Alex Hellid - Entombed
Allting går i serier om tre
2005 fyller Entombeds debutalster "Left Hand Path" moped och med
anledning av det så satte sig Metalcentral sig ned med bandets ena
gitarrist på Prisma i Västerås ett par timmar innan ytterligare en av
bandets många spelningar. Där gick Alex Hellid igenom alla Entombeds
skivor och pratade om vad han minns och tycker om dem idag.
Men också om vad Entombed är idag, hur han ser på musikindustrin och
vad som kommer att hända med Entombed i framtiden.
- Den stående frågan i början var ju varför vi hade ändrat så mycket i
soundet från skivan innan. Och idag tycker folk att det låter som två
olika band om man jämför då och nu. Men för mig har det alltid varit
Entombed. Vi stannar inte utan försöker utvecklas.
Jag sitter med Alex i en skrubb backstage och pratar om hur han själv
skulle beskriva Entombed som band idag. Bandets historia är nu ungefär
femton år lång och Entombed har hela tiden levererat skivor som skiljer
sig från varandra på något sätt. Detta har enligt Alex varit en av
bandets grundhållningar redan från start.
- Man vill hitta energin där den känns intressant. Det är samma tänk om
saker och ting nu som när vi började. Vi lyssnade inte bara på en sorts
musik och vi har vår grund som vi hittade någonstans kring den tredje
plattan då vi började tycka att det lät okej. Med det menar jag inte att vi
tycker att det vi gjorde innan inte var bra men det var då vi hittade ett
ställe som var bra. En del band känns bara som att de lyssnar på en
sorts musik och så låter allting som det. Men vi har väl aldrig riktigt
stannat i var vi hittar influenser ifrån.
- Vi har fått en massa erfarenhet av att göra fel känns det som även om
vi självklart gjort en del rätt också. Men det gör alla. Man har det första
dåliga skivkontraktet till exempel men har man inte flyt från början och
har en kontakt som har alla erfarenheter innan så är det svårt.
En del grejer är sådant som man måste gå igenom själv för att fatta
varför man ska göra på det ena eller det andra sättet. Så det blir ju så
att man gör många fel. Är men sen fem personer i bandet så blir det
inte alltid den bästa vägen rakt fram för att alla drar åt lite olika håll.
Kompromisserna gör att vägen blir lite krokig. Alla kanske inte pallar att
göra den där extra turnén som hade varit jättebra att göra även om
man har varit ute i två månader innan och så där.
Sådant spelar också in.
Och vilket är det största felsteg ni gjort hittills då?
- Vårt största misstag var väl att när vi hade en skiva kvar på vårat
första kontrakt med Earache så vägrade vi ge dom den utan bråkade i
ett år istället. Och det är aldrig bra för ett band att inte göra någonting
utan bara sitta och vänta. Så här i efterhand så hade det väl varit bättre
att bara ha spelat in en skiva och gett den till dom och gått vidare.
15 år och åtta plattor
Skivor är det hur som helst gott om även om de inte gjorde den där
extra plattan till Earache. Åtta stycken fullängdare har det blivit och
därtill ska läggas diverse samlingar med covers, liveplattor och en del
ep:s. Bandet startade som en ren dödsmetalakt sprungen ur den våg
som kom från Storbritannien och USA i slutet på 1980-talet och i början
av 90-talet. Säger man Napalm Death, Carcass, Obituary och så vidare
faller det sig naturligt att också nämna Entombed i samma veva.
Fast idag är kanske inte Entombed ett renodlat death metal-band längre.
Soundet har förändrats genom åren även om man på många sätt ändå
känner igen det som är unikt för just Entombed. För att utreda vad det
är så ber jag Alex att börja från början och berätta historien om bandets
utveckling från debuten till den senaste plattan "Inferno" som kom 2003.
1990: "Left Hand Path"
- Ja det är ju första skivan. En sammanfattning av vad vi höll på med
fram till och med åren 87 - 89 om man så säger. Det känns som om det
var mycket energi i luften. Man kommer ju inte ihåg hur alla bitar föll på
plats men det drog ihop på något skönt sätt. Vi hade spelat in fyra
demos fram till det här och det är i princip dom som är den första
plattan. Jag har inte lyssnat på den från början till slut på länge men
man hör att det är ett band som brinner av ungdomsenergi.
Men jag tycker att den låter cool.
1991: "Clandestine"
- Samma sak med andra plattan, som med "Left hand path", när man
lyssnar på den idag. Man hör att det är personer som kanske inte riktigt
vet vad de pysslar med men vill jävligt mycket.
Det är väldigt fläskig produktion på den.
- Vi försökte få den så bra som möjligt med den teknik som fanns då.
De första skivorna är ju inspelade i en pytteliten studio.
Demostudio skulle det väl kallas idag. Alla kunde inte spela i samma
rum till exempel. När vi mixade "Clandistine" så var Tomas Skogsbergs
(producent och tekniker i Sunlightstudion) mixerbord inte alls något
hi-tech utan något jävligt primitivt. Det behövdes ibland fyra par händer
för att göra mixen. Och gjorde man fel så fick man helt enkelt göra om
alltihop. Idag är det ju bara att ställa in allting i förväg och trycka på
inspelningsknappen i stort sett.
1993: "Wolverine Blues"
- Den här var ett svar på "Clandestine" genom att försöka göra det lite
enklare och inte ha hundra riff i varje låt utan göra fler låtar istället med
de riff vi hade.
1996: "To Ride, Shoot Straight and Speak the Truth"
- Vi hade den färdig ganska länge känns det som. Till viss del berodde
det på att vi väntade på att den nya Sunlightstudion skulle bli klar.
Det jag minns mest med denna är att vi ganska länge höll på med
slutmixen. Skivbolaget ville att vi skulle mixa den på ett annat ställe
alltså en lite större studio. Så vi prövade två låtar med en amerikansk
kille och två låtar med en annan amerikan. Men så slutade det med att
vi valde att mixa den tillsammans med Tomas ändå.
Dessutom gjorde han en egen mix själv. Och sen ytterligare en mix på
det då. Och det var den sista mixen som hamnade på skivan.
Den blev rätt slamrig och jag pallar inte att lyssna på hela skivan i ett
svep på hög volym. Men den är som en liten garageskiva om man
jämför med de tidigare plattorna.
1998: "Same Difference"
- Då hade Nicke (Andersson) hoppat av. Då var det mycket stress på
grund av att Nicke inte var med och sen frågan om vart vi skulle ta det
från förra skivan. Vi ville ändra på allting på en gång. Så vi kanske
ändrade lite för mycket i vissas ögon. Vi prövade en ny studio, spela in
med någon helt annan producent. Så mycket som möjligt skulle ändras,
även musiken. Så en del tycker att den är skit och en del tycker att den
är jättebra. Jag gillar att pröva nya saker så för mig var det bara bra.
Många kanske blev rädda redan när de såg omslaget med en liten hund.
Så man kanske skulle ha kört på något lite tuffare.
2000: "Uprising"
- Här bär det ju bara tillbaka till "Left Hand Path"-tänket vad det gäller
själva inspelningen. Bara in och köra rakt av, inget strul alls.
Så den blev en sorts blandning. Den känns ganska punkig.
Även omslaget är enklare och tillbaka till det enkla.
Vi skulle inte krångla till det för folk.
2001: "Morning Star"
- Det känns som det går tre plattor och sen så börjar det om.
På den här gick vi in i en bra studio igen för att få det att låta bra också.
2003: "Inferno"
- När vi spelade in "Inferno" ville vi inte göra samma sak som på förra
plattan. Då hade vi gjort två skivor själva så nu spelade vi in med
någon annan. Vi hade pratat om att spela in med Pelle Gunnerfeldt
eftersom vi hade varit på turné med Fireside runt 1996. Så det var han
som tyckte att vi skulle spela in i Atlantisstudion. Så när vi bestämde
oss för att spela in med Pelle så kändes det som om det inte skulle bli
samma sak som den förra skivan. Och när man väljer att låta någon
annan sköta producerandet så känns det som att alla blev snabba och
släppa ifrån oss ansvaret. Tidigare har alla varit med under
inspelningen. Nu blev det mer tillbakalutat. Någon av oss var alltid i
studion när Pelle höll på men inte allihop samtidigt. Vi spelade dock för
första gången in alla grunder till låtarna live i studion. Men det handlar
ju om att hitta det där som är annorlunda för att utmana sig själv lite.
Och förhoppningsvis lär man sig någonting nytt varje gång som man
kan ta med på nästa skiva. Jag tycker att den blev cool.
Entombed och framtiden
Efter denna genomgång så måste ju frågan ställas var Entombed är på
väg härnäst. Ett av bandets större projekt senare år har varit
föreställningen "Unreal Estate" på Kungliga operan. Resultatet av det
kan man höra på den senaste plattan med samma namn.
Även en dvd från detta tillfälle kommer att släppas så fort Alex "får tid
över att klippa ihop den" som han själv säger. Men sen då? En ny skiva?
Mer turnerande?
- Vi har väl börjat fundera lite på nästa platta men jag har ingen aning
om var, när och hur. Det enda som vi inte har gjort hittills är att inte
spela in allt på en gång. Alltså spela in ett par låtar, göra dessa helt
färdiga och sedan spela in två låtar till och så vidare.
- Sen är vi ju ute och spelar nästan hela tiden. Förra året var vi ute fyra
månader i sträck men nu har det väl inte varit så länge.
Men det tar väl aldrig slut på det sättet. I januari är det väl ganska
lugnt. Men i februari ska vi ut på en USA-turné i tre veckor med
Crowbar, Pro-Pain och The Mighty Nimbus. Sen är vi framme i mars.
Samtidigt jobbar vi på den här dvd:n från "Unreal Estate".
Dessutom ska vi släppa sådant som ligger och skräpar som gamla
demos och så nu när vi kan göra det själva via vårat eget skivbolag
Threeman Recordings. Så det ska bli två skivor eventuellt, en med våra
fyra första demos och sen kanske en lite senare med andra demos på.
Och fungerar det med att spela in den nya plattan lite då och då så är
den kanske klar till hösten.
Och då ska ni ut på vägarna igen förmodar jag?
- Typ. Det är så det ser ut, avslutar Alex med ett skratt.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
