"Vi tycker inte om att anpassa oss och göra vad som förväntas av oss"
Melodiska rockarna i UNRULY CHILD är tillbaka med nya albumet "Our Glass House". För Metalcentrals Henrik Halvardsson berättar bandet om inspelningen av nya plattan, vikten av att inte upprepa sig själva musikaliskt och i vilken ny låt de ber näthatare att dra åt helvete.
UNRULY CHILD släppte sitt självbetitlade debutalbum 1992. Bandet bestod då av Marcie Free (sång), Bruce Gowdy (gitarr), Guy Allison (keyboards), Larry Antonino (bas) och Jay Schellen (trummor). Men eran för melodisk hårdrock/AOR hade falnat väsentligt och grungen ändrade spelreglerna för hela musikbranschen. Succén uteblev och bandet upplöstes kort därefter. Några år senare var bandet aktivt igen men då med olika medlemmar. Det var först 2010 som originalsättningen gjorde en bejublad comeback med plattan "Worlds Collide" och man har släppt ett flertal plattor sedan dess. Nu är det återigen dags för skivsläpp och "Our Glass House" finns ute i butikerna och på olika streamingplattformar. Idag består UNRULY CHILD enbart av Gowdy, Allison och Free.
Gratulerar till den nya skivan! Kan ni berätta lite om tankarna bakom albumtiteln, "Our Glass House"?
Guy: Albumets namn är egentligen bara taget från låten med samma namn. Ändå tycker jag den fångar känslan på hela skivan. Det känns verkligen som vi levt i ett glashus det senaste året.
Skrev och spelade ni in plattan under det här året?
Guy: Ja. Vi påbörjade arbetet cirka fyra-sex veckor innan Coronaviruset slog till på allvar och lamslog allt. Normalt så arbetar Bruce och jag tillsammans i studion, men det kunde vi inte göra den här gången. Förutom i stadiet där vi skrev låtarna då förstås. Det gjorde vi ihop. Marcie har arbetat via nätet med oss på alla de senaste plattorna: skickat filer och spelat in sången på eget håll, så det var inget nytt. Men nu fick alla tre arbeta på varsitt håll.
Jag har lyssnat igenom plattan ett flertal gånger och jag måste säga att jag gillar den skarpt! För mig är det ert starkaste album sedan "Worlds Collide". Det finns väldigt många riktigt bra låtar med starka refränger upplever jag. Det finns även en enkelhet i många av låtarna som jag inte hört sedan just "Worlds Collide" samtidigt som det är som vanligt väldigt välproducerat.
Guy: Tack! Vi försöker alltid göra vårt bästa, men som artist vet man aldrig hur det man gör ska tas emot av fansen.
Bruce: Till den här skivan hade vi ett väldigt avslappnat förhållningssätt. Kanske det mest avslappnande någonsin, eller åtminstone på väldigt länge. Den är lite mer avskalad med enbart vi tre.
Guy: Förutom att vi bestämde oss för att göra en mer uptempo-skiva den här gången, så sa vi också att låtarna skulle principiellt bäras av sångmelodin. Det är första gången på ett tag som vi arbetat på det sättet. På våra två senaste album så har vi lagt mycket fokus på själva produktionen. Nu bestämde vi oss för att "tänka mindre". Att låtarna skulle hålla oavsett om de så bara hade en akustisk gitarr och sång på dem. Det är kanske därför skivan låter mer som debutskivan och "Worlds Collide" för vi arbetade väldigt lika på dem alla.
En del band vill arbeta fram låtar tillsammans. Man vill spela i ett rum och bolla idéer med varandra organiskt. Ni verkar bekväma med att arbeta virtuellt?
Guy: Ja, vi var aldrig den typen av band. Det här sättet funkar för oss. Vi tre är alla vana vid att skapa i studion. Visst, alla har varit med i band och varit på turnéer, men det är lite som THE BEATLES och vad de förvandlades till med tiden. De fokuserade mer på studioarbetet och skapade låtar som kändes som små filmer och historier. Det är vad UNRULY CHILD också gör.
Bruce: Från och med första plattan och upp till "Worlds Collide" så skrevs låtarna allt oftast på en akustisk gitarr. Vår tanke var alltid att om det låter bra med en akustisk gitarr och sång så är det en bra sång.
Guy: Precis! Även om vi att jobbar med varandra på distans så är vi ändå formade på det gamla sättet att arbeta på.
Är ni alltid överens? Tycker ni lika om låtar eller uppstår det diskussioner?
Bruce: Det är ju normalt jag och Guy som skriver merparten av låtarna och tillsammans. Jag skulle säga att vi är till 90% eniga. Normalt så spenderar jag typ två veckor med att komma på skivan och låtarna. Inför den första skivan så bodde även Marcie i Los Angeles så då var det vi tre som kollektivt arbetade fram musiken. Det är lite svårare nu och vi är ok med att det här är det snabbaste sättet att få saker och ting gjorda.
Guy: Efter alla år tillsammans så har vi också lärt oss att lita på varandra i bandet. Hur mycket jag än vill sitta i samma rum med de andra och lyssna på varenda ton som de sjunger eller spelar så är jag allt som oftast otroligt nöjd med vad de skapar.
Bruce: När vi spelar upp låtidéer för varandra och ingen gillar en låt så spolar vi den snabbt.
Guy: Ja, vi märker snabbt på varandra om vi inte gillar en låt eller ej.
Bruce: Ibland tycker vi inte lika. En av Guys och Marcies favoritlåtar inför den första skivan var "Down the Road". Men jag sa: "Jag vill inte ha med den låten på plattan!" (skratt!). Och så blev det.
Marcie: Personligen tycker jag att den eller de som skrivit den låten som vi arbetar med har rätten att göra den på det sätt de vill.
Ni har alltid haft väldigt färgstarka och uttrycksfulla skivomslag. Är det en viktig aspekt för bandet?
Guy: Ja, men det är inte alltid som vi kunnat kontrollera den delen. Det är inte som inför vår första skiva där vi hade en stor budget för omslaget och kunde anlita berömda artister. Men vi vill gärna ha en viss mystik och en bra look när det kommer till omslaget, absolut.
Bruce: Det var faktiskt Guy som gjorde faktiskt omslaget till vår "Down The Rabbit Hole" från 2014 och jag tyckte det var strålande. Vi gillar våra albumomslag. Ta omslaget till "Worlds Collide" skivan exempelvis. Det var ett riktigt bra omslag.
Guy: Det gjordes av samma konstnär som gjorde omslaget till vår debutplatta 1992. Han var en världskänd artist som hade samarbetat med bland annat RUSH och WHITESNAKE tidigare. Det var stort på den tiden.
Marcie: Hugh Syme hette han. Vore det inte för mig hade vi nog aldrig fått honom att göra det jobbet för oss. Vi bodde nämligen i samma lägenhetskomplex på den tiden. Jag frågade honom rakt ut: "Vi har precis fått vårt skivkontrakt. Skulle du vilja göra omslaget på vår första skiva?" Och han sa "Javisst!".
Marcie: Apropå omslag, vi har även en ny logga på den här plattan, märkte du det? Jag tycker det är viktigt att folk vet om det. Vi rör oss framåt hela tiden.
Det är intressant. Många band från 80-och 90-talet försöker envist hålla fast vid sitt klassiska sound, behålla sina loggor och stil på scenkläder. Ni verkar inte så berörda av sådant?
Guy: Vi vill inte upprepa oss själva. Vi kommer alltid att låta som UNRULY CHILD men vi vill verkligen inte behöva tänka på om vi kan vi skriva en ny "Take Me Down Nasty".
Marcie: Vi är tre ganska oregerliga individer. Vi tycker inte om att anpassa oss och göra vad som förväntas av oss.
Bruce: När vi spelade in "Down The Rabbit Hole" hade vi otroligt kul. Vi bestämde oss då för att vi inte ville vara ett typiskt hårdrocksband. Musiken då och därefter har varit mer kreativt utförd och många människor tycker fortfarande att vi är deras favoritband.
Hur mycket känner ni av pressen från skivbolag och fans att göra det som förväntas av er?
Guy: Ibland så blir vi placerade i ett musikaliskt fack, beroende på vad vårt skivbolag vill ha ut av oss och vad fansen vill ha. En del fans är tydliga med att vi inte låter inte som på första plattan. Men vi har gemensamt bestämt oss för att göra något annorlunda. På den här skivan exempelvis bestämde vi oss väldigt medvetet att ha låtar med ett något högre tempo än på vår senaste platta. De tre första låtarna på "Our Glass House" är ganska uptempo skulle jag vilja påstå.
Guy: Ja, den andra låten på skivan, "Say What You Want, är troligtvis den snabbaste låten som Unruly Child någonsin spelat in. Den är nästan lite punkrockig! (skratt!).
Det var Bruce som kom på gitarrlicket och direkt när vi hörde det så sa vi "Ja, den kör vi på! Det är toppen!".
Bruce: Gitarrdelen låter lite som en snabb "Lay Down Your Arms" från första skivan tycker jag.
"Say What You Want" ger mig lite vibbar av "On the Rise" från första skivan när det kommer till känslan och tempot.
Bruce: Ja, det är min grund musikaliskt. Jag gillar den typen av musik. Jag älskar musik som ger dig känslan av ett tåg som kör över allt i sin väg.
Guy: Jag tycker att vi haft en "On the Rise" typ av låt på våra senaste fyra plattor.
Bruce: Guy brukar retas och fråga " Är det dags för ännu en "On the Rise"? (skratt!").
Vem bestämmer när bandet ska spela in en ny platta? Vem "trycker på knappen" så att säga?
Bruce: Jag pratar hela tiden med Guy och Marcie så vi har bra koll på varandra. Vi pratar hela tiden om "Borde vi göra en ny skiva?".
Vem skrev texterna på nya plattan?
Marcie: Jag har skrivit en del texter på tidigare album, men nu var det Guy som skrev det mesta.
Guy: Tillsammans med min partner Betsy Summers som är otroligt duktig på texter ska jag väl tillägga. Eller rättare sagt: jag fick tjata på henne att göra det! (skratt!).
Bruce: När Guy skriver texter så tänker han alltid in Marcie och vad hon är bekväm med att sjunga.
Guy: Ja, det måste man alltid göra när man skriver texter som någon annan ska sjunga.
Marcie: Ärligt talat bryr jag mig egentligen inte om vad jag sjunger och har aldrig gjort faktiskt. Jag sjunger bara.
Verkligen? Jag måste säga att när jag lyssnar på "Our Glass House" så tror jag på dig och det du sjunger med en otrolig kraft och inlevelse.
Guy: Det är en av Marcies superkrafter! Hon kan sjunga det som står på baksidan på ett cornflakespaket och det låter bra och trovärdigt! (skratt!). Jag gillar artister som STING, QUEEN och THE BEATLES och deras sätt att skriva texter på. Inte ens i början när vi startade bandet var vi intresserade av att skriva något som "Round and Round" med RATT. Jag vill inte häckla andra band men det var aldrig något för mig.
Just "Take Me Down Nasty" som du nämnde tidigare är ju väldigt typiskt 80-tal. Var det något som bolaget fick er att skriva och spela in?
Guy: Det var faktiskt vi som försökte skriva en av de där typiska 80-talstexterna! (skratt!).
Med tanke på det som sker ute i världen just nu, fanns det något särskilt ni ville förmedla med texterna på den här skivan? Är det något som ni lägger vikt vid?
Guy: Ärligt talat, texter ÄR viktiga för mig. Texter är som en ögonblicksbild av mitt liv just då. När jag lyssnar på mina äldre låtar från första plattan så minns jag ett kraschat äktenskap och ett nytt förhållande som tog sin början. Varje gång jag ser tillbaka på en text så ser jag en bild av mitt liv just då. Jag och Bruce skrev musiken före Covid men merparten av texterna kom till efter utbrottet. Jag tycker mycket där reflekterar vad som händer i världen idag. Ta "Say What You Want" tillexempel. Där uppmanar Marcie alla näthatare att bokstavligen dra åt helvete. Vi har fått en hel del skit genom åren så det är vårt svar till de människorna. Jag menar, vi släpper ett album men de här individerna kan ända bara kommentera saker om Marcie (hon gjorde en könskorrigering på 90-talet: min anmärkning). Det har inget som helst att göra med vår musik och vi har tröttnat på det. Förr kunde man ringa upp en viss kritiker och fråga vad de egentligen menade när man fick en dålig recension. Idag är hela värden en amatörkritiker på internet, så istället beslutade vi oss för att skriva en låt där vi bad dem att fara och flyga.
Det är konstigt att folk har så mycket tid och energi att spy hat på det sättet.
Guy: Det är så vanligt idag. Till och med mellan vänner: de bråkar via nätet. Jag är bara så glad att jag inte håller på så där.
Jag brukar alltid kategoriskt vara emot nyinspelningar av klassiska låtar och album. Därför kippade jag efter luft när jag såg att ni inkluderat nya versioner av "To Be Your Everything" och "Let´s Talk About Love". Vad var tanken där?
Bruce: Skivbolaget bad om dem, helt enkelt.
Guy: Ja, de sa "Gör om några låtar från första albumet". Men de sa inget om HUR vi skulle göra dem.
Marcie: Jag tycker de är fantastiska nya versioner! Strålande helt enkelt och de visar på Guys och Bruce otroliga kreativitet!
Ni har helt transformerat "To Be Your Everything" med ett vackert orkesterarrangemang och harpa. Att ni bara vågade!
Marcie: Det handlar om att inte anpassa sig. Du vet, som liten såg jag filmen om Peter Pan och jag trodde på historien om den lille pojken som inte ville växa upp. Jag ville inte heller växa upp och bli vuxen. Så känner jag fortfarande. Att få göra vad jag vill. Alla borde leva sina liv så. Om vi alla gjorde det skulle människor vara så mycket gladare och nöjdare med sina liv. Det är fundamentalt.
Guy: Det här är faktiskt den fjärde versionen som vi gör av "To Be Your Everything" på skiva: debuten, "The Basement Demos", liveplattan och nu den här.
Bruce: Det finns fem faktiskt! (skratt!). Det finns en spansk version också! Jag träffade en latinsk kille som älskade allt UNRULY CHILD hade gjort. Jag minns inte hans namn tyvärr, men det slutade med att han spelade in typ sju låtar från vår debutskiva på hans skiva och på spanska.
2017 gjorde ni ett bejublat liveframträdande på Frontiers festivalen i Milano och det renderade också i en liveplatta. Det är inte ofta ni spelar live och ni verkar trivas bäst i studion. Kan vi ändå hoppas på att ni kommer att turnera för att pusha nya skivan när pandemin väl har lagt sig?
Guy: Absolut! Vi skulle älska att turnera, men det måste vara under rätt förutsättningar. Jag har svårt att se att de förutsättningarna finns på plats förrän kanske i mitten av nästa år. Men det vet vi inte ännu tyvärr. Samtidigt känner jag att släppa en skiva är som att lansera en film: Skådespelarna i filmen behöver inte åka ut och spela upp filmen och det samma tänket kan appliceras på oss som band. Man ska egentligen bara behöva lansera filmen och sen får folk bestämma om de vill se den eller ej, eller som i vårt fall: lyssna på skivan.
Om man ändå leker med tanken, vilka låtar från nya plattan ska ni vilja spela ute och vilka tror ni att er publik skulle vilja höra?
Bruce: Definitivt de tre-fyra första låtarna, eller hur?
Marcie: Absolut! Vore det upp till mig så skulle vi spela samtliga spår på albumet! Jag älskar dem alla!
Guy: Samma här. Men en låt som jag skulle vilja spela in en video till där hela bandet spelar live är "Everyone Loves You When You´re Dead". Jag tycker den känns som en riktig hymn som skulle kunna få igång en livepublik.
Marcie: Tror du folk i Sverige skulle vilja se oss spela live där? Kanske på Sweden Rockfestivalen?
Bruce: Ja, skriv det i artikeln: "UNRULY CHILD vill spela på Sweden Rockfestivalen"! (skratt!).
Text: Henrik Halvardsson
Foton: Mason Mullins
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
