Hieronymus Bosch - den 500-åriga hårdrockaren
Frosseri i helvetesskildringar.
Det är en dygd i hårdrockskretsar.
Synd att medeltidskonstnären Hieronymus Bosch aldrig fick träffa sina tronarvingar.
Ur det gapande svalget på ett fabelaktigt djur, med en kittel på huvudet och krukor på fötterna, sprattlar två människoben. I bakgrunden hänger en uppsvälld fisk, i en imitation av en zeppelinare. Processionen av naturvidriga väsen, kläckta ur feberheta vakendrömmar, avtecknar sig mot den eldhärjade staden i fjärran. Svavlet sticker i näsan. Då och då skymtar James Hetfield, Kirk Hammett, Lars Ulrich och Jason Newsted i kvalfyllda tablåer, hukande över smärtan, i en lidandets koreografi. Att de är på väg ut ur sina skinn kan de tacka fan för. Annat är inte att vänta i en iscensättning av en Hieronymus Bosch-målning.
Första gången jag såg musikvideon till METALLICAs "Until it sleeps" i mitten på nittiotalet hade jag så klart inte en susning om att de visuella elementen hade importerats från den nederländska konstnären Hieronymus Boschs svindlande bildvärld. Faktum är att hans besynnerliga verk - det skulle dröja närmare fyra sekler innan successionsordningen säkrades av surrealisterna - lurar lite här och var i populärkulturen, som om avståndet mellan fjortonhundratalets Nederländerna och global samtid inte var längre än den mellan hans forna boning i orten Den Bosch och den McDonald's-restaurang som etablerat sig i samma byggnad, fyra portar bort. I "The simpsons"-avsnitt såväl som Dan Brown- och Michael Connelly-romaner, på DEEP PURPLE- och CELTIC FROST-omslag, i filmregissören Guillermo Del Toros kassasuccéer, ända in i modevärlden (linnen, leggings, Dr. Martens-dojor), lever måleriet kvar av denna excentriska konstnär, som hjärnskrynklaren Carl Jung kallade "upptäckaren av det undermedvetna".
Ett annat epitet som förföljt Bosch i det hinsides livet är "djävulens målare". Erik van Schaaik, som arbetar på en animerad film om den döda mästaren, har beskrivit honom som "den första heavy metal-artisten". Ett påstående som förtjänstfullt leds i bevis av Pinterest-sidan "Hieronymus or heavy metal?", med underrubriken: "Sometimes it's hard to tell." Grisar i nunnedok, smådjävlar på skridskor, syndare med häcken full av flöjter, och vartenda burleskt arrangemang du (troligtvis inte) kan tänka dig. Det ska vara kul att häda, tycks den gamle gycklaren säga, och får rungande bifall från hårdrockspubliken. (En stackars sate i den berömda triptyken "The garden of earthly delights" har till och med fått sina skinkor brännmärkta med ett partitur, och tack vare en, ehm, anal filur är notationen renskriven och kan avnjutas HÄR.)
Det är i år ett halvt millennium sedan Hieronymus Bosch lämnade jordelivet. I hemstaden Den Bosch pågår därför ett storartat firande av denna gigant, med evenemang för alla åldrar och smakinriktningar. Huvudattraktionen är en utställning med en nära nog komplett samling av Boschs verk, som staden fått till låns från olika konstmuseer. Med andra ord: boka in en extra dag på Roadburn-resan nu i april och gör en exkursion från Tilburg till Den Bosch (endast femton minuter med tåg!). Den första heavy metal-artisten är trots allt mer levande än många av de som är ute och turnerar i dag. Fem sekler senare har Hieronymus Bosch fortfarande framtiden för sig.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
