Annons

Avantasia - Ghostlights (7)

Band: Avantasia
Titel: Ghostlights
År: 2016
Bolag: Nuclear Blast
Betyg: 7/10

Recensent: Stefan Lejon

I mina öron dödade Tobias Sammet EDGUY i samma sekund som han släppte förstlingverket med sitt AVANTASIA. Vem vid sina sinnens fulla bruk kan vara intresserad av stelbent heavy metal enligt modell A1 när det finns ett sidospår där Michael Kiske, Bob Catley och Rob Rock med flera sjunger över episk trallvänlig power metal!? Visst har EDGUY lyckats kräma ur sig en och annan dänga även på den här sidan av y2k, men åtminstone mitt intresse för Sammets tonkonst har ända sedan dess handlat uteslutande om AVANTASIA. "The Metal Opera" (1 och 2) är fortfarande bandets främsta bidrag till musikhistorien, men man kan alltid räkna med en lustfylld resa när ett nytt koncept landar.

Nya "Ghostlights" är textmässigt en direkt uppföljare till förra plattan "The Mystery of Time" och därmed repriseras flera sångroller förstås. Kiske är i vanlig ordning med och förgyller sagan och så även Bob Catley (MAGNUM) och Ronnie Atkins (PRETTY MAIDS). Nya på båten är bland andra stora namn som Geoff Tate (ex QUEENSRYCHE), Jorn Lande och Dee Snider (TWISTED SISTER). En minst sagt imponerande uppställning! Musikaliskt kör i alla fall Sammet på i samma spår som på de närmast föregående skivorna. Jag skrev i inledningen om episk power metal och i sanningens namn har väl också AVANTASIA för länge sedan tagit ett ordentligt avsteg från den stigen. Istället handlar det idag om en kombination av klassisk hårdrock/heavy metal och musikal med en hel del AOR i botten...och en gnutta power metal som krydda förstås. Första singeln "Mystery of a Blood Red Rose" skrevs dock med Meatloaf i åtanke och det hörs väldigt tydligt. Hur den runde mannen med den stora rösten kunde tacka nej är bortom mitt förstånd. Men han vill kanske inte ha några hits längre? Är det något Sammet kan så är det nämligen att skriva låtar som sätter sig på hjärnbarken och "Ghostlights" är förstås fylld till brädden med sådana. Allra bäst blir det när Kiske greppar micken och dubbelkaggarna smattrar som i titelspåret! Magiskt!

Det enda klagomål jag egentligen har handlar om upphovsmannens egen röst. I idealfallet skulle han vara tyst och låta alla dessa legendarer förgylla skivorna i hans ställe. Utöver det är det dock stabilt i vanligt ordning och även om denna inte heller är i närheten av att vara lika bra som de två första så är den ett givet köp och ett ljus i vintermörkret!

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.