Äntligen frid i Candlemass
Tillbaka med ny skiva och ny sångare. Efter Messiah Marcolins avhopp förra året trodde inte många att det var möjligt att komma igen. Men CANDLEMASS har med plattan "King of the Grey Islands" bevisat att det finns ett liv efter Messiah. Nu är det frid i bandet konstaterar Leif Edling när Metalcentral talar med honom.
Messiah Marcolin hoppade av den svenska institutionen CANDLEMASS med buller och bång i april 2006. Via bandets hemsida meddelades det att Messiah nu var ute ur CANDLEMASS för gott. Tonen var oförsonlig. All kärlek, om det nu någonsin funnits någon att tala om, var borta. Eftersmaken var bitter. Och det är förståeligt. Gruppen var mitt uppe i inspelningen av uppföljaren till den självbetitlade skivan som kom 2005. Det enda som i stort sett var kvar att göra var just sången. Då vägrade Messiah att äntra studion med motivationen att den musikaliska inriktningen inte stämde överens med hans vision om hur CANDLEMASS ska låta. När resten av medlemmarna inte ville göra som han sa hoppade han av.
Så lyder i alla fall den officiella versionen. De flesta kommentarerna kring avhoppet har lämnats av Leif Edling, CANDLEMASS huvudsaklige låtskrivare och inte av Messiah. Av honom har inte mycket hörts eller setts sedan avhoppet. I pressmeddelandet han skickade ut till Blabbermouth.net i slutet av april säger han kort och gott att han inte längre är medlem i bandet. Men att många känslor är sårade är uppenbart. Inte minst illustreras detta av att Messiah var en av få närvarande på amerikanska doomlegenderna TROUBLES presskonferens på årets Sweden Rock Festival där han försökte ställa en fråga genom att presentera sig med orden "Hello, I'm Messiah from Leif Edling Magazine". En rolig grej kanske men eftersmaken är som sagt ganska sur.
Samma visa igen
Att få Leif Edling att prata om Messiah är inte heller särskilt svårt. När Leif ringer upp mig tar det ungefär tio sekunder efter att jag frågat hur det känns att snart ha en splitter ny platta med CANDLEMASS ute i skivdiskarna innan ämnet dyker upp.
- Det var nästan så att man förra sommaren inte trodde att den skulle komma ut. Så det såg mörkt ut ett tag plus att vi inte hittade någon sångare på en gång så kändes det ganska mörkt. Men efter ett års sorger och bedrövelser så börjar man se ljuset i tunneln. Så det känns jävligt bra.
Fanns det något tillfälle som du tänkte att "nä nu skiter jag i CANDLEMASS"?
- Nej faktiskt inte. Det var väl snarare så att man undrade om plattan skulle komma ut. Det har ju sett mörkt ut men inte på ett sånt sätt att vi funderat på att lägga ner bandet eller så.
När började ni inse att det var någonting som var surt i CANDLEMASS?
- Alltså det räcker med att ha Messiah Marcolin med i bandet. Det är som att gå på tunn is. Redan när vi drog igång återföreningen 2001 så visste vi ju att det skulle bli en färd på ojämn väg. Men då visste vi bara inte till vilken grad. Så när vi var ute på riktigt första sommaren 2002 så visade det sig ju snabbt att den här snubben inte var tillbaka för att vara någon lagspelare eller polare. Han var mest intresserad av Messiah Marcolin. Så vi tänkte bara att vi får se hur länge vi orkar den här gången. Och vi orkade i två år vilket säkert var ett år för länge. Men vi hade inställningen att vi övriga fyra skulle ha så kul som möjligt och inte låta en person förstöra det. Och han försvann ju innan förra plattan 2004. Och då blev det för jävla jobbigt alltså. Och det var samma sak som hände denna gång. Snubben har bara den personligheten och attityden mot sina medmusikanter. Så det går bara inte.
Ni tvekade aldrig att ta tillbaka honom igen 2004?
- Jo absolut. Men då ringde han ju och grinade i telefon och bad om ursäkt och sa att han förstod hur pissigt han hade betett sig. Det har han ju berättat om i intervjuer så det är inget jag bara hittar på. Han gjorde en avbön då. Och då tänkte vi att okej då, äntligen har han fattat att man inte kan bete sig hur som helst mot sina polare för då har man inga polare kvar.
- Då trodde vi ju att det kanske skulle funka ändå till slut. Det höll väl tre månader innan han var tillbaka med full kraft och ännu värre. Så då tänkte vi att det blir en platta till och inget mer och precis så blev det.
Har du överhuvudtaget pratat med honom sedan april 2006?
- Nej det finns ingen anledning.
Ny sångare " ny start
Om sin nye sångare Robert Lowe från amerikanska SOLITUDE AETURNUS har Leif inte helt överraskande bara positiva ord att säga. Efter att ha fått in tusentals ansökningar till den lediga platsen var det ett samtal från Roberts flickvän som satte punkt på jakten efter CANDLEMASS nya röstresurs. Enligt Leif tog det inte lång stund för resten av medlemmarna att känna att Robert Lowe var mannen för jobbet.
- Det var ju känt att vi letade sångare så Roberts flickvän hörde av sig till mig. Och jag ringde upp honom och snackade och det visade sig att han var en väldigt trevlig kille med en skön stil och jag kommer tillbaka till ordet lagspelare.
Vad är det som är hans största kvalitéer som sångare?
- Han har en jäkla känsla i rösten som förmedlar väldigt mycket. Han passar som hand i handsken i CANDLEMASS och jag har ju alltid gillat hans sångstil. Jag tycker naturligtvis att han är skitbra!
När jag intervjuade dig för två år sedan sa du att ni bara tar ett år i taget med CANDLEMASS. Har detta förändrats nu när ni har en ny sångare?
- Nej inte direkt. Utan vi tar ett år i taget. Man kan inte se det på något annat sätt. Vi har bestämt att vi ska göra en platta till med Robert vilket säkert blir nästa år. Men det är bara idiotiskt att säga att man ska göra tre plattor till. Så en platta till och en sväng på vägarna. Minst två år till kan man nog se nu. Men inte längre.
Hur tror du att det faktum att ni har Robert i bandet kommer att påverka nästa skiva?
- Inte speciellt mycket. CANDLEMASS är en institution som det är. Det låter som det låter. Inte ens jag kan påverka det speciellt mycket. Vi har ju en form för låtarna och det gäller bara att variera sig inom den formen. Men jag kan mycket väl tänka mig att Robert kommer att skriva några texter och kommer med låtidéer till nästa skiva.
- Men nu har det blivit kul att spela musik igen vilket det inte varit på två år. Det var roligt på sitt sätt att spela in förra plattan och köra festivalerna på den. Vi fick fantastiskt bra kritik för den och den sålde bra. Men när vi drog ut på turnén med DESTRUCTION så urartade det helt och vi undrade bara hur vi skulle kunna göra en platta till med Messiah i bandet. Nu känns det extra bra att vi klarade den perioden. Vi har gjort en ny platta som får sjukt bra recensioner. Så vi är så enormt glada bara att vi överlevde det vi har överlevt. Jag tror inte att många band hade gjort det med sångarproblem och dessutom ett stort skivbolag som tvivlar på en.
Och Robert Lowe klarar sitt nya jobb med bravur. "King of the Grey Islands" är en CANDLEMASS-platta av klassiskt snitt. Det ekar bekant om melodislingorna och det är inte utan att det klingar lite "Epicus Doomicus Metallicus" från 1986 om skivan. Den är betydligt råare i ljudet än sin föregångare och ibland på gränsen till brutalt tung. Speciellt gitarrerna har prägling av sågklingor och rivjärn. Kanske har det med omständigheterna att göra eller så har det med ämnet den behandlar.
Det blåser hårt och kallt
När jag intervjuade Leif Edling inför förra släppet så pratade vi en hel del om texterna till CANLDEMASS låtar. Då gav Leif intrycket av att texterna var någonting som egentligen kom i andra hand efter musiken. Den huvudsakliga uppgiften för lyriken var att det skulle vara roligt för Leif att skriva dem. Men inför "King of the Grey Islands" så hade Edling faktiskt någonting viktigare han ville skriva om. Han ser hur människorna omkring honom bli allt mer egofixerade och hur dokusåpakändisar och skandaler som egentligen inte är viktiga får allt mer utrymme i tidningarna. Och han ser hur människor mår allt sämre och i vissa fall inte klarar av det nya "moderna" samhället och går under. Och det är i detta ämne som den nya skivan fördjupar sig.
- Vi gjorde den vita plattan förra gången och jag kände att nu ska vi göra den mörka plattan. Jag skriver inte med tanke på yttre omständigheter. Det här handlar om livet rent generellt. Det är inte lätt att leva i det här samhället. Man kan inte bara gå igenom det med en glad och oförvägen attityd. Vi lever i ett jävligt hårt samhälle och en kall omvärld som bara bryr sig om profit och vi har en regering som inte bryr sig om de små människorna speciellt mycket.
- Är du inte ung, snygg och har bra med stålar så kan du i stort sett dra åt helvete. Det är budskapet som kablas ut i TV och radio. Vi har en regering som fullständigt skiter i om du har det sämre ställt. Och det gör ju inte saker och ting bättre. Pratar man med tyskar, amerikaner och engelsmän så tycker de likadant. Så det är ett problem överallt. Det finns ingen humanism eller respekt kvar i samhället. Inte för grannar eller andra människor överhuvudtaget. Det handlar om jaget och profiten.
Varför tror du att det har blivit så?
- Ja men folk är ju bara intresserade av sig själva och sin egen vinning. Vi får den press och media vi förtjänar. Om folk kunde ta lite ansvar och sätta lite moraliska standards så skriver man inte om Linda Rosing i tidningen varje dag. Man sänder inte dokusåpor i TV och man har inte unga snygga människor i varje program. Man skulle inte se till profiten i varenda grej man gör. Och det där sprider sig överallt. Du kan inte ens åka tåg idag utan att du ska behöva pröjsa maxpriset för biljetten. Man kan inte gå ut och äta utan att det ska kosta maximalt. Det handlar bara om maximerad profit vad det än gäller. Du kan inte gå ut utanför dörren utan att det kostar dig hundra spänn.
Hur har det här ämnesvalet påverkat musiken i sig?
- Nja det är mer av allt kan man nog säga. Det är mer metal, det är mörkare och det är bättre producerat. Den är råare. Helt enkelt mer av allt.
Ni firade 20-årsjubileum nyligen. Vad är det som driver dig som musiker?
- Att göra bättre plattor. Visserligen är det kul att åka runt och spela också men det är så mycket runtomkring som är skitjobbigt. Så jag skulle säga att det som driver mig vidare är tanken på att göra nästa platta ännu bättre. Och så länge man känner att man nog skulle kunna göra nästa platta åtminstone lika bra som den förra så kommer jag att göra det. Och det gäller oss alla i CANDLEMASS särskilt nu när vi äntligen fått frid i det här bandet, konstaterar Leif Edling avslutningsvis.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
