Sonata Arctica beger sig in i gråzonerna
SONATA ARCTICA hör utan tvekan till de mest uppskattade och framgångsrika finska akterna som härstammar från det sena 90-talets symfoniska, power metal-bundna, mylla. 2007 års "Unia" gav rentav upphov till ytterligare vind i seglen samtidigt som den förespråkade ett progressivt steg framåt i det etablerade soundet. Nu är uppföljaren "The Days of Grays" här och med den en del givna frågeställningar, inte minst stil- och konceptrelaterade. Vokalisten, frontmannen och bandledaren Tony Kakko berättar därmed lämpligt nog om ett och annat för Metalcentral.
Det är nu ganska länge sedan som man kunde kalla SONATA ARCTICA för utövare av mer eller mindre renodlad power metal. Det blir tydligt nog om man med genrens typiskt gladlynta toner i åtanke lyssnar igenom aktuella "The Days of Grays". Inte för att albumet helt saknar upplyftande stycken - ta bara singeln "Flag in the Ground" som en försäkran på detta - men nog talar pressreleasens snack om döden och andra allvarliga ämnen sitt tydliga språk, vilket även kan sägas om själva skivtiteln. Tony Kakko delar med sig av mer ingående detaljer kring temat och namnvalet:
" Albumets originaltitel var "Deathaura", vilket ju är namnet på en låt på skivan, men jag tyckte det lät för mörkt så jag började fundera på en ny titel. Jag spelar (det extremt populära onlinerollspelet) "World of Warcraft" och några av mina goda vänner som gör detsamma erbjöd sig att hjälpa mig. Då flera av låtarna och texterna har ordet "grey" (grå) i sig föreslog en av dem just "The Days of Grays" och jag tyckte att det lät väldigt coolt. Titeln innehåller den här dubbla innebörden, grey - grace (nåd, elegans), vilket passade perfekt till temat och både bandet och skivbolaget älskade den så vi bestämde oss helt sonika för den.
" Angående ämnesvalet så händer det en massa "grå" saker i livet vilka på ett omedvetet plan började påverka mitt låtskrivande. Tråkiga men normala händelser, folk blir gamla, sjuka och dör till slut, sådana grejer. Detta innebär inte att albumet är mer mörkt eller nedstämt än vad vi brukar vara, utan det är helt enkelt en tematisk röd tråd som går genom låtarna. "Everything Fades to Gray" handlar exempelvis just om att bli gammal och till slut gå bort samt att göra sig redo inför det. För att relatera mer personligt till detta så har min far nyligen gått i pension vilket på sätt och vis skrämmer mig, det faktum att tiden går och att man för eller senare kommer förlora en stark människa i ens liv. Men det finns förstås även en del glada låtar på skivan, "Flag in the Ground" är förmodligen den lyckligaste låten jag har skrivit.
Ett steg framåt och två bakåt
Förra SONATA-alstret, "Unia", har som bekant inte sällan beskrivits som "progressivt" av såväl kritiker som fans. En inriktning vars frö förvisso redan kan sägas ha såtts på "Reckoning Night" (2004). I denna skribents öron fortsätter "The Days of Grays" på mer eller mindre samma linje, möjligen med vissa mer ljusare och rakare beståndsdelar, vilka nämndes ovan. Men då likheterna mellan den förra och den nya plattan ändå är så pass uppenbara känns det intressant att få ta del av en jämförande synpunkt från herr Kakko.
" På sätt och vis är det nya albumet ett steg framåt och två bakåt. Om jag skulle välja ett ord att beskriva det med skulle jag säga att det är lättare, jämfört med "Unia". Den skivan kan ha varit rätt svår att ta till sig. Inte för att den var det för mig personligen, men jag förstår andras synpunkter kring detta, särskilt om man är mer van vid äldre album som "Ecliptica" (1999) och "Silence" (2001). Så den nya plattan är inte alls lika krånglig, samtidigt som den behåller de bra bitarna som "Unia" förde med sig, de progressiva elementen. "The Days of Grays" innehåller även mer raka melodier som du kan sjunga med till, sångmelodierna framträder avsevärt tydligare denna gång.
På tal om just de proggiga ingredienserna, i en låt som "Deathaura" tycker jag mig höra en del DREAM THEATER-klingande partier. Har de varit någon influens för dig?
" Nej, jag har faktiskt aldrig riktigt varit inne på DREAM THEATER. Jag respekterar deras talang och virtuositet, men det är inte direkt min grej. Man kan säga att jag är mer intresserad av att skriva progressivt material än att lyssna på det, he he. Vilket förstås låter konstigt, jag älskar ju de nya låtarna, men just band som DREAM THEATER är inte riktigt min kopp te.
Kan du då spekulera i var SONATA ARCTICA-soundet kommer att bege sig härnäst? Kan nästa skiva komma att låta annorlunda från "The Days of Grays"?
" Jag hoppas rätt mycket att det kommer att bli så. Det skulle vara hemskt om man inte längre kan finna något nytt i musiken och att den stagnerar. Folk förändras genom åren och deras musiksmak likaså, så för mig är denna utveckling helt naturlig. Jag tror inte att det här bandet skulle existera längre om vi endast hade fortsatt med det vi spelade på "Ecliptica", den första plattan. Vi har förändrats och fortsätter att syssla med musik som både vi och fansen tycker är intressant. Vi är fortfarande här och jag hoppas att det kommer att förbli så.
Musikalisk beteckning och gitarristbyte
SONATA ARCTICA kopplas som bekant med lätthet ofta till den välkända revitaliserade eran av Power Metal som tog fart mot slutet av det förra millenniet. På senare år har man dock inte sällan kunnat läsa om att Tony och hans bandkamrater inte längre känner sig bekväma med denna genrestämpel. Sångaren förtydligar denna ståndpunkt:
" Jag tror att jag kände mig obekväm med den genrebeteckningen redan 2003, ha ha! Men jag har kommit att inse att det inte spelar någon roll vad folk kallar oss, det handlar i grund och botten om rockmusik om du tar det ända ner till rötterna. Genrenamnet som folk väljer att använda stör mig inte längre, jag har väl helt enkelt växt ifrån det och orkar inte bråka om det numera. Jag kallar själv vår musik för melodisk metal, det är enligt mig den bästa beskrivningen för den.
"The Days of Grays" markerar debuten i bandet för gitarristen Elias Viljanen, vilken 2007 tog över positionen från den långtida medlemmen Jani Liimatainen (vilken för övrigt har debuterat i höst med det egna projektet CAIN'S OFFERING). När vi kommer in på ämnet ber undertecknad Tony att åter presentera en jämförande tanke samt berätta om hur samarbetet med nykomlingen (nåja) har fungerat hittills.
" Jani var mer av en shredder medan Elias drar mer åt Joe Satriani/Steve Vai-hållet och är en mer artistisk person, även om han också kan shredda när det behövs. Det var intressant att se vad han skulle bidra med till det nya albumet, men han använde sig faktiskt inte så mycket av sin egen stil, utan anpassade sig mer till bandets sound. Vilket jag visserligen respekterar, att han inte ville ändra på saker och ting för mycket. I framtiden ska jag kanske be honom att vara mer Elias Viljanen på våra album, att låta sin spelstil lysa klarare. Men jag är väldigt nöjd med hans insats och ser fram emot att fortsätta turnera med honom i framtiden.
Projekt på is?
Är man ett fan av SONATA ARCTICA och hänger med i bandets förehavanden är det mycket troligt att man känner till att ett actionrollspel för PC som är baserat på bandet och dess musik är under utveckling hos företaget Zelian Games. Titeln ska vara "Winterheart's Guild", det vill säga samma som gruppens tredje fullängdare, men det har sedan hösten 2008 varit helt tyst om projektet i fråga. Jag frågar Tony om han möjligen sitter på några färskare uppgifter kring det hela men...
" Jag har ingen aning. Jag har inte hört något på ett år eller så från folket som jobbar med det, kanske ska jag skicka ett mail och fråga vad som händer. Innan dess fick jag då och då en uppdatering från dem om hur det går med spelet, men du vet, nuförtiden är det ju en massa skit med ekonomin som händer så det skulle kunna hända att de har blivit av med sin finansiering eller något liknande. Vilket ju förstås är olyckligt.
Du och de andra i bandet skulle vara spelbara karaktärer i det?
" Ja, men nu när Jani inte längre är med i bandet så utgör även det ett problem då han ju var en av karaktärerna. Jag är inte säker på hur pass bra idé det är att ha kvar honom i spelet nu. Men vi får se vad som händer med det, drömmen lever ju fortfarande.
Coversysslor
För att avsluta samtalet med något mer positivt tar jag upp det faktum att SONATA ARCTICA har tolkat andra artisters låtar vid rätt många tillfällen. Dessa covers har ofta hamnat som bonusspår på singlar och EP-släpp, men i vissa fall även på själva albumen och inkluderar förutom titlar från välkända upphovsgrupper som HELLOWEEN, SCORPIONS och IRON MAIDEN även ett par mer otippade val från BETTE MIDDLER respektive DEPECHE MODE. Tony försäkrar att åtminstone en inspelning till av samma sort är klar och väntar på att nå ut till publiken i någon form.
" Vi har spelat in ALICE COOPERS "Hell is Living Without You" (1989) men är ännu inte säkra på hur vi kommer att släppa den, troligtvis blir det tillsammans med en framtida singel. Som en B-sida eller ett slags bonusspår alltså, men låten kommer hursomhelst inte hamna på något ordinarie album. Men den finns klar på lagret så att säga och man kommer kunna höra den förr eller senare.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
