Paradise Lost - Stockholm (Klubben)
När jag anländer till Klubben belägen i källare på Fryshuset i Stockholm är lokalen redan välfylld. Spelningen är utsåld och förväntningarna verkar vara höga av pratet i entrén att döma. Förbanden Tapping The Vein och Lithium avverkar sina set med nästan militärisk precision när det gäller att hålla tiden. Bäst var Tapping The Vein som verkade uppriktigt glada över att få spela för oss. Lithium försökte mest se hårda ut och blev i längden därför lite småtrista.
Strax efter klockan 22 kliver kvällens huvudattraktion upp på scenen och öppnar med "Isolate" från senaste plattan Symbol Of Life. Och tyngdpunkten har lagts just på det senaste alstret vilket är klokt ska det visa sig. De få spår man tar från förra plattan blir ännu lite tristare live. Men bäst respons får ändå bandet inte helt oväntat på låtar från sitt magnum opus Draconian Times. När Nick Holmes introducerar "Hallowed Land" som en "modern black metal classic" så exploderar lokalen av uppsträckta nävar och allsång. Det samma kan sägas om de andra örhängena från samma platta. Och deras genombrottshit "As I Die" påstår den dystre sångaren ska ha skrivits av Alfred Hitchcock redan på 40-talet. Och så säger man att Paradise Lost är ett allvarligt band!
Musikaliskt framfördes det hela med tyngd och auktoritet. Bandet verkade över lag taggat utom kanske Nick Holmes som ibland verkade lite oengagerad. Dessutom räckte inte hans röst riktigt till ibland vilket drar ner helhetsintrycket något. Och varför förlitade man sig på förinspelade klaviatur och körer? Sånt gör att låtarna ibland nästan får en playbackkänsla!
Men jag är ändå nöjd när jag följer det svartklädda gothtåget - bestående av små Mansonkloner och S&M-klädda unga damer och herrar - tillbaka till Gullmarsplans tunnelbanestation. Paradiset är kanske inte förlorat helt och hållet.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
