In Flames står oberörda av kritiken
Jag börjar tro att den gängse, stereotypiske, göteborgaren är mer än produkten av fördomar från oss andra svennar. "Albert och Herbert" måste varit en verklighetsbaserad tv-serie och de 031:or som inte stämmer in på denna mall är undantag som bekräftar regeln. Det är en typisk feskekôrkeglad hårdrocksgitarrist, tillika min egen namne, som valt att samtala med Metalcentral om nya plattan, "A Sense of Purpose".
- Det har varit en fantastisk jävla upplevelse att spela in den här skivan, säger Björn Gelotte som spenderat hela eftermiddagen med att snacka med franska och belgiska journalister (som tydligen hellre satt och käkade Banana skids i skolcaféterian, än att delta i engelskaundervisningen - vilket medfört vissa kommunikativa svårigheter under eftermiddagen) om bandets nya tillökning i diskografin.
- Det har också varit jobbigt, men en nödvändig process både musikaliskt och produktionsmässigt. Samtidigt har det varit en väldigt avslappnad miljö vi vistats i och det har varit otroligt skönt att få göra detta på hemmaplan med våra egna grejer - på våran egen tid.
IN FLAMES är nya ägare av den legendariska Fredmanstudion (AT THE GATES, DARK TRANQUILLITY, DIMMU BORGIR), som lämpligt nog går under namnet IF Studios idag. Där har den nyligen släppta "A Sense of Purpose" blivit till.
En tydlig uppföljare
I mina öron är detta en tydlig uppföljare till förra plattan, "Come Clarity", från 2006. IN FLAMES-soundet är idag så omissigenkännligt att man kan undra varifrån det egentligen kommer. Ett otal band har inspirerats av dem - dessa gudfädrer av Göteborgsdöds - att det måste vara extremt svårt att inte hamna i banor kantade av självplagiat.
- Om jag ska vara riktigt ärlig så börjar vårat låtskrivande på i princip samma sätt varje gång. Jag och Jesper (Strömblad, gitarr) sitter och bollar idéer med varandra. Ett riff här och ett riff där. Ibland kanske inte jag hittar en fortsättning på ett stycke och då har Jesper ofta en bra input där. Jag känner inte att jag börjar få slut på idéer då jag ständigt har ett soundtrack i huvudet med olika riff och melodier. Att få ordning på alla grejerna är något som är jävligt enkelt med hjälp av Jesper.
När grundplåten sedan är klar, så är det dags att visa upp materialet för de resterande medlemmarna, vilket är den intressanta biten i processen, tycker Björn.
- Då hjälps vi åt med att hacka upp låtarna och arrangera dem på så vis att alla i bandet sätter sin prägel på musiken. Det är DET som sen blir IN FLAMES-soundet.
- Vidare är det väldigt viktigt att det ska vara melodiskt, vilket det alltid varit.
Den melodiska aspekten är i synnerhet intressant när det kommer till det vokala arbetet, som även den här gången innefattat demonproducenten Daniel Bergstrand (BEHEMOTH, ENGEL, STRAPPING YOUNG LAD). IN FLAMES har länge presenterat melodiska, vokala inslag på plattor, men den här gången upplever jag ett mer övergripande arbete. Det är inte bara refränger som växlas med aggressiva vrål i verserna, som ju blivit något av en mall för copycats idag. Genomgående får Anders (Fridén, sång) utmana sina stämband med mer komplexa sångarrangemang, utan att för den sakens skull tona ned intensiteten.
- Daniel och Anders jobbar så jävla bra ihop. De har som regel att det inte får bli 'cheesy' och det måste vara 'rätt'. De var väldigt skeptiska till vissa partier under arbetets gång, men det som kom ut är precis det de ville ha.
Det låter genomtänkt...
- Vi andra har varit med redan från första början och tyckte redan då att det lät skitbra. Men det blev bara bättre och bättre (skratt).
- Vi var så jävla nöjda med musiken, så jag tror att Anders kände att 'nu jävlar'. För det är verkligen pricken över i't med sången. Det är jävligt skönt att då kunna ha med melodier, istället för att göra allt det arbetet med gitarr t.ex. Det här är ett bra sätt för att inte jobba 'safe' " som man förväntas göra. Vi skriver helt enkelt inte musik på det sättet.
Organiskt ljud
Någonting som slår mig vid ett ganska tidigt skede, när jag lyssnar på bandets senaste altser, är den organiska ljudbilden. Trummorna låter som trummor, istället för en popcornmaskin från Rusta, och det låter som bandet konsekvent försökt frambringa en värme genom produktionen.
- Vi var jävligt noga med att trummorna skulle ha ett akustiskt ljud. Det ska kännas 'på riktigt' " att det är ett band som spelar, inga platta pukor eller en platt ljudbild. Detta var något vi sa från dag ett när vi började spela in.
Det var även något Toby Wright (KISS, KORN), som mixat plattan, fattade ett starkt tycke för när han fick materialet.
- Han menade att vi spelat in det 'hett', med starka och rena signaler. Han var tvungen att 'bromsa' hela sitt mixerbord för att inte överstyra det (skratt).
Jag menar att många konstellationer väljer ett ganska så säkert kort beroende på tidens anda, genom att välja producenter och studios som de vet fungerar. Med dagens hårda konkurrens är det kanske inte så konstigt. Man vaggas in i en sorts falsk trygghet om att nuförtiden ska en platta låta på ett speciellt sätt. Hur många tycker t.ex att "Ram It Down" med JUDAS PRIEST, från 1988, låter kul idag?
- Vi brukar vara jävligt noga med vad vi gör och ibland tar vi steg utanför det som är normalt i den här genren. Då är det oerhört tillfredsställande när man känner att man gjort rätt.
Framgång
IN FLAMES har bara blivit större och större. Konsertbiljetter säljer slut och på festivaler drar bandet ofta fullt grus (eller, ehh... gräs). I den text som medföljer promofilerna av plattan, står det att man "med den här skivan tar steget till att bli ett av världens största metalband". Jag flinade lite för mig själv och tänkte att Fritz & Franz på Nuclear Blast inte käkar ödmjukhets-kex till morgonkaffet. Men, vad är det egentligen som säger att så inte skulle kunna bli fallet? Bandet är ju uppenbarligen kommersiellt gångbart (det nyligen slagna rekordet i antal lyssningar på Myspace-swedens hemsida indikerar väl ändå på något?), de syns i okonventionella sammanhang på TV och turnérar mer än Cirkus Scott.
Vad hindrar IN FLAMES från att bli ett hushållsnamn?
- Målet är ju egentligen att alla människor i världens ska ha hört ens musik och förhoppningsvis att de gillar den. Men man är ju inte dum i huvudet, så man förstår ju snabbt att alla inte kan göra det (skratt). Däremot kan man ju sikta lite högre hela tiden och det gör vi ju. Det är ju inte så att vi hoppas på att få spela på lite mindre ställen, eller att färre människor kommer och ser oss när vi spelar.
- Vi brukar skoja och säga att "vi ska bli världens största band". Samtidigt tänker jag ju inte gå över lik för den sakens skull! Jag måste gilla det jag sysslar med och måste musikaliskt kunna stå för grejerna. Jag kan inte släppa några principer för att nå framgång och där är vi helt ense i bandet. Jag är skitnöjd med att vara där jag är nu. Jag har en familj jag alltid kan åka hem till och jag har ett band med mina bästa polare som är min andra familj.
Oberörda av kritiken
Jag tillhör den skara rockers som började uppskatta IN FLAMES igen i och med den två år gamla plattan, "Come Clarity". "Soundtrack To Your Escape" från 2004 var en platta där experimentlustan och förändringens vind blåste mig ur stigen, stilmässigt. "Come Clarity" förstärkte emellertid de kvalitéer bandet snappat upp under resans gång och för mig föll en och annan pusselbit på plats.
- Jag förstår precis vad du menar. Det är så jävla mycket som hänt oss musikaliskt under åren i och med allt turnérande och så vidare. Vi har mer och mer lärt oss vad som är möjligt att återge live och det är det vi nu försöker plocka fram på plattorna, eftersom vi i princip lever på scenen idag. Vi förändrar bitvis sättet att skriva musiken på.
- Samtidigt är det ju inte så att vi ska göra alla andra glada. Det är ju inte därför vi håller på med det här. Det är svårt nog att få oss själva att vara överens i ett rådslag. Det tar sån oerhörd tid och det ligger en massa arbete bakom, så när vi väl nått dit har vi inte tid att lyssna på andra.
Samtidigt kan man få intrycket av att IN FLAMES finner hårdrockspuritanernas svärjelser över bandets musikaliska beslut som en form av underhållning. I en intervju i Close-up Magazine, i samband med lanseringen av "Come Clarity", så intervjuades Anders Fridén som redan i förväg myste över all skit de skulle få eftersom popdrottningen Lisa Miskovsky gästade på ett av spåren.
- Vi är ju väldigt medvetna om de här åsikterna, men det ändrar ju inte våra musikaliska inriktningar på något vis. Samtidigt kan jag ju se till mig själv, att om jag gillar ett band men inte är speciellt förtjust i en speciell riktning de är på väg in i " då väljer jag att lyssna på det jag gillar med det bandet, eller lyssnar på något annat för tillfället. Det är ju faktiskt så enkelt.
- Jag uppskattar att jag får möjligheten att prata om det här. Det är ju ändå så att man ibland läser sånt här i något forum eller en recension och man får helt enkelt acceptera att alla inte kan gilla allt. Men det rör oss inte i ryggen. Om man skulle bry sig om alla bra recensioner så skulle man bli fullständigt vansinnig om man brydde sig om de dåliga. Det fungerar inte.
De kommande fem minuterna spenderas åt att skratta åt forumet på Blabbermouth och hur dessa besökare inte verkar gilla någon musiker alls. Förutom Dimebag (PANTERA) då...
- Det är få band som någonsin får den minsta lilla positiva responsen. Det är ett VM i pajkastning där (skratt)!
On stage
I juni kliver de upp på hemmaplan tillsammans med storheter som CAVALERA CONSPIRACY, NIGHTWISH, MONSTER MAGNET och DIMMU BORGIR, då Metaltown äger rum. För resterande svennars skull låter Björn hoppfull.
- Det blir en jävla massa festivaler. Förhoppningvis blir det några i Sverige. Direkt efter det blir det turer till Japan och Australien, vilket ska bli skitkul. Därefter är målet en ordentlig europaturné med ett flertal sverige-gigs.
Men innan det blekfeta festivalfolket får åtnjuta nytt material live i sommar, så beger sig gänget till staterna tillsammans med bland annat MEGADETH, CHILDREN OF BODOM och HIGH ON FIRE på den resande Gigantour-festivalen.
- CHILDREN OF BODOM har vi turnérat med tidigare och det ska bli skitkul! Jag börjar bli lite bekymdrad för min levers skull (skratt). MEGADETH vet du ju själv vad de gjort genom åren. Det var det som fick mig att tycka att det här var en jävligt rolig idé. Dels är det ett bra alternativ till OZZFEST som är skit, sen så är det ett bra sätt att få chansen att höra låtar som "Hangar 18" live och annat material som hängt med mig i så många år.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
