48 Roses - 1:14

Skriven den 14 december 2004 15:29.

För ett par år sedan fanns det i Karlstad två band som hette 48 Hours och Black Rose. När medlemmar från de banden senare slog sig ihop till ett blev namnet 48 Roses. Det är i första hand ett studioprojekt där medlemmarna träffas några gånger om året för att repa och spela in. Det är en vanlig företeelse nuförtiden. Man har släppt två demoCDs som även finns att köpa på mp3.com som EN CD. Musiken är progressivt inriktad, men ändå med en del snygga refränger. Inte så vanligt i den genren.

48 Roses

Första plattan börjar med "Beauty and the beast" som innehåller ett kanonintro, en lysande bridge och snygga körer. En bra uptempolåt. Därefter följer bandets bästa låt "Do you believe". Bra tempo, snygga keyboards och en röst som påminner en hel del om Phil Lynnot.  Synd bara på sångljudet. Det förstör helhetsintrycket en del. Tredje låten "Child of the war" har en lite episk touch över sig. Här visar man upp ett bättre sångljud också. Slutligen så kör man en instrumental sak som heter "Time". Här om inte förr så hörs det att de här grabbarna kan lira. Men jag gillar inte riktigt låtens olika tema. De för tankarna till signaturmelodier från TV eller något.

1:14

Andra skivan öppnar med ett riff som hämtat direkt från 80-talet. " Nightmare escape" är en låt som inte skulle ha skämts för sig på någon DIO-platta från då det begav sig. Titellåten bjuder därefter på ett smått episkt riff. Snygga körer ackompanjerar dessutom. Men, den distade sången förstör mer än den tillför. Tredje låten "If love don´t live here" låter lite som om Led Zeppelins backline stämt träff med nåt sextiotalsband. Det är ljudmässigt en spännande blandning av Bonhams tunga trummor och vacker stämsång. Nästa låt "Winter´s reign" bjuder på nästan rent sångljud. Den har också en refräng som sätter sig riktigt bra. Sist ut är "Nightfall". Där kommer Dream Theater-influenserna fram rejält. Versen skulle kunna vara hämtad från nån DT-låt. Återhållen sång, hårt jobbande bas och en syntmatta.

Dom här grabbarna kan skriva, arra och spela låtar. De presterar vad som ibland kallas "musikermusik". En ganska smal genre som kan vara svår att nå ut med. Det finns rätt många liknande band sedan 6 " 7 år tillbaka. Jag tycker personligen att man bör satsa mest på låtar typ "Do you believe". En kanonlåt. Och framförallt tycker jag att man ska slopa den distade telefonrösten som man har på många låtar. Även om den är tänkt som ett signum för bandet så tycker jag att de borde tänka om. Kanske är det också dags att försöka få någon annan att spela in bandet. Allra helst givetvis via ett skivkontrakt med en riktig budget, men det är ju lättare sagt än gjort. Men man kan ändå försöka få tag i någon utomstående som kan styra upp alla dessa idéer som man har. Ett bättre ljud skulle föra dessa två plattor högt upp på skalan. Materialet och framförandet är tillräckligt bra. Ett plus ska man ha för presentationen. Även om dessa demos är egenframställda i "källaren" så är det snygga grejor man får i handen. Dessutom informativa. Det är viktigt för ett indieband att synas på ett bra sätt. Gillar ni band som ACT så tycker jag att ni ska kolla in 48 Roses.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.

• Tillb
• Nästa