Utveckling - ett missbrukat begrepp
En av många orsaker till undertecknads tämligen obefintliga respekt för (andra) kritiker är deras eviga besatthet av musikalisk utveckling som självändamål. Inte för att jag förnekar att allt måste gå vidare för att inte förr eller senare degenerera och förtvina, men jag förbehåller mig själv rätten att vägra kasta mig över vareviga nypåfunnen tramstrend bara för att visa att jag "hänger med". (Som om någon skulle kunna UNDGÅ att hänga med i dessa tider, med allsköns tv-reklam och andra metoder för global tvångsmatning av oss musikkonsumenter!) Och omvänt: när något nytt dyker upp som jag själv finner annorlunda, spännande och njutbart vill jag gärna unna mig lyxen att stanna upp och suga på den karamellen ett litet tag. Det är faktiskt ganska trevligt att ibland göra det mysigt åt sig på just den platå där utvecklingen vid tillfället faktiskt befinner sig (eller för den delen, har befunnit sig), hellre än att aldrig ta sig tid att stanna och lukta på blommorna, fixerad vid att ständigt vara på väg någon annanstans.
Det har också slagit mig som egendomligt att nämnda kritiker ofta(st) räknar pop med 60-talsrötter bland sina favoritgenrer. Egendomligt, därför att detta om något är ett verksamhetsfält där utvecklingen stått fullkomligt still under flera decennier, och oddsen för att detta tillstånd skulle förändras är små till obefintliga. Detta av den mycket enkla orsaken att det inte finns någonting kvar för den musikstilen att utforska, eftersom varje utvecklingsstråk som alls kan tänkas, prövas eller konstrueras drevs till fullkomning av BEATLES innan 70-talet ens hunnit börja. Något som fullkomligt tycks ha undgått de pressanställda vettvillingar som exempelvis vill utse THE SMITHS till 80-talets mest inflytelserika band. Inte för att det är något större fel på den gruppen " i avdelningen politiskt korrekta popproletärer med militant vegetariska matvanor har de gjort bättre ifrån sig än de flesta. Men "inflytelserika" är de endast i den bemärkelsen att de är ett lagom obskyrt popband (lagom för att allmänheten ska ha hört talas om dem, utan att för de den skull uppnått suspekta nivåer av kommersiell framgång), som fortsätter att imponera på pseudointellektuella studentradikaler i Costellobrillor vilka i sin tur reinkarneras som nästa generation lika obskyra popband. Denna generation utgör en tämligen begränsad klubb för inbördes beundran, snarare än den allmänt beundrade kreativa smältdegel utövarnas elitistiskt färgade storhetsvansinne vill ha den till. Och i utvecklingshänseende tillför den musikscenen ganska exakt noll och ingenting.
Hur inflytelserik en artist ska bli avgörs till stor del av den MÄNGD lyssnare vederbörande lyckas nå ut till. Detta är en politisk inkorrekt synvinkel, men icke desto mindre odisputabelt. En annan omistlig faktor är naturligtvis det bestående värdet av den produkt som artisten tillhandahåller " man kan tryggt utgå från att Britney Spears inte kommer att gå till historien som en musikhistorisk vattendelare bara därför att hon tack vare massiv marknadsföring ingett X antal kvinnspersoner utan naturligt könshår en önskan att själva stå och åma sig till tonerna av uttänjda ketchupjinglar till låtar, skrivna av andra. Men att hos en stor mängd människor väcka en bestående drift till eget skapande " det är den egenskap som utmärker de verkligt inflytelserika, och i fallet 80-talet utkristalliserar sig därmed två givna vinnare: U2 och IRON MAIDEN.
På 90-talet lyckades förstås popbranschen producera en given vinnare i just detta avseende: jag tänker förstås på OASIS. Men att denna remarkabelt urusla grupp kom att framstå som sådana stilbildare framhävde snarast ännu skarpare att popen redan då avsagt sig alla anspråk på utveckling nära trettio år tidigare " OASIS tillförde inte arvet efter BEATLES ett dugg, men saknade däremot åtskilligt.
Däremot har hårdrocken under det senaste decenniet; medan nästan alla andra samtida genrer dignat under den extrema idétorkans börda; visat utmärkta prov på sin svåröverträffade förmåga att vidga sina egna ramar. Från början av 90-talet tycks man slutligen ha uppnått den yttersta gränsen för stilens utvecklingsmöjligheter i rent aggressivt hänseende; den som många på sin tid trodde hade uppnåtts av såväl DEEP PURPLE med "In Rock" (1970) och SLAYER med "Reign in Blood" (1986). Därmed har hårdrocken varit hänvisad till udda stilblandningar för att vidga sitt koncept, vilket resulterat i spännande hybrider som power metal/filmmusik (RHAPSODY), death metal med fornorientaliska kryddor (NILE), och så naturligtvis den dekokt på klassisk metal, goth och opera som under nio år av skivsläpp gjort NIGHTWISH till en av vår tids giganter. Vid det här laget har finnarna som bekant inte mycket till ensamrätt på det patentet längre, men å andra sidan är det helt naturligt att ett nyskapande band blir inspiratörer, får efterapare och underlättar för redan förut närbesläktade kolleger att dra vidare i deras eget kölvatten. För många tycks dock denna omständighet vara besynnerligt kontroversiell: själv nickar jag bara instämmande åt den legendariska Vanessa Warwicks kloka ord: "ALLA sådana här trender är bra, för de driver hårdrocken som helhet framåt."
Hårdrocken har, som bekant, för populärmusiken närmast unika möjligheter att absorbera främmande element. Därför skulle det, i teorin åtminstone, räcka med att åtminstone EN annan musikstil kläckte en ny och vital idé för att även hårdrocken skulle fortsätta frodas " det skulle inte dröja länge förrän något driftigt hårdrockband lagt rabarber på samma idé och därmed utökat genrens familjeträd med ytterligare ett skott. Därför torde vi tryggt kunna utgå ifrån att hårdrocken även i fortsättningen kommer att gå i bräschen för populärmusikens utveckling, liksom den alltid gjort. Istället för att liksom popen trona på minnen från fornstora dar, under det att dess dagsaktuella form utarmats till ett Sahara av förbrukade, numera infertila uppslag.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
