Exodus har fortfarande något att bevisa
En hårdrockare som inte känner till EXODUS är som en frimärkssamlare utan självmordstankar " han/hon existerar helt enkelt inte. Med plattor som "Bonded by Blood" och "Fabulous Disaster" i ryggen så är det inte konstigt att bandet av vissa betraktas som skaparna av tröskmetallen, en genre som återigen fått ett ordentligt uppsving. Med en turbulent karriär präglad av missbruk, död, medlemsbyten och en konstant kamp i motvind fortsätter ändå bandet att sedan comeback-plattan, "Tempo of the Damned" från 2004, regelbundet spotta ur sig nya giv. Nu är den spadhövdade dödarmaskinen tillbaks med ett nytt vax, "The Atrocity Exhibition: Exhibit A". Metalcentrals Björn Larsson blev uppringd av EXODUS drivrem, Gary Holt.
"The Atrocity Exhibition: Exhibit A" fortsätter där "Shovel Headed Kill Machine" slutade. Det är samma benhårda thrashmangel som vi är vana vid från gubbarna, men den här gången har Gary & co slängt in fler melodier i mixen. Ett klart uppfriskande tilltag enligt mitt tycke.
- Det fanns inga regler när vi skrev musiken till den här plattan, säger gitarristen Gary Holt ifrån sitt hem i Kalifornien. Det var inte så att vi snackade ihop oss och sa att vi måste göra en platta som låter så här eller så där. Vi ville bara göra en elak platta där låtarna leder oss framåt. Det är en av anledningarna till att det är så långa låtar på skivan.
Det låter onekligen mer melodiöst den här gången...
- Precis! Jag älskar förra plattan ("Shovel Headed Kill Machine") och jag tycker att det var en perfekt skiva för oss att skapa vid den tidpunkten, men ville absolut inte göra samma platta igen. Nu när vi har Lee (Altus, gitarrist från HEATHEN) i bandet så öppnade det nya dörrar eftersom han har en stark melodikänsla. I och med honom så kan vi skapa fler stämpartier eftersom de kommer att höras live nu. När Rick (Hunolt, gitarr) var med var vi tvungna att ha min gitarr som dominerande i mixen för att undvika att det skulle låta grötigt.
För er som liksom jag njutit av HEATHENs demo från 2005, så är Lee Altus arrangemang tydliga på nya plattan.
- Han har i princip skrivit all musik till "Children of a Worthless God" och han har bidragit med fler låtar till nästa platta. Och även om jag skrivit det mesta på skivan så har jag genomgående lyssnat på Lees åsikter om materialet.
Rob Dukes installerades i kvintetten snart efter att förre sångaren Steve Souza blåste bandet, då han inte dök upp på flygplatsen när en turné genom sydamerika låg på agendan. Robs debut på förra plattan var långt ifrån undermålig, men även han har låtit förändringens vind smeka sina kindben. På "Children of a Worthless God" ger han sig till och med på en helmelodisk refräng, ett farligt territorium om man är rädd för att framstå som trendkänslig.
- Det var Rob som skrev texten till den låten och han ville prova en grej i refrängen. Vi hörde det sedan i studion, vilket vi inte gjorde i replokalen eftersom allt är så jävla högljutt där. Vi tyckte det blev skitbra och annars skulle vi givetvis inte haft med det. Många påstår att det är första gången vi har använt den här typen av sång, men det gjorde vi ju redan på "Pleasures of the Flesh" (på låtarna "Chemi-kill" och "Seeds of Hate"), från 1987. Men visst, vi har inte gjort det på länge.
Det är ganska vågat att skriva på det sättet. Det är ju onekligen inget ovanligt anno 2007 att kombinera skrikig sång i versen med en melodisk refräng. Det kan ju bli choklad eller kolera så att säga. Var ni skraja över det?
- Våra fans behöver inte oroa sig för att vi ska börja låta som alla de där moderna banden. Precis som du säger är det en mall de använder sig av. Vissa grejer låter coolt, men ibland hade det varit betydligt mer intressant om de skrek i refrängen och sjöng i versen istället, säger Gary och slänger upp en skrattsalva.
Andy Sneap " den sjätte medlemmen
Produktionen på "The Atrocity Exhibition: Exhibit A" låter som vanligt fetare än Uffe Larsson 1999. Om man räknar med liveplattan, "Another Lesson in Violence" från 1997, så är det fjärde gången i rad som Andy Sneap (MACHINE HEAD, TESTAMENT, ONSLAUGHT) hålls ansvarig för EXODUS ljudbild.
- Andy är som den sjätte medlemmen i det här bandet. Han är en av mina bästa vänner och jag har svårt att se oss arbeta med någon annan än honom. Att jobba med honom är som att jobba med en kopia av sig själv, eftersom vi alltid kommer överens och vi ser allting på samma sätt och delar samma vision. Han säger att det är som att kliva in i en tecknad värld när han jobbar med oss, eftersom vi alla är som seriefigurer i det privata livet. Vi skrattar mycket och har otroligt roligt varje dag.
Ser du ändå inte en fara i att jobba med samma producent varje gång? Finns det inte en risk att ni stagnerar på så vis?
- Visst, den risken finns alltid. Om vi någonsin skulle komma till ett ställe där vi känner att vi stagnerat, är det givetvis dags att avsluta det kapitlet. Ändå tror jag att vi är långt ifrån den platsen, för alla plattor vi gjort med honom låter unika på sitt sätt. Det går även snabbt att jobba med honom, vilket är viktigt för oss eftersom vi jobbar snabbt. Givetvis gör vi det av ekonomiska skäl. Den här plattan tog oss 20 dagar att spela in, vilket inte är speciellt mycket då vissa band spenderar 5 dagar i studion där de provar olika bastrummor. Vi sätter alla våra trummor på fem dagar! Det vore trevligt att få en månad på sig att spela in nästa platta...
Som bekant spelade bandet in fler låtar än de som hamnade på plattan. Målet är att släppa "The Atrocity Exhibition: Exhibit B" någon gång nästa år.
- Förhoppningsvis kommer vi att hinna in i studion ännu en gång innan årets slut och fortsätta jobba. Kanske kommer vi att bli klara med den innan nästa år, eller så avslutar vi arbetet tidigt nästa år, lovar Gary.
- Vi har aldrig jobbat på det här viset förut så det är svårt att säga när det blir klart. Men vi har fyra fantastiska låtar färdiginspelade till uppföljaren och vissa av dem är bättre än något på den här skivan. Jag behöver inte vara i studion så länge som sagt och förhoppningsvis finns det till och med tid till lite semester, något jag bara läst om i böcker. Det ska tydligen vara ganska skönt, säger han och brister ut i skratt.
...och de otaliga medlemsbytena
Efter turnérandet i och med "Tempo of the Damned" tog originaltrummisen, Tom Hunting, en paus från musiken. Psykisk ohälsa på grund av drogmissbruk var anledningen och hans plats ersattes med legendaren Paul Bostaph (FORBIDDEN, ex-SLAYER, ex-TESTAMENT). Nu är Tom tillbaks igen efter några års vila och troligtvis några timmars fotöljsittande hos en hjärnskrynklare. Tom Hunting kan vara, enligt undertecknad, en av metalvärldens mest underskattade trummisar.
Gary, hajar du hur underskattad Tom är eller?
- Han är den mest underskattade. Toms problem har alltid varit att han är oförmögen att promota sig själv. Han har alltid varit duktig på baskaggesmatter, men hans styrka ligger i det egensinniga handarbetet. Du kan fråga vem som helst som lirar trummor, och om du frågar tillexempel Dave Lombardo (SLAYER) så kommer svaret bli att Tom är en klockren trummis. Han är en legend!
Nästan varje platta har inneburit ett nytt ansikte, eller ett gammalt anlete som återvänt till EXODUS. Hur orkar du egentligen? Är line-upen stabil nu?
- Det hoppas jag verkligen. Allt känns kanon och vi har så otroligt roligt just nu. Jag är hyfsat övertygad om att det är slut på medlemsbytena nu, annars kommer du att finna mig hängandes i ett rep någonstans. Jag älskar att göra det här och jag känner att jag har väldigt mycket ogjort i den här branschen just på grund av all skit vi gått igenom, med död, droger och allt det där. Jag känner fortfarande ett behov av att bevisa mig.
Vad är den största skillnaden med att vara i EXODUS idag jämfört med för 20 år sedan?
- Jag tar mycket bättre hand om mig idag. Jag har varit drogfri i fem år och rökfri i ett år. Det lustiga är att det är rökningen som varit svårast att sluta med, garvar han.
- Men jag käkar hälsosamt nu för jag blir inte yngre och jag vill fortfarande gå upp på scenen och ge mitt allra bästa.
Att hålla sig borta från skräpmat kan vara nog så svårt, men är det inte ännu svårare att undvika på vägarna?
- Det är mycket enklare i staterna än i Europa. Missförstå mig inte nu. Maten är mycket bättre i Europa, men i staterna har vi större bussar och en kyl som rymmer mer än 14 bärs. Här kan vi handla i affären det vi behöver när vi reser, medan vi i Europa äter det som finns att tillgå. Det är inte så att jag käkar alger och dricker vetemjölk, men jag försöker att käka mer balanserat och håller mig borta från det där ohälsosamma som smakar så jävla gott!
Bonded by extreme makeover
För att en ball hårdrocksartikel inte ska förvandlas till "Du är vad du äter", känns det nu viktigt att vidta vissa åtgärder. Därför styr jag konsekvent ämnet över till något som verkar otroligt hett just nu. ANTHRAX, TESTAMENT, SODOM och DESTRUCTION har alla gjort det. Jag snackar om återinspelningar av gamla örhängen. Är det ett sätt att tjäna enkla stålar? Är det ett sätt att ge gammalt material rättvisa med hjälp av den moderna tekniken? Hur som än haver så har det blivit lite utav en trend inom scenen.
- Jag tycker det är cool och jag har inga problem med det. Jag har själv inga intentioner att spela in massa gamla låtar igen, däremot har jag under en längre tid tänkt göra en "Tribute to Paul Baloff" (originalsångaren som sjöng på debuten, "Bonded by Blood", och avled av en stroke för några år sedan).
Tanken med plattan är att spela in alla spår från debuten med olika gästsångare på varje spår, gäster som alla på något sätt hade en anknytning till den avlidne metalikonen.
- Ingen har påverkat scenen mer än honom och det här projektet har redan tagit för lång tid, med tanke på alla andra tributeplattor som gjorts i hans namn. Utan att nämna några namn så finns det ingen brist på sångare som vill vara delaktiga. Vissa har redan valt ut vilka låtar de vill sjunga. Det gäller bara att finna tid till att gå in i studion och sätta spåren.
- Det här är ett projekt som kommer att inkludera Rick Hunolt. Det är ett måste. Han var en gång en fantastisk gitarrist och han var delaktig i samma vevor som Paul.
Kommer han någonsin att återvända till bandet?
- Han kommer aldrig att vara medlem i EXODUS igen. Han är inte förmögen att tillägna den tid som krävs. Han kommer inte att kunna arbeta sig upp till den nivå han en gång befann sig på.
Även Rick var tvungen att lämna bandet efter "Tempo of the Damned" på grund av sina problem med droger och faktumet att han hade barn i behov av en far, gjorde att saken så småningom blev biff.
Hur mår Rick idag?
- Jag har inte pratat med honom på länge, men han tar hand om sina barn vilket är på sin plats. Han håller tydligen på att skriva musik, men jag tror att han gör det mest för sig själv numer.
På sitt sätt tror jag det är bra. Man håller ju inte bara på med musik för att kränga plattor, utan för att man älskar det.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
