Deathstars glamoriserar döden
Att bli starkare genom att konfrontera sina inre demoner, att se det glamorösa i döden och, möjligen, att skjuta en elefant " det är vad som gäller när DEATHSTARS återvänder efter fyra års frånvaro. Metalcentral tog ett snack med sångaren Andreas "Whiplasher" Bergh.
" Jag har knallat igenom dödens väntrum...
DEATHSTARS vokalist Andreas Bergh hinner knappt yttra sin första mening innan han bryter ihop i ett våldsamt hostanfall och effektfullt illustrerar det han just sagt. Sångaren ligger sjuk i influensa och låter stundtals halv döende när vi diskuterar "Termination Bliss" (Nuclear Blast), den rejält fördröjda uppföljaren till 2002 års debut "Synthetic Generation". En passande inramning med tanke på hur likblek och dödsfixerad den nya skivan är.
" Kriser, depressioner och död har kantat hela skapelseprocessen. Folk har dött runt omkring oss som flugor. Arbetet har också försvårats av att Emil (Nödtveidt, gitarr/elektronik) har bott i Strömstad och jag i Stockholm. Men nu är han, jag, Jonas (Kangur, bas) och Ole (Öhman, trummor) samlade i huvudstaden, så vi är betydligt mer fokuserade på bandet nu.
" Kriserna jag talar om har för min del varit relationsproblem. Emil har varit totalt deprimerad, då många i hans familj har gått bort. Bland annat på grund av självmord. Dessutom har han haft ett uppbrott från en jävligt ingående relation och gått igenom en skilsmässa. Överlag har allt varit minst sagt turbulent, vilket onekligen har påverkat resultatet. Men ingen får tro att vi är något självömkande goth- eller popband, utan vi ser kvaliteter i mörkret. Det finns en distans och en cynisk ironi i låtarna i stället för det ynkliga beklagande som så många andra band ägnar sig åt.
Konflikter är ett väldigt framträdande tema för albumet, påpekar Andreas när jag ber honom redogöra för det textmässiga innehållet. Folk i allmänhet är lite för konflikträdda för sitt eget bästa, anser han. I stället för att bara se konflikter och friktion som något negativt kan man dra nytta av dem i stället.
" Skivan handlar om att man ska bejaka konflikter och utvecklas. Det positiva med den här sortens problem är att man utvecklas jävligt mycket; man får ett vidare perspektiv, man kan relatera till fler människor och därigenom växer man som individ. Konflikträdsla är ett klassiskt tema, framför allt rädslan för sig själv och mörkret som finns inombords. Jag tror väldigt många är rädda för att ta sig an den delen av sig själva. Det är klart att det är destruktivt att möta de sidorna, men samtidigt växer man väldigt mycket. Den här skivan handlar om att man ska titta in i sig själv, om än på ett sätt som är väldigt svart och vitt. Vi går till ytterligheter för att förstärka känslan.
Något man snabbt lägger märke till med DEATHSTARS är den utpräglade känslan för stil. De är alltid stiligt klädda, särskilt på omslaget till den limiterade utgåvan av "Termination Bliss". Bruna militäruniformer som uppenbart inspirerats av gammalt hederligt fascistmode är kanske inget som gemene man går igång på, men själv är jag omåttligt förtjust i dessa klädesplagg " åtminstone när de sitter på snygga musiker. Att kläderna passar DEATHSTARS pampiga industrimetall som en figursydd Savile Row-kostym är självklart.
" Jag gillar verkligen de där bilderna, myser Andreas. Vi använder en blandning av fascism och åttiotalsglamour. Imagen är inte så viktig egentligen, men eftersom vi är så stora KISS-fans vill vi gärna leverera ett helt paket med musik, kläder och allt annat som hör till. Men vi vill illustrera döden på ett mer smakfullt och elitistiskt sätt än folk är vana vid, därför ser bilderna ut som de gör. Uniformer är sexigt!
Tränar ni mycket för att hålla er så smala och snygga?
" Jag tränar, inte de andra. De röker mest, skrattar Andreas roat. Om rökning är bra för att hålla nere vikten? Jag vet inte, vi har gjort det så länge att vi inte vet hur våra kroppar skulle reagera utan nikotinet.
"Termination Bliss" innehåller en rad dansanta spår som låter bra hemma i stereon och borde skapa total eufori på rökiga hårdsyntdiscon världen över. Rent konceptuellt är min favorit den tjusigt betitlade "Death in Vogue", där det bland annat sjungs om miljoner människor klädda i svart läder och Gucci-kläder som dränks i blod. Det känns som en perfekt blandning av "American Psycho", brutal metal och något modereportage från tidningen Bon.
" Vi glamoriserar mörkret och döden, klär den i kristaller och juveler, förklarar Whiplasher. DEATHSTARS är sminkösen som får döden att se snygg ut. Just att se döden som mode " "death in vogue" " är oerhört fascinerande. Det är en utmaning att hitta det stilfulla i mörkret och hitta dramatiken... sexet... kuken! Det är verkligen inget misärmörker, om någon trodde det.
Vidare förklarar han att musiken och texterna handlar mycket om det gamla grekiska teaterbegreppet katharsis ("rening") och att berätta en dramatisk historia. I detta fall är historien förankrad i en turbulent vardag " och kanske något tillspetsad för att göra den mer intressant. Med tanke på det tidigare pratet om lyx kan man fråga sig om det finns någon sådan i Andreas vardag? Det första svaret blir en rad hostningar.
" Att känna sig tillfreds är lyx för mig, eftersom jag gör det så sällan. Det är väldigt behagligt när det väl händer.
Jag har förstått att samtliga DEATHSTARS-medlemmar är väldigt bra på att jaga kickar, vilket mitt intervjuobjekt bekräftar med en suck.
" Saker vi tar oss an blir utnyttjade in absurdum. Allt ska tas till sin spets, ofta missbruk på olika sätt. Det kan vara allt från alkohol till droger till musik till... ja, vad som helst... Alla plan i livet kan missbrukas i jakten på utveckling.
Vad har du inte gjort ännu för att få en kick?
" Jag skulle vilja... skjuta en elefant.
En viss tystnad uppstår. Helt orimligt låter det inte, eller hur?
" Äh, jag bara skojar. Det finns inget utstuderat som jag har som mål. Framför allt inte att skjuta en elefant.
I stället är det kanske lyssnaren som ska finna sina kickar genom DEATHSTARS musik? Jag kan tänka mig att de adrenalinpumpande spåren kan få även den lugnaste bibliotekarie att vilja hoppa fallskärm och brottas med krokodiler. Min teori blir dock snabbt avfärdad.
" DEATHSTARS handlar bara om oss själva. Vi sätter inte fingret på lyssnaren och berättar om hur de ska leva, utan kritiserar oss själva och håller allt extremt internt. Det finns inget budskap eller meddelande.
Är det viktigt att vara autentisk?
- Ja, annars hade jag sjungit om drakar som flyger över Narnia. Den typen av musik är inte alls intressant. Jag är övertygad om att det händer tillräckligt i de flesta personers tillvaro som är värt att reflektera över. Om inte, så tycker jag synd om dem.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
