Och Hårdrockaren såg att det var goth
Det nya året är här.
Låt oss redan nu sluta upp kring ett löfte:
Att banta bort alla bibetydelser till ordet "goth".
I mellandagarna presenterade Språkrådet sin traditionsenliga lista över nyord. Troligtvis överlever högst en handfull av det fyrtiotal glosor som inrapporterats av myndighetens rekognosceringstrupp. I samhällets intresse borde de även söka anslag för att restaurera - eller i vissa fall: sanera - ord som råkat i förfall eller förfulats av pöbelns grova tungor. Utan krafttag mot detta barbari riskerar vi en snar kommunikationskollaps. Ett första steg vore att medla i den långa symbolstriden kring termen "goth".
Ursprungligen betecknade den kajalmålade olyckskorpar som steg till väders ur den postpunkrörelse som mobiliserade sig under tidigt åttiotal, med Storbritannien som dess självklara mitt. När jag för drygt fem år sedan köpte Dave Thompsons översiktsverk "The dark reign of Gothic rock" kände jag bara till ett halvt dussin band från denna era: THE SISTERS OF MERCY, BAUHAUS, THE CURE, SIOUXSIE AND THE BANSHEES och FIELDS OF THE NEPHILIM. Impulser från denna livskraftiga scen spred sig sedan vidare och hackade sig in i metalhistorien via band som PARADISE LOST, MOONSPELL, TYPE O NEGATIVE och TIAMAT.
Så långt allt väl. Den stora oredan infaller när gothbegreppet blir föremål för en hätsk expansionskampanj, som syftar till att harmonisera det med kraven på nytänk och modernisering, förkroppsligat av band som WITHIN TEMPTATION, TRISTANIA och i viss mån NIGHTWISH. När anden väl var ute ur flaskan kunde vem som helst lägga beslag på termen. Reningsfiltret var borta och in vällde all möjlig skit.
I närmare tjugo år har vi levt med denna betydelseglidning, som likt en kontinentalplatta på drift orsakat ett och annat utbrott längs den ursprungliga förkastningslinjen. Kanske är denna splittring nu på väg att läka och återgå till sitt urtillstånd. Oberoende trendspaningar talar nämligen för det. Cirkelslutningar hör ju den mänskliga naturen och kulturen till. Allt upplever en renässans förr eller senare: från stenålderskost till puristiska gothideal.
Hur länge det har legat och jäst är i vanlig ordning svårt att avgöra, men för den populärkulturellt klärvoajanta har tecknen stått som eldskrift i skyn, och det starkast lysande har möjligen varit det faktum att FIELDS OF THE NEPHILIM av alltfler kommit att betraktas som en ledstjärna på hårdrockshimlen, som i sin tur skänkt mysbelysning till herdestunder med oäktingar som WOVENHAND, KING DUDE och Chelsea Wolfe ("Abyss" var det gångna årets bästa skiva, tätt följd av svenska Nicole Sabounés gothpärla "Miman"). En okulärbesiktning av affischen för 2016 års Roadburn - världens mest framsynta metalfestival - hamrar in tesen ännu längre: PARADISE LOST framförande sin stilbildande skiva "Gothic" från 1991 i sin helhet. Lägg till andra uppskrivna band som TRIBULATION, GRAVE PLEASURES, ALFAHANNE, PINKISH BLACK och sorgligt insomnade IN SOLITUDE och vi har en beviskedja som inte går av för hackor.
Redan nu förutspår jag att 2016 års julklapp blir en fyradagarsbiljett till den tyska festivalen Wave-Gotik-Treffen. För alla som reser ståndsmässigt är det förresten hög tid att skaffa p-tillstånd för sin droska, då de måste parkeras på särskilt anvisade områden. Förr eller senare återgår allt i gamla hjulspår.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
