At the Gates - The ghost of a future dead
  |
Band: At the Gates Recensent: Søren-Peter - Metalized |
Lite över ett halvår efter att Tomas Lindberg, sångare i At the Gates, gick bort efter en längre tids kamp mot cancer, släpper bandet sitt åttonde album. Lindberg medverkar på skivan och har haft inflytande över viktiga detaljer som albumtitel, låtordning, mix, artwork och mycket mer – så även om han inte längre finns med oss, är han i allra högsta grad en del av albumet, som spelades in för ett par år sedan.
Den kunskapen är viktig att ha med sig när man lyssnar på albumet, men även om Tomas Lindberg förtjänar stort erkännande för sin karriär, sin betydelse för den melodiska dödsmetallen och sin envisa insats både på skiva och scen, så måste albumet – tyvärr – bedömas på samma villkor som alla andra. Och på “The Ghost of a Future Dead” gör At the Gates det de är bäst på – men upprepar också en del av de misstag de gjort tidigare.
Låt oss slå fast direkt att albumet är mycket bra, att produktion och mix sitter perfekt, och att Tomas Lindberg för två år sedan fortfarande hade rösten i toppform och kunde leverera sitt karakteristiska, förvrängda uttryck. Bandets grepp om melodisk dödsmetal är fortsatt starkt och catchy, och det är ett nöje att följa både trummisen Adrian Erlandsson och gitarristerna Martin Larsson och Anders Björler, som levererar såväl snygga leads som huggande riff.
Albumet fungerar som ett fint soundtrack till bandets resa från comebacken med “At War with Reality” 2014 och fram till idag. Det är melodisk dödsmetal i Volvo-kvalitet, kryddat med ett vackert och nedtonat instrumentalt gitarrstycke i form av “Förgängligheten”.
Allt är med andra ord som det ska, och som lyssnare är man nära att glömma att Lindberg gått bort, eftersom både han och resten av bandet framstår som vitala och energiska genom större delen av de tolv spåren.
Och där någonstans landar också förklaringen till varför “The Ghost of a Future Dead” inte riktigt når de allra högsta betygen. Albumet ligger nämligen lite för nära sina tre föregångare – “At War with Reality”, “To Drink from the Night Itself” och “The Nightmare of Being” – och blir därmed inte den avrundning på karriären man kanske hade hoppats på.
Samtidigt är det fortfarande en bit upp till mästerverket “Slaughter of the Soul” från 1995, som sannolikt förblir det album som definierar At the Gates.
Men bra är det – och extra kul är det att Anders Björler, som var med och startade At the Gates, också är tillbaka på skivan.