Institutionen Mayhem gör kaos av ordning
MAYHEM är tillbaks med en ny platta. "Ordo Ad Chao", som kanske är den mest aggressiva och otillgängliga skapelsen i bandets historia, har precis släppts. Men det har hänt en hel del sedan förra plattan, "Chimera", smekte skivdiskarna för tre år sedan. Den 16:e november 2004 upplystes metalvärlden om att sångaren Maniac inte längre var medlem i bandet och att Attila Csihar, som även våldtog mikrofonen på kultplattan, "De Mysteriiis Dom Sathanas", var tillbaks igen efter tio års mångsysslande på annat håll. Jag ringde upp basisten och den ende kvarvarande originalmedlemmen, Necrobutcher, för att få svar på några av mina spörsmål.
- Det var inget som hände plötsligt. Vi träffade Attila 1999 när vi spelade in "Mediolanum Capta est" i Milano. Jag vet inte hur insatt du är i MAYHEM, men han gästsjöng på den skivan. Och efter det var det prat om att han skulle komma tillbaks till bandet igen, så det har varit en lång process det här.
Attila besökte sedan Necrobutcher (eller Jørn Stubberud som hans mor kallar honom) regelbundet och diskuterade planer.
- Jag såg en tendens hos Maniac och jag visste hur det skulle sluta. Så, när jag tänker tillbaka på det hela borde jag ringt upp Attila 1994 istället för Maniac. Det var en tabbe, men nu har det ju löst sig. Ändå måste jag tillstå att Maniac ska ha 'credit' för de här tio åren som gått. Det var på slutet som det började vackla lite med för mycket fylla och sådant.
Vad har ni för förhållande till Maniac idag?
- Nja, han är ju samma gamla snubbe. Jag hängde inte särskilt mycket med honom själv och därför gör jag det knappast nu. Vi snackar ju när vi möts och vi är inte på något sätt fiender.
Kaos ur ordning
"Ordo Ad Chao" (som är en modifiering av det latinska begreppet 'Ordo ab Chao' " ordning ur kaos) kan inte jämföras med någon föregående platta i bandets katalog. Precis som titeln antyder, så är det en kaotisk skapelse med en konsekvent, grötig produktion som kommer att höja många ögonbryn hos hifi-kidsen.
Vad tycker du själv om plattan?
- Jag tycker den är jävligt grym! Jag tycker den är mycket bättre än "Chimera" (2004), som inte håller måttet enligt mig. Den är inte 'easy listening' på något sätt, men det var heller inte tanken med den.
Hur tror du att folk kommer att reagera på den?
- Som med alla MAYHEM-skivor. Först kommer de inte att förstå den, men ju mer de lyssnar på den och de börjar att höra alla detaljer, så blir den bättre och bättre. Den är en utmaning för lyssnaren, eller hur?
Det kan man lugnt säga. De som tycker att trummor ska mixas med equalizer och att riff ska återkomma fler än en gång i en låt, kommer garanterat att ha svårigheter med att ta sig in i den här skivan.
- Den är uppbyggd med samma principer som klassisk musik. Det är inget traditionellt låtskrivande på den här plattan. Det handlar mer om nyanser än återkommande teman, så den kräver ett antal genomlyssningar. Det blir som vanligt att den blir slaktad i Tyskland, där man inte orkar bli utmanad, utan vill ha allt på fat utan att tänka. De som gillar kvalitet i musiken kommer att gilla den här plattan.
Aggressivitet
"Deathcrush", "De Mysteriis Dom Sathanas", "Wolf's Lair Abyss", "Grand Declaration of War", "Chimera" och "Ordo Ad Chao". Sex plattor (om man bortser ifrån liveplattorna "Live in Leipzig" och "Mediolanum Capta Est") som alla på sitt sätt varit kontroversiella men framför allt oförutsägbara.
- Det är så det ska vara. Varför släppa samma skiva om och om igen? Vi utvecklas ständigt på alla sätt och vi blir äldre. Det enda de här skivorna har gemensamt är aggressiviteten. Vi är inte tillfreds någon av oss. Jag tror man måste lida lite för att skapa bra konst, vare sig det rör sig om bilder eller musik. I alla fall för de som vill gestalta smärta, ilska och sådant. Om man är en nöjd person klarar man inte att få fram budskapet. Ärligheten är viktig hos MAYHEM och det tror jag även att våra fans uppskattar med oss, att vi är fullständigt ärliga. Vi har återigen bevisat att vi fortsätter att utvecklas.
Men det är Blasphemer som skriver all musik?
- Javisst, och han är jävligt stolt över skivan och självklart tar han åt sig äran i intervjuer, vilket är helt i sin ordning. Jag måste tillägga att Blasphemer är flera mil mer musikalisk än jag själv. Det hörs på skivan att han är vass. Du behöver en stor musikalisk hjärna för att sätta ihop en sådan här skiva.
Vad har ni andra för inverkan på musiken?
- Han skriver allting och arrangerar det, så vi andra ändrar inte på mycket. Men det är ju vi som är bandet och det är oerhört viktigt då vi bidrar till helheten, speciellt i livesammanhang. Vi har som motto att det ska vara speciellt att se MAYHEM live. Lite 'magic' så att säga.
Det är nog omöjligt att lyssna på tillexempel, "Illuminate Eliminate", utan att drabbas av halvpsykotiska hjärnspöken. Det finns en hel del material på plattan som skulle fungera riktigt bra till ett minst lika galet bildmaterial.
- Först funderade vi på att göra en video. Sen funderade vi över hur det skulle gå till. Vi ville få tag på en regissör som skulle kunna göra en video utan att vi själva är med i den. Eftersom vi är musiker och inte regissörer, så är det svårt att finna folk som kan det där och befinner sig där vi är, så att säga. Det är jävligt svårt. Det är därför vi producerar alla våra skivor själva, för det är ingen annan som vet hur vi vill att det ska låta.
Kaos på scenen
Den klassiska vers/refräng-känslan är obefintlig och taktbytena och nyanseringarna löser av varandra om vartannat i ett nästan obegripligt musicerande. Att framföra detta på scenen måste vara en utmaning av rang.
- Nej, allt är inövat traditionellt, precis som ett vanligt metalband med trummor, bas, gitarr och sång. Allt är möjligt att genomföra live.
MAYHEM ska turnera flitigt i år. Förutom ett antal stora festivaler i Europa, så väntar även USA, Sydamerika och Australien på den norska veteranplutonen. Men de får lov att anpassa sig efter DIMMU BORGIRs schema.
- Hellhammer (trummor) spelar ju med dem också numer. Det blir jävligt svårt att planera in en fullständig turné då, så vi kommer att hoppa på X-mass-festivalen och köra europavändan med dem.
Som många kanske känner till så spelade Hellhammer trummor på DIMMU BORGIRs två senaste alster, "Stormblåst MMV" och "In Sorte Diaboli", varav den senaste typiskt nog släpps i samma månad som MAYHEMs nya platta.
- Ja, det är ju så jävla typiskt. DIMMU BORGIR är så mycket större än oss så vi har valt att kliva åt sidan. Vi tar helt enkelt svängar emellan deras speldatum. Det spelar inte så stor roll för oss. När vi släpper en ny skiva så vill vi på världsturné och om den tar 3 år, great!, då får den göra det. Det är rätt skönt att ha lite ledig tid emellanåt faktiskt. Och 'njuuuta', säger han med en överdriven svensk brytning.
Så Hellhammer är fast medlem i DIMMU BORGIR nu?
- Nej, jag tror inte det. Men det ser ju ut som det. Först skulle han bara spela på skivan och det var det som var officiellt. Sedan blev han med i alla videos och nu ska han ut och turnera med dem, så han är ju praktiskt taget medlem.
Så det blir en prioriteringsfråga för honom?
- Nej. MAYHEM är en institution. Man flyttar inte på oss. Och det är själva basen för Hellhammer " det är trots allt här ifrån han kommer.
'Brutal music'
MAYHEM ses som kungarna av norsk black metal. Gitarristen Euronymous (som knivskars till döds i augusti 1993 av Varg Vikernes, från enmansbandet BURZUM) var en stark profil i scenen och stod för majoriteten av intervju- samt pressarbetet i bandet. Han var alltid noga med att poängtera vilken genre bandet huserade i och vilka ramar man skulle hålla sig inom. Men om man idag ser på bandets katalog med nyktra ögon, så skönjer man knappast ett puritanskt, musikaliskt tänk.
- Det är lustigt att du säger det. Jag personligen har aldrig sett oss som ett black metal-band. När vi startade bandet lyssnade vi på allt möjligt, som rock, punk och Wagner, etcetera. Allt som var rått helt enkelt. Sen kom vi självfallet över ett band som hette VENOM och de lirade "black metal". På den tiden kallade vi vår musik för 'brutal music' och gör fortfarande det. Jag har aldrig kallat vår musik för black metal. Under åren har folk sedan stoppat oss i black metal-facket och det förknippar jag med de symfoniska banden, och dem har vi ingenting med att göra. Det var kanske något vi höll på med lite vagt under "Mysteriis dom Sathanas"-tiden, men vi har inte fortsatt i det spåret. Det har emellertid andra gjort och lagt till lite syntar och keyboards. Och det är mer eller mindre det som är black metal idag. Om våra fans finner våra skivor under den kategorin i en skivaffär, så är det ok. Det är mer logiskt än att vi skulle ligga i rockhyllan.
Corpsepaint var även det en gemensam nämnare hos de flesta banden i genren på den tiden, något som även lever kvar idag.
- Det var Dead (Per Yngve Olin, den svenske vokalisten som tragiskt tog sitt liv 1991) som började med det, för han ville se död ut och ge intrycket av att han var i ett förruttningsstadium. Sedan började andra band använda det i en stil som snarare gick ut på att se rolig ut, som Gene Simmons i KISS. Så 'Mysteriis-soundet' och corpsepainten är det vi blivit kända för, vilket inte är vi egentligen, skrattar han.
- Vi är det mest missförstådda bandet i världen!
Destruktivitet och äkthet
Det finns knappast något band med en mer turbulent historia som detta norska gäng. Rent praktiskt sett är det svårt att tro att många band skulle kunna fortgå efter ett mord, ett självmord och i en bransch där stålar är en bonus snarare än en självklarhet.
Hur kan MAYHEM vara ett aktivt band anno 2007?
- Jag har ett jävligt enkelt svar på den frågan. Så länge musiken är äkta så hör folk det och då blir det speciellt. Vi är ett aggressivt och destruktivt band och medlemmarna i bandet är aggressiva, destruktiva och 'out of control'. Vi är helt enkelt sanna mot oss själva och det vet våra fans.
Hur länge tror du att ni kommer att fortsätta?
- Varje gång vi släpper en ny platta så ser jag aldrig mer än tre år framåt. Först och främst ska turnén genomföras, sedan startar vi med det nya projektet. Efter några år blir man svulten på att göra något nytt. Det ska hinna mogna och man ska ha tid att tänka på det länge. Vi går inte in i replokalen och gör nya grejer. Sådant höll vi på med på 80-talet och det fungerar inte så längre. Det är mer matematik nu.
Mayhem vs. Sverige
Det har varit svårt för MAYHEM att slå igenom i Sverige. De har aldrig tyckt att det varit speciellt trevligt att lira här på grund av en, i deras tycke, "jävligt oengagerad publik". Necrobutcher tror att det beror på att den svenska publiken är bortskämd med för många spelningar " något han även upptäckt på hemmaplan i Norge.
- Vändpunkten kom när vi spelade på Gates of Metal-festivalen för ett halvår sedan. Då kände vi att vi äntligen hade 'breakat' i Sverige. Det var skönt som fan. Det var totalpackat hus och alla var inne i hela grejen. Det var nog den bästa publiken vi haft någonsin! Att det skulle ske i Sverige var helt verklighetsfrånvänt för oss. Vi hade ett sådant dåligt förhållande till den svenska publiken att vi tidigare förkortade vår setlist och bara spelade låtar som vi trodde att publiken inte skulle gilla, i ren djävulskap. Så när vi står och spelar låtar som vi inte tror att fansen vill ha, så blir det succé. Det var jävligt märkligt!, säger han och brister ut i en skrattsalva.
Först ska bandet ut på världsturné och då får Skandinavien vänta till sist. Troligen kommer bandet att besöka Sverige igen tidigast nästa år och då står, förutom Göteborg och Stockholm, Malmö och Umeå på bandets önskelista. Det återstår att se om spelningarna denna gång genererar lika många kontroverser i svensk massmedia som senast, då både Aftonbladet och Expressen tillsammans med jordbruksverket hade invändningar på bandets grisrekvisita.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
