Angeline - We Were Raised On Radio (5)
 |
Band: Angeline Recensent: Janne Stark |
De anrika svenska melodirockarna i Angeline släppte sin första vinyl EP ”Don’t Settle For Second Best” redan 1990. Efter några tysta år kom plattan ”Confessions” tjugo år senare, ett tydligt bevis på att bandet fortfarande var högst levande. Efterföljande ”Disconnected” spädde på det hela och nu är ”We Were Raised On Radio” så här. Den trevliga melodiska rockaren ”Helpless” sparkar igång plattan efterföljd av den lite modernt poppigare ”Closer”, som tyvärr inte riktigt föll mig i smaken. Även nästa låt, ”My Heart Won’t Let You Go” känns lite väl slätstruken för min del, även om den pampiga, nästan lite Pretty Maids-aktiga, refrängen definitivt lyfter låten. ”Raised On Radio” faller mig faktiskt inte heller i smaken. Det är en helt okej poprocklåt, men country-flirten hade för mig en direkt avtändande effekt. Synd på så rara ärtor. I den tyngre ”Remission” börjar jag äntligen skymta det Angeline jag verkligen gillar, även om refrängen inte levde upp till låten i övrigt. Jag tycker mig märka en tendens från bandet att på denna platta haka på lite moderna hit-recept i refrängerna, något jag tyvärr inte är så förtjust i. Till exempel oktavhoppet i ordet ”calling” i refrängen på ”Remission” eller country-influenserna i föregångaren. ”Closer To Forever” är en helt okej, mer upptempoaktig melodisk rockare. Faktisk den bästa låten hittills. Coolt halvtempoparti som bryter av snyggt. Tyvärr händer det inte så värst mycket roligt efter detta heller. Det kan vara att jag är på en annan plats musikaliskt, men fäster liksom inte. Jag fick en viss förhoppning i plattans avslutande spår ”Welcome To Paradise” som inleds med ett nästan lite Zeppelin-osande riff, men även denna slätades ut och även om riffandet kom igen i refrängen så blev det aldrig något rejält av det. Det är inte på något sätt dåligt och jag tror säkert plattan kommer att tilltala fans av dagens melodiska rock/AOR, men för mig kändes det lite som att denna platta gick lite på tomgång. Tilläggas skall att jag verkligen gillar bandets två föregående alster. Kanske för att de hade lite mer bett i gitarrerna, like roligare riff och att de stack ut lite mer.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
