Metallsvenskan 2015
Metallsvenskan 2015, 29-30/6
Brickebackens IP, Örebro
Fredag 29/5
Efter en halvtimmes cykling torde en öl sitta som en smäck, men den får vackert vänta. Istället blir det en stund i AGGRESSIVE CHILLs. Strömstad-Örebro-hybriden har fått det (o)tacksamma jobbet att inleda årets upplaga av Metallsvenskan, som även detta år håller till på Brickebackens IP i Örebro. AGGRESSIVE CHILLs riffiga hårdrock förändrar knappast sakernas tillstånd, men fyller likväl ut det glesbefolkade festivalområdet. En trevlig start på en kväll som också innehåller CANDLEMASS, BEHEMOTH och RAISED FIST. Bland annat.
En gång i tiden var ”Dark Reflections" den tyngsta låt jag hört. Och även om referensramarna vidgats avsevärt sedan dess innehar CANDLEMASS alltjämt doom-tronen. När så bandet intar festivalens största scen strax före halv sju är förväntningarna högts ställda. Det är tredje gången jag ser dem, men den första med Mats Levén som frontman. När så introt rullar igång tror jag, och antagligen många med mig, att världen håller på att rämna. Vilken volym! Den rättas dock snart till och stockholmarna rullar igång med högklassiga ”Mirror, Mirror”. Tyvärr håller inte ljudet samma klass under det timslånga setet som bland annat rymmer låtar som ”Black Dwarf”, ”Bewitched” och ”Solitude”. Lite märkligt är det att Leif Edling saknas, men Per Wiberg gör ett fullgott jobb som hans ersättare. Bäst blir det i nämnda ”Black Dwarf” och majestätiska ”Under The Oak”. Metallsvenskan 2015 är nu igång på riktigt.
När CANDLEMASS sagt sitt är det dags att botanisera bland ölutbudet, vilket går tämligen snabbt då det bara finns två sorter att välja mellan. Valet faller på alen som smakar precis som förra året: helt okej. På håll hörs THE RESISTANCE, samtidigt som de kalla vindarna biter tag. Är det verkligen 29 maj?
THE KRISTET UTESEENDE må ha världens bästa bandnamn och idel glada fans, men själv har jag aldrig förstått hyllningskörerna. Nog för att Pastorn är en sköning och visst är vissa av texterna roande, men efter ett par tre låtar räcker det för mig.
Inte heller CORRODED har satt några djupare avtryck hos mig, men den här kvällen tycker jag synd om dem. Under de första låtarna hörs bara bas, trummor och sång, något som den entusiastiska publiken längst fram inte verkar bry sig om. Eller så försöker de bara få upp värmen, för nu är det kallt på riktigt.
Väntan på kvällens andra höjdpunkt, BEHEMOTH, har varit lång. Inledningsvis är ljudet under all kritik. Den smått fantastiska ”Ora Pro Nobis Lucifer” låter tunn och burkig. Är det här jag har väntat tre timmar på hinner jag tänka både en och två gånger. Samtidigt är det svårt att inte låta sig förföras av polackernas smittande death metal och i och med tredje låten ”Decade Ov Therion” har man hittat rätt. Nergal och hans mannar firar triumf på triumf i såväl musik som i de visuella uttrycken. Den monumentala och hypnotiska ”O Father O Satan O Sun!” är en värdig avslutning på en till stora delar grym konsert, som är ack så kort.
Efter BEHEMOTHs överkörning väntar kvällens headline RAISED FIST. Ett band som jag inte har något direkt förhållande till, så det blir bara tretalet låtar innan det är dags att kasta sig upp på cykeln för att trampa hem i den ljumma försommarnatten. Måtte vädergudarna stå oss bi bättre under lördagen, tänker jag, samtidigt som blodet så sakteliga börjar tina upp.
Lördag 30/5
Vädergudarna hörsammade inte mina böner. Regnet har stått som spön hela dagen och gräsplanerna är täckta med vatten och lera när jag anländer vid sexsnåret på kvällen. På Nemisscenen spelar SHADOW QUEST, men jag väljer öltältets milda värme framför strömlinjeformad power metal.
Förra året stod Henrik Palm för en gedigen insats med numera insomnade IN SOLITUDE. I år står han på samma scen med PIG EYES och gör ännu en strålande insats. Bandets skeva rock utgör en av festivalens höjdpunkter. Att sätta etikett på det musikaliska uttrycket är inte lätt, det rör sig om en smältdegel av diverse olika genrer som på något märkligt sätt låter så självklar. Under en halvtimme bjuds det på högklassig musik där den instrumentala öppningen ”Up The River Part 1”, från fjolårets självbetitlade album, är den absoluta höjdpunkten.
När de sista tonerna klingat ut är det återigen dags att söka skydd från regnet (det verkar inte bekomma ihärdiga fans), således blir det ännu ett besök i öltältet i väntan på att MOTÖRHEAD ska inta största scenen. Från början var det sagt att bandet skulle vara headline, men av någon anledning spelar trion redan tjugo över nio och då endast i femtio minuter. Det känns aningen futtigt särskilt då spelningen knappast lär gå till historien som en av de mer minnesvärda. Låtarna, som till stor del består av klassiker, framförs pliktskyldigt. Lemmys röst är inte vad den varit och gitarr- respektive trumsolo borde kunna uteslutas när speltiden är så knapp. Nåja, ”Metropolis” är trots allt ”Metropolis” och nog blir det effektfullt när avslutande ”Overkill” ackompanjeras av ett allt ihärdigare hällregn. Att befinna sig på en gräsplan i Brickebacken känns där och då som just ”overkill”.
Strax efter tio bär det iväg hemåt. Hade sett fram emot PORTRAIT, men två dagar i regn och rusk får räcka. Metallsvenskan 2015 blev väl inte riktigt så bra som jag hoppats på; Väder är ju svårt att påverka, men fredagens ljudproblem är ett smolk i bägaren som jag räknar med att arrangören kommer till bukt med nästa år. För nog blir det väl ett nästa år? Jag håller tummarna.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
