Falconer - Armod (6)
 |
Band: Falconer Recensent: Erik Arvidsson |
Mjölby-ensemblen har klargjort att inriktningen på ”Armod” är tillfällig. Att de bara måste få ut det ur systemet. Det bandledare Stefan Weinerhall med följe syftar till, är behovet att få fullständigt utlopp för sina folk-influenser. Alla som känner till FALCONER vet ju att dessa element i mångt och mycket redan definierar gruppens sound, men på nya alstret ligger alltså än mer tyngdpunkt här. Men räds inte, de ha inte gått och gjort någon metal-fri folk-skiva a la FEJD. Verkligen inte. Det är fortfarande folk/medelstids-power metal det handlar om (till och med stundtals hårdare och snabbare än normalt - men det återkommer vi till). Skillnaden ligger i att nya albumet är betydligt mer avskalat och jordnära. Främst i form av att alla majestätiska element är utbytta mot äkta fioler och flöjter. Dessutom sjunger Mathias Blad mindre dramatiskt och detta uteslutande på modersmålet. Med bländande prosa från Weinerhall framför Blad textförfattarens historier om bonde- och fattigsveriges hårda liv kantat av svek, sorg, slit, fattigdom, lögner, orättvisor och ond bråd död. Ibland angränsar det nästan till det obehagliga som i ”Griftefrid”. En låt som förövrigt sticker ut då den innehåller fullvärdiga blastbeats. Dessa fartsträckor inte bara påminner om Stefan Weinerhall/Karsten Larssons nerlagda viking black metal-band MITHOTYN, det är för några sekunder MITHOTYN återuppstått, då även denna akts typiska vikingakörer ekar i tillägg. Dubbelkaggar och nära nog thrash-riff erbjuder också den sju minuter långa inledaren ”Svarta änkan”. De tvenne spår höjer fart och hårdhetsfaktorn på helheten avsevärt och hör dessutom båda till fullängdarens starkare inslag. Här finns också låtar som har en grundkaraktäristika och ett arrangemang som snarare tillhör folkmusikfacket än metallens. I ”Dimmornas drottning” och ”Grimborg” får jag en ofrivillig sinnesbild av hårdrockare med skinnjackor och knätoft-brallor runt en taggtrådsprydd midsommarstång. Förmodligen det ultimata beviset att FALCONERs mission med plattan nått fram. Skämt åsido, den i grunden seriösa framtoningen och de allvarstyngda texterna gör att kompositionerna egentligen inte kännas vidare muntra men ack så genuina.
”Armod”s första halva har rejält med vind i seglen där förövrigt alla ovan nämnda spår huserar tillsammans med vemodiga och vackra ”O, tysta ensamhet” och relativt intensiva ”Vid rosornas grav”. Tyvärr mojnar vindbyarna en aning under andra halvan när konstellationen börjar ägna sig en hel del åt tolkningar istället för egenförfattat. Förvisso är den berättande och dramatiskt tolkande ”Herr Peder och hans syster” (baserad på en medeltidsballad) en bra låt, men den är inte riktigt lika välslipad som tidigare spår. Cornelis Vreeswijks ”Grimach om morgonen” och de instrumentala ”Eklundapolskan” och ”Gammal fäbodpsalm” (tolkning av ett orgelstycke av Oskar Lindberg) faller under samma bedömningsgrad.
Även om ”Armod” inte är en klockren fullträff, så är det en riktigt bra platta där valet att exkludera bombastiska element känns uppfriskande som svalt regn efter gassande sol. FALCONER har alltid hört till folkmetallens elitband kvalitets- och äkthetsmässigt vilket de åter en gång understryker.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
