Gathering Of Kings - Enigmatic
 |
Band: Gathering Of Kings Recensent: Dag Harrison |
Gathering Of Kings har på kort tid seglat upp som ett av de mest lovande i den strida strömmen av gammaldags melodiska radiometalband. En pikant promotiondetalj är den surrealistiska, skarpt monokroma omslagskonsten – i fallet ”Enigmatic” går denna i orange – som sticker ut i det fysiska och metaforiska skivstället. Viktigare är, förstås, att Gathering Of Kings slår de allra flesta kolleger på fingrarna i konsten att skapa genuint minnesvärda låtar. Sannolikt för att Gathering Of Kings, liksom det Phenomena de ofta jämförs med, verkligen är sin skapares älskade skötebarn med en genuin vision i ryggen. Alltså i motsats till ett i raden generiska och toppstyrda all-star-projekt som Frontiers Records ”skämt bort” oss med de senaste åren.
Huvudmannen Victor Olsson – även gitarrist i likaledes förträffliga 70-talskramarna Saffire – är en sällsport begåvad kompositör som föredömligt förvaltar arvet efter flera generationers radiorockmästare, liksom det ABBA som med nödvändighet influerat varje i Sverige född musikskapare under en viss ålder. Likheten med Phenomena går främst igen i Joel Selsfors förföriskt duttdansanta klaviaturslingor, samt givetvis de alternerande leadsångarna. Idel ädel vokalist-adel – Jonny Lindkvist, Rick Altzi, Apollo Papathanasio, Tobias Jansson – och det mer osynade kortet Alexander Frisborg kan, förstås, noteras för utomordentliga insatser. Samma sak med den instrumentala biten: proffsighet och snits över hela fältet, utan ansats till teknikskryt. Den enda, lilla, brasklapp som ”Enigmatic” inte riktigt lyckas undgå rör faktiskt själva materialet.
”Felet” är till stor del att bandets förra, andra, och hart när oslagbara album ”Discovery” (2020) kastar en skugga som ”Enigmatic” inte förmår kliva ur. En superlåt i paritet med den förstnämndas ”Riders of the light” saknas på ”Enigmatic”. Gästspelet från folkpopslegendarerna One More Time på ”Feed you my love” (leadsång: Lindkvist) framstår som en förslösad möjlighet, då denna hårdpopbagatell är en av, om inte rentav den svagaste låten på skivan. I viss konkurrens med efterföljande ”Clone trooper” (sång: Papathanasio), en ansats till hair metal-dänga som också bara med nöd och näppe kommer över godkänt-strecket.
Men, tagen för sig själv är ”Enigmatic” en oförnekligt imponerande skiva med högt sträcklyssningsvärde. ”Here be dragons” (sång: Frisborg) är ohotat bäst – dess smakfulla vintageproginslag för tankarna till Uriah Heep, Magnum och rentav Legs Diamond. ”How the mighty have fallen” (sång: Altzi) med sin triolfeelingsfolk är så ABBA-svensk en hårdrockslåt kan bli, och mellantempoballaden ”A rainbow and a star” (sång: Lindkvist) en avkomling från original-Rainbows sprödare stunder. Resten av skivan är i princip en frikostig provkarta från det melodiösa hårdrocksfältet med inslag av hair metal, ”ny” och ”gammal” skandi-pudel och FM-rock med ”Top Gun”-faktor 10. Även bonusspåret ”Fool's cabaret” försvarar med bravur sin plats i laget. Det finns, kort sagt, inga skäl för någon omdömesgill lyssnare att inte införskaffa ”Enigmatic” – bara det inte blir på bekostnad av ”Discovery”.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
