Andreas Novak - rösten som dyker upp både här och där
Andreas Novak är sångaren som dykt upp lite var stans på sistone. Han frontar MIND`S EYE, han släppte en soloplatta förra året och är nu aktuell genom sin medverkan på DEACON STREET. Metalcentral tog ett snack med Andreas och fick bland annat veta hur det går till i Skara hos Bert Karlsson.
Efter att ha välkomnat honom till Metalcentral så berättar jag att jag ser mig själv som en soffpotatis som hellre tittar på sport än utövar den. Jag tittar för all del på en del annat också. Bland annat har jag slötittat lite på Fame Factory genom säsongerna. Där upptäckte jag en skön kille med bra röst som höll hårdrocksfanan högt. Och han har en del att berätta om Bert, men till att börja med skulle jag vilja veta mer om hans bakgrund.
" Tja Tommy, kul att höra av dig, trots att du är en soffpotatis!
Som du redan anat tillhör musiken något av livets stora mysterier för mig, framför allt rocken gör livet extra intressant. Jag är född 1971 och upptäckte den "riktiga" musiken genom ABBA och BEATLES vid 70-talets senare halva. Tack vare min storebrorsa föll jag sedan 1980 pladask för KISS-plattan "Unmasked", och sedan ledde det ena till det andra. Jag köpte en elgitarr 1981 och började lära mig av Ace Frehly... tills jag fick höra "Eruption". Jag var helt såld. 80-talet var en enda lång inspirationsfas. Jag gick på massor av konserter och bara absorberade allt jag kunde av den tidens utbud, lyssnade på allt, plankade allt. Alla ungar skulle bli gitarrhjältar, så även jag. Att bli sångare var inte att tänka på då, dels för att jag inte tyckte att jag sjöng särskilt bra och dels för att gitarrhjältens status var obestridlig på 80-talet. Sång förknippade jag med skolkören där jag visserligen fick mycket sångträning, men det var orebelliskt. Man var coolare än coolast med en elgura, och kunde man som 13-åring dessutom få den att låta bra var framtiden säkrad... Jag dyrkade Gary Moore, EVH, Steve Vai, Yngwie och alla de andra. Först i april 1989 för att vara exakt, när jag var 17 började jag förstå att jag var tvungen att sjunga lite lead också eftersom jag köpte en portastudio och behövde sång på mina demos. Fy fan vad det lät tyckte jag - jag skämdes och hoppades att ingen skulle behöva höra eländet. Det lät ju inte alls som Joe Lynn Turner på "Odyssey"-plattan. Men jag fortsatte sjunga in låtar i alla fall, jag hade inget val. Jag lirade gura i lite olika små band här och där vid åren 89-91, och sjöng bara lead i nödfall när ingen annan kunde. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt för min avskyvärda sång, men fick bara massor av beröm tillbaka. Jag fattade ingenting. Under de första åren av 90-talet kände jag plötsligt en dörr öppnas, och jag ville verkligen satsa på att utveckla sången. Gitarrhjältar fanns det gott om då, men ingen sjöng - dessutom var jag i ärlighetens namn trött på gitarrhysterin och den press jag satt på mig själv där. För att göra en lång historia kort - på den vägen är det.
När man kollar in Andreas diskografi så ser man att han anlitats rätt mycket som sessionsångare. Han har medverkat vid en hel del produktioner. Jag frågar om det är någon han minns särskilt mycket?
" När jag tittar på min meritlista undrar jag om jag verkligen varit med på så många plattor, men det har jag ju. Fan, jag blir nog lite stolt ändå.
Liksom jag så undrar de flesta över WESTLIFE-grejen?
" Vi var sex pers i den kören och lärde oss stämmorna på plats i Emi-studion av en av låtskrivarna, trevliga och proffsiga killar. Det var mycket folk där, lite spänd stämning på nåt sätt och jag höll inte låda direkt. Jag fick känslan av att alla hoppades på att kunna få med en liten ton på plattan - många kockar. Det var kul att se lite av en sån superproduktion från insidan. Det lilla jag uppfattade var att de jobbade precis som vi "andra", och inte nödvändigtvis är så vansinnigt mycket duktigare än oss. Skillnaden är bara att de generellt har råd att sitta och vrida och vända på en enda låt i ett halvår om de så vill. Sedan kan de bara skrota den om det känns fel och börja om med nåt annat.
Andreas frontar också MIND´S EYE, ett band som jag tyvärr missat helt, skam till sägandes. Jag undrar vilket som känns som huvudspåret just nu. Går det att kombinera alla projekt?
" De är alla parallella spår, men sessionprylen ser större ut än vad det är. Jag anstränger mig inte för att hålla mig framme som kör- och studiosångare - det är inte värt besväret. De flesta sådana jobb går till samma lilla klick hela tiden som gör det bra, så det finns ingen väg in där via några armbågar. Ibland råkar man behövas, typ. Folk hör av sig till mig när de känner att jag kan passa på nåt jobb. Det finns så många andra som är bra, så det är ingen idé att sitta och tänka "Varför ringde de honom och inte MIG?", då blir man snart knäpp.
Och ändå hamnade du på "II" med DEACON STREET?
" Jag lärde känna Tommy Denander ordentligt för ett par år sedan i och med att jag ville ha lite coola gästsolister på min soloplatta, och han tillhör ju de grymmaste i landet. Han är ju en legend som jag hört talas om sedan 1993, men våra vägar korsades först 2004. Jag hade sjungit in lite demos åt honom dagarna innan Deacon-inspelningen så han frågade om jag ville göra en låt på den. Den satt så enkelt, så vi spelade in två till av bara farten. Egentligen skulle jag nog bara gjort en, men det blev så bra så jag tror han lät det vara så helt enkelt. Han har ju alltid femtioelva andra bollar i luften, och plötsligt var ju plattan nästan klar.
Jag gillar verkligen Novaks röst. Den passar grymt bra både till hans AOR-betonade soloplatta och till de lite hårdare låtarna på DEACON STREET. Jag undrar ändå om han kände av någon konkurrenssituation mellan alla fina sångare på plattan. Han samsas med bland andra Geir Rönning, Thomas Vikström och Stan Bush. Efter att ha tackat för komplimangen börjar han berätta;
" Nä, jag är stolt över att vara i så fint sällskap och glad att jag fick vara med. Många av sångarna är ju lite av legender i Sverige, och så kommer jag med på ett bananskal. Vikström till exempel hade ju sin första hit -89, när jag fortfarande satt och gapade in i portan och var rädd att någon skulle höra mig. Hade någon berättat för mig då att jag och han skulle hamna på samma platta hade jag garvat ihjäl mig. Så den enda "konkurrens" jag kände var mer en positiv sporre, mer att "Grym line-up, jag får inte sänka nivån på plattan." Typ så...
Jag upptäckte Andreas soloplatta "Forever Endeavour" på nätet och gick igång på den direkt. Efter att köpt den så kan jag konstatera att den är full av bra melodier och snygga körer. Om demon lät lika bra så förstår jag att MTM nappade. Han berättar att han skickade ner fyra låtar i maj-04 och att de ringde nästan direkt och sa att han inte behövde skicka demon någon annanstans. Man bestämde 20 november som deadline, och tack vare att Daniel Flores var med på noterna så gick man till verket direkt.
" Han slet som ett djur hela hösten, och vi hann med hyfsat god marginal.
Jag vet många som fått tvärnobben av MTM, så jag är glad att de ringde mig. De tjatade verkligen, så det var kul.
Jag skulle vilja benämna soloplattan som "progressiv AOR". Jag tycker att den är modern i ljudbilden och framför allt titelspåret känns lite Hi-Tech och progressivt. Jag undrar om han har någon reaktion på det?
" Du har nog rätt i den beskrivningen. Jag brukar säga kvalitetsrock, eftersom vanligt folk inte fattar något när man säger AOR.
Han berättar att den tagits emot mycket bra. Idel bra recensioner har gjort honom stolt, men han hade gärna velat att den sålt lite mer. En eventuell uppföljare hänger antagligen helt och hållet på hur den här säljer.
Han är dock medveten om att folk hellre vill ha en CD-R än ett original.
" Till och med vissa av mina kompisar har bränt av den av varandra. Annars tycker jag det inte är dyrt med 79 spänn, som den kostar nu på Ginza, för ett halvårs arbete, säger han lite uppgivet.
Det håller jag verkligen med om. Det är ett klart överkomligt pris för kvalitetsmusik.
" Samtidigt vill jag att uppföljaren ska vara bättre än ettan, säger Andreas.
- Det gäller att inte förhasta sig bara för att det är så kul att få göra sin egen skiva.
Det kan vara bra att inte få en deal på en gång. Tvåan ska i alla fall vara hårdare men samtidigt kommersiellare än ettan, på ett QUEEN/VAN HALEN-aktigt sätt, om man kan säga så.
Det låter spännande" Jag lade förresten märke till att Mattias Norén gjort artworken. Mattias har fixat all artwork till VAGHs båda skivor och är i mitt tycke en kanonkille att jobba med. Jag undrar hur Andreas kom i kontakt med honom, då jag vet att MTM kör med egna illustratörer och faktiskt nobbat Mattias vid tillfälle.
" Så är det, jag lärde känna Mattias genom MIND´S EYE, och tycker han är jättebra. MTM hade ett omslag till mig som såg förjävligt ut - billig hårdrock. Jag frågade vad ett omslag fick kosta, och lade sedan till mellanskillnaden för att låta Mattias göra jobbet istället, och det var det värt.
Jag kan givetvis inte undgå att beröra Fame Factory. Jag berättar att jag kommer ihåg att Andreas körde "Since you´ve been gone" som extranummer i FF och att han gjorde det emot bättre vetande, dvs. Bert Karlsson.
" Nu ska du få höra hur det går till i Skara: Jag behövde en låt som verkligen definierade min genre, men Bert har alltid sista ordet.
Han hade låtförslag till mig som lät... dansbandsrock. Jag hade fått skämmas resten av mitt liv.
Tänk om man blir framgångsrik med låtar man hatar, och sedan bara gör det för pengarna? Jag fattar inte hur jag skulle ha orkat hålla masken. Tänk om jag vunnit en veckofinal med en låt jag skäms över att framföra? Och sedan fått köra det racet... Tyvärr hade jag inga egna låtar klara som höll måttet, utan grävde i den fantastiska låtskatt av bortglömda rockhits som finns i historien. Jag spelade upp massor av låtar för honom av det jag älskar, bla KYRIE - MR MISTER och "Why can´t this be love" - VH, men han tyckte det sög brax. Den enda han kunde tänka sig av allt jag spelade upp var "Since you've been gone" eller "The one and only" med Chesney Hawkes, men jag valde bort den senare själv eftersom den killen fick så mycket skit för att låten var för gullig. Hela vår diskussion kring mina låtval filmades, men visades aldrig eftersom Strix Television hellre visar skvaller, intriger och folk som borstar tänderna. De är vana att göra Farmen och Robinson...
I juryn satt sedan Sara från A-TEENS, som ofta var med oss och festade - konstigt nog. Jag blev lite snopen när hon nollade mig, men samtidigt vet jag att Bert sagt åt henne att ryskan Elena behövde poäng och att jag inte var intressant. Sara var ute efter ett solokontrakt hos Bert, så... Det konstiga i FF var att vissa jurymedlemmar umgicks med artisterna privat. De käkade lunch, och ringde ibland och berättade hur de tänkt när de satte poäng osv. Så oproffsigt och infantilt.
Med en annan jury hade det förstås blivit andra poäng för mig, men i efterhand känns det som om jag åkte ut i rätt tid. De andra kämpar fortfarande hårt med att bli av med sin FF-stämpel, medan jag fortfarande mest får beröm för att jag höll upp rock-fanan och inte sålde min bakdel.
När jag undrar om inte schlagerkungen Bert är sugen på att satsa på hårdrock till kommande melodifestivaler säger Andreas:
" Han har ju inte världens koll på hårdrocken som bekant, och jag tror faktiskt inte att han planerar nåt motdrag eftersom Lionheart redan mättat marknaden i lilla Sverige med POODLES. Men det lustiga med den mannen är: Man vet aldrig! Han vänder sig dit vinden blåser, och har han en idé genomför han den mycket snabbt - och det är han riktigt bra på. Han kan ringa mig om en kvart med stora grejer på gång - eller likväl aldrig höra av sig igen.
Jag undrar hur karriären ser ut för Andreas. Kan han försörja sig på musiken?
" Sedan FF har jag försörjt mig enbart på musik, med allt vad det kan innebära - men det har sina baksidor även om man har mycket jobb.
Framför allt oförutsägbarheten och att man ALLTID är borta kvällar och helger. Det är inte alltid jätteroligt att åka ifrån två små barn och sin lilla fru - varje helg.
Och tackar man nej till gig en helg torskar man så pass stor del av inkomsten så att man bara blir nervös och stressad av att vara hemma istället. Jag är villaägare med två barn och måste dra ett fett strå till stacken, annars är det inte rätt mot den andra som annars måste jobba ihjäl sig.
Jag har därför ett nytt jobb på gång som översättare - från engelska till svenska - som jag tror jag kan komplettera med på ett fungerande sätt. Jag börjar om ett par veckor så vi får se...
Jag ber honom slutligen om en hälsning till Metalcentrals läsare.
- Jag tror att ni som läser detta redan befinner er på rätt sida staketet, så jag behöver inte tala om att Crazy Frog inte finns på riktigt.
Men påminn gärna era barn om det ibland, och spela i samma veva upp följande plattor för dem: "Pyromania", "Back in Black" och "1984" - and they´ll live happily ever after. See ya at www.novak.nu
Det har blivit dags att tacka för intervjun och önska honom lycka till med musiken och det nya jobbet!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
