Divebomb Records - Tillbaka till framtiden
I en tidsålder där den fysiska skivan förklaras död minst en gång i månaden är amerikanen Matthew Rudzinski något av en anomali. Han basar inte bara över bolaget TRIBUNAL RECORDS där han fokuserar på släpp med nutida akter inom allt från thrash till döds och metalcore. Vid sidan av har han nämligen också dragit igång underetiketten DIVEBOMB som gräver djupt i arkiven och återsläpper gamla godingar som få eller ingen hört talas om tidigare.
- Jag har alltid fascinerats av återsläpp. Det går tillbaka ända till många av de släpp som kom på HIGH VAULTAGE och när METAL BLADE gjorde detsamma med skivor av STARZ och TORCH. Reissue-konceptet DIVEBOMB drog igång 2008 men jag försökte faktiskt återsläppa de gamla CONFESSOR demokassetterna redan 2005 (tror jag det var) på min huvudsakliga label TRIBUNAL. Senare bestämde jag att det vore enklare att hålla bolagen separat och DIVEBOMB föddes.
Rent konceptuellt handlar alltså DIVEBOMB om återsläpp av äldre, svåråtkomliga skivor. Genremässigt finns dock inga begränsningar. Även om det hittills i huvudsak handlat om thrash metal har Matt också doppat sina fingrar i såväl AOR som doom. Han ser heller ingen anledning till att begränsa sig inom en specifik genre.
- Jag vill att DIVEBOMB ska reflektera min personliga musiksmak och jag är en väldigt öppensinning lyssnare. Jag bestämde mig tidigt för att göra precis vad jag vill med bolaget och inte bry mig om trender och vad folk tror kommer att gå att sälja. Jag ville helt enkelt släppa skivor som jag vill se i fysiskt format igen och har upptäckt att jag inte är ensam om det. Fans av alla genrer verkar respektera vad jag sysslar med och jag tror att det är uppenbart att jag gör det här för musiken, banden och fansen. Jag har egentligen ingen annan motivation till varför jag rör mig över hela kartan när det gäller vilka genrer som DIVEBOMB återsläpper. Några drömband att släppa framöver är Great King Rat, Hexenhaus, Joker, Dyoxen, Rigor Mortis, Stygian, Pariah, Skyclad, Sabbat, Cancer, Deathrow, Hexx, Dr. Know, Warlord, Num Skull, Grinder, Glory, Scanner, Vendetta, Oliver Magnum, Gothic Slam, Wargasm, Commander, Anvil Bitch, Nocturnus, Hellbastard, Lord Bane, Lion, Shok Paris, Hittman, American Angel, Magnum (USA), Savage Thrust, Torch, Mordred, Beyond Aggression, etc. Då kanske folk förstår vad det är jag försöker göra haha.
ETT BRINNANDE INTRESSE
Matt är självklart stolt över alla skivor/demos han lyckats få ut på marknaden igen men vissa releaser betyder av olika anledningar mer än andra.
- På grund av diverse händelser under senare tid skulle jag säga att ELYSIUM och SARGANT FURY är de releaser jag är mest stolt över. Andrew McDermott (vokalisten i SARGANT FURY) dog förra året och Terry Allen (gitarr/sång i ELYSIUM) gick bort för bara ett par veckor sedan. Det faktum att jag hann få ut deras material till fansen igen är något jag är väldigt stolt över. Vid sidan av dessa vill jag nämna DOMINANCE och SOLITUDE, helt enkelt därför att jag brukade se de banden live i high-school och hade de inte varit för att dessa band var så tillmötesgående på den tiden hade jag kanske inte valt den väg jag valt och blivit så involverad i branschen.
RAINBOW blev tidigt Matthews ingång till hårdrocken sedan hans far plockat hem bandets debut. Han var förvisso ung, men redan där och då var han för evigt fast.
- Sedan dess har jag alltid varit involverad i musikbranschen på olika sätt. Jag har varit ansvarig bokare för konserter på mitt campus; har haft en radioshow som sändes en gång i veckan och under 15 års tid var jag inköpsansvarig på en lokal musikaffär i Greensboro. Under mitt första år på affären bestämde jag mig för att grunda ett skivbolag (1998) men det första släppet kom först sommaren 1999. Jag startade också ett metalcore band kallat KILLWHITNEYDEAD 2002 och vårt sjätte album "Suffer My Wrath" släpps under 2013.
Utöver engagemanget för scenen i stort är Matthew också en nästan manisk samlare. Precis som med släppen på DIVEBOMB är samlingen oerhört eklektisk. Jobbet som inköpsansvarig gjorde all musik lättillgänglig och hjälpte förstås till att snabbt utöka samlingen.
- Min lägenhetsbyggnad brann under 2005 och jag förlorade tusentals skivor i ett svep. Tack och lov hade jag goda kontakter via mitt jobb. Dessa kom till min räddning och jag kunde relativt lätt ersätta mycket av det som gick förlorat. Branden var på många sätt en katalysator för grundandet av DIVEBOMB eftersom många skivor jag förlorade inte fanns på marknaden längre och såldes för galna summor. Jag bestämde mig helt enkelt för att göra något åt saken. Personligen äger jag musik av alla de sorter. Det som chockar folk mest när de kliver in i min "mancave" är att se att jag har Katy Perry och Cradle of Filth i samma rum. Jag gillar det mesta förutom modern country och hip-hop. Jag gillar faktiskt gammal rap, från innan 1995, om nu någon bryr sig.
GÖR DET RÄTT, ELLER INTE ALLS
Att hitta igen alla dessa gamla band som ofta lagt av redan för 20-30 år sedan är förstås inte det lättaste. I många fall är det dessutom osäkerheter kring vem eller vilka som äger rättigheterna till musiken, omslagen och så vidare. En del band som det tog stopp för redan på demostadiet kan också bära på orimliga förväntningar om fortsatta möjligheter till världsdominans. Sanningen är dock den att det handlar om ganska små möjligheter till att tjäna de stora pengarna.
- Det är olika för varje släpp. Ibland får jag leta upp den som äger orginal mastertaperna och en del gånger har rättigheterna återgått till banden och då jobbar jag direkt mot dessa. Jag skulle förstås föredra att alltid jobba med artisterna men ibland är det omöjligt och jag vill inte hoppa över en intressant release bara på grund av detta. Det finns förstås en del pengar att hämta men vår affärsstrategi är väldigt annorlunda mot ett bolag där det handlar om att sälja så många enheter det bara går av varje släpp. Klassiska återsläpp är bara riktade till en limiterad typ av lyssnare och att skapa en ny marknad för en gammal skiva är inte möjligt i dagsläget. Angående samarbetet med artister så är det förstås väldigt olika från gång till gång. En del är glada att jag kommer ihåg dem och att jag vill få ut deras musik igen, medan andra fortfarande tror att det finns miljoner att tjäna inom musikindustrin. Jag jobbar helst med musiker som fattar hur det står till och som är tacksamma att de fortfarande har fans som kommer ihåg dem och vill lyssna på deras musik.
Släppen på DIVEBOMB är uppskattade bland konnässörer främst tack vare den omsorg som läggs på att putsa upp ljudkvalitén; den tid som läggs ner på bland annat innehåll i bookleten och den rika mängd extramaterial som ofta medföljer. Matt återsläppte exempelvis nyligen svenska thrasharna MIDAS TOUCHs NOISE-klassiker "Presage of Disaster" och där erbjuds, förutom plattan i remastrat tillstånd, alla bandets demos, en uttömmande intervju med basisten Patrik Sporrong och linernotes av sångaren Patrik Wirén.
- Man måste komma ihåg att jag bara kan inkludera det banden är villiga att erbjuda mig. Om de inte har någont extramaterial att erbjuda, kommer jag att skippa återsläppet? Nej. Egentligen är det alltså inte så viktigt för mig personligen. Det kan vara viktigt för en del fans men vad kan jag göra? För mig handlar det om att få ut musiken. Skivan jag återsläpper kan mest troligt stå på egna ben, annars skulle jag inte lägga min tid och mina pengar på projektet. Vad gäller ljudet så är alla cd-skivor från 80-talet värdelösa för mig. Var de bra för sin tid? Absolut. Men det gäller inte längre. Jag vill ge lyssnarna något nytt om de återköper en skiva. Min långtida engineer Jamie King är en "old school metal head" precis som jag. Han kan precis allt om mastring och jag litar fullständigt på hans förmåga att få skivorna att skina ånyo. Vi försöker inte förändra något utan ser bara till att höja nivåerna och få fram det som redan finns där. Hans jobb med mastringen är det vi får mest komplimanger för. Alla älskar det han gör eftersom han gör det på rätt sätt!
Kontakten med sina köpare håller Matt via ett nyligen startat diskussionsforum på Ultimatemetal.com. Något han tycker är både viktigt och som på många sätt kompenserar för den kontakt med andra musikälskare han saknat sedan han slutade jobba i skivaffär för ett par år sedan.
- Jag saknar verkligen att samtala med andra musikälskare i skivaffären och jag tror det är något många andra också gör eftersom musikaffärer är en raritet i dagsläget. Forumet är ett ställa att hänga på och snacka med andra lyssnare om något vi alla kan samlas kring, nämligen musik. Jag älskar att få nya idéer från fans och höra vad de gillar eller inte gillar med vårt arbete. Plus att jag älskar att dela med mig av historier och "behind-the-scenes" grejer som folk har frågor om.
Framtiden för DIVEBOMB och Matt ser alltså ljus ut och det finns redan storslagna planer inför 2013.
- Just nu har vi en del AOR och hårdrock som är på väg ut i början av nästa år (VAMP och BRETT WALKER). På gång har vi även släpp med MANTA RAY, RAPED APE, TORANAGA och SLAMMER. Vi pratar med många, många andra band också men det är inget jag kan säga någonting säkert om just nu. Stay tuned!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
