365 dagar senare...
Paradise Lost, Tapping The Vein, Corporation 187, Merciless, Narnia, Dio, A.F.I, Meldrum, Seventribe, Danzig, Opeth, Dead Awaken, Septic Breed, Dozer, Mustasch, Marilyn Manson, Disfear, Enombed och Turbonegro. Där har ni några av banden som jag bevittnat på spelningar under året. Jag har säkert glömt några och alldeles säkert missat ännu fler. Det bestående intrycket angående spelningsåret 2003 var ändå att det var återföreningarnas år. Se bara på Sweden Rock Festival som lyckades boka det återförenade Whitesnake och det återförenade Twisted Sister. Jisses! Och så sålde det för några år sedan återförenade Iron Maiden ut Stockholms stadion i somras och ett halvår senare också Globen. Jag betvivlar inte att det var fullständigt lysande hårdrock men ändå får jag en sur eftersmak i munnen eftersom det luktar profit lång väg. Det är en show som främst är avsedd att sälja så många biljetter som möjligt. Som gammalt fan av Iron Maiden tycker jag nog att det band som åker omkring i dag har väldigt lite med det Iron Maiden jag älskade på 1980-talet att göra. Själen har försvunnit på något sätt. Och nästa år verkar inget bättre med Judas Priest återförenat med Rob Halford.Men 2003 var också året då många hade chansen att se ett utmärkt band som Opeth på svenska scener igen. Med två lysande nya plattor i bagaget gav sig Opeth ut på ett triumftåg runt Sverige och resten av världen. Med stor värme och känsla visade bandet att de förmodligen är en av landets bästa liveakter just nu! Värda att nämnas är också Dozer och Corporation 187 som sparkade de flesta av sina konkurrenters stjärt på scen.
På skivfronten var väl årets mest omtalade album Metallicas "St Anger". Förväntningarna var skyhöga och besvikelsen avgrundsdjup när den varken lät som "Load" eller "Master of puppets" utan som en helt ny Metallicaplatta. Som säkert noterats av de flesta av Metalcentrals läsare så ligger "St Anger" på min årsbästalistas första plats. Varför? Därför att Metallica återfått gnistan och skrivit låtar som andas aggression och tyngd både textmässigt och musikaliskt. Många håller inte med om detta och orsaken är att folk har förväntat sig någonting som liknar det Metallica som fanns före 1991. Det fick de inte. Vad de fick var Metallica 2003 och det liknar ingenting av det som funnits förut samtidigt som det är Metallica på alla sätt och vis ändå. Förvirrande? Självklart. Mitt tips är att ni lyssnar på "St Anger" en gång till utan förutfattade meningar så ses vi på Ullevi den 30 maj och pratar om saken igen.
I övrigt var skivåret 2003 en ganska blek historia. Få skivor stack ut som någonting sjusärdeles extraordinärt. Tiamat gjorde ett mörkt mästerverk dock och Alchemist överraskade med ett flummigt underbart album. Pålitliga arbetshästar som Entombed levererade hyfsade alster men ändå ingenting ut över det vanliga. 2004 kommer inte att ha några problem att slå 2003 på skivfronten!
Sammanfattningsvis kan sägas att 2003 var ett mellanår utan riktiga toppar men inte heller med några riktiga bottennapp. Hårdrocken mår ganska bra men behöver någonting som sätter lite fart på saker och ting. Jag lovar att dra mitt strå till stacken för att hitta guldkornen och visa dem här på Metalcentral. Vi ses 2004!
Förövrigt 2003:
Årets Bästa sceneffekt: Disfears eldsvåda på Arenan. Årets turnétröttaste: Marilyn Manson. Årets Internet: MetOnTour.com. Årets DVD: Opeth " "Lamentations" Årets återutgivning. Metallica " "Live Shit: Binge & Purge (DVD)" Årets skivtrend: Medföljande DVD. Årets ickecomback: Guns n´ Roses. Årets skodon: Dr Martens (som vanligt). Årets Slayer: Stampin´ Ground. Årets modetrend: Goth. Årets nackskott: Ozzy. Årets telefonsamtal: "Ja tjena, det var Robban på Close-Up här"
Magnus Gustafsson
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
