Intervju: Stefan Björnshög (DESTINY)
Att kalla svenska DESTINY förbisedda och underskattade är knappast någon överdrift. Bandet rönte en hel del uppmärksamhet under 80-talet (tidningen KERRANG gav till exempel mästerliga "Atomic Winter" från 1988 4,5 K av 5 möjliga), men de fick aldrig det stora genombrottet och har sedan dess kämpat kvar i underjorden. Idag har bandet förvisso uppnått kultstatus, men med två nya skivor på ingång - varav en är ett jubileumsalbum med bland annat nyinspelningar - är kanske en ändring av detta äntligen på gång. 
Epitetet "kultband" är dock inget basisten och ende kvarvarande originalmedlemmen, Stefan Björnshög, reflekterat över.
- Hmm…kultband, det är nog ingen som sagt det direkt till mig så jag har väl aldrig reflekterat över just det. Det beror väl på vad man menar med kultband, men jag antar att det kan vara positivt.
Det är i år 32 år sedan DESTINY tog sina första staplande steg och 29 sedan debuten "Beyond All Sense" släpptes. Hur känns det tidsspannet idag?
- Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det…Jag har väl inte reflekterat så mycket över det annat än att det är otroligt att det gått så lång tid.
Hur har bandet utvecklats sedan starten i ditt tycke?
- Utvecklingen beror givetvis väldigt mycket på vilka medlemmar som man har för stunden och det har ju kommit och gått en del genom åren. När Magnus Österman och jag bildade bandet som först hette Midknight och sedan Hexagon innan vi till slut blev Destiny var det viktigaste att spela och ha kul. I början var jag inte så involverad i komponerandet även om jag var med och arrangerade, dock var jag redan från starten mån om att det skulle handla om hårdrock. Först hade vi ingen på sång och då var musiken riktigt tung och hård. När sedan Therese Hanserot kom med på sång och John Prodén på gitarr blev musiken lite snällare om än fortfarande hårdrock. Vi gjorde väl drygt ett tiotal låtar som faktiskt alla var mycket bra. Sex av dem kom med på vår första demo som fick ganska stor spridning fast vi själva bara gjorde ett fåtal kopior. Såsmåningom tyckte jag och vår dåvarande trummis, Björn Centergran, att nu börjar det bli väl snällt och när sedan Therese slutade ställde vi ett ultimatum att antingen börjar vi spela hårdare musik igen eller så hoppar vi av. Strax efter det träffade jag Håkan Ring som blev vår nya sångare och som också ville spela mer metal. Vi skrev om en del av de gamla låtarna och kompletterade med nytt material som sedan skulle hamna på vårt debutalbum ”Beyond All Sense”.
Det är förmodligen svårt att förstå i dag när man lyssnar på det albumet, men när det var nytt ansågs Destiny vara ganska extrema. Många tyckte att det var för hårt och för ny metal samtidigt fick vi en ganska stor fanskara och fick många stora artiklar i både dagspress, kvällspress och rocktidningar som Okej och Rocket. Låtarna var faktiskt mycket bra men ljudteknikern som vara dansbandsgitarrist förstod inte hur hårdrock skulle spelas in och framför allt inte hur den skulle mixas. Själva var vi alldeles för gröna för att påverka i rätt riktning och tyvärr blev slutresultatet inte alls som vi hade hoppats. Det där har alltid stört mig vilket också är anledningen till att vi för tio år sedan gjorde en nyinspelning av hela albumet som faktiskt blev grymt bra och som äntligen gjorde låtarna rättvisa. Även de gamla medlemmarna från originalutgåvan är mycket nöjda och glada över den nya versionen.
Ni kallade tidigt er musik för Dark Metal. Varifrån kom den benämningen och vad innebär den för er som band?
- När vi började skriva eget material 1982 så var det väldigt många som tyckte att vi lät lite mer mystiska och suggestiva än vad det flesta samtida banden gjorde. Någon sa till mig något i stil med: ”Ja, Stefan, er musik är ju lite mer mörk än de andra banden”. Jag gillade det uttrycket och tyckte att det beskrev låtarna väl, så vi började kalla musiken för ”Mörkrock” vilket var ett bra drag då både media och ”fans” tog det till sig. Sedan när vi började få uppmärksamhet från utlandet valde vi att översätta det till Dark Metal, något som inget band tidigare kallat sin musik. Nu finns det ju en annan metalgenre som kallar sin musik Dark Metal som inte alls låter som Destiny, men vi var först. Vad vi menar med mörkrock är snarar stämningen i musiken än textinnehållet. Det har absolut ingenting med satanism och sådant trams att göra. Jag brukar jämföra det med hur bra filmmusik berör lyssnaren. Något åt det hållet i alla fall.
DESTINY har bara hunnit med 5 fullängdare under tre decennier. Vad har detta berott på och varför tror du att den stora massan lyckats missa bandet? Dålig timing, bristfällig backning?
- Åtta album, om man räknar ”Beyond All Sense 2005”och de två albumen som vi i princip är helt färdiga med. Det första av dessa två nya album heter “The Incompatibility Of Philosophical Terminology” och kommer att släppas i år och sedan har vi ”Global Warming” som släpps nästa år. Att det tar tid mellan albumen beror i första hand på medlemsbyten, det har tagit tid att hitta nya medlemar. Sedan några år tillbaka i tiden så är vi också ganska geografiskt utspridda vilket också försvårar att hitta inspelningstillfällen trots att vi har en egen studio (DRS).
Jag tror nog att på åttiotalet visste nog de flesta som gillar hårdrock vilka Destiny var, men sedan kom grungen och under några år på nittiotalet gick det inte att få skivkontrakt om man spelade vår sorts musik. Då tappade vi lite mark. I början på tjugohundratalet började det lossna igen men när vår sångare Kristoffer plötsligt hoppade av stannade det upp igen och det blev inte bättre av att jag gick in i väggen något som jag fortfarande inte hämtat mig ifrån. När sedan min fästmö plötsligt gick bort i januari 2012 så slutade jag att fungera helt i ett par månader innan jag sakta försökte hitta motivationen igen. Det tog åtta år innan vi hittade rätt sångare i Jonas Heidgert (Dragonland) i slutet av 2012. Under den perioden spelade vi alla fall in det mesta av musiken till de två kommande albumen.
Men den huvudsakliga orsaken till att vi ”inte nått ut till den stora massan” beror säkerligen på att vi spelar alldeles för lite live, vilket är mycket synd för när vi väl gör det får vi alltid bra publikrespons. Faktum är att vi inte spelat live sedan turnén med Tony Martin och spelningen på Gothenburg Metal Festival 2006. Under åren utan sångare fick vi faktiskt en hel del erbjudande som vi då tyvärr var tvungna att tacka nej till. När väl “The Incompatibility Of Philosophical Terminology” släpps är vi redo för live comeback.
Bandet har under alla år "plågats" av många medlemsbyten? Finns det någon direkt orsak till detta och hur har det påverkat er framfart?
- Med tanke på att bandet funnits i 32 år så är det egentligen inte så himla många medlemsbyten om man jämför med hur många band de flesta musiker passerar igenom på motsvarande tid.
I början av bandets ”karriär” så var det många som hoppade av när det väl började hända saker för det ville inte lägga den tid som krävdes för att nå vidare framgångar. De satsade heller på jobb och familj. Jag har ju också alltid haft en tydlig bild av hur Destiny ska låta och vissa medlemar har ibland haft andra idéer som att vi t.ex. borde spela in en cover för att få en hit osv… När de inte får som de vill har de slutat. Sedan var det en del som inte orkade fortsätta när det drog ut på tiden att hitta ny sångare. Det är klart att det alltid stannar upp maskineriet när man ska hitta nya medlemmar och sedan repa in dem. Samtidigt kan det vara inspirerande med nytt blod och jag tycker faktiskt att vi alltid har blivit bättre för varje förändring. Men jag kan säga att jag har en mycket bra relation till så gott som alla f.d. Destiny-medlemmar vilket kanske också förklarar varför en hel del medlemmar återvänt till Destiny efter sina avhopp.
Du är den enda kvarvarande originalmedlemmen idag. Är DESTINY "Stefan Björnshög" med inhyrda musiker eller ser du er som ett BAND?
- Det är klart att det är ett band. Alla medlemmar är med och bidrar till att Destiny låter som Destiny gör. Samtidigt är det givetvis så att jag efter alla år är den som driver bandet och skriver det mesta av musiken. Men alla är med och arrangerar och sångarna skriver sina egna texter och sångmelodier.
Ni är i färd med att återsläppa alla era plattor digitalt via Gothenburg Legacy. Varför endast digitalt och finns möjlighet att vi får se fysiska återutgåvor (cd/vinyl) framöver?
- Våra tidigaste album har varit utgångna i många år och jag ville att de skulle bli tillgängliga igen. Därför släpps allt digitalt så att vem som hest kan kolla upp Destiny när de vill. Självfallet släpper vi dem gärna på både CD och vinyl framöver om någon vill ge ut dem. Vi har dock inte haft tid att engagera oss i det för tillfället. Hittills har tre album (”The Undiscovered Country”, ”Future of the Past” och ”Beyonad All Sense 2005”) släppts för streaming på Spotify och liknande tjänster och den sjätte maj släpps ytterligare ett album,”Atomic Winter”.
Ni har två nya släpp på ingång (förhoppningsvis) inom kort. Ett jubileumsalbum och en helt ny skiva. Vad kan du berätta om dessa och när får vi oss dessa till livs?
- Jubileumsalbummet "The Incompatibility of Philosophical Terminology" var egentligen från början en nyinspelning av ”Nothing Left To Fear”. Flera av låtarna började vi på ungefär samtidigt som inspelningen av ”Beyond All Sense 2005”. De flesta trummorna var klara redan i början av 2000:talet. Jag ville dock göra om trummorna på några av låtarna av olika anledningar. Finns ju ingen anledning att göra nyinspelningar om man inte gör det i alla fall minst lika bra som originalen. Nå, givetvis ville vi fokusera på det nya materialet till den nya plattan ”Global Warming”. Tyvärr hoppade som jag berättade tidigare vår sångare Kristoffer Göbel av Destiny 2006 precis i början av förproduktionen vilket givetvis bromsade upp allting. Det visade sig vara grymt svårt att hitta en tillräckligt bra ledig sångare runt Göteborg. Vi testade en del från andra delar av landet och några av dem var riktigt bra men i slutändan gick det inte att lösa det praktiskt med så stora avstånd. Vi slutförde dock i princip alla inspelningar med undantag för sången.
Åren gick och vi började närma oss vårt trettioårsjubileum2012, så jag tänkte att vi kunde göra en jubileumsplatta, dels för att de skulle vara kul men också så att det skulle hända någonting. Eftersom vi redan spelat in sex låtar från ”Nothing Left To Fear” och ytterligare några gamla tidigare osläppta låtar från åttiotalet bestämde vi oss för att helt enkelt skippa nyinspelningen av ”Nothing Left To Fear” och i stället använde de inspelningarna till jubileumsalbumet. Tanken var att lägga till ytterligare en låt var från ”Atomic Winter”, ”The Undiscovered Country” och ”Future of the Past” och sedan bjuda in gamla Destinymedlemar att gästa på olika spår. Det blev utöver de tre senast nämnda låtarna och de sex från ”Nothing Left To Fear” även fem gamla aldrig tidigare släppta låtar (som dock framförts live några gånger), sammanlagt 14 låtar.
Jag började med att kontakta de gamla gitarristerna och de flesta av dem jag fick tag i tackade ja. Endast Magnus Österman (Beyond All Sense) och Gunnar Kindberg (Nothing Left To Fear) avböjde då de inte spelade gitarr längre. Floyd Konstantin (Atomic Winter) lyckades jag tyvärr aldrig få tag i. Nästa steg var att spela in resterande trummor, sammanlagt fem låtar om jag minns rätt. Då började problemen igen. Vår dåvarande trummis Birger Löfman sedan mer än tio år vägrade att spela in fler trummor innan vi hittat en ny sångare. Jag försökte övertala honom men han var helt ointresserad varpå jag sa att om inte du gör det måste jag ta in en annan trummis, men han vägrade fortfarande. Jag började med att kontakta Tomas Fredén (Beyond Twilight) som var med i Destiny ett kort tag i slutet av nittiotalet då han spelade in ett par låtar med oss till två tribute-album (Anguish and Fear av Yngwie Malmsteen och Into the Nightmare av Demon). Han var positiv men hade inte spelat på flera år och kände inte att han skulle hinna träna upp sig i tid för att klara vår deadline. Av en händelse sprang jag då på Adde Larsson (bl.a. M.A.N. och Black Candy Store)som är en mycket bra trummis och han erbjöd sig att spela in låtarna. Eftersom de nya truminspelningarna lät så mycket bättre än de vi påbörjade för nästan tio år sedan bestämde vi oss för att Adde skulle spela på alla låtarna. I december 2011 började vi spela in och i andra veckan av januari 2012 var alla trummor klara.
Vid den här tiden var jag förlovad med Therese Hanserot som faktiskt var Destinys första vokalist 1982/83 då hon som jag nämnde tidigare sjöng på Destinys första sexlåtars demo 1983. Vi fick kontakt med varandra igen via facebook 2010 då vi även förlovade oss, vi planerade att gifta oss sommaren 2012. Nästa steg var att spela in basen och kontakta de gamla sångarna och Therese var givetvis den första som tackade ja att medverka. Då, innan jag hinner kontakta de andra sångarna, inträffar mitt livs största katastrof. Dagen efter sin födelsedag, den 17 januari går Therese plötsligt oväntat bort. Givetvis var detta en stor chock både för mig och mina barn och allt arbete med Destiny stannade upp helt. Tre fyra månader av svår ångest följde. Jag hade varken lust att spela eller lyssna på musik. Såsmåningom började jag till slut att försöka mig på att spela lite bas igen. Efter en tid märkte jag att spelandet fick mig att klara sorgen bättre, i alla fall medan jag spelade. Jag började repa till Addes trummor, en låt i taget. Efter ett tag orkade jag ta mig till studion och någon gång under hösten 2012 var jag till slut klar med basen till alla fjorton låtarna. Under den här perioden hade jag i princip ingen kontakt med någon utöver DRS (Destiny Recording Studio) suveräna ljudtekniker Henrik Olsson och en gammal musiker kollega, trummisen Roger Christiansson.
Lagom till att min bas var klar fick jag kontakt med sångaren Jonas Heidgert (Dragonland). Vi hade faktiskt haft kontakt redan något år tidigare men den gången skulle Dragonland precis släppa sin första platta på fem år så då hade han inte möjlighet att gå med i Destiny. Den här gången var det bättre läge, så vi bestämde oss för att träffas för att gå igenom förutsättningarna och lyssna på de nya inspelningarna. Det klickade direkt så vi beslutade att Jonas skulle sjunga alla låtar på jubileumsalbumet. Så nu började en intensiv inspelningsperiod där Micke Åberg (Nostradameus) som varit med i Destiny sedan 2005 skulle spela in sina gitarrer så att Jonas kunde börja med sången. Det gällde för Micke att ligga en låt före Jonas hela tiden. Vid den här tiden stod det även klart att ytterligare några gamla Destiny-gitarrister inte kunde medverka. I slutändan var det bara John Prodén (en låt), Knut Hassel (fyra låtar) och Anders Fagerstrand (en låt) som gästade på plattan.
Vid samma tid anslöt sig även Roger Christiansson, som jag nämnde tidigare, på trummor. Roger och jag funkade grymt bra ihop både på de musikaliska och på det personliga planet. Nästa man att ansluta blev keyboardisten Carl Dahlberg som också blev Destinys första keyboardist någonsin. Visserligen har det funnits keyboard på ett antal låtar tidigare men bara med inlånade gästmusiker.
Det fanns en låt som jag inte var nöjd med tempot på så den bestämde vi oss för att spela in på nytt med Roger på trummor. Tyvärr blev det också hans enda insats i Destiny då han redan under våren 2013 kände sig tvungen att hoppa av bandet av personliga skäl. Som tur var stod en annan gammal Destiny-trummis redo att hoppa på tåget igen, Håkan ”Kane” Svantesson som tidigare spelat på ”The Undiscovered Country”.
Vi hade dock ett annat problem, de fem gamla Destiny-låtarna hade inga texter. De hade visserligen haft texter en gång i tiden men de fanns inte kvar. Jag kontaktade Håkan Ring som skrivit tre av de ursprungliga texterna och Zenny Gram som skrivit en av dem. Ingen av dem kunde klura ut vad de sjungit trots att det fanns både demotaper och gamla liveinspelningar att lyssna på. Håkan erbjöd sig att skriva nya texter där han till viss del använde det som gick att klura ut men som ändå i stort sett var helt nya texter. Zenny kände sig inte motiverad nog att lägga tid på detta så Håkan Ring gjorde om även den texten som Zenny ursprunglige skrivit, dock utan att lyssna på originalet. Dessa fem nygamla låtar blev i slutändan de roligaste att spela in. Jonas och Håkan fungerade väldigt bra ihop och Jonas satte verkligen sin prägel på just dessa låtar. Extra kul att Håkan även är med och sjunger lite bakgrundsång på dessa låtar. I slutet av 2013 var till slut all sång och gitarr inspelad. Det enda som saknas nu är några få akustiska gitarrer, keyboard och en del av bakgrunds/körsången.
Som du märker har "The Incompatibility of Philosophical Terminology" blivit grymt försenad, så fråga är om vi ens kan kalla det jubileumsalbum längre. Om inget oförutsett inträffar ska det i alla fall släppas efter sommaren 2013. Förhoppningsvis kan vi även göra vår livecomeback då. Vi har ju inte spelat live sedan 2006, så det är på tiden.
Vad det gäller ”Global Warming” vill jag gärna återkomma till den plattan nästa år då den planeras att släppas. Vad jag kan säga är att den kommer att ha åtta eller nio helt nya låtar. Allt utom sång och keyboard är inspelat. Ja, vi har faktiskt spelat in sång till tre låtar redan och Jonas skriver alla texterna. De som fått smyglyssna är mycket positiva. Själv tycker jag att det är det bästa vi gjort hittills.
Ni har en ny vokalist i Jonas Heidgert. Vad kan du berätta om honom och vad tycker du att han tillfört bandet?
- Jonas Heidgert är en fantastisk person med galen och skön humor, en riktigt bra sångare och en grym scenpersonlighet. Han låter inte exakt som våra tidigare sångare men ligger ändå tillräckligt nära dem för att de gamla låtarna ska fungera perfekt. Han lägger nog mer kraft på melodier än bara energi utan att för den skull inte vara en klassik metalsångare. Det känns som han tillför en ny dimension till musiken utan att vi förlorar det vi tidigare haft. Jag kunde inte vara nöjdare och det känns som att det vart värt alla förseningar att få med just Jonas i Destiny. Lustigt nog visade det sig att Håkan Ring och Jonas är släkt, vilket ingen av dem viste innan.
Jonas är även ursprungsmedlem i Dragonand som hittills släppt fem album.
Jag vill gärna nämna även vår gitarrist Michael Åberg som trots att han varit med i Destiny sedan 2005 faktiskt också gör albumdebut med Destiny när dessa två album äntligen släpps. Han är en grymt skicklig musiker som utöver gitarr även är en mycket bra sångare och keyboardist. Hans sätt att färga muskiken med sin gitarr är verkligen inspirerande och han har tillfört enormt mycket i slutarrangemangen. Att han sedan även har en grym utstrålning på scen gör ju inte saken sämre. Jag ser verkligen fram emot att spela live tillsammans med Jonas och Micke. Det kommer att bli grymt!
Vad ligger i den närmaste framtiden för DESTINY? Vad är nästa steg och vilka möjligheter tror du ni har att äntligen få den uppmärksamhet ni förtjänat/förtjänar?
- Ja, som du förstår är det givetvis prioritet på att färdigställa de två albumen som vi håller på med. Här måste jag passa på att hylla vår ljudtekniker Henrik Olsson som är hela förutsättningen för att inspelningarna fortskrider trots alla förseningar. Han har fått jobba ”hårt” sedan Jonas kom med då plötsligt allt skulle färdigställas. Det ska bli mycket intressant att höra vad han kan tillföra i mixen. Han är grymt skicklig och skapar alltid en trivsam arbetsmiljö i studion. Jag kan verkligen rekommendera honom som både ljudtekniker och producent.
När väl "The Incompatibility of Philosophical Terminology" släppts vill vi givetvis börja spela live igen. Förhoppningsvis kan det bli en hel del festivalspelningar nästa sommar men innan dess gissar jag på ett antal rockklubbspelaningar. Vi har faktiskt fått en hel del förfrågningar under de inaktiva åren som vi tyvärr varit tvungna att tack nej till, men nu är vi snart redo att stå på scenen igen. Om det rullar på som det ska är tanken att spela in en live DVD/BD någon gång i slutet av 2015.
Jag vet inte om ”Global Warming” kommer att släppas före eller efter sommaren 2015. Vi får återkomma till den när det drar ihop sig.
Vad det gäller att få uppmärksamhet så handlar det givetvis om att ha en tillräckligt bra produkt vilket jag vet att vi har både på platta och på scenen. Sedan gäller det att få gamla fans att återupptäcka Destiny men givetvis också att nå ut till nya ”fans”.
Sedan vi senaste släppte en platta och spelade live har sociala medier exploderat på Internet. Då fanns varken Facbook, You Tube, Twitter osv på samma sätt som i dag. Jobbar man på rätt vis tror jag att de i kombination med intervjuer och artiklar nättidningar så som t.ex. Metal Central gör att man lättare når ut, om man kan slå sig igenom myllret av alla band som finns i dag. Intresset för Destiny finns där, det märker jag på att vi trots en låg profil de senaste åren ände hela tiden får förfrågningar om intervjuer och spelningar.
Vi har också en facebooksida som vi jobbar rätt hårt med. Det finns gott om klipp på You Tube och Twitter har vi precis börjat med. Förhoppningsvis kommer fler och fler att upptäcka dessa sidor när de nya plattorna släpps. Givetvis finns det även en officiell Destiny hemsida, www.destinymetal.se.
Det absolut viktigaste är ändå att komma ut och spela live igen!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
