Opeth - Västerås (Culturen)
Mina förväntningar på Opeth var skyhöga, det ska erkännas. Med de två senaste lysande skivorna i bagaget och en kritikerrosad Skandinavienturné så förväntade jag mig ingenting annat än briljans. Det fanns en del frågor i mitt huvud som handlade om stockholmarna skulle lyckas förmedla den där fantastiska känslan, atmosfären och tyngden som finns på spyhårda "Deliverence" och dess mer tillbakalutade tvilling "Damnation". Live försvinner ofta finesser som dessa till förmån för mer publikfriande arrangemang. Mina farhågor kommer på skam redan efter ett par minuter.
Opeth levererar denna mörka och regniga Allhelgona afton en magnifik uppvisning i vad man kan göra med dödsmetallgenren. Jag vet inte ens om jag tänker påstå att det är death metal de framför. Det är så mycket mer. Musikaliskt är det snortajt så som förväntat och Mikael Åkerfeldts sånginsatser är formidabla. Växlingarna mellan dödsrossel och skönsång är helgjutna. När Opeth levererar titelspåret från "Deliverence" inser jag att jag befinner mig endast ett par meter från äkta geniallitet och jag ryser av välbehag. Åkerfeldts ansiktsuttryck skiftar i takt med sångens lägen och musikens karaktär med en inlevelse sällan sedd. Det kanske är en konstig observation kan tyckas men det säger egentligen allt om Opeth. Det handlar om passion och total inlevelse.
Lever sig in gör även publiken. Jag förvånas faktiskt över hur många som kan texterna utantill, både nyare och äldre material mottas med öppna armar och jubel. Det hela utvecklar sig till en seansliknande tillställning när "Windowpane" och "In my time of need" från "Damnation" framförs halvakustiskt mitt i konserten som ett välkommet avbrott i det tyngre materialet. Opeth blandar friskt i låtvalet och få nummer hämtas från "Deliverence" och mycket kommer från "Blackwater park" och de tidigare albumen. Och publiken längst fram älskar varje minut samtidigt som de som står längre bak och kanske kommit mer av nyfikenhet ser alltmer övertygade ut om Opeths storhet.
Jag är väldigt imponerad! Allt förhandssnack har visat sig stämma. Opeth bevisar att man kan göra så mycket mer med genren än bara uppvisa råstyrka och brutalitet (som förbanden var goda exempel på). Åkerfeldt och hans mannar visar att med lite finess och fingertoppskänsla kan man utveckla sin musik till någonting mycket större. Det är bara att gratulera de som var där då de fick uppleva någonting unikt inom svensk metal!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
