Katana - förvaltare av ett ärevördigt arv
Att det musikaliska arvet från 80-talet lever starkt och frodas även så här 2011 råder det kanske inte någon större tvekan om. En av de svenska akter som bär den fanan högst är KATANA från Göteborg. Metalcentral har tagit ett snack med bandet och bland annat fått höra om storheten hos JUDAS PRIEST, och om hur det känns att (nästan) dela scen med Alice Cooper.
Det är en något stressad – men pratglad – Tobias Karlsson, gitarrist i KATANA, som möter mig i luren. Någonstans i bakgrunden återfinns även bandets andra strängbändare Patrik Essén och trummisen Anders Persson (övriga två medlemmar är Susanna Salminen på bas och Johan Bernsprång på sång), men det är helt klart Tobias som denna kväll för göteborgarnas talan. Att tiden är knapp för bandet är kanske inte så konstigt. Släppet för bandets debutskiva ”Heads Will Roll” står för dörren, med releasefest och allt som hör till. Lägg därtill att bandet redan hunnit beta av stora festivaler som Sweden Rock och Wacken Open Air, så är det lätt att förstå att tid knappast är en överskottsvara för KATANA. Vi ska naturligtvis få anledning att återkomma till både skivsläpp och festivalspelningar under vårt samtal, men vi inleder vår pratstund med att diskutera det uppenbara – bandets fäbless för 80-talet.
Ett arv värt att förvalta
Jag konstaterar att det knappast är en vågad gissning att 80-talet är det musikaliska årtionde som ligger medlemmarna i KATANA varmast om hjärtat. Vad är det som gjort att man fastnat just för den perioden? Tja, musiken, blir svaret. Det är Anders som hugger på frågan, och fyller i att musiken då var som allra bäst. Jag menar, fortsätter han, ta bara JUDAS PRIEST. Det blir inte bättre än så, och vi vill bara försöka förvalta det arvet så bra som möjligt.
Så JUDAS PRIEST är en stor inspirationskälla?
– Absolut, men det fanns många bra band under den perioden som har influerat oss, som IRON MAIDEN, SAXON och ACCEPT för att nämna några.
En sak som inte har inspirerats av dessa giganter är KATANAs Japan-klingande tema. Bandnamnet och låttitlar som ”Blade Of Katana”, ”Heart Of Tokyo” samt ”Asia In Sight” är några exempel på detta. Hur kommer det sig att ett band från Göteborg, Sverige, som förvaltar arvet efter klassisk 80-talshårdrock, väljer ett sådant tema? Det här bandet är egentligen ganska gammalt, konstaterar Tobias. Bandnamnet och det asiatiska temat är väl egentligen det som hängt med ända sedan starten; till exempel är de låtar du nämnde lite äldre. Vi känner att temat utgör en kul nisch och därför värt att ha kvar, avrundar gitarristen.
Skivdebuterande festivalveteraner?
Att kalla KATANA för festivalveteraner är kanske att ta i, men faktum kvarstår: det är nog tämligen få band som kan skryta med att ha lirat på både Sweden Rock och Wacken Open Air innan man ens har släppt sin debut-CD. Dessutom har göteborgarna hunnit med att nå goda resultat i meriterande musiktävlingen Emergenza, faktiskt samma vecka som man vann platser på Wacken.
Behöver man aldrig nypa sig i armen och kolla att man är vaken?
– Jo, det är mycket som har hunnit hända. Det är än idag svårt att fatta att vi fick spela på Wacken samma år som IRON MAIDEN och ALICE COOPER. Jag menar, fem minuter efter att vi gick av scenen hörde man hur Alice gick på. Det var lite overkligt.
Hur gick det då till när ni vann er plats på festivalen?
– Det var Johan som hade fått nys om en tävling där man skulle skicka in låtmaterial och lite bilder. Sagt och gjort, vi gjorde det, och blev uttagna som en av sex finalister som fick framträda för en jury i Stockholm. Vi hyrde bilar och drog upp, och när vi väl var där och fick se de andra banden lira kände man att ”herregud vad många duktiga band och gitarrister”. Då var det svårt att tro att vi skulle knipa segern, så känslan när vi vann var häftig.
”Ta inte det ackordet så, det hade inte Andy Murray gjort”
”Heads Will Roll” är producerad av synnerligen meriterade Andy LaRoque, och släpps på pigga nykomlings-etiketten Rambo Music (med Sony i ryggen).
Hur kom det sig att ni hamnade på just Rambo Music?
– Det är tack vare Markus Tagaris som även har Gain Records, konstaterar Tobias. Då Gain har flera rätt framgångsrika och stora akter i sitt stall, kan de inte ta för stora risker med nya, mindre kända band. Markus var trött på att behöva säga nej till band han verkligen gillade. I och med uppköpet från Sony fick han chansen att dra igång Rambo Music, och på den etiketten satsa på lite fler nykomlingar. I och med att vi som band tar lite av riskerna ekonomiskt, var det inga problem att ordna ett kontrakt.
Hur var det då att jobba med en så rutinerad räv som Andy LaRoque bakom spakarna? Gitarristen funderar en stund innan han svarar: – Jag har ju jobbat med ganska många olika producenter under åren, på olika demoinspelningar och så, och skillnaden med Andy är att han verkligen fattade vad vi ville göra. Han gjorde väldigt stor skillnad genom att justera små detaljer. Framför allt genom att ifrågasätta hur vi spelade eller arrangerade vissa partier i låtarna, snarare än genom effekter och efterproduktion. Han kunde t.ex. säga saker som ”Nej, ta inte det ackordet så, det hade inte Andy Murray gjort; gör så här istället”. Tobias fortsätter med att berätta att skivan överhuvudtaget är ganska lite ”producerad”, utan att man istället strävat efter ett rent sound med livekänsla. Jag konstaterar att det i mina öron låter som om målet i mångt och mycket uppfyllts, och byter ämne till den kommande releasefesten på Sticky Fingers.
Rejäl fest utlovas
Den 29/1 smäller det – det är nämligen då KATANAs releasefest för ”Heads Will Roll” går av stapeln på Sticky Fingers hemma i Göteborg. Hur stor tillställning blir det egentligen, och vad står på programmet? Så stor vi bara kan få till, garvar gitarristen, och berättar att målet är 400 personer. Det skulle innebära fullknôkat, förtydligar han på tydligt klingande göteborgska. Jag vet inte exakt hur det ligger till på den fronten just nu, men det borde gå att locka bra med folk då vi har ett riktigt bra förband, HELVETETS PORT. Har du hört talas om dem? Jag erkänner att jag faktiskt inte gjort det, vilket eldar upp strängbändaren:
– De måste du kolla in! De lirar den mest oortodoxa heavy metal du kan tänka dig. Om våra förebilder är typ IRON MAIDEN och så, är deras de där banden som bara gav ut en obskyr källarinspelning hösten 1981… Jag garvar gott åt den minst sagt målande beskrivningen, innan jag frågar vad de som besöker Sticky Fingers den 29:e kan förvänta sig av KATANAs egen spelning? – Tja, vi kommer att spela en och annan låt som vi lovar att ingen har hört oss lira förut, samt det mesta av skivan förstås. Det bör alltså bli en kväll med bra drag!
Vägen väntar
Nu börjar tiden bli knapp för Tobias och hans bandkamrater, varför vi avrundar vårt samtal med att diskutera KATANAs framtidsplaner. Vad finns på kartan det närmaste året – är det att lira så mycket som möjligt? Efter en kort paus hörs ett tveksamt ”Ja, helst…” i luren, innan trion i andra änden brister ut i skratt. – Nej, men självklart vill vi ut och lira så mycket som möjligt nu, säger Tobias när skrattet ebbat ut. – Fokus har under rätt lång tid legat på att få klart skivan och förbereda releasen, så vi har inte så mycket bokat än, men vi skall jobba på det direkt nu efter den 29/1.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
