Dream Evil - ett nytt kapitel i boken om heavy metal
Med drakar och stål, kedjor, läder och blytung metall reste sig DREAM EVIL ur askorna från den uråldriga elden som ligger till grund för den musikstil vi alla älskar. Fyra år efter 2002 års debut "Dragonslayer" är de tillbaka och trots medlemsbyten och bortfall ur leden är budskapet detsamma: Låtom oss alla stå - United!
DREAM EVIL hade sannerligen inte en avundsvärd uppgift framför sig när de satte sig ned för att skriva uppföljaren till 2004 års oerhört populära "The Book of Heavy Metal". Men två år senare är det nu dags för bandets fjärde album. Den sextonde oktober släpptes "United". Jag har tagit mig ett snack med Fredrik Nordström, gitarrist såväl som producent.
När Fredrik ringer upp mig sent en tisdagskväll möts jag av en trevlig och gladlynt göteborgare, en man som brinner för sin musik och som har mycket kvar att ge.
Jag är naturligtvis nyfiken på hur allt står till i DREAM EVIL-lägret för nuvarande och huruvida de känner någon press inför uppgiften att följa upp det senaste släppet.
" "The Book of Heavy Metal" var ju enligt många en så jäkla bra platta, och det kändes som en snudd på omöjlig uppgift att följa upp den så det var bara att slappna av och göra vad som kom. Det känns faktiskt som att vi gått tillbaka lite till soundet från första plattan, "Dragonslayer".
Naturligt medlemsbyte
För de uppmärksamma är det kanske ingen nyhet att DREAM EVIL genomgått en del medlemsbyten de senaste åren. Efter förra skivan tappade de gitarristen Gus G som huserade i Grekland och ville satsa på sitt FIREWIND, och nu senast trumslagaren Snowy Shaw. Gus G har ersatts av Mark Black medan Snowys plats fyllts av Pat Power. Men Fredrik försäkrar att avhoppen inte berodde på något ont blod mellan de båda parterna och säger sig vara nöjd med ersättarna och den banddynamik de förmedlar.
" När vi spelade in "The Book of Heavy Metal" så visste vi att Gus skulle sluta och Mark har nu varit med i bandet i två års tid och kan knappast räknas som ny vid det här laget. Han var med på turnén efter förra skivan i Europa och Japan så han har en given plats i bandet numera.
Relationen med Gus är fortfarande fin och Fredrik säger sig ha känslan av att Gus äntligen har hittat hem. När det gäller Pat så har han jobbat med Fredrik i studion och alltid varit med på något hörn, kommit på låttitlar och grejat. Han ligger bland annat bakom en nu klassisk titel som "The Sledge".
" Det var med Pat jag pratade när det gällde att starta upp DREAM EVIL från första början så det kändes helt naturligt att det blev just han som fick platsen och Snowy tyckte dessutom själv att det var en finfin idé.
Visst fick de ansökningar från vida och brett, från mer eller mindre kända band, men de kände att de hellre ville ha en trummis som bodde nära och därmed kunde göra arbetet lättare. Problemet med att ha en medlem som bor annorstädes hade de stött på med Gus och detta var inget någon i bandet var sugen på igen, Pat bor till och med granne med Fredrik och detta borde onekligen förenkla samarbetet.
" Överlag känns bandet mer homogent, alla i bandet har familjer och barn. Gus var ju så pass ung och ivrig, han hade behovet av att komma ut och turnera och brydde sig inte om att det stod 30 personer i publiken och spelningen var på en fritidsgård i Tyskland men nu får han göra den grejen. Nu känns det som att alla arbetar på samma plan.
De nya medlemmarna i DREAM EVIL använder sig av artistnamn och Fredrik lekte själv med tanken på att anlägga ett dylikt.
" Ja, säger han och skrattar, Jag funderade på Rikki Rainbow bland annat men kom väl fram till att det var lite sent nu att börja kalla sig det efter fyra skivor.
Han säger sig vara väldigt mån om att bandet förblir ett demokratiskt sådant, att alla får möjligheten att bidra till låtskrivandet, så långe det faller inom mallen för vad de vill åstadkomma.
Schlager metal?
På nya skivan inkluderar DREAM EVIL ett någorlunda oväntat låtval, covern av "My Number One" som Helena Paparizou tävlade med i 2005 års Eurovisions Festival. Det visar sig att det är Snowy som ligger bakom denna udda coveridé och det är också han som ligger bakom såväl trummor som gitarr på den. Denne hade suttit hemma och riffat på gitarren varefter han insett att riffet han spelade inte var något klassiskt metal-riff utan närmare schlager.
" Ja, jag var tveksam till låten till en början men numera gillar jag den skarpt.
Att den är bättre än originalet råder det ingen tvekan om och den spelas faktiskt redan nu på rockkubbarna och till och med på radion nere i Grekland. Enligt herr Nordström så måste man göra något eget med låtarna om man skall göra covers så det var antingen det eller en dansbandsversion av någon hårdrockslåt.
" Det finns faktiskt fler hårdrocksdoftande låtar inom schlagern, menar Fredrik. Nanne Grönwall har gjort flera och den som HAMMERFALL gjorde med Roger Pontare, "När vindarna viskar mitt namn".
"Det ska vara kul", det verkar vara DREAM EVILs mer eller mindre officiella slogan. Så här beskriver Fredrik idén med bandet: 1. Att det var folk som var så bra att de inte hade problem med att spela enkla saker 2. Att det ska vara skoj, för det är ju därför man börjar med musik. Det skall inte bli för pretentiöst. Någon som inte tycker att det låter som en härlig inställning?
Konceptet trogen
På frågan om huruvida han någonsin vill göra något annat med bandet eller känner att han har något behov av att utveckla det i någon annan riktning svarar Fredrik ett bestämt Nej. Det här är vad de vill göra och om han eller någon av de andra kommer med något som inte passar in så lämpar det sig bättre för något framtida soloprojekt.
Ända sedan debuten har det dock funnits onda tungor som anklagat DREAM EVIL för att vara ett plojband eller ett coverband. Detta är ett ämne som bandet behandlat i flera låtar genom åren, bland annat "Made of Metal", "Chosen Twice" samt "Higher on Fire" från senaste plattan. Fredrik säger sig vara medveten om dessa försök till förtal men bryr sig ändå inte speciellt mycket om dem. Bandet är absolut inget plojband, det är på allvar och han har ingen lust att bli jämförd med SPINAL TAP och liknande akter bara för att man använder sig av humor. Inställningen är att man skall ha skoj när man gör det man gör och bandet brukar skämtsamt kalla sin musik för "Bonnametal".
Något belackare har angripit är användandet av klyschor i texterna men till bandets försvar finns det också gott om texter som behandlar mer personliga ämnen, lyssna bara på låtar som "Tired" och nya "Love Is Blind".
Genom åren har bandet dessutom skaffat sig en bred lyssnarskara och även fans av mer svårtillgänglig hårdrock har uttryckt sin beundran.
" Ja, det har funnits många "kniv och gaffelband" (Fredriks sköna benämning på death & black-band) som kommit fram till mig och sagt att de gillar DREAM EVIL, säger Fredrik och skrattar.
Han har numera också börjat med en aningen oortodox inspelningsteknik när det gäller att lägga grunden till låtar: Han sjunger helt enkelt in låtidéer direkt i mobilen när han får dem. Han berättar muntert om hur han kom på "Higher on Fire" från kommande plattan, medan han satt och väntade på sin tjej när hon var och shoppade.
" Folk måste tro att man är tokig när man sitter och nynnar in riff i mobilen! Men vem bryr sig?
Vi talar om mp3-formatet och allt ont det gjort skivbranschen, något Fredrik också fått känna som producent. Han tycker att det är oerhört tråkigt att artister får så mycket mindre betalt för sina skivor nu och att det är dystert att så få kan försörja sig på sin musik. Han berättar om "det nya sättet att mäta framgång", hur han och hans kollegor suttit och jämfört hur många nedladdningar de hade på webbsidan Pirate Bay.
Turné då?
I och med det nya skivsläppet är man självklart nyfiken på turnéplanerna och om bandet ämnar spela något i Sverige. Men än så länge står vi lottlösa, planerna är att turnera i Skottland, England och USA härnäst, efter det får vi se vad som händer. Fredrik säger sig föredra helggig, det är bekvämt och bra med tanke på att så många i bandet har familj.
Något som intresserade mig att veta var varför bandet ställde in sin spelning på fjolårets Sweden Rockfärja 34 000 ton Metal, åtminstone denna skribent hade bandet som given favorit på den tillställningen. Det hela berodde tydligen på att Niklas (Isfeldt, sång) hade hoppat av då och att bandet prövat nya sångare men att ingen av dem var riktigt lika bra, så då valde man att ställa in istället för att göra ett mindre bra gig.
Tiden flyter på snabbt och Fredrik är redan 20 minuter sen till sin nästa intervju innan kvällen får sitt slut. Bara att önska lycka till med nya skivan!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
