Danska folkhjältar erövrar Sverige
VOLBEAT har med rätta framhållits som ett verkligt originellt hårdrocksband, men det går naturligtvis att finna likheter, om inte rentav släktskap med i varje fall några andra band. MUSTASCH, till exempel; inte minst på nya skivans eminenta titelspår "Guitar Gangsters & Cadillac Blood"; CORROSION OF CONFORMITY, helt visst DANZIG under dessas glansdagar... Annars funkar den i folkmun spridda stilsammanfattningen "Elvis möter METALLICA" ganska bra " ett solitt groove uppbärande mestadels tunga och ibland rent explosiva riff.
Så kan man alltså beskriva VOLBEATs sound för den som ännu inte hört bandet. Och det lär det fortfarande vara några stycken som inte har gjort, eftersom kvartetten är på så pass stadig uppgång och med andra ord når fram till nya intresserade öron hela tiden. Bland dem som däremot känner till VOLBEAT sedan förut finns det emellertid dem som riktar viss kritik mot "Guitar Gangsters & Cadillac Blood" " verket är inte precis markant avvikande från bandets föregående skivor, och elaka tungor talar om upprepning. Michael Poulsen " VOLBEATs grundare, sångare, gitarrist, närmast enväldige låtskrivare och i största allmänhet det nav kring vilket Danmarks hetaste nya hårdrocksband sedan D-A-D roterar " håller på sätt och vis med, fast ändå inte.
" Det här är ju vårt tredje album och självklart vill vi utvecklas. Vi driver oss alltid till det yttersta, så att vi alltid känner att vi åstadkommer det bästa vi förmår. Det duger inte att slappna av, man måste känna att man ständigt driver sig själv framåt. Vi har förstås gjort återbesök hos våra tidigare album och lånat en hel dem från dem, det är så vi utvecklas. Vårt sound förändras inte " vi blir bara bättre på det vi gör. Hittills har skivan fått strålande recensioner. Självklart finns det alltid en del som inte är nöjda: "det låter mer laidback", "vart har det eller det tagit vägen". Men så finns det å andra sidan andra, som är så positiva att man häpnar.
Eventuella brister i fråga om framåtskridande är förstås inte det enda som äldre fans kritiserat hos dagens VOLBEAT. Som så många andra band som avancerat från kultband till stjärnor får även VOLBEAT periodvis höra att de "sålt sig", blivit "kommersiella" " som sagt, den gamla vanliga trallen.
" Den inställningen tog oss verkligen med överraskning, utbrister Michael Poulsen. När ett band fortfarande befinner sig i underjorden, så är det många fans som försäkrar att de vill hjälpa en nå ut. När man väl har lyckats, försöker sedan samma personer trycka ner en igen! Det är ganska lustigt när man tänker efter: så fort ett band upptäcks av nya fans, inser de gamla plötsligt att de måste dela bandet med de här nytillkomna, och somliga gillar inte det. Då börjar de gorma om att bandet sålt sig, fast det är precis samma sound de lyssnat på hela tiden " om inte rentav exakt samma låtar. En del människor står bara inte ut med att deras favoritband blir större. Men tänk dig själv att du målat en tavla " vill du helst att den ska ses av tio eller tiotusen människor? VOLBEAT är fortfarande lika måna om varje person i publiken, varje gång.
Fortsättning följer " men...
Sju av låtarna på "Guitar Gangsters & Cadillac Blood" sammanlänkas av ett gemensamt tema, om ett gäng " i brist på ett bättre ord " som stannat till på en bar mitt ute i obygden och där tar sig för att berätta några av de omkringståendes liv i toner. Resterande sju låtar (inkluderat bonusspåret och JIMMY WORK-covern "Making Believe") är däremot fristående, både från denna storyline och varandra. Renodlade konceptplattor har man ju hört talas om, och plattor helt bestående av sinsemellan oberoende låtar är förstås inget märkvärdigt " men en platta med en fot i vardera lägret? Michael förklarar:
" Vi ville inte att VOLBEAT skulle bli ett konceptband. Jag hade sju låtar som tillsammans berättade en historia, men för att detta skulle bli en konceptplatta hade alla låtarna behövt ha koppling till varandra och det hade begränsat uttrycksmöjligheterna. I VOLBEAT ska alltid musiken stå i fokus, inte något koncept. Klichéer är en annan sak, dem kan man aldrig undvika. Ens egna hjältar inspirerar en, så vissa saker måste gå igen.
Den här storyn är tänkt att återupptas på kommande skivor, så som ni tidigare gjort i mindre utsträckning på enstaka låtar " korrekt?
" Storyn är inte avslutad, och ja; från början hade jag tänkt mig att fortsätta berättelsen på kommande VOLBEAT-plattor. Nu tänker jag istället göra det via nätet, skriva ner historien och lägga ut den ett kapitel i taget.
Vilken av låtarna på nya skivan betyder mest för dig personligen?
" Jag har starka personliga band till "Light a Way". Det hänger samman med att jag förlorade min far den 7 juni. Den dagen jag körde hem till mina föräldrar och spelade upp den kommande skivan för dem, så blev min pappa alldeles till sig över "Light a Way" " den berörde honom verkligen djupt. Han dog innan den hann ges ut, men nu får den mig alltid att tänka på honom.
På ett hörn får de allt vara med...
Michael Poulsen är, som redan nämnts, på många sätt närmast synonym med VOLBEAT. Det var genom hans försorg som bandet 2001 växte fram ur askan efter det minst sagt experimentella death metalbandet DOMINUS (vars tredje platta "Vol.Beat" från 1997 fick ge namn åt den nya konstellationen), och han fungerar som gruppens oinskränkte låtleverantör och kreativa ledstjärna. Men han är angelägen om att understryka att han inte på något vis är någon diktator, och att man inte får underskatta den betydelse basisten Anders Kjølholm, trummisen Jon Larsen och gitarristen Thomas Bredahl har för helheten.
" Fastän jag skriver 99 % av musiken, så lämnar ändå alla killarna sitt bidrag. Jag kommer alltid till replokalen med låtarna från början, och de kommer alltid på en massa förslag om hur de skulle kunna förbättras: "Kanske vi skulle dra ner på tempot ett hack", "vänta, jag har en idé på en grej vi skulle kunna lägga in där" Det är inte alla förslag som går igenom, för jag måste känna att den rätta känslan bibehålls hela tiden. Men jag är stolt över att få arbeta med dem, och ibland kommer de med en idé som är bättre än den ursprungliga.
Har du någonsin funderat på ett sidoprojekt, för att få utlopp för de idéer som inte passar för VOLBEAT?
" Just nu har jag inte tid. Kanske jag en dag spelar in en skiva som är 100 % rockabilly eller något i den stilen, men i dagsläget saknar jag inte att göra andra saker. VOLBEAT är min baby, och jag har fortfarande så många idéer som jag vill pröva.
" Ibland är problemet också ifall idén är tillräckligt bra, inte om den passar in eller ej. Den här skivan innehåller exempelvis en del riktigt gamla uppslag, som inte passade in någonstans på de gamla plattorna " men de passade in nu. Exempelvis experimenten med symfoniska arrangemang " det är något som jag alltid velat göra, som stort fan av MANIC STREET PREACHERS. Men att bara vilja ha med en viss sak räcker inte, har du inte rätta känslan eller rätta melodin så låt bli.
Vad har VOLBEAT planerat under den närmaste framtiden?
" För ögonblicket så lever vi vår dröm: turnerar som headliners i Europa efter att ha kämpat under så många år. Idag kan vi leva på VOLBEAT, men även om vi inte hade kunnat det skulle vi ändå hålla på med det här bandet. Något vi försöker göra är att komma över till USA " vi har aldrig varit där ännu, men vi har fått en del förmånliga radiospelningar och det ska bli spännande att se vad det kan leda till.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
