Lasse Abrahamsson - Broke[n]Blue
Precis när värmeböljan tog slut och den svenska sommaren återgick till det normala så släppte BROKE [N] BLUE uppföljaren till sin uppskattade "Northern Light". Den heter "The Waiting" och det kan väl vara ett passande namn då debuten skedde för fyra år sedan. Jag hörde av mig till projektledaren Lasse Abrahamsson långt inne i de västmanländska skogarna kring Kolsva. Det blev lite snack om MTM, plagierade bilder och musikaliska drömmar. Jag inleder med att gratulera till en kanonplatta, och Lasse pustar ut;
- Tackar så mycket Tommy! Det känns verkligen skönt nu när "The Waiting" is over, så att säga. Det blev ju tyvärr en del förseningar som vi inte hade räknat med.
Jämfört med debuten så är "The Waiting " lite tuffare. Jag frågar Lasse om det är medvetet, han funderar en kort stund...
- Ja, jag var nog lite rädd att göra det hela för rockigt när vi spelade in "Northern Light", men insåg att det nog bara var av godo att få lite mera tyngd i soundet den här gången. Det är ju AOR vi snackar om och det hela är ju rätt "snällt" ändå om man befinner sig i denna del av hårdrocksvärlden.
Lasse skriver allt material själv. Har han då någon favoritlåt på plattan nu när han fått lite distans till inspelningarna?
- Som vanligt blev det några nya låtar skrivna under projektets gång, och då brukar jag vanligtvis gilla dem bäst, de andra har man tröttnat på. Visserligen är det väl lite så med alla låtar eftersom jag suttit i studion och hört dem otaliga gånger, men de som känns bäst nu när det "satt sig" lite, är "Perfect Match" med Evas underbara sång och BnB's första shuffle, "Let Me Out". Förstnämnda är ju AOR-receptet i sin klassiska form, men "Let Me Out" och även "Rivers Are Calling" sticker ju ut lite eftersom de är så pass rockiga. "Rivers.." är f.ö. äldsta låten, skriven någon gång runt "90.
Debuten var en helt egen release och den här gången så står MTM bakom släppet. Det måste ju onekligen vara en skillnad?
- Den här gången var det ju en masterdeal, så vi slapp ju allt arbete runt själva releasen vilket var mycket skönt. Du vet ju själv vad en indie-release innebär och hur mycket man än jobbar så kan det ju alltid göras mer promotion, så arbetet tar ju egentligen aldrig slut. Efter "Northern Light" var jag ganska slut och hade väl börjat samla lite låtar för en eventuell uppföljare när MTM kontaktade mig under hösten 2003. Efter en del demoskickande och diskussioner runt dealen, skrev jag på för dem i maj 2004. Vi fortsatte med inspelningarna under hösten och vintern, men hade både lite hälsoproblem och en del ombyggnader av studion, så det hela blev ca ett halvår försenat.
Han fortsätter att berätta att eftersom MTM är en av de största aktörerna på marknaden med flera releaser i månaden så känns det självklart tryggt i samband med släppet. Även om man kanske inte kan jämföra budgeten med de allra största artisterna som ligger på MTM, så har bolaget bra resurser vad det gäller distribution och promotion osv. Den biten är näst intill ovärderlig. Dessutom, tillägger han, består MTM av personer som älskar musik och även om det naturligtvis är pengarna som styr (som alltid!) så märks det att det ligger ett genuint intresse bakom deras arbete.
Lasse och jag är jämngamla och vi fanns med redan då en vinylsingel var så långt drömmen sträckte sig. Med åren och erfarenheten så växte dock förhoppningarna om att få spela in en platta. Jag ber honom att berätta hur det gick till när han bestämde sig för att spela in debutalbumet.
- Jag har ju skrivit egen musik och spelat in i hemstudio i många år, men aldrig skickat iväg något till bolagen förrän under slutet av 90-talet. Några schlagerförsök har det blivit också. 1999 skrev jag ett par låtar och ville att Peter Gustavsson skulle lägga sång på dessa eftersom vi spelar ihop i hans coverband SIXPACK. Det var "Heaven In My Hands" och "Heavenly Beauty" som sedan hamnade på plattan. Dessa låtar kom med i Musikermagasinets låttävling och en av dem nådde finalen, vilket gav mig en nytändning att skriva låtar i AOR/MelodicRock-stilen igen. Min fru Eva har lagt sång på många av mina alster så det kändes naturligt att hon hoppade in i projektet också. Det resulterade i att "Heaven In My Hands" blev en duett och det tillkom några nya låtar med kvinnlig leadsång. Efter att jag lagt upp dessa låtar på den nu insomnade siten mp3.com så började det strömma in E-mail och recensioner till den grad att vi bestämde oss att göra en fullängdare. Flera bolag var intresserade, bla AOR-Heaven och Now&Then men de tyckte nog att det var förvirrande med två sångare. Jag kände det däremot som så att det kunde bli det unika med BnB, så vi skrev ett distributionsavtal med det lilla bolaget Maple Leaf Records istället. Det har ju sedan visat sig att det var rätt gjort, det som nämns oftast i samband med BnB är just den fina variationen som två röster ger. (Det är något som undertecknad kan skriva under på).
Jag frågar lite om Lasses musikaliska drömmar för 10-15 år sen. Det var ju då grabbarna med toppluva tog över scenen och hårdrock och AOR effektivt tystades ner. Lasse tänker efter som hastigast och säger sedan - Hmm, nja det är klart att hoppet fanns väl redan då och har väl aldrig försvunnit, men visst var det väl lite tungt då. Den största skillnaden mot nu var nog att då kunde man ju inte drömma om att ge ut sin egen musik på ett enkelt sätt, som idag via internet och indie-bolag utan man var hänvisad till den vanliga vägen med större skivbolag, d.v.s. noll chans och en hög med refuseringsbrev"och kanske en egenbekostad singel som samlar damm i garderoben efter att man prånglat på den på alla släktingar och vänner. En annan skillnad mot idag är ju att man hade kanske varken samma rutin som musiker eller kompositör för 15 år sedan, så även om man fått chansen hade det kanske bara blivit platt fall.
När vi pratar lite om vad man egentligen vill uppnå så är det svårdefinierat. Konstnärstyper är lite udda personer med diffusa målsättningar. Givetvis vill vi alla att vår musik ska slå så att vi kan försörja oss som artister och låtskrivare, men förutom det då?
- Ja, efter debutplattan så förstod jag ju att det inte var omöjligt att genomföra ett sådant här projekt själv, med hjälp av goda kontakter och en massa hjälpsamma musikälskare på nätet. Framför allt insåg jag ju att andra människor tyckte om den musik jag skrev, vilket är den bästa belöning man kan få som musiker. Det betydde mycket mer än om det blev någon större vinst på plattorna. Så drömmen "slog in" kan man väl säga.
Lassse berättar vidare att tanken på en uppföljare fanns redan när debuten såg dagens ljus men att det kändes rätt att vänta en stund. Det finns ju trots allt annat än musik här i livet. Naturligtvis så blev det "rätt läge" när MTM sedan hörde av sig.
Att spela in en platta är normalt sett ett projekt som man lever med dag och natt under en ganska lång period och då är det givetvis ofrånkomligt att det inträffar saker som är lite udda. Man utvecklar ofta en intern vokabulär som är totalt omöjlig för utomstående att förstå och de mest konstiga saker händer.
Lasse nämner den ständigt återkommande historien om krånglande hårddiskar. Precis lagom när många låtar började bli klara så fattades helt plötsligt bas och alla gitarrer på ett par låtar. Lasse beskriver ingående hur de förgäves försökte snoka upp filfragment utan att lyckas för att sedan inse att det bara var att spela in dessa spår igen. Förhoppningsvis då med bättre resultat. Han berättar också en annan udda historia:
- Ett par dagar före releasen, så kom ett mail från Japan med en massa japansk text som jag naturligtvis inte begrep. Det hade rubriken "News?" och bifogat var en bild på ett cdomslag som var i stort sett identiskt med "The Waiting", som gjorts av den kände tyske konstnären Rainer Kalwitz.
Det var samma bild, men vår bild är editerad , lite snyggare och med fler blåa färger.
Det visade sig att brevet kom från en japansk mailorder-firma som hade vår första release och när de sedan köpte in uppföljaren kände de igen omslaget från en japansk release med bandet CHAOS CONTROL. Efter några snabba samtal med skivbolaget och konstnären kom det fram att en japan köpt ett original av bilden för ett par år sedan, men sedan olovandes släppt bilden till ett skivomslag.
Hur det hela slutar vet jag inte, men MTM och Kalwitz följer upp det hela, och det verkar som det var en liten release enbart i Japan så oss spelar det väl inte så stor roll.
Det hela var mest lite komiskt tycker jag så här efteråt.
Omslaget är snyggt och jag konstaterar att det är kul med en fyllig booklet. Vi pratar lite om texter och jag ber Lasse att filosofera lite kring texterna.
- Jag brukar vara ganska hemlig när det gäller att förklara innebörden i lyrics, mycket för att lyssnaren själv ska kunna bilda sig sin egen uppfattning. Jag tycker själv att man har hört låtar och tolkat texter på ett sätt, sedan läst igenom dem mer noggrant eller hört någon förklaring av artisten, och vips fick låten en annan innebörd.
Alla lyssnare gör ju låten till "sin egen" på något sätt, och det tycker jag är viktigt; texten, musiken och stämningen i en låt kan ju betyda många olika saker för olika personer. Dock är det väl som vanligt mycket hjärta och smärta som sig bör i genren, men kanske ifrån en annan synvinkel ibland. Några låtar är även på annat tema, t.ex. titellåten som handlar om alla som sliter dag efter dag, år efter år men aldrig slutar drömma om något bättre.
Hur planerar då bandet att promota plattan?
- Promota gör vi naturligtvis mer eller mindre hela tiden med intervjuer etc, och frågan om live-biten dyker ju alltid upp. Det är ju så att vi är ett projekt där alla är inblandade med sin bit, och ska det genomföras live får man sätta ihop ett band av de musiker som finns runt omkring i våra ordinarie konstellationer. Det är naturligtvis möjligt, men då kommer vi ju till tidsfaktorn, och eftersom alla utom Uffe jobbar med andra yrken till vardags så är det svårt att genomföra både tidsmässigt och ekonomiskt. Visst vore det jättekul att göra något gig någon gång, så om rätt tillfälle dyker upp så...
Som avslutning så ber jag Lasse berätta lite om sina planer för framtiden.
- Just nu handlar det som sagt om att följa upp releasen med intervjuer och promotion och sedan får vi se vad som händer. MTM har option på två album till med BnB, och om "The Waiting" går bra så kanske det blir någon platta till längre fram. Jag har dragit ned på livespelandet till förmån för både familj och eget välmående, vilket även innebär att låtskrivandet får lite mer utrymme. Jag ska satsa på några schlagerförsök igen, samt att jag länge varit sugen på att höra Eva sjunga mina låtar som lutar lite mer åt Sanne Salomonsen, -Amanda Marshall-hållet. Vi får se vad som händer där.
Jag önskar Lasse lycka till med musiken och vi avslutar sessionen med att gemensamt hoppas att traditionell AOR ska få blomstra för evig framtid.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
