The Haunted - lite känslosammare
THE HAUNTED är tillbaka med en ny skiva som uppföljare till 2004 års "rEVOLVEr". Men den som förväntat sig ännu en thrashattack rakt i ansiktet misstar sig. Grovt. För "The Dead Eye" är på många sätt en annorlunda platta för att komma från THE HAUNTED. Det är inte längre full fart framåt utan istället har bandet valt att hitta en mer varierad ljudbild utan att för den del kompromissa en millimeter på hårdhetsgraden.
Det har visat sig långt innan skivan ens kommit ut i handeln att "The Dead Eye" är en provocerande skiva. I alla fall för många av bandets tidigare fans. Tonläget på olika forum på Internet, inte minst THE HAUNTEDs eget, har varit ganska uppskruvat. Inte minst efter att Peter Dolving själv gjorde ett inlägg på det officiella forumet där han bland annat sade följande: "Obviously you're entitled to hate it. I say nothing else, BUT when you talk about OUR music as if you hold THE BOOK of METAL LAW in yer hand you crack me up, and make me a little sad. What the fuck? It's music, it subjective, if you don't like it you don't, but please... The Dead Eye is The Haunted, and some of you kids commenting that it's not ... Get the fuck outta here. We made this record, we love, and we feel proud as fuck about it. We want it to sound like it does, we wrote the songs and recorded them in the tempos we did ON FUCKING PURPOSE, there is no failure involved, we succeeded in making the album we set out to do, so basically if you don't like it - you don't like it. There no beating around the bush with that. We don't make music to satisfy you. We make music to satisfy US, and if you enjoy that as much as we do we are delighted, if not... We couldn't give a rats ass."
Sedan dess har många blivit upprörda över Peter Dolving och hans åsikter. Inte minst eftersom nyhetssidan Blabbermouth nästan ordagrant citerat många av Peters inlägg från hans Myspace-sida (www.myspace.com/dolving). Kommentarerna har inte varit nådiga och Peter tog till en början ganska illa vid sig.
- Folk hatar mig ju. De vill slå ihjäl mig eftersom jag verkar vara Satan själv. Det är ju helt hysterisk roligt. Att man kan göra sådant med musik är ju jävligt maxat alltså. Man frågar sig om folk är så jävla ignoranta? Ja det kanske de är men då får de väl vara det då.
Är det för att hårdrockare är trångsynta puritaner?
- Nej jag tror absolut inte att de är trångsynta puritaner. Jag tror att hårdrockare är öppensinnade och nyfikna människor. Men så finns det ju alltid tröga idioter som kläcker ur sig saker på ett sätt som mer eller mindre kommer från stenåldern eftersom de tycker att det var bättre förr då man kunde slå folk i huvudet för att få det man ville.
Men varför tror du att folk blivit så besvikna? Är det för att de förväntat sig en machohård thrashplatta och inte en James-Hetfield-tycka-synd-om-mig-själv-platta?
- Nja nu är det ju ingen tycka synd om mig-platta, protesterar Peter. Jag vet faktiskt inte vad folk hade förväntat sig. De fans som vi känner via vårat forum på hemsidan och så får vi ju jättestark positiv respons från. Och det säger mer om hårdrockare egentligen som nyfikna musiklyssnare. Alla tycker kanske inte om det men de förstår det.
Tar illa vid sig
Du tar inte illa vid dig av alla negativa reaktioner då?
- Till viss del. I början så satte jag mig och läste en massa kommentarer eftersom jag är van med att ha en öppen kontakt med våra fans. Sen finns det ju de här tröga människorna som går in på vårat forum och kläcker ur sig dumheter. Sen gjorde jag ju misstaget att gå in och läsa kommentarerna på Blabbermouth och det gör jag ju aldrig om. För det tog ja initialt väldigt illa vid mig av när jag läste. Det tror jag vilken människa som helst med en normalt fungerande känslomaskin skulle göra. De använde en hel del väldigt starka ord. Så det är klart att jag tog illa vid mig. Jag är ju människa för fan.
Men läser man din blogg och om man har följt dig under din karriär så har du ju lämnat ut dig själv rätt mycket och gjort dig till en lätt måltavla.
- Ja men då får det väl vara så då. Om de väljer att läsa det jag skriver och det stör dem så är det ju deras problem. Det som är mest intressant i allt det här är att så många tycker att det är provocerande när någon visar att han är människa. Det är jävligt spännande, att det är så provokativt att visa att man har ett hjärta i kroppen. Det säger mig att det finns en jävla massa riktigt riktigt störda unga människor.
Musik för bandets skull
Peter hävdar envist att THE HAUNTED egentligen enbart har ett enda syfte och det är att förverkliga bandets egna musikaliska visioner och ingen annans. Och därför låter han märkbart irriterad när fansens ilska över den inriktning som bandet tagit på "The Dead Eye" kommer på tal. Lite motsägelsefullt så uttrycker han förvåning över hur så många kan ha så starka åsikter om en så simpel sak som musik. I andra andetaget så pratar han om sitt musikaliska skapande som något av det viktigaste i hans liv.
- Vi var och är jävligt stolta över den här plattan. Och jag tror att våra riktiga fans ser de linjer och vägar som finns mellan den första plattan via alla andra skivor fram till den här. För oss är det självklart att den här plattan kommer från de tidigare THE HAUNTED-plattorna och ända tillbaka till grupper som AT THE GATES, MARY BEATS JANE och till och med SÈANCE. Allting finns där. Kanske har vi renodlat musiken och fått det mer dynamiskt och låtorienterat.
När man lyssnar på plattan, läser texterna och ser låttitlarna så får man onekligen känslan av att det hänger ihop på något sätt. Det är svårt att bara lyssna på en låt.
- Ja men det gör ju det. Det är ett stycke musik. Man vill hela tiden lyssna på en låt till. Det kanske låter fånigt när jag säger det men jag tycker att det är så bra. Det är en sorts känslomässig samhörighet mellan låtarna. Jag kan inte vara mer detaljerad än så. Det är en känslomässig uppgörelse mellan saker på många nivåer.
- Det är ju fruktansvärt personliga texter. Och ibland har jag kanske tagit det för långt. Men när man gör det så kommer man nästan utanför sig själv så att det blir mer allmängiltigt. Konstärligt så kändes det som någonting som jag var tvungen att göra.
Ärlighet verkar vara väldigt viktigt för dig?
- Ja men helvete. Konstnärlig ärlighet"alltså det görs så jävla mycket musik som i mitt tycke görs av helt fel orsaker. Musik är ju inte bara en handelsvara. Förvisso får man betalt för det. För det får man. Det är ju ett hantverk. Men att stå som ett jävla dansband och harva med ett falskt grin på läpparna då är man ju en jävla sol och vårare, en hora, som står där och tar betalt för att gå igenom en sorts rutin. Det är en självförnedrande konstruktion. Och jag vill inte det. Jag vill göra musik som jag känner tillräckligt starkt och djupt i mig att det verkligen kommer inifrån så att jag med gott mod kan kräkas ur mig det, smeka ur mig det eller mangla ur mig det gång efter gång efter gång efter gång utan att skämmas.
Var hittar du egentligen energin för allt ditt skapande?
- Det vet jag inte. Musik har gett mig livet. Musik har gett mig en röst. Musik har gett mig en plats i världen. Jag kommer inte från en bakgrund som har haft de sakerna. Därför har musiken varit gränslöst viktig för mig. När jag började med musiken så var det ett sätt för mig att känna saker utan att någon annan kunde komma åt mig. Det var en plats där jag kunde agera ut mina känslor utan att bli utskickad för spöstraff.
- Och allteftersom jag spelat har jag fått brev av folk som berättat att det har betytt så mycket för dem, att de hade varit döda utan min musik. Jag har fått vänner i Sarajevo som under kriget gick och lyssnade på MARY BEATS JANE när de gick och grävde massgravar därför att det var det enda som fick dem att kunna hålla ihop sin verklighet. Kalla det ett kall eller vad du vill men det här är min väg att gå.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
