Den utsvultna vargen ylar igen
Vargen är ett djur som har det långtifrån alltid lätt. Inte nog med att den är en på många håll utrotningshotad art, många människor, inte minst i Sverige, har även ett ont öga till hunddjuret på grund av dess naturliga rovdjursbeteende. En viss koppling i detta avseende kan dras till vargens namne inom den svenska heavy metal-scenen. WOLF har till dags dato släppt fyra plattor vilka samtliga har uppskattats väl av publiken och en femte är i skrivande stund snart här. Dock har karriären till och från knappast varit en dans på rosor, inte minst tack vare krångel gällande medlemsbyten och turnerandet. Johannes "Yxan" Losbäck berättar för Metalcentral om bandets orubbliga kämparanda, aktuella dynamiten "Ravenous" och annat kul.
Ett par dagar innan tidpunkten för den intervju som denna artikel kretsar kring har undertecknat premiärlyssnat på WOLFs senaste avkomma, "Ravenous". Utan att bli alltför långdragen kan jag gladeligen konstatera att rovdjuret har kommit dragandes med en ypperlig samling nya låtar. Bandet har i mina öron alltid levererat bra musik, men i samband med tredje plattan, "Evil Star" (2004), skulle jag vilja påstå att det där lilla extra började slå rot på allvar. Låtskrivandet började kännas mer fokuserat och materialet satte sig snabbare än tidigare. Receptet återanvändes och rentav förfinades på uppföljaren "The Black Flame" (2006) och frågan är om 2009 års alster inte är bandets starkaste hittills. När den pratglade gitarristen Johannes Losbäck ringer upp framför jag tidigt i vårat samtal min åsikt om att "Evil Star" markerade ett klart steg framåt i komponerandet. Ett medhållande svar låter inte vänta på sig:
" Jag förstår precis vad du menar, börjar han. Vi vill fånga lyssnarna med en gång, man ska inte behöva vänta på den låten eller det partiet som man gillar, liksom. Men nu är ju detta femte plattan och det har hänt lite grejer längs vägen så man har ju blivit varm i skinnjackan, så att säga. Samtidigt så tycker jag att vi inte direkt har kommit ifrån den här MAIDEN-prylen, men istället har blivit bekväma med den, man hör den inte på samma sätt som tidigare. Det roliga är att när man spelar några av de gamla låtarna tillsammans med de nya så känns det ändå som att det är samma kostym och det är jävligt bra, det tycker jag vi har lyckats med.
Johannes tillägger att gruppens musikaliska utveckling kan tillskrivas mognaden som kommer med åren. När man var yngre var det svårare att ta till sig kritik; "så här ska den låten vara annars skiter vi i den", var en tanke som exempelvis kunde komma upp ofta förr i tiden. Man kunde bli blind för eventuella brister i de egna kompositionerna och därför är det mycket viktigt att lyssna på andras tycken och tankar, anser han.
" Sedan att refrängerna har blivit lite mer catchy och så beror på att produktionen är lite annorlunda än tidigare, fortsätter Yxan. Nu sjunger ju jag till exempel lite mer refränger och det ger ju en annan fokus, när det kommer en annan röst än vad det skulle ha gjort ifall bara Niklas (Stålvind, sång och gitarr) hade sjungit.
Ett kraftfullt och representativt omslag
Något som har kommit att bli lite av ett kännetecken för WOLF är de för musiken stilrena och skräddarsydda skivomslagen. Konstnären som står för det som pryder "Ravenous" är precis som på de flesta andra ulvutgåvorna Thomas Holm, en man vilken som bekant tidigare även har skapat konvolut åt bland andra MERCYFUL FATE och KING DIAMOND. Jag ber Johannes redogöra lite för målningens bakgrund:
" Grejen är den att ravenous, det betyder ju att man är utsvulten och blir helt tokig. Vi bara gav den idén till Thomas och bad honom rita efter den. Jag tror vi skickade någon låt till honom också och så var detta det första han ritade. Han gjorde faktiskt två omslag, men det är alltså det första som användes. På omslaget till "The Black Flame" hände liksom ingenting, även om det också är snyggt som fan, jag älskar det. Men vi ville alltså testa något nytt, så vi sa "vi vill ha lite liv i bilden och blod är ju aldrig fel" och på den vägen är det. Vad omslaget föreställer? Tja, det är tre monster som festar på ett byte helt enkelt, avslutar strängbändaren historien bakom gruppens hittills råaste förpackning.
Skivans titel visar sig å sin sida inte bara ha använts på grund av att det formligen osar av hårdrock av den utan innehar även en slags symbolisk mening för WOLFs revanschlust.
" Ja, vi är jävligt, jävligt hungriga nu, vi vill ut och lira mer än vad vi kunde göra på förra plattan, till exempel. Vi vill nå ända ut och tänker oss inte för så som vi kanske gjorde på "The Black Flame", utan nu kör vi bara och tar en sak i taget när vi kommer dit. Är det någon bro som inte är hel så får vi väl försöka fixa den istället för att vända och gå tillbaks.
Allt för konsten?
Förstaspåret på "The Black Flame", "I Will Kill Again" förärades med en musikvideo och föll dess skräckfilmsinramning en i smaken gör man klokt i att även slänga ett getöga på det nya filmklippet, vilket skapades för färska "Voodoo". Johannes minns tillbaka på tiden för inspelningen:
" Vi var nere och spelade Metal Forces (en endagsfestival vilken tog plats 29/11 förra året, förf. anm.) i Tyskland och så landade vi typ elva på kvällen, sov fyra timmar i Västerås och sedan stack vi till Arlanda och flög till Umeå fyra-fem timmar efter det. Vi var bra jävla trötta när vi kom upp där och började rodda i det här. Men man vaknade ju till liv när det började hända grejer, när man väntade på sin tur att spela och så, det är ju alltid spännande och roligt. Sen hyrde vi in en massa spindlar, kackerlackor, ormar och voodooungar med blod och spikar och grejer. Videon går i samma anda som "I Will Kill Again", den här lite mörka stilen. Det var roligt när Niklas låg nerstoppad i jord med spindlar i ansiktet och kackerlackor i munnen.
Var det roligt för honom, då?
" Nej, ha ha ha! Två timmar innan flyget skulle gå hem så satt han i en balja och försökte skölja av sig en blandning av honung, karamellfärg och vatten, berättar herr Losbäck och intygar därmed det gamla talesättet att man ibland måste lida för konstens skull.
Vidare påpekar mitt intervjuobjekt att han är riktigt nöjd med "Voodoo" som låt och att den egentligen inte handlar om den där stereotypa, ockulta synen på nämnda religion även om promovideon har just den tonen. Istället har lyriken sin grund i ett tillfälle då Niklas hamnade på en Internetsida där man kan köpa olika voodootrollformler vilka påstås kunna skänka diverse positiva effekter till användaren.
" Det är liksom, "du behöver inte oroa dig, köp en voodoospell av oss för 25 dollar" men grejen är den att du blir av med 25 dollar istället. Ska du syssla med voodoo så får du fan göra det på riktigt och åka till Tahiti, menar Johannes. Jag tycker Nicke verkligen lyckades bra med att landa fingret på spiken i den texten.
Vi fortsätter att snacka lite om ämnet låttexter och Johannes vill göra gällande att bandet ständigt är ute efter att förtälja spökhistorier och det alltid med en seriös framtoning. Ofta hämtar man inspiration från verkligheten " för att ta några exempel från nya "Ravenous" så är "Mr Twisted" en referens från Niklas håll till en person som "det inte har gått så bra för", "Curse You Salem" behandlar föga förvånande den ökända häxjakten på nämnda ort och "Hail Caesar" sätter givetvis den kände romerske kejsaren i centrum.
" Han var väldigt excentrisk, en diktator som ville sitt folk väl, fast det blev så fel, konstaterar sexsträngsmusikern när den sistnämnda titeln kommer på tal. Han var ju fruktansvärt tyrannisk samtidigt som han trodde att han gjorde rätt hela tiden. Men egentligen handlar ju texten om Gudsåskådning överhuvudtaget, att en diktator, en gud eller liknande tittar ner på de små människorna och styr dem.
Roy gör entré i varghålan
Johannes nämner att den soundmässiga förändringen som kan skönjas på "Ravenous" är ett resultat av produktionen och bakom spakarna denna gång finner man ingen mindre än Roy Z, mannen som bland annat anses ha gjort underverk för Bruce Dickinsons (IRON MAIDEN) solokarriär och är även i övrigt tungt meriterad. Hur kom då svenskarna i kontakt med denne fantom?
" Det var han som kom i kontakt med oss, det var det som var så roligt, börjar gitarristen. Jag fick ett mail när jag satt på MySpace där det stod "Who's doing your new album, I'd like to get involved." och sen även "P.S. Me and Rob Halford (JUDAS PRIEST) are rocking out to your album.", vilket var kul, he he. Och på den vägen är det, Roy har varit ett fan sedan "Evil Star" och var intresserad av att producera redan på "The Black Flame" fast då hade han fullt upp. Men nu så såg han åter chansen att jobba med oss, så vi flyttade lite på inspelningen eftersom vi också ville jobba med honom. Det roliga var ju också att vi inte kunde erbjuda honom flera miljoner, jag vet inte vad han brukar få när han jobbar med PRIEST eller Dickinson, men det lär ju vara mer än han fick när han jobbade med oss. Han sa "jag gör detta för att jag gillar er" och om inte annat så har man med sig det här hela livet, att man har jobbat med Roy Z. Han hade ju hört demolåtarna hela tiden längs vägen och ville ha en veckas pre-productionrep, så han repade med oss en vecka innan själva inspelningen startade. Så där lärde vi oss jävligt mycket och det bästa är ju att han är ett fan av oss och det finns inget bättre än att lyssna på vad ett WOLF-fan har att säga om våran musik. Och Roy visste att han inte kommer att bli rik på WOLF, men att han kommer att ha jävligt roligt. Och det hade han ju, intygar Johannes.
Spännande samarbete med en idol
Från andra änden av luren kommer även beröm till Roy Z för hans talang som sångproducent och hans förmåga att spontant höra vad som är bra och dåligt i en låt, men det bör påpekas att denne inte är det enda famösa namnet som kan kopplas till WOLF-giv nummer fem. Efter att ha kontaktats av Roy ställde en entusiastisk Mark Boals (ROYAL HUNT, ex-YNGWIE MALMSTEEN m. fl.) upp på att lägga bakgrundssång på "Love at First Bite" (vilken herr Z även var med och skrev), men ett för bandet ännu häftigare gästinhopp är signerat av självaste Hank Shermann (MERCYFUL FATE, FORCE OF EVIL), vilken bidrar med det första gitarrsolot i titelspåret.
" Hank frågade vi över MySpace, WOLF gjorde en cover på "A Dangerous Meeting" (på 2002 års "Black Wings", originalet återfinns på klassikern "Don't Break the Oath från 1984) och sedan spelade vi och FORCE OF EVIL tillsammans och började snacka lite. Han har ju förstått innebörden av vad MERCYFUL FATE betyder för WOLF och tycker vi är bra, helt enkelt. Så jag frågade honom via MySpace vad han skulle ha för att göra ett solo och det var bara några öl. Han skickade en MP3:a med solot, första tagningen, så det var bara att ösa. Jag var jävligt nervös för jag gör ju solot som kommer efter hans. Vi visste inte riktigt var han skulle lägga ett solo, vi hade tre-fyra idéer så vi spelade in det vi hade. Sedan sa Nicke "ok, jag tycker han ska göra ett solo här" och då hade jag lagt mitt solo bakom Hanks. Och jag utbrast bara "Nej! Jag vill inte ha Hank Shermann före mig fattar du väl!". Så ja, det var nervöst, att spela på samma låt som Hank Shermann, det är en ganska schysst känsla, kan jag säga. Det händer inte varje dag, konstaterar Axeman och visst har han rätt.
Skilsmässa från flocken
WOLF har under hela sin levnadstid genomgått en del medlemsbyten, men alltjämt har Niklas och basisten Mikael Goding framstått som vargens två stabila ben. Fram tills sommaren 2007, vill säga, då även Mikael sa tack och adjö. Orsaken ska ha varit att han ansåg att det hade blivit för mycket affärer och för lite musik kring bandet. Jag ber Johannes om en lite mer utförlig rapport rörande omständigheterna för avhoppet.
" Så fort skivbolag och promotors hoppar in så blir det business av det hela, förklarar han. Jag vet precis vad Mikael talar om, men man är ju på olika nivåer. Det blev för mycket business för honom helt enkelt, det var inte lika roligt längre. Han vill ju gärna gå ner till lokalen en tisdag och jamma lite SAXON-låtar medan vi andra kanske skulle ha sagt "men vad fan, vi måste repa inför det, inför det och inför det". Det blev lite för mycket allvar i det och detsamma gällde nog för Tobias (Kellgren, spelade trummor på "The Black Flame") också. Och är man inte beredd att hoppa på detta så" Trots allt, Mikael var ju med i WOLF i elva år, han växte praktiskt taget upp i bandet. Så någonstans längs vägen så ändrade han väl bara sina värderingar.
Hur är bandets relation till honom idag?
" Den är jättebra, vi snackar hela tiden. Han ger oss fortfarande skit för att vi skriver pissdåliga låtar, ha ha ha! Nej för fan, det är lugnt.
Dagens sättning (vilken förutom Niklas och Johannes utgörs av Anders Modd och Richard Holmgren på bas respektive trummor) av WOLF då, ska den ses som stabil?
" Ja, även om någon hoppar av imorgon så är det ju ändå stabilt just nu. Det är jäävligt svårt att vara i vår ålder, ligga på vår nivå och ha ett band rullandes. Säger man nej till fel grej så är man ju rökt, liksom. Vi missade en två månaders turné med TRIVIUM och ANNIHILATOR förrförra året därför att vi inte kunde, det fanns ingen ekonomisk uppbackning. Vi kan ju inte komma tillbaka hem i juli-augusti och inte kunna pröjsa våra vardagliga liv, så vi var tvungna att tacka nej till den och på den vägen är det. Alla band där ute vet att det är en uppförsbacke hela tiden, men den rätas ju ut så fort du står på scen, då spelar ingenting någon roll. Men när du kommer tillbaka till verkligheten så måste du ta hand om alla de där jävla papperna och annan skit och det kan ju vara påfrestandet det med. Men det gäller ju att lägga det på en schysst nivå så man klarar av att göra det hela, menar gitarristen.
Tacka den som tackas bör
Det är sannerligen "a long way to the top", vilket WOLF och de flesta av deras kollegor har fått erfara gång på gång. Detta faktum innebär dock som tur är inte att man som medlem i ett band går miste om chansen att uppleva en hel del kul och spännande saker längs resans gång. En referens till en händelse av det mer nervkittlande slaget som vargstammen var med om under inspelningen av "Ravenous" finns i tacklistan till skivan. Där står nämligen frasen "Thanks to Baal" att läsa, vilken för ett och annat RAINBOW-fan borde föra tankarna till klassikern "Long Live Rock 'n' Roll" (1978) på vars konvolut texten "No Thanks to Baal" ingår. Anledningen till inkluderingen av icketackandet kommer av att nämnda gud ska ha orsakat diverse problem för Ritchie Blackmore & co under inspelningen av LP:n. WOLF har nu då istället valt att faktiskt tacka nämnde Baal och föga förvånande visar sig vissa mystiska incidenter ligga bakom detta drag.
" Vi hade spelat in "Secrets We Keep" och kände "fan alltså, vi får inte riktigt till den här" och plötsligt försvann vissa grejer från inspelningen, berättar Johannes. Basen var borta, så vi spelade in den igen och sedan stack vi och köpte två hårddiskar till och gjorde en backup. Dagen efter när vi kom till studion så var det ingenting där! Så vi spelade in hela låten på nytt och detta hände alltså bara just det här enskilda stycket, vilket var inspelat på precis samma sätt som de andra låtarna. Roy sa "jag vet inte vad jag ska göra, jag tycker detta är läskigt, så vi får vara lite försiktiga med den här låten", vilken hade "King Evil" som arbetsnamn. Men så fick vi då ner låten igen i alla fall och sedan när Roy åkte hem till L.A. och tog med sig allting för att mixa det, så fick vi ett tag efteråt ett mail där det stod "fan pojkar, jag har försökt att reparera "King Evil" nu riktigt länge men jag tror vi får skippa den, jag får inte till den". Och vi sa "visst, går det inte så går det inte" men det var synd eftersom det är en riktigt skön låt, "Secrets We Keep". Lite senare fick vi då ett mail till, där Roy skrev "nu har jag hållit på i tolv timmar och jag tror att jag har fått ordning på den"; han hade alltså hittat grejerna, lagt in dem, lagt ljudnivåerna rätt, gjort en backup och allt sånt där. Så då tänkte vi "ja, då får vi väl ta och tacka Baal då"!
Undertecknad avslutar denna text med att å sin sida tacka WOLF för den lysande "Ravenous", lyckönska gänget inför framtiden och hoppas att en eller annan gud är på deras sida även i fortsättningen. Och ser man på, jag skrev färdigt hela artikeln utan att ha använt mig av det annars så lämpliga talesättet hungrig som en varg"
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
