Udo Dirkschneider är tidlös
U.D.O. släpper sitt elfte album sedan starten för 20 år sedan. Men grundaren och sångaren och mannen som givit gruppen sitt namn " Udo Dirkschneider " kommer alltid att få leva med arvet från sitt första band ACCEPT hur många plattor U.D.O. än släpper. Något han trots allt inte verkar ha några större problem med.
Nyligen slog det mig att sedan senvintern 2006 fram till idag har grupper som IRON MAIDEN, DORO, W.A.S.P. och SAXON bara för att nämna några släppt utmärkta plattor. Kanske lite anmärkningsvärt eftersom nämnda band varit stora i branschen sedan tidigt 80-tal. Udo Dirkschneider var i allra högsta grad en del av denna generation hårdrocksband. Och han har en teori om varför så många av de stora banden från förr fortfarande finns kvar och är vitala band.
- Det är för att musiken vi gör är tidlös. Den här generationen har gjort och gör metal av hög kvalité. Det tror jag är de främsta orsakerna till att vi är kvar på scenen. De senaste åren har jag noterat att vi får alltfler yngre fans i publiken. På en del konserter ser man tre generationer fans vilket är intressant och mycket fascinerande.
- Jag vet inte hur många av de band som finns idag som kommer att finnas kvar om 15 år. Problemet med dagens hårdrocksscen tror jag främst är att det är för många band som skivbolagen satsar på precis som om de skulle vara riktigt stora. Men i längden håller inte det. Skivbolagen skriver kontrakt med nästan alla band idag vilket resulterar i att varje band får en mindre budget att röra sig med och då blir det svårt att hålla hög kvalité.
Det går inte att prata med Udo Dirkschneider utan att beröra ämnet ACCEPT. Bandet som han startade redan 1971 och som var en del av den stora hårdrocksvågen på 80-talet tillsammans med andra tyska band som SCORPIONS och WARLOCK. Först är jag lite försiktig när jag närmar mig ämnet eftersom jag tror att han skulle vara hjärtligt trött på att prata om sitt gamla band istället för om den nya skivan med U.D.O. Men så visar sig inte vara fallet. Istället så talar han sig varm om den tillfälliga återförening som bandet gjorde 2005 men klargör också tydligt att det rörde sig om en tillfällig återförening. Det gjordes aldrig planer för någon ny skiva eller liknande utan endast ett antal spelningar för att medlemmarna fick det att passa med sina andra åtaganden just då. Trots att ämnet alltid tas upp så har inte ACCEPT blivit en ond vålnad från förr för Udo.
- Hela grejen med att vi återförenades 2005 handlade om att möjligheten fanns eftersom U.D.O. hade ett planerat uppehåll i verksamheten. Tanken med återföreningen hade funnits i planeringen sedan två eller tre år tillbaka. Det var väldigt roligt att göra det både för oss och för fansen. Men det är klart att när en sådan här återförening sker så börjar ju pratet alltid gå om att det ska spelas in en ny skiva med bandet och en massa andra rykten vilka naturligtvis är skitsnack. Det handlade endast om de spelningar vi gjorde och ingenting annat. Punkt slut. - Någon permanent återförening av ACCEPT kommer aldrig att ske. Folk måste förstå att man faktiskt kan göra en sådan här sak bara för att det är kul och inget annat.
Har du någonsin känt att arvet efter ACCEPT har varit ett hinder för dig som artist?
- Det var nog lite så i början men inte nu längre. ACCEPT har en stor plats i hårdrockens historia. Vi var väldigt populära och det händer ju än idag att folk jag möter vill prata om bandet. Jag har absolut inga problem med det. Det var ju faktiskt jag som startade ACCEPT 1971 och det är en del av mitt liv. Så jag har inga problem att prata om någonting som ligger mig så varmt om hjärtat. ACCEPT är ingen ond gammal ande som spökar för mig. Absolut inte!
U.D.O. knappast ett soloprojekt
Att U.D.O. någonsin skulle ha varit ett soloprojekt avfärdar Udo med ett skratt även om han medger att det är så på ett sätt. Men bandet har nu haft samma sättning i nio år och det finns en påtaglig bandkänsla menar han. Det gäller allt från hur man skriver låtar till slut om bandets förehavanden i stort. Men att det naturligtvis är Udo Dirkschneider själv som har sista ordet är nog ett rimligt antagande.
- Självklart är det så på ett plan att det är mitt band. Namnet indikerar väl det om inte annat, skrattar han gott. Men vi är ett band med den sortens demokrati som finns i ett band. Jag har aldrig haft ambitionen att U.D.O. ska vara ett soloprojekt utan ett band. På det senaste albumet så har alla bidragit till låtskrivandet på ett eller annat sätt, om inte med själva skrivandet så med arrangemang och så vidare. Vi har ju haft samma sättning i nio år och under nio år så lär man känna varandra som just ett band.
Försöker ni någonsin skriva låtar för att få till en hit lika stor som till exempel "Balls to the Wall"?
- Under tiden i ACCEPT så försökte vi hela tiden skriva låtar som skulle slå på listor och spelas i radio. Men nu har jag insett att det inte är någon idé att göra det eftersom radiostationer oftast inte är intresserade av att spela metal på det sättet. Men ibland så blir man överraskad som när vi släppte "24/7" från förra plattan "Mission X" som faktiskt tog sig in på den tyska singellistan. Det var en glad och oväntad överraskning men det är inte så att vi skriver låtar med potentiella listframgångar i åtanke.
Ny teknik
Värt att notera med det nu aktuella albumet "Mastercutor" är att det är första gången enligt Udo som han använt sig av modern inspelningsteknik. Rullbandspelare har ersatts av ProTools. Något som hörs på materialet enligt Udo.
- Vi ville få till ett modernare och aggressivare sound så därför använde vi oss av den digitala tekniken för första gången i U.D.O.:s historia. Förut har vi spelat in analogt men den här gången ville vi testa den digitala metoden och vi försökte oss på lite nya arrangemang i låtarna. Resultatet blev en lite annorlunda skiva med U.D.O. med ett fräscht och framför allt hårdare sound. Vi lät gitarrerna ligga längre fram i mixen vilket fick plattan att låta tyngre än föregångaren.
- Låtskrivarprocessen brukar se ut så att det är jag som skriver refränger och så. Texten kommer alltid först i våra låtar sen skriver vi musiken kring dessa. Det är som sagt ett band vi pratar om och på det här sättet arbetar vi. Kanske är det lite annorlunda jämfört med andra band som skriver musiken först men det här sättet har funkat bra för oss.
Du har ju varit i Sverige relativt nyligen då du spelade med ett all star-band på Sweden Rock Kick Off med bland annat Oscar Dronjak (HAMMERFALL), Mia Coldheart (CRICIFIED BARBARA), Ian Haugland (EUROPE) med fler. Hur kommer det sig att detta blev av?
- Det var jätteroligt. Arrangörerna frågade om jag kunde tänka mig sjunga i det här bandet och efter att ha pratat med de övriga så bestämde vi oss för att köra några covers på bland annat JUDAS PRIEST, ALICE COOPER samt ett par ACCEPT-låtar naturligtvis. Alla hade gjort sin hemläxa så vi repade bara en gång dagen innan i två timmar och sen körde vi, skrattar Udo. Det var som sagt en rolig grej att göra. Vi hade hur kul som helst på scen.
Skivinspelning nödvändigt ont
Några pensionsplaner har Udo ännu inte satt i verket. Tvärtom tycker han att det är minst lika roligt idag som det var under glansperioden på 80-talet.
- Jag kommer att fortsätta att spela heavy metal så länge som det är roligt. När det gäller att uppfylla drömmar och mål som musiker så har jag gjort det med ACCEPT och U.D.O. för länge sedan. Men så länge det är roligt så fortsätter jag. Om det är tio eller femton år till det vet jag inte. Bara kroppen och hälsan håller så är det inga problem.
- För mig är det lika kul idag som för 20 år sedan. Därvidlag har ingenting förändrats faktiskt. Att sjunga i ett heavy metalband är lika beroendeframkallande som att använda droger. Jag behöver det för att fungera. Och jag har aldrig haft några problem med rösten eller så som fått mig att fundera på att sluta. Jag vet att många sångare har fått sluta på grund av att rösten inte hållit när de blivit äldre men jag har nog aldrig ens behöv ställa in en enda spelning just på grund av rösten.
Turnerandet ligger fortfarande Udo mest varmt om hjärtat. Han har turnerat konstant sedan början av sin karriär. Den här gången börjar det under sommaren med ett stort antal festivalspelningar bland annat på Sweden Rock Festival i början på juni. Sedan bär det av på en egen världsturné. Både festivalspelningarna och den egna turnén har sina fördelar menar Udo.
- På festivalerna är det ju mer fester med andra band och så. Men på vår egen turné så kan vi skapa mer eget med scenproduktionen och vara mer kreativa. På festivalerna är vi ju mer inriktade på att spela klassiska låtar men på våra egna spelningar så kan vi bredda låtvalet en aning. Det är lika kul att göra båda tycker jag.
Turnerar du lika mycket idag som förr?
- Det har faktiskt blivit allt mer. Fler och fler länder visar intresse bland annat USA återigen vilket innebär att vi kommer att åka dit i höst. Dessutom kommer fler och fler nya länder som vi aldrig varit i upp på listan. Bland annat har vi fått förfrågningar från Kina och länder i Sydamerika. Dessutom kommer det att bli många spelningar i Ryssland och Ukraina. Så det blir mer och mer. Men det är bara kul att kunna åka runt hela jorden och spela.
- Jag är inte den typen av person som gillar att spendera för mycket tid i studion utan turnén är den roliga biten i det hela. Att spela in skivor är egentligen bara en ursäkt för att få åka ut på vägarna igen. Ett nödvändigt ont avslutar Udo Dirkschneider med ett hjärtligt skratt.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
