Insidia - Sands of Time (8)
 | Band: Insidia Titel: Sands of Time Antal låtar: 5 År: 2006 Betyg: 8/10 Recensent: Tommy Silfvenius Hemsida: www.insidia.se |
Titeln känns med glädje igen. Min egen debutplatta hette just så... Men det är egentligen enda likheten. Det här rör sig om mer melodisk hårdrock med progressiva och symfoniska inslag.
Men ändå relativt lättsmält. Sättningen är Daniel Johansson, gitarr, Viktor Ax, bas, Frans Karlsson, trummor och Jacob Kaasgaard som både sjunger och lirar keyboards. Alla i bandet, utom trummisen Frans som är 24, är 18 år. Ett ungt gäng alltså. Det imponerar. Det låter väldigt moget och drivet. Något som musikstilen i sig understryker. Produktionen är skaplig, arrangemangen är bra. Man kan definitivt hantera sina instrument. Sången är inte lysande direkt, men ändå helt OK. Det är oftast där det brister på demoplattorna. Och det finns låtar. Inte alltid så självklart ens när signade band släpper sina alster.
Först ut är "Let It Go", en låt som för mina tankar till ASIA med sitt stora keyboardsound. En klart bra öppnare. "Sands of Time" börjar med en grym körfras, och sen startar ett lugnt progressivt parti. Efter känt DREAM THEATER-manér. Ett stenhårt riff senare så kommer så en vers som består av ytterligare delar. Det är en balansgång när man försöker plocka in så många variabler som möjligt på så kort tid som möjligt. Men eftersom de flesta delarna är så bra så funkar det här. Sånginsatserna på refrängen är grymt bra. Stora, snygga körer som verkligen lyfter. Blir dock lite irriterad på "discobaskaggen" som spelar på alla fyra slag i takten. Sticket är också snyggt med sin ringande akka. Klart bästa låten.
Tredje spåret är lite tyngre i sin framtoning. Vet inte om dessa ynglingar hört de gamla stofilerna KANSAS, men jag tror att de skulle gilla till exempel låten "Dust in the Wind". Om man blandar upp den balladen med "Point of no Return" så har man känslan jag får av "Wander Alone".
"Heading for the Light" är en akustisk semiballad där Jacobs sång ligger på gränsen till godkänt. Låten är för lång i mitt tycke, men håller skapligt ändå. Plus för flöjtsolot spelat av gästande Mathias Kihlberg. Nämnas kan också att Viktor Johansson körar på alla spår utom det inledande. Avslutande "Warnings" är en historia med ett skönt gitarrspel i versen.
Sammantaget en klart trevlig bekantskap. Visserligen är proggenren mättad, men det här drar som sagt mer åt det symfoniska hållet och det borde verkligen finnas intresse för att signa det här unga gänget. En aha-upplevelse som påminner om när jag hörde BIG MONEY (med sin grymma Michael B Tretow-produktion) och ACT första gångerna.
Kolla gärna in bandets hemsida. Där finns några låtar för provlyssning.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
