Sparzanza: Från stenare till metallare
SPARZANZA, ett av Karlstadregionens mest långlivade kultband, har vänt ett bakslag till en dubbel vinst. Att tappa en gitarrist till MUSTASCH har dels placerat det egna bandnamnet i rampljuset som aldrig tillförne, dels taggat de kvarvarande medlemmarna att överträffa sig själva på aktuella "In Voodoo Veritas". Där SPARZANZA dessutom är mer metal och mindre stoner än någonsin. Basisten Johan Carlsson berättar mer.
Av dem som stiftat bekantskap med SPARZANZA, och som till äventyrs varken är hemmahörande i Värmlandsregionen eller inbitna stoner-konnässörer, torde de flesta ha fått upp ögonen för bandet någon gång sedan releasen av deras tredje och närmast föregående album "Banisher of the Light" (2007). Fast som konstellation har SPARZANZA existerat sedan 1996, och de har alltså tidigare släppt " bland mycket annat " två album betitlade "Angels of Vengeance" (2001) och "Into the Sewers" (2003).
Som synes föreligger det en viss kronologisk lucka mellan denna tidigare period av bandets historia och den nu pågående, plus att det alltså är först nu på sistone som SPARZANZA börjat göra sig gällande utanför mer obskyra stonerkretsar. På vad bör vi skylla detta " skivbolagsförsummelser, eller kanske bandmedlemmarnas egen lättja?
" Det är väl lite av både och, konstaterar Johan Carlsson eftertänksamt. De två första plattorna släppte vi på det franska bolaget Water Dragon, och då blev det mycket så att vi bara väntade och väntade på att något skulle hända. Men både distribution och promotion sköttes dåligt, så till slut bestämde vi oss för att ta hand om den biten själva. Då blev det ju till att börja planera, starta ett eget bolag, och det tog tid. Men nu inför senaste plattan har vi skaffat nytt management och nytt bolag, gjort något av en nystart. Så då var det de som fick sköta planerandet, ha ha!
Skiten ska spolas
SPARZANZA " namnet kommer för övrigt från Speranza, en skurk i en actionfilm " bildades lagom för att bli en del av det sena 90-talets tämligen massiva stonervåg, och var i begynnelsen också tämligen bekväma med att inordnas under samma genreepitet.
" På den tiden ja, poängterar basisten påpassligt. Vi startade ju just för att spela KYUSS-musik, och det var i sådana banor vi tänkte fram tills första plattan. Det är ju ett litet öde för oss att vi fått behålla den stämpeln, men nu har vi sådana influenser att man kan kalla oss svängig hårdrock istället. Och någon som hört oss på senare tid kallade oss för "nu metal"
Ja, visst. Eller hur? Eller nej, snarare inte alls. Av någon distpop med rapsång hörs fortfarande inte ett spår i SPARZANZAs musik, metallgudarna vare pris. Men att nya "In Voodoo Veritas" är det mest varierade och musikaliskt vittomfattande verket i gruppens hittillsvarande diskografi, om det är såväl denne reporter som Johan Carlsson överens.
" Och det är absolut medvetet, försäkrar den senare. Vi har varit lite insnöade förut. Ja, inte på "Banisher of the Light", men på de tidigare skivorna. Vi hade inte så bra koll på oss själva, kan man säga, så vi beslöt att jobba med en producent som kan säga åt oss att "detta låter skit" när det behövs.
Och den här gången behövde det sägas ofta då, eller"?
" Ja! Ha ha! Nej, men den här plattan går mycket tillbaka på vårt eget ursprung, gubbrocken och 70-talet. På "Banisher" och nu ville vi ha det hårdare, mer metal. Och så ville vi skala ner, göra soundet lite enklare. Det är då det krävs feedback, det som känns bra att spela låter inte alltid bra i andras öron.
Kvintetten som sprängdes
Nämnde producent och tillförordnad skitdetektor bär namnet Rikard Löfgren och har med "In Voodoo Veritas" rattat sitt tredje SPARZANZA-album i följd. Nämnde Löfgren är tidigare känd som frontman i värmländska goth metal-pionjärerna BAY LAUREL och även death metal-gänget DAWN OF DECAY, sida vid sida med en viss Johan Carlsson. Han omnämns ibland som SPARZANZAs sjätte medlem.
Bandets fem egentliga medlemmar var desamma från 2000 och till och med 2008: Johan Carlsson, sångaren Fredrik Weileby, trummisen Anders "Evil" Åberg samt strängbändande brödraduon Calle och David Johannesson. Sedan dess har alltså den sistnämnde värvats av Ralf Gyllenhammar & co i MUSTASCH " givetvis i sig en tråkig händelseutveckling ur SPARZANZAs synpunkt. Dock ingen chockartad överraskning, enligt basisten.
" Nej, jag blev ju inte precis jättesnopen. David fick först frågan om han ville testa att hänga med dem på turné. Efter det fick han tidigt erbjudandet att gå med dem på heltid, och sa att han behövde fundera på det, men när han väl kom hem bestämde han sig fort.
Seger från underläge
Som detta ägde rum under själva inspelningen av "In Voodoo Veritas" fick man skjuta på releasen, som ursprungligen planerats redan för sommaren 2008. Vilket emellertid visade sig vara en ren fördel ur kvalitativ synvinkel, konstaterar Johan.
" Det var bra att vi spelade in i två omgångar. Först var vi inte överens i vilken riktning vi skulle gå, vi är fem starka viljor och vi drog åt fem olika håll. Men vi spelade in grunderna, och David spelade in sin gitarr så att han skulle bli klar i tid före MUSTASCH-turnén. När han sedan hoppade av blev vi först snopna, men sedan var det som att det gav oss en spark i röven och vi blev ännu mer taggade. Vi ville helt enkelt visa hur bra vi skulle klara oss ändå. Så resten gick jävligt smärtfritt att spela in. Vi tänkte inte på att soundet skulle dra åt det ena eller andra hållet, bara att vi skulle få ihop tio bra låtar.
Resultatet är alltså "In Voodoo Veritas", som mycket riktigt blivit SPARZANZAs mest mångsidiga, spännande och bästa platta hittills. Utan att på minsta sätt framstå som spretigt utgör verket ett eklektiskt pärlband av såväl mer melodiösa som intensivt aggressiva ögonblick. Helt visst en blivande prydnad för skivsamlingen hos fans av såväl VOLBEAT som MUSTASCH, fast det inte är fråga om plagiat utan helt enkelt potential hos en snarlik målgrupp.
" Ja, bekräftar Johan, det märks på nätet att folk jämför oss med de två banden. Lite förvånade över det är vi ju, vi ligger en bit ifrån dem musikaliskt, men visst är det jättebra reklam.
Evil twin?
Basisten namnger förstasingeln "Methadream" samt den hårt simplistiska "Robota" bland sina personliga favoritlåtar på skivan. Särskilda minnen har han emellertid till en viss annan låt, "Black Gemini".
" Samma dag som David hoppade av satt Rikard, Fredrik och Åberg och jobbade på en refräng. Så kom då samtalet från David, och samtidigt som de diskuterade med honom fortsatte de också att diskutera refrängen. Det var alltså den till "Black Gemini", och eftersom David är född i Tvillingarna så blev han alldeles förskräckt när han fick höra den. "Är det där om mig", ha ha!
Att ersätta David visade sig inte speciellt komplicerat. Magnus Eronen, tidigare medlem av SPACE PROBE TAURUS, MOANING WIND samt ett av Johans sidoprojekt CAPRICORN, repades in för releasepartyt fredagen den 13 februari och har sedan dess bekräftats officiellt som ny gitarrist i SPARZANZA. Härnäst bär det ut på vägarna med DIA PSALMA ("Av alla band, men vi ligger på samma bolag och vi släpper plattor samma dag."). Och utan att man på något sätt är ilsk eller bitter mot David Johannesson finns där ändå en vilja att visa denne vad han gått miste om genom att lämna bandet, konstaterar basisten pillemariskt.
" Han nämnde faktiskt för oss att han var nere i södra Sverige för ett tag sedan med MUSTASCH, och då var det ett fan som sa till honom att "det här är bra, men SPARZANZA är bättre", ha ha!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
