Slipknot - .5: The Gray Chapter (9)
 |
Band: Slipknot Recensent: Denise Lindberg |
.5: The Gray Chapter är inte ett grått kapitel. Det är en färgpalett i rött och svart - ett livskapitel om lust och driv i ett mörker av död och bortfall. En smärta och ångest vibrerar igenom hela albumet som, precis som titeln menar, hedrar basisten Paul Gray som i maj 2010 somnade in efter en överdos på ett hotellrum i hemstaten Iowa. Förmodligen gör detta SLIPKNOTs femte fullängdsalbum till ett väldigt viktigt album. Ett album om heder och återkomst. Sångaren Corey Taylors röst känns djupare, hårdare och är, förutom lidelse, fylld med ännu mer närvaro.
Med albumets introduktionsspår, som lyckas väcka både lustkänslor och ge mig obehagsrysningar över ryggen, blir det tydligt att det läggs vikt vid detaljerna. Förutom i den väl porträtterade känslan visas detta genom de skickligt musikaliska övergångarna i och emellan låtarna. Den effektiva möta-släppa taget-metoden gör att du omedvetet seglar ut i periferin för en stund för att sedan tas i ett järnhårt grepp om nacken av en frustrerad Corey Taylor som trycker upp dig mot en betongvägg med en slaktarkniv i näven.
”The Negative One”, som var det första förväntningsskapande spåret som nådde fansen, möttes skickligt upp med ”The Devil in I”, som med ett beroendeframkallande gitarriff kom att bli min andra favoritlåt från plattan. I ”AOV” där möta-släppa taget-metoden praktiseras på allvar blir jag tagen av SLIPKNOTs demoner redan från start, men förutom dessa låtar är det inte många som står ut. Helhetskänslan sätter betyget som tillsammans med detaljrikedomen som genomsyrar hela albumet, håller nästan hela vägen.
Efter en sex år lång välbehövlig paus visar SLIPKNOT att de är tillbaka – full av brinnande motivation. Biljetten till Prepare For Hell Tour är bokad och dagarna är räknade.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
