Mikrogenrernas tid är nu
Ursäkta, jag tror att du tappade ett ord:
Mikrogenrer.
Visst försvinner de lätt, de små rackarna?
Falken kan inte höra falkeneraren;
Saker faller samman; mittpunkten kan ej längre bära;
Ren anarki släpps lös uppå världen
(Utdrag ur dikten "Den andra födelsen" av William Butler Yeats.)
Vårt behov av att kategorisera och tvinga in världen i hanterbara klasser är förinstallerat i våra hjärnor. Evolutionen AB levererar sina produkter med ett operativsystem som inte är valbart (upprörande för Alliansen-väljare förstås som vill avreglera och konkurrensutsätta reproduktionssektorn). Det är som ett Windows som ur ett sammelsurium av ettor och nollor frambesvärjer något som åtminstone skapar en illusion av ordning och reda: ikoner, mappstrukturer och så vidare.
Om filerna inte ligger där de ska innebär det förstås trubbel. Operativsystemet hakar upp sig och användarna sparkar bakut: vem fan har lagt AMARANTHE i metalkatalogen? Och den där DEAFHEAVEN, varifrån laddas den, c:/musik/black metal eller c/musik/shoegaze? Jo, tänk för att det spelar roll! Den kan väl inte befinna sig på två ställen samtidigt, ärthjärna!
Och därmed är mappen "blackgaze" skapad.
Jag snubblar över det här resonemanget när jag läser en text i The Guardian om en "dataalkemist" som har mortlat ned musiken i över tusen olika mikrogenrer (här är höstacken som du kan leta fram just din nål i: http://everynoise.com/engenremap.html). Om du känner dig nöjd över att ha lärt dig vad djent, usbm och screamo är kan du torka bort det där belåtna flinet prick nu. Det räcker nämligen inte långt på det här läxförhöret, som prövar dina kunskaper i orgcore, dreamo, charred death, fallen angel, unblack metal... Det är längesedan som låt gå-attityden "it's only rock'n'roll" var gångbar.
Som artist kanske man grymtar något om "genrernas tyranni" och grinar illa åt omvärldens försök att rekrytera ens skötebarn till den ena eller andra falangen. Det kan de gott ha. Hur är det annars tänkt att vi ska förmedla våra upplevelser till varandra? Det är svårt att nynna en PORTAL-låt, inte sant? Särskilt i text. Därför måste vi vårda begreppsapparaten och se till att den inte utsätts för sabotage. En terminologi som används på fel sätt blir snabbt trubbig. Dadaism i all ära, men om babord börjar kallas styrbord kantrar språket och vi flyter alla iland på varsin ö från vilka vi kan skrika hur högt vi vill men ändå aldrig nå fram till varandra.
Fast med det sagt, en liten påminnelse bara: språket ska tjäna oss, inte tvärtom. När det kuvar snarare än lyfter, och förvirrar mer än det förklarar (orgcore?), då måste någon dra i nödbromsen. För om genrerna förökar sig i en takt att varje band snart har en egen är vi tillbaka i det där sammelsuriet av ettor och nollor. Kategorierna må vara illusioner, men se det som användargenererade tillägg till en verklighet som inte längre tillfredsställer den moderna människans behov.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
