W.E.T: "Hela Coronagrejen har gjort att jag ville skriva lite roliga låtar"
Svensk/amerikanska melodiösa hårdrockarna i W.E.T. är tillbaka med albumet "Retransmission". Metalcentrals Henrik Halvardsson fick en pratstund med bandets musikaliske motor Erik Mårtensson som berättade om arbetet med de nya låtarna och plattan.
Hej Erik och grattis till nya plattan ”Retransmission” som släpptes i fredags och som fått ideell höga betyg och fina lovord.
-Tack! Nu har jag inte läst jättemånga, men jag har sett några stycken. Det är helt fantastiskt!
Ni brukar ta ganska lång tid på er mellan era plattor. Debutskivan kom 2009, efterföljaren, ”Rise Up”, kom fyra år senare och ”Earthrage” kom först 2018. Nu har det ”bara” gått två år. Var det pandemin och dess effekter på turnerande som skyndade på nya ”Retransmission”?
- Faktiskt inte. Vi snackade om att göra en platta redan före pandemin. Vi spelade i Milano på Frontiers Rock Festival i april 2019 och tyckte att det var så himla kul att spela ihop. Alla var väldigt nöjda med den förra skivan ”Earthrage” så vi sa: ”ska vi inte göra en platta till”? Jag började skriva för skivan i december 2019 och jag tror att vi blev helt klara med plattan i maj faktiskt.
I pressreleasen som gick ut från skivbolaget omnämns enbart du, Robert Säll (keyboard/gitarr) och Jeff Scott Soto (sång) som kärnmedlemmar. Även om det bara var ni tre som figurerade på bilder på den första plattan så har ni haft samma lineup komplimenterat med Robban Bäck (trummor) och Magnus Henriksson (gitarr). Hur ska man tolka det?
- Det är nog en skivbolagsgrej bara. Det hela började ju med oss tre och de tre bokstäverna i W.E.T. som formades av den första bokstaven i våra band WORK OF ART, ECLIPSE, TALISMAN. Men vi behövde den bästa trummisen och gitarristen och då tog vi in Magnus och Robban. Som du sa, det har alltid varit samma lineup, men den här gången är Andreas Passmark med också. Han har spelat bas på våra spelningar och på vår liveskiva som vi gjorde 2014. På de andra skivorna är det ju jag som spelar bas.
Jag vet att du gillar att ha fyra-fem låtar klara för att känna att det verkligen kan bli en platta. Fanns det någon låt på ”Retransmission” som du skrev och kände att ”här har vi något att bygga en platta på”?
- ”Big Boys Don´t Cry”. Den skrev jag både text och musik på och den kändes väldigt kul på en gång. De svängiga verserna med små TALISMAN influenser, blandat med den totalt oväntade refrängen där de distade gitarrerna bara försvinner och det blir supergulligt. Fast ändå så sitter det ihop. Det var en rolig blandning som jag inte kände igen från något annat och som man blev glad av att höra. Det svåra är att få det att kännas självklart och att det inte skaver när man lyssnar. Det får inte kännas påklistrat.
Om jag vänder på det lite då: fanns det någon låt som du arbetade med och som du inte gillade eller trodde på?
- Ja, personligen så hade jag tvivel kring ”Got To Be About Love”. Jag gillade den inledningsvis men tröttnade så infernaliskt efter ett tag. Jag var så negativt inställd till den och höll på och krånglade mycket för att få till det. Jag ville faktiskt byta ut den eller åtminstone ”gömma undan” den på plattan någonstans. Men sen när de andra fick höra låten så hade samtliga den som en av sina favoritlåtar på albumet. Då var det ju svårt att säga emot. Nu kan jag tycka att den är helt ok ändå. Men den mest udda låten på hela skivan är ju ”How Far To Babylon”.
Lite kul då att de två låtarna du nämnt är de som valdes ut till singlar? (skratt!).
- Ja, det är jättemärkligt. Jag hade ju inte valt ut ”Got To Be About Love” som singel personligen. Men när alla andra tycker samma sak då betyder det ju någonting.
Jag vet att du normalt jobbar väldigt snabbt med dina projekt. Är det lika snabbarbetat med W.E.T.? Ni är väl några fler inblandade i låtproduktionen där?
- Ja, den stora merparten av materialet skriver ju ändå jag. Visst, jag gör andra saker emellan också, men har vi bestämt oss för att göra en ny W.E.T. skiva då är det det som jag lägger fokus på.
Förenklat sagt, kan man säga att det är du som skriver merparten av musiken och Jeff som skriver texterna?
- Ja, det kan man nog säga på ett ungefär. Jag skriver även en hel del texter. Så var det från början. På vår första skiva var det en kille som heter Miqael Persson som skrev nästan alla texterna. Den skrev inte Jeff någonting alls på.
Robert Säll, som är en av grundarna av bandet skrev också en hel del inledningsvis, men mindre numera?
- Det stämmer. Robert skrev ju en hel del på de två första plattorna. Sen har det blivit mindre och mindre. Det kan väl bli så: livet kommer emellan. Hur som helst har vi har bestämt att jag för tillfället har tagit ledningen när det kommer till låtskrivandet.
Jag ska erkänna att jag älskar plattan! Det finns inte ett svagt spår på den och jag har blivit fullständigt knockad av alla dessa otroliga refränger! Jag tycker också att det känns som ni har mer rena popinfluenser på denna skiva? Jag menar, det har alltid funnits där som en fundamental del av ert sound. Men nu känns det som ni låtit den delen av W.E.T. få mer plats än tidigare?
- Hela Coronagrejen har gjort att jag ville skriva lite roliga låtar. Ibland kanske man söker kontraster när man skriver musik. Exempelvis när allt är på topp i livet vill man balansera ut det lite genom att skriva liter mer deppiga låtar. Men nu tyckte jag att det behövdes en platta som är lite mer poppig med rock i.
Ni har ju alltid varit ett band som har hållit er i gränslandet mellan melodiös hårdrock, AOR och pop. Gillar du att blanda musikstilar för detta projekt?
- Ja, jag tycker att en musikalisk blandning är kul. Ibland kan det bli väldigt poppigt och ibland kan det vara hårda riff, men som i slutändan ändå blir väldigt poppigt. Det viktiga är att få ihop det som sagt. Det får inte kännas splittrat. Men det tycker jag inte att det blivit heller.
Med ert fjärde album, känns det nu som om ni har hittat ”hem” när det gäller ert sound eller är W.E.T. mer ”flyktigt” musikaliskt?
- Ja, det är nog mer flyktigt skulle jag säga. Med ECLIPSE är vi väldigt noga med att det ska kännas rätt. Det ska vara klassisk hårdrock, det ska vara nyskapande och det ska framförallt låta ECLIPSE om det. Det är väldigt viktigt. Med W.E.T. tycker vi att det egentligen enda kriteriet är att det ska vara bra låtar. Det räcker. Med ECLIPSE funkar det inte så. Där kan vi välja bort en bra låt för att vi vill ha något annat helt enkelt. Någonstans kan jag ändå tycka att vi har ett sound med W.E.T. Det är väl framförallt mitt melodiskrivande tillsammans med Jeffs röst som är W.E.T.
Jag sitter och funderar på namnet på plattan? ”Retransmission”. Vem kom på det och vad betyder det?
- Det får du fråga Jeff om. Han kom på namnet på en gång och jag tyckte att det lät bra. Dessutom kunde jag inte minnas att det namnet använts av andra artister eller band som jag känner till. Omslaget? Det var Anders Fästader, som gör alla våra skivomslag, och jag som spånade på idéer. Först hade vi någon tanke på parabolantenner, ja det fanns en massa idéer. Men till slut så landade vi i satelliterna.
Så du är även inblandad i skapandet av W.E.T.s omslag?
- Ja. Jag gör dem inte men jag till tycker väldigt mycket! (skratt!). För mig är omslaget viktigt. Med ECLIPSE hade vi aldrig använt ett liknande omslag med så många färger, men det är samtidigt kul att kunna ta ut svängarna lite.
Som jag precis nämnde, det här är ert fjärde album och med samma lineup. Är ni ett band nu? Eller ska man fortfarande se er som ett projekt?
- Ja, det är ett projekt fast vi känns som ett band. Vi gör allt som ett band gör. Jag menar, vi är ju mer produktiva än vad en hel del andra band är. De få gånger som vi ses och spelar så har vi otroligt kul tillsammans. Det känns som ett band faktiskt.
Jag måste också tacka W.E.T. för att ni får Jeff Scott Soto att sjunga melodiös hårdrock. Hans röst kommer till sin rätt på ett mycket bättre sätt när han sjunger melodisk musik istället för den hårdare inriktningen som han gör ibland.
- Jag håller med, absolut. Här finns det plats för honom att verkligen SJUNGA. Jag tycker faktiskt att han sjunger bäst på den här plattan av samtliga faktiskt. Det kan ju bero på att han inte turnerar något nu och sparat på rösten.
Apropå turnerande, kan det finnas någon möjlighet att få se W.E.T. på en scen någonstans efter att den här pandemin har lagt sig? Det vore oerhört trist om ni inte fick komma ut och spela de här fantastiska låtarna för en publik.
- Jag spelar live hur gärna som helst. Det är skitroligt att spela med W.E.T! Framförallt för att jag spelar gitarr huvudsakligen och behöver inte sjunga så jag kan ta ett steg tillbaka och njuta av showen på ett annat sätt. Problemet är ju Jeff bor långt bort vilket kostar tid och pengar att ta över honom hit så det går inte att göra några enstaka strögig. Sen spelar han med allt och alla och då huvudsakligen med Trans-Siberian Orchestra och Sons of Apollo som tar mycket av hans tid. Plus att vi spelar jättemycket med ECLIPSE. Det här är också svåra låtar att sjunga live för Jeff då de är inspelade i ett väldigt högt tonläge för honom. Det är mitt ”fel”. Det är jag som producent som pressar honom att sjunga allt högre! (skratt!). Att göra hela turnéer kan nog bli tufft av den anledningen också tror jag.
Men jag är den första som skulle vilja åka ut och spela med W.E.T. och det gäller oss allihop faktiskt.
/Henrik Halvardsson
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
