has Its Thorn" (1988) och menade att man kan bli sårad och allt det där så vi tog och istället liksom vände på det hela.
"Speedhoven":
" Den handlar om en musiker som har fått nog av alla människor som försöker kritisera honom hela tiden, så låten leker med ett temat att Beethoven antagligen kände samma sak på grund av alla kritiker. Eftersom alla klagar hela tiden, speciellt idag när man har Internet och alla har möjlighet att skriva något om vadsomhelst. Vilket många personer också gör, de vill bara skriva något, de bryr sig inte vad de skriver, det handlar bara om att göra sin åsikt hörd någonstans. Det är lite tufft ibland när man spelar i ett band, man får känslan att det är väldigt svårt att göra folk nöjda. Visst, vi kör våra shower och förhoppningsvis kommer många att köpa den nya skivan, så vi verkar göra ett bra jobb men folk letar alltid efter svaga punkter och måste börja diskutera saker som 90 procent av lyssnarna inte tänker på, utan njuter av musiken istället. Men det finns alltid människor som inte tänker med öronen utan med, tja, ögonen eller något.
"Aren't You a Little Pervert, Too":
" Jag skulle inte vilja påstå att det är vår mest oseriösa låt hittills, vi har en sån låt på varje skiva, haha! Men för den här plattan, ja, definitivt. Jag gillar texten väldigt mycket, det är en kul grej, det där. Världen är så dålig när man stänger dörren, men alla försöker vara så snälla och normala i det dagliga livet, i verkligheten. Men om du tar en titt bakom scenerna så är det så mycket konstiga saker som händer. Jag älskar den, det är en underbar låt. Jag menar, jag vill inte tala illa om japaner (vilka nämns i texten till låten, förf. anm.) men det är ungefär samma sak med tyskarna, när folk runtom i världen talar om tyskar brukar det bli en del rätt illa ord om oss. Inte på grund av kriget och så utan mer om saker som inte brukar stämma, som vissa sexuella vanor. Som förstås vissa tyskar har, men på något vis kom det ut i världen att alla i Tyskland beter sig så, hahaha! Och sen har vi ett land som Amerika, till ett exempel. De har den största porrindustrin i hela världen och gör vad de gör. För mig är det helt okej, men å andra sidan får du inte amma ditt barn i bilen, om någon ser dina bröst kan du åka fast. Stor dubbelmoral där.
Tinnitusbehandling och förhållandet till skivbolaget
Kan man sin EDGUY-historia bör namnet AVANTASIA inte vara alltför obekant. I början av 2008 kom "The Scarecrow", den tredje plattan med Tobias Sammets hyllade projekt och även denna gång medverkade ett gäng celebra gäster, bland andra Jørn Lande, Michael Kiske och självaste Alice Cooper. Då det nu inte så långt efter detta släpp även har kommit ny musik med Sammets huvudband, kan det vara rimligt att anta att arbetet med "Tinnitus Sanctus" tog plats tätt inpå skapandet av fågelskrämman. Dirk understryker detta:
" Vi började repa och arbeta med låtarna i början av året, AVANTASIA-inspelningarna avslutades 2007, tror jag. Det var rätt kul denna gång, för vi arbetade rätt snabbt och det var bra att kunna få den snabba energin på band. Till och med i studion gick det väldigt bra, allt blev väldigt smidigt. Vi hade turnerat en hel del året innan, det blev lite som med "Hellfire Club" (2004), där kom vi tillbaka från en turné och började jobba på låtarna omedelbart och drog till studion efteråt. Jag tror att det är ett bra beslut att göra så, för att lyckas få liveenergin från scenen på platta.
"Tinnitus Sanctus" är det tredje släppet för bandet på välrenommerade Nuclear Blast och för inte så länge sedan skrev man även på ett kontrakt som innefattar ytterligare tre framtida skivor. Ett bevis så gott som något på att man är nöjd med skivbolagets tjänster. Eller?
" Ja. Jovisst, de gör ett bra jobb och är ett bra skivbolag med väldigt god distribution över hela världen, säger gitarristen. Som jag sa tidigare, det finns alltid något att klaga på, haha, men på det stora hela, för den här sortens musik är de det perfekta bolaget. Jag menar, det är det andra bolaget i vår karriär så vi har inte så mycket att säga om några andra. Givetvis finns det mycket rykten i branschen om försäljningssiffror och att det går dåligt för företag och så vidare, men än så länge är vi rätt nöjda med deras jobb så det finns ingen anledning att ändra på något.
Nytt och gammalt på scen
Efter detta, lite kryptiska svar, går denne skribent vidare med att höra med Dirk angående vilket liveset publiken kan vänta sig på den kommande turnén. Bandets låtlista har mer eller mindre sett likadan ut i några år nu så en del förändringar borde rimligen vara att vänta på dem fronten, särskilt med ett nytt album under bältet. Svaret blir inte direkt hundraprocentigt intygande, men mannen på den tyska sidan av telefonförbindelsen tror sig vara rätt säker på att man kommer att få sig många av de nya låtarna till livs (7-8 stycken hoppas han på), vilket ju är rätt så förväntat. Vad det gäller inkluderandet av äldre material så bedyrar Dirk att det knappast rör sig om en lätt uppgift att välja ut låtar, ju fler skivor man släpper desto svårare blir det. Jag nämner för honom att man på senare tid har spelat väldigt lite från alstren, "Vain Glory Opera", "Theater of Salvation" och "Mandrake" (2001) och att de skulle vara kul om en del godingar därifrån dammades av.
" Förmodligen blir det så. Vi har pratat om att ta några äldre låtar, från "Vain Glory Opera" exempelvis, och sparka ut någon annan låt och kanske även köra något vi aldrig har spelat live tidigare. Vi måste även ta hänsyn till vad som funkar bäst på scen, vad folk gillar bäst och så vidare.
Gamla synder
På tal om äldre saker, finns det några planer på att släppa någon samlingsskiva eller box som innehåller bandets tidiga demos "Evil Minded" och "Children of Steel" (båda från 1994)?
" Det finns inga egentliga planer på det just nu. Vad vi måste göra nu är att jobba på den nya DVD:n som förmodligen kommer nästa år (2009, förf. anm.), men vi funderar på att kanske ge ut en del väldigt, väldigt gamla videogrejer. Just nu samlar vi ihop alla dessa saker för att föra över dom till digitalt format. Apropå demosarna så skulle det vara vettigt att ge ut dom som de är, det skulle vara coolt att göra det som en bonus, eller, om vi känner för det, spela in dom på nytt. Vi skulle kunna göra det men har inte riktigt tänkt på det, först var vi tvungna att bli klara med den nya skivan och sedan ta hand om de andra grejerna.
Vad känner du idag när du lyssnar på EDGUY:s tidiga verk, det vill säga de nämnda demosarna och fullängdsdebuten "Savage Poetry" (1995)?
" Tja, vad känner jag idag, jag säger vilken skit, hahaha! Men å andra sidan, det är ju från min synvinkel nu, du måste förstå att vi var rätt unga då och hade ingen erfarenhet om något. Sedan var även hela inspelningsprocessen helt annorlunda då, när vi gjorde de första demosarna använde vi en 8-track kassettinspelare eller liknande, så det fanns inga möjligheter att ändra något efteråt. Vi hade ju förstås inga pengar till en stor produktion i en stor studio, så jag tycker att för den tiden och med den tekniska utrustningen vi hade då så blev resultatet okej. Det kunde ha blivit bättre förstås, men även mycket värre. Då var jag stolt över det och jag är fortfarande stolt än idag, jag skulle inte göra det på samma sätt nu men det är våra rötter, vår början, så det är okej.
That Ed guy
Idag är det rätt välkänt att EDGUY:s namn är taget från smeknamnet till en mattelärare som bandmedlemmarna hade i skolan. Undertecknad frågar Dirk om bandet har någon kontakt med herr Edgar Zimmerer idag.
" Nej, faktiskt vet jag inte om han ens lever idag. Men jag hoppas det, han var väl runt 55 år när vi gick ur skolan så idag är han förmodligen sextio-nånting eller kanske nästan 70. Jag hoppas att han mår bra, eftersom han var en kul typ, jag hade det roligt på hans lektioner.
Metalcentrals skribent avrundar detta trevliga samtal med att lyckönska Dirk Sauer inför den förestående turnén, vilken innefattar tre Sverige-datum; Göteborg den andra, Stockholm den fjärde och Malmö den femte februari. Som uppvärmare agerar göteborgarna ALL ENDS tillsammans med Sveriges för tillfället kanske hetaste melodiösa hjältar, H.E.A.T.. När jag undrar om Dirk har hört sistnämnda akt säger han med uppenbart entusiastisk ton:
" Självklart! Vi valde dom att hänga med oss på turnén, jag gillar dom, intygar gitarristen. Visst är de ett retroband, men de gör det bra, mycket bättre än vissa av originalen.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
