Avantasia - A paranormal evening
 |
Band: Avantasia Recensent: Dag Harrison |
Många anser att Avantasia aldrig återuppnått, för att inte tala om överträffat, de höjder som projektet nådde på debutalbumduon ”The metal opera” från 1999 respektive 2000. Och visst är det förståeligt att skivorna gjorde intryck. Vid en tid då den melodiösa metallens renässans bara var ett par år gammal, metaloperor knappt ens existerade som koncept, och världen ännu bara hade en vag aning om den ännu unge Edguy-ledaren Tobias Sammets geni, kunde dessa gäststjärne- och kanonlåtsspäckade alster inte annat än slå hårdrockspubliken med häpnad. Själv vidhåller jag emellertid att Avantasia i det skedet hade sina allra bästa stunder framför sig, och att den hittillsvarande höjdpunkten nåddes på den senare dubbelalbumsviten ”The wicked symphony” och ”Angel of Babylon” från 2010.
Med det sagt får även jag instämma i vad som förefaller vara den allmänna opinionen – att Avantasia så här på nionde vändan i åtminstone någon mån faktiskt trampar vatten. Hur angenämt det än är att återhöra de välkänt maffiga arrangemangen och gästsångarna Bob Catley, Jørn Lande, Michael Kiske, Ronnie Atkins, Geoff Tate och Eric Martin, så är den känslan vid det här laget alltför välbekant för att vara imponerande i sig. Materialet är på papperet tämligen varierat men ändå mindre äventyrslystet och ännu mera ”minsta motståndets lag”-klatschigt än tidigare. Vilket inte skulle ha gjort helheten någon skada om bara hitkrokarna varit lika vassa som avsett. Men det är de bara stundtals. Och den låt av vilken man främst skulle ha förväntat sig djärvare och mer skiftesrika tongångar, tiominutersfinalen ”Arabesque”, kliver inte heller långt utanför gamla invanda power metal-spår.
Två saker håller ändå ”A paranormal evening with the Moonflower Society” på betryggande avstånd från betygsskalans undre halva. För det första projektets naturligt höga lägstanivå. Även skivans svagaste stund – det vill säga ”Misplaced among the angels”, med Avantasia-debuterande Floor Jansen – är värd att låna ett åtminstone flyktigt öra. För det andra de låtar som faktiskt höjer sig över mängden. Främst då fartiga heavy metal-örfilen ”The wicked rule the night” (gästartist: Ralf Scheepers), ”Kill the pain away” vars Nightwish-vibbar naturligt accentueras av en denna gång inte bortslösad Floor Jansen, och den proggigt vemodiga Ronnie Atkins-plattformen ”Paper plane” som inte är någon Status Quo-cover. Därtill ståtar den i sig mindre märkvärdiga power metal-dängan ”The inmost light” med en Michael Kiske-insats vida överträffande någonting på fjolårets halvdana Helloween-comeback.
Sammanfattningsvis: Avantasia når denna gång inte upp till sin egen vanliga standard, men ligger i vanlig ordning högt över gängse power metal-standard. Och Tobias Sammet låter som han alltid låter. Fantastisk, och framför allt unik.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
