Hårdrocken - ett folkuniversitet
All kunskaps moder är repetition.
Och hårdrock.
En sanning som tål att upprepas.
Få akademiska ämnen torde vara så känsligt för idéströmningar och politiska trender som pedagogiken. Därav den skoldebatt som fraktar runt tankegods från den ena remissinstansen till den andra utan att hitta en väg framåt. Att det går så trögt är förstås inte att förundras över, med tanke på hur snedbelastad den är med ideologi. Ofta får man intrycket av att det bara finns två verktyg att tillgå: morot och piska, och att lösningen ligger någonstans däremellan. Barn och ungdomar är, som vi alla vet, tokiga i morötter. Eller?
Förlåt, jag ska inte göra mig dummare än vad jag redan är (det här är trots allt inte Twitter). Moroten är så klart en metafor och för mig, och miljontals andra världen över, har hårdrocken varit denna rotfrukt som väckt aptiten på kunskap; domkraften som hissat oss upp till nästa bildningsnivå. Ett av mina första möten med poesin, utanför skolsalen, var till exempel Samuel Taylor Coleridges "The rime of the ancient mariner" (1798), som jag blev inlotsad i av IRON MAIDEN-låten med samma namn. Sisådär tio år senare har jag över en hyllmeter med diktsamlingar i hemmet.
Av att intervjua hårdrocksmusiker och konsumera hårdrocksjournalistik har jag vidare fått inblickar i cybernetik och transhumanism (SCAR SYMMETRY), fransk animation (THE SWORD), djurskyddsprogram i Florida (OBITUARY), sömnparalys (VOLBEAT), synestesi (BORKNAGAR), sjukdomstillstånd som aortaaneurysm (ENTOMBED), konstfotografer som Joel-Peter Witkin (SLIPKNOT), gängvåldet i Guatemala, energipolitiken i Nepal, östgötska slottsruiner (DEATH WOLF), polska blasfemilagar (BEHEMOTH), den sociala utslagningen i Flint, Michigan (KING 810), rättspraxis och kriminalvård i Tjeckien (LAMB OF GOD), urban exploration (KATATONIA), den högst levande asatron på Island (SÓLSTAFIR), de pelagiska zonerna (THE OCEAN), finsk performancekonst (AMORPHIS) och så vidare. För att inte tala om min engelska, som har trimmats till av att sitta lika still och rak i ryggen framför datorn som i frisörsalongen och läsa högkvalificerade skivrecensioner på Pitchfork, The Quietus och The Guardian.
På senare år har det också rapporterats om det ökade söktrycket på kurser i nordiska språk runtom i världen som en följd av att hårdrockare vill komma sina favoritband närmare. Ett flertal lärosäten anordnar dessutom seminarier och symposier i syfte att introducera det tvärdisciplinära kunskapsområde som hårdrockskulturen är, som tallösa akademiska avhandlingar och uppsatser bär vittne om. Att musiken infiltrerat de kunskapsintensiva institutionerna är annars King Diamond och Lemmy utmärkta bevis på. Båda har haft den tvivelaktiga äran att namnge fossilfynd från anno dazumal (ungefär lika hedrande som att få en egen monter på Naturhistoriska museet).
Skolpolitiker talar ofta om lustfyllt lärande. Kanske borde de vrida upp volymen på KEEP OF KALESSINs "Epistemology" (epistemologi är läran om kunskap) under nästa sammanträde. All kunskaps moder är ju som sagt repetition, och hårdrock.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
